Staden podcast

I Folkets hus i Skelleftehamn och Boliden arbetar de som inget hellre vill än att de gamla husen ska överleva hårt i skuggan av en helt ny syn på kultur som något som produceras och konsumeras i centrum. Folkets hus i Skelleftehamn fyller 90 och festen ska snart börja. På Folkets hus i Boliden står 300 kaffekoppar och väntar på den som vill samlas. Skellefteå kommun är full av dessa hus. Rörelsen lever i Skelleftehamn, i Örviken, i Nyhamn i  Lövångers Folkets Hus i Jörn, står och förfaller, i Klemensnäs, i Hjoggböle Folkets Hus, i Kusmark, i Byske, i Drängsmark, i Burträsk Folkets Hus, i Bursiljums och i Boliden. Vad hände med byarna som byggde Skellefteå? Vad hände med husen som byggde byarna? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här arkivavsnittet kommer från julen 2015 när vi åkte till Berlin för att förstå vad en bostad är och har varit – hur den kan vara både en boja och en frihetsmaskin och den ekonomi som skapar förutsättningarna för vad det kan vara att bo. Med oss hade vi filmen, Livet är underbart, av Frank Capra, med James Stewart, om hypoteksbanksägaren George Bailey och hans kamp för de små bostadsägande människorna mot den onde hyresrättsutsugaren Mr Potter.I avsnittet pratar vi om arkitekten och Martin Wagners, stadsplanerare i Berlin under mellankrigstiden, och hans idé Det Växande Huset, ett nytt sätt att se på vad ett hus, en stadsdel, en bostad kan vara. Hans idé kom i mitten av 1920-talet efter en kris där ingen byggde och han sa: ”Det här är vår chans att ta en skapande paus” Vi gjorde det här avsnittet 2015 när inget skapades och ingen paus kunde anas, när allt rusade framåt. När backspeglarna var avmonterade och krockkuddarna likaså. Är bostaden en frihetsmaskin eller en boja 2024?Är bostaden något som man kan växa i eller något som krymper ens liv?Vad betyder ägandet – och vad skiljer det från att inte äga? Vad gör bostaden och idéerna om den och ekonomin kring den med oss? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu kommer ännu ett avsnitt ur vårt arkiv.Den här gången är det ett avsnitt om shopping! Som släpptes första gången i maj 2016.Det är black week, black Friday! och en julhandel som lossat sina förtöjningar. Shoppingtid är det hela året men det är ändå som om det tjockarpå framåt årets slut, som en damm som långsamt fyllts till sin bredd och nu kan släppas loss i full kraft.I avsnittet från 2016 kommer så klart näthandeln upp, som något som kommer att slå igenom mer – och kanske förändraallt.Och på sätt och vis har det väl gjort det. Det är lätt att se att antalet butiker minskar, till förmån för restauranger, caféer, gym och skönhetskliniker.Men kanske är det intressantaste som hänt ur ett stadsbyggnadsperspektiv, om vi ska lägga något till det vi pratadeom 2016, den nya infrastrukturen som idag omgärdar handeln. På åkrarna utanför Landskrona till exempel.Längs Örjaleden vid motorvägensavfart Landskrona S växer den nya staden. Om man följer Schenkerbilarna där deförsvinner ut mellan åkrarna bortanför Max-restaurangen och Stefan Pålssonslaxrökeri. Tre flaggstänger nedstuckna i leran markerar platsen för en gråbyggnad – lång som tre stadskvarter – där de vita lastbilarna taxar in mellan degula markeringarna. Det är en av logistikens lador som mjölkas på e-handelns varor. Runtomkring den ligger den bördiga lerjordenuppkastad i högar, på andra sidan leden går den nyanlagda cykelbanan bort moten nästan lika stor byggnad, också den i en diffus grå färg som smälter ihopmed den gråvita hösthimlen. På fasaderna kan man läsa de kryptiska företagsnamnen: Na-kd, Airshoppen, Hexis, Nagel-Group.Att åka motorvägen mellan Ängelholm och Malmö är att hamna bakom lastbilar med texter som Spedition Bode TransportLogistik, Krone-fleet.com, Dachser Intelligent Logistics, DSV, Nordic Chain. Det är som att rulla vindrutan över ett FM-band på en gammal transistorradio med europeiska städer och namn.E-handeln har gift sig med den gamla infrastrukturen som är motorvägen och hittat en perfekt väg som också kopplas mot Europa. Här på de livgivande åkrarna intill motorvägen byggs e-handelns stad. I avsnittet citerar vi VirginiaWoolfs utsaga om handelsstaden som något som finns för att försvinna, något som blossar, släcker begär, och sedan byter skepnad. Som alltid förändras. Nu söker stadskärnorna efter sitt ny aliv, efter pandemi, mitt i e-handeln och höjda hyror. Så länge, i black-Friday-flödet! Här ärStaden podcast – arkiv: Shopping! Från 2016.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är ett avsnitt ur vårt elvaåriga arkiv. Det här arkiv-avsnittet handlar om Skellefteå. Vi tyckte det var en lämplig stad att plocka fram, med tanke på allt som har hänt sedan vi var där.Det var april 2016 som vi kom till Skellefteå, i förfallstiden när deltat låg halvt fruset. Ett halvår tidigare hade kommunen tagit beslutet att bygga ett nytt kulturhus och utlyst en arkitekttävling. En månad efter att vi varit där utsågs vinnaren. Sara Kulturhus skulle komma att bli symbolen för den stad som växte fram i spåren av det som har kallats den gröna omställningen. Hösten 2017 blev det klart att företaget Northvolt valt Skellefteå som etableringsort för sin planerade batterifabrik. Staden klev in i löftenas tid.Det Skellefteå som vi pratar om i det här avsnittet är en gles plats. Vi hör PO Enquist beskriva staden som en samling byar, plopp plopp plopp, i ett delta. Vi hör också hur byarna kanske är viktigare än staden, för identiteten. Skellefteå har blivit en pilotstudie i skala ett på ett vad som händer när ett samhälle plötsligt utsätts för ett stort tryck. 2022 var befolkningsökningen drygt 1000 personer. 2023 var den 2140. Arbetarna som skulle bygga och arbeta i den nya batterifabriken bor i tillfälliga baracker, i barackbyar som är större än kommunens flesta andra byar.Så har staden förändrats sedan vi var där.Men i grunden är det ju samma stad. Samma utdikade träsk, samma otroliga deltan, samma historia. Kanske kan det faktum att allt avstannar lite nu, att accelerationen, avtar något, göra att man åter minns allt det där som var – och är. Lämnar det där flygperspektivet som PO Enquist anade vid hundraårsjubileet när ett flygplan passerade på 300 meters höjd. Kliver ner och blir lite blöt om fötterna igen.Enar Nordvik säger idag om vårt besök: 2016 var allt exakt som 1987. Varför kom ni ens? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Cordobas historia finns inskriven i dess gator. Kanske på ett mer konkret sätt än i många andra städer. eftersom gatorna och torgen, själva planerandet och byggandet av dem i sig har varit en sorts verktyg för att förmedla en ny ordning, politisk och kulturell, men samtidigt har man alltid burit med sig den historia som man format det nya ur.Córdoba är en hybrid, och en hybrid av en hybrid. Córdoba är en buljongtärning av spansk kultur, så som den formades i mötet mellan romarriket, den muslimska tiden och åtrererövringens katolicism. I Córdoba omger det islamska rituella mörkret, det katolska gotiska ljuset, de europeiska torgen ligger inskrivna i den gamla medinans gator. Arkitekten Gabriel Ruiz Cabrero som arbetade i trettio år med att restaurera och bevara katedral-moskén i Córdoba säger:"Skönheten ligger i kontrasten. Det är en av de stora lärdomarna denna plats och historien ger oss. Vi står inte inför ett monument, vi står inför ett extraordinärt dokument."Han talar om katedral-moskén, Mezquitan, i Córdoba, men han skulle kunna tala om staden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi kommer följa att följa rullväskorna in i Malaga – en stad som har omformats för att ge dem så mycket plats som möjligt – en promenad som kommer ta oss till Francos bostadspolitik, fascister i badbyxor, den bortglömda industristaden Malaga, de nya sagorna om en stad som mer än gärna målar om sin egen framtid, oavsett pris, men också det ursinniga men fyndiga motståndets stad – och de utkanter som definitiv inte får plats i den nya berättelsen om Malaga. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dresdens utplåning natten till den 14 februari 1945 är katastrofernas urscen – alla känner till den. Myten om staden blev den om ruinerna. Men det egentliga Dresden var barockens, maktens stad. När den till slut byggdes upp igen under 2000-talet, vände den ryggen mot historien om förstörelsen. Dresdens barock tycks ha format romantiker. Här finns Caspar David Friedrich själsligt ensamma friluftsmåleri bland bergen och Festspielhaus i Hellerau, trädgårdsstaden, som lockade till sig alla som ville tänka fritt och nytt i början av 1900-talet. Mycket i Dresden har pågått under jord – som om det förflutna hela tiden går intill det nutida, eller ligger strax under det. Vi letar upp platsen där språkvetaren Viktor Klemperer skrev sina legendariska dagböcker och analyserade det tredje rikets språk och berget där Uwe Tellekamps Tornet utspelar sig, en berättelse om ett annat borgerligt liv i socialismens DDR på 1980-talet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Leipzig har nog alltid varit en back-stage drottning. En diamant i aska. En hemlighet,  Om Berlin var huvudaktör 1989 och intog hela scenen vid murens fall i världens ögon, just därför att muren var en sådan tydlig symbol för världsförändring – så var Leipzig sufflören som försåg huvudrollen med alla replikerna. Leipzig hade övat in sig på självständighetens drama under en mycket längre tid. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ålderdomens framtid kommer att vara urban. städerna blir äldre, men det betyder inte att de lockar till sig äldre människor, utan snarare att folk blir kvar när de blir gamla.Det finns allt färre byar och landsbygder att återvända till. Dessa har de flesta redan lämnat. Gamla kommer ta över våra samhällen, om de inte redan har gjort det!Och en försvarlig del av dessa nyblivna åldringar kommer inte som tidigare i historien att vara fattiga, tacksamma, tysta och ta vad som faller från bordetDet är aktie- och bostadsrättsgenerationerna som nu träder in i livets november.En spaning är att vi snart inte kommer att tala om gentrifiering – utan om ”benskörhetifiering” av attraktiva stadsdelarna. I detta avsnitt ska tala om ålderdomen som klassamhälle.Om demensstäder och experimentella AlzheimerklinikerOm ålderdomens och stadens ensamhetOm 1980-talets Servicehus som socialdemokratins sista bastion Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje samhällsbygge har någon sorts nollpunkt – det som var själva orsaken till att det blev av. Ett berg där slottet kunde ligga, en korsning av vägar där handeln kunde föras, ett vatten där man kunde nå världen. Det här avsnittet handlar om en älv i mitten av ett samhällsbygge.Om Pite älvdal – och det som växt upp vid den. Om man väljer att följa en landskapsform, som om man följde en väg, eller en gata, vad kan man få syn på då?.Så ska vi följa Pite älvdal. Vi kommer resa mellan fragment: Från sirliga punschverandor till vassa vingar på vindkraftsnurror, mellan tempel för vattenkraften och stugor för flottare.Det är december just innan gryningen. Bilen börjar nedstigningen i dalen, ner mot älven.TackFlorian Steiner, stadsarkitekt PiteåErica Duvensjö, byggnadsantikvarie Norrbottens museumMusik:Mikael Svanevik, undertoner.seGlesbygdn "Låt det ligga ve Storsien" Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ingen människa är en ö. Ingenstans är det mer sant än på en ö. En ö tillåter en att lämna något, att resa över ett vatten, men trots att öar är enastående som platser för ensamhet – det storslagna havet, horisonten, vädrets makter – så kräver de att de som vill vara där lutar sig mot varandra.På en ö måste allt finnas. Allt ett samhälle behöver. Annars finns de inte, som något annat än natur och som turism.Det här är ett avsnitt om öar och de bofasta – om människors beroende av varandra på de här öarna och om deras kamp för att få vara de de valt att vara.Vi kommer besöka två nordliga öar. En i kvarken utanför Umeå Holmön och en i Bottenviken utanför Luleå Hindersön. Där kommer vi träffa Joar Sandström, Maja Hallén och Johnny Stålarm – som alla bor på eller vill bo på öar.Musik av Jorik Åtterbjörk, Dimman är somOch Mikael Svanevik, undertoner.se‍Tack:Maja HallénJoar SandströmJohnny Stålarm Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Följ med till Stockholm på 1990-talet tillsammans med ögonvittnena: Tomas Andersson Wij, Helena Glantz och Nathan Hamelberg. Det blir en vandring genom en stad som upptäcker sig själv, blir självmedveten och förstår sitt eget värde. Men det är också ett decennium där innerstaden fortfarande är full av håligheter som kan fyllas av den som vill göra något. det är en stad där skillnaderna ökar, men där nya människor också, genom subkulturer och musik tar plats på stadens gator och på dess restauranger och klubbar. Talkshow Live Stockholm spelades in den 25 oktober inför publik i samarbete med Arkitema. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att åter besöka förra decenniets artiklar kan onekligen ge en bismak av aska. Särskilt om det handlar om trender och företeelser som är ”inne” och hur vi ska bli lyckliga och befriade från smärta och besvär, hur människor och samhällen ska resa ljust mot framtiden. Tio år en skoningslös tidsintervall, förgängligheten och misstagen sticker i ögonen. Däremot är t.ex trettio år gamla samtidsiakttagelser redan mindre påträngande distansen har skapat ett milt överseende och en objektiv blick, kan man få för sig. Och ju längre tillbaka i tiden desto bättre blir det. Det förflutna är en fantastisk hoppfull plats. Men här stannar vi i den samtid som den var nyss! Och pillar lite i det variga sår som heter: det vi levde i, och trodde oss veta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Längs Moselfloden i västra Tyskland ligger Trier. Bland vingårdar i en stilla del av Europa kan den medeltida stadskärnan tyckas idyllisk, men här vilar en revolutionär ådra och spår av ett av världshistoriens största imperium.1818 föddes Karl Marx i Trier, hans födelsehus är idag ett pilgrimsmål för många människor, framför allt från Kina. Marx växte upp i denna medeltida småstad vid den stillsamma floden, långt från de industristäder han skulle komma att förändra med sitt skrivande. Marx bodde i ett hus helt intill stadsporten Porta Nigra, byggd av romarna 180 efter vår tideräkning när var Trier på väg att bli en av romarrikets största städer med omkring 90.000 invånare.Under Karl Marx uppväxtår blottläggs och återupptäcks de gamla ruinerna – Napoleon ville bygga ett revolutionärt kejsarrike – som under medeltiden byggts och sjunkit undan från stadsbilden. Marx ser från sitt fönster de materiella spåren av ett imperium. Han ser hur allt som är fast, någon gång, förflyktigas.Vi gör en vandring i staden med Karl Marx, och ser hur de förtryckta vinbönderna väcker hans politiska skrivande och gör honom till socialist. Vi vandrar i den romerska staden, i dess trångbodda sjuvåningshus, och in på de monumentala baden, dit alla var välkomna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I samarbete med Arkitema har podden gjort tre talkshows under 2023 i Malmö, Göteborg och Stockholm. I varje stad har vi besökt ett decennium med ögonvittnen. Så här blev det i Göteborg. Med musikern och kompositören Dan Söderqvist – Älgarnas trädgård, Cosmic overdose, Twice a man – musikern och kompositören Karl Gasleben – Anna Själv Tredje, Cosmic Overdose, Twice a man, fotografen Katarina Despotpvic, som pratar om och visar Ingmar Jernbergs bilder från 1970-talets Frölunda och Gert Wingårdh, arkitekt som fick sitt första jobb hos Johannes Olivegren, spiritisten och den omedvetna postmodernisten, 1975.Välkommen till en stad vid sidan av den bokstavstrogna proggen och de demoniserade förstäderna. En stad av experimentgymnasium, patricierhus med olåsta dörrar, hårdrock och kärlek hos första generationens frölundabarn och en gryende postmodernism. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Europas vackraste balkong", skrev UNESCO vid världsarvsutnämningen 1994 av Luxembourgs platå med Marquis de Vaubans försvarsanläggning.En europeisk huvudstad, eller kanske huvudkontor, för Europa i dag skapas och försvaras på helt andra platser. Staden är en spindel i vittförgrenat nät, dess litenhet är dess styrka, det är kort väg mellan beslutsleden och man är ständigt beredd att slå broar, erbjuda friheter, se till att vara den som inbjuder grannländerna att trycka händer i samförstånd.Luxembourg är en vardagsoptimerad stad, där de arbetande pendlarna, controllers, jurister, finanser, rentierer rör sig likt tidvattenflöden från Centralstationen in över stadens gator och tillbaka igen. Och samtidigt finns där, under den höga staden, en låg fuktig och mörkare, mer grönskande och mer obemärkt stad, liksom det finns invandrargrupper och arbetsmigranter som lever fattigare liv i rikedomens skugga. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tidskoder för avsnittet:1: 0-29:07 HSB – skapelsemyten: De tidiga åren, att hitta en fiende, revolutionärt språk, trendig typografi.2: 33:20 - 1:00:40 HSB: Tillvarons totalentreprenör: Tvättmedel, Båtar och sportstugor.3: 1:00:45 - 1:29:00 HSB: Kan man tjäna pengar på bostadsrätter? Turning torso och butlersamhället.Om man cyklar över Västerbron i Stockholm – eller närmar sig Riddarholmen med båt över Riddarfjärden – och fäster blick högt upp på skärgårdsbergen som omger sjön så ska man se att där högst upp finns inte några kyrkor eller slott utan där tronar två stora bostadsområden, på Kungsklippan och Skinnarviksberget.Kvarteret Diamanten på Kungsklippan, byggt 1933, och kvarteret Marmorn, vars första delar stod klara till Stockholmsutställningen 1930. Kungsklippan och kv Marmorn. Planerade och uppförda av HSB, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Det är mäktiga i sina anspråk, på varsin sida om Stockholms stadshus invigt mindre än 10 år tidigare, 1923."800 eldstäder i skyskrapor av betong", skrev DN om Kungsklippan den 11 maj 1933.Det har sagts att ingenting är så starkt som en idé vars tid har kommit. Det var HSB en gång. Så starkt för att dess idé hade kommit: Varför ska vanliga människor betala ockerhyror till fastighetsägare och hyresvärdar när de själva kan bli ägare till sina hem – tillsammans med andra?Och denna idé materialiserades, förändrades och blev någonting annat med tiden. HSB som startade som en marginell spelare, en outsider för småfolk, när bostadsrätten inte ens hade ett ordentligt lagrum. Idag verkar man i en tid då bostadsrätten är den helt dominerande marknadsformen för lägenheter i Sverige.Man börjar med att hitta en fiende i de privata fastighetsägarna, och med ett språk hämtat från den framväxande radikala arbetarrörelsen, med ord som profit och ocker, börjar man locka medlemmar som vill vända sig från egoism och in i kooperationes varma gemenskap.Det är en hundraårig resa för en kooperation som i det närmaste skulle komma att bli en stat i staten, en livets totalentreprenör.Det fanns tider när HSB inte bara byggde kooperativa bostäder utan också producerade såväl tvättmedel som båtar. Och semesterbostäder, 1929 i Årsta havsbad – "ett Saltsjöbaden för småfolket" – nio år före den första semesterlagen.Man har inte sällan i sin pragmatism gått några steg före staten.HSB började bygga miljonprogrammet innan det fanns ett miljonprogram. I bostadsbristens spår, började man i början av 1960-talet skala upp bostäderna. Grindtorp i Täby är kanske det tydligaste exemplet.När man sedan inför en concierge i Turning Torso i början av 2000-talet förebådar man möjligen det samhälle som växte fram i RUT-tjänsternas spår"?]‍ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje kris ligger till grund för nästa ordning.Det skulle kunna ses som ett slags lagbundenhet i hur kriser fungerar:Krisen, hur den genomlevs och hur den överlevs kommer att generera en uppsättning lösningar och nya formationer som är de som nästa epok kommer att som markplatta:T.ex. 1990-talskrisen som tog med sig en avreglerad kreditmarknad, låga räntor och inflationsmål in i nästa fas – en fas som märkligt nog inte tog slut 2008, vilket man hade kunna tro! Utan levde vidare som ett slags vålnad ända tills nu.Frågan som ligger bakom vårt tema är ju naturligtvis också – vilken ny ordning kommer att emanera ur denna lågkonjunktur som i alla fall Sverige är i -Forbes skrev i januari 2023, att kommer lågkonjunkturen på allvar under året kan det komma att ta över ett årtionde för vissa städer att återhämta sig. De flesta större svenska städer ligger definitivt inom denna förutsägelse, så enormt sårbara de gjort sig för större ekonomiska förändringar.Nu sitter vi här, söker nån att skylla på, som man alltid gör när krisen kommer.Var det värt alla rostande elscotrar, försålda kommunala egendomar och obetalbara bostadsrätter?Vad kunde man ha gjort annorlunda? – en ständig fråga trots att historien visar att konjunkturer kommer och går, och det finns alltid något som alla inte förutsåg.Det här avsnittet ska handla om lågkonjunkturer, vad som förändras i stadssamhällen med lågkonjunkturer - , men varje lågkonjunktur har sina omen, stormsvalor som ofta är grandiosa och storslagna - nästintill odödliga platser – som just lyckas uppföras innan avgrunden öppnar sig och alla möjligheter skulle vara stängda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Arkitektoniskt och kulturellt var Malmö en av landets intressantaste platser på 1980-talet. Samtidigt som man industriellt och ekonomiskt påbörjade sin rörelse mot botten. I rivningstomternas öppna himlar hittade såväl en queer klubbvärld som en postpunkig musikrörelse sina urbana uttryck i den grå och regniga staden, med drag av europeisk trasighet. Abelardo Gonzalez förverkligade mondäna och utsvävande drömmar med egyptiska masker, zebramönster och kromat stål. Det blev platser för de som ville synas. För de som inte ville synas fanns övergivna källare överallt, mitt i staden. Jim Asklund ritade stadens första postmoderna hus på Gamla Väster och öppnade Jims bar i bottenvåningen. Äntligen en arkitektur som ville prata med sin omgivning. Välkomna att träffa ögonvittnena som var med där och då i en resa tillbaka till musikens, kulturens och arkitekturens åttiotal i Malmö. Livepodden är ett samarbete mellan Staden podcast och Arkitema och spelades in den 18 april inför publik i MalmöMedverkande:Dyveke Zadiq, konstnär och verksam inom konst och kultur, samt ute i nöjessvängen i Malmö på 1980-talet.Michael Björn, Tillsammans med Joakim Norling drev Michael Björn Malmös bidrag till fanzinekulturen, ID. Till en del nummer medföljde skivor med lokala band - Malmöbandet Haricots Verts och Underjordiska Lyxorkestern från Lund.Lars (Jim) Asklund, arkitekt. Legendarisk arkitekt och personlighet i det postmoderna Malmö, slog igenom stort med sitt eget hus på Västergatan 16, 1986.Katarina Rundgren, arkitekt och skribentLjud och musik: Edvard Swan  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podcasten staden samarbetar med Arkitema som vi gör ens serie tematiska poddar tillsammans med, en om sjukhus och en om segregation har vi gjort, Det här avsnittet ska handla om industriarkitektur – industrier, logistik, funktionsbyggnader, i en tid som faktiskt bygger industrier – igen.Mycket av det finaste arkitekturarven som finns i landet är gamla industri- eller produktionsbyggnader, från 1600-talets bruk till 1900-talets telefonfabriker, via verkstäder i Motala eller textilfabriker i Norrköping. Ett enastående arv, byggt kring arbete, men också kring varumärken.Men hur ser det ut idag, på 2020-talet. Hur formar man en industri- produktions- och funktionsbyggnader – och kommer den också, om hundra år, eller mer att stå som ett monument över en tid, som verkligen ville uttrycka något?För att prata om detta har vi med oss Kalle Johannesson, arkitekt och affärsområdeschef på det som heter Commersial, arbetsplatsens arkitektur, fabriker, logistik, kontor, på Arkitema.Men vi vandrar så klart också tillbaka in i historiens industrier, varför blev de monumentala arkitektoniska verk? Och hur kom de i sin tur att påverka annan arkitektur. Som ciceron har vi arkitekten och författaren Lisa Brunnström. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kameran var en uppfinning som ropade efter att uppfinnas. Tidens borgerlighet som ville hitta en ny plats i den nya staden, porträtteras som kungar hade porträtterats. Tidens realism inom konst och litteratur som skapade en efterfrågan på verkligheten.Det var i staden denna apparat kunde finna sin funktion.1838 fotograferade Louis Jaque Mande Daguerre, den första människan, Boulevarde de Temple i Paris, en man som får skorna putsade står så pass stilla under den långa exponeringstiden att han inte, likt alla andra som sannolikt passerade inom ramen, suddas ut. Daguerre fångade också ett stycke Paris före Haussmanns regleringar, det medeltida Paris som var på väg att försvinna.Kameran är en maskin som samlar in det vi ser. Kameran lär oss en ny visuell kod, fotografier förändrar och förstorar vår föreställning om vad som är värt att se på – och vad vi har rätt att se på. Vi behöver inte längre vara konstnärer eller författare för att beskriva verkligheten. Kanske är det mest storartade med hela den fotografiska verksamheten att den ger oss känslan av att vi kan hålla hela världen i våra huvuden – som en samling bilder. Att samla bilder är att samla världen, skriver Susan Sontag.Men frågan kvarstår, hur ska denna teknik, denna maskin bli konst?Det är ögat som blir svaret, ögat och beskärningen, fotografiet har en kant.Det blir fotografen som får i uppgift att beskära världen åt oss.Berättelsen om fotografin och staden är berättelsen om de sökarögon som riktas mot dem.Den som blixtbelyser orättvisor, den som får i uppdrag av staten att skapa en berättelse om ett land, de som arkiverar det förflutna, de som söker upp de ansikten som kan representera samhället och de som vänder sig inåt mot sina relationer och öppnar nya dörrar i det inre av grannskapen och kvarteren. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet följer vi kyrkans långa rottrådar i historien. Vi följer kyrkobyggandets växlingar, mellan mystik och natur och upplysta ideal. Från gotiska katedraler i Strängnäs till Tegnérlador i Väderstad, från frikyrkor i stadskvarteren med en kopp kaffe i gatunivå, till kyrkor som historiska berättelser på klippor och slutligen till världens förment mest sekulariserade välfärdssamhälle 500 nya kyrkor på 30 år mellan 1950 och 1980, kyrkor som blev en skönhetens tillflyktsort i välfärdsstaten och tog plats i städernas nya byar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt gör vi några nedslag i energins långa kulturhistoria, hur energislag har bestämt formen på samhällen och i arkitekturen i städer, men också hur energi har alstrats, samlats och fördelats, i en återkommande konflikt mellan stadens som tillväxtmotor och uråldriga, känsliga naturresurser.Människor är den enda arten som systematiskt kan utnyttja energier utanför sina kroppar, genom att använda sitt intellekt och en enorm mängd artefakter – från de enklaste verktygen till förbränningsmotorer och kärnreaktorer.Den fundamentala övergången den gamla regimen av vind, vatten och eld - till fossila bränslen påverkade allt: jordbruk, industri, transporter, vapen, ekonomi, livskvalitet, politik och miljö – och påskyndade en urbanisering som knappt gick att föreställa sig för bara några generationer sedan. De återkommande löftena som är inkapslade i energi. Energi uppmanar till att ge löften. Luften och haven ska bli rena – om vi använder rätt energi, satsar på rätt framtid för den universella valutan.Nya tekniksprång har historiskt tagit plats i landskapet. Elektriciteten är inget undantag. En återkommande känsla var att någon kom och tog naturen och platsen i anspråk, en känsla av maktlöshet. I en text om Hooverdammen i Kalifornien förklarar Joan Didion sin fascination för dammen som skapades av tonvis av betong för att ”göra sydvästra Amerika möjligt”. Hon pratar om städerna som ska växa fram, om civilisationen! Sunset strip, inte upplyst av solen men av neonen.I de oskyldiga tider som den byggdes, skriver hon, fanns det lysande löftet hos amerikanska ingenjörer. Hon citerar en plakett som sitter vid dammen som ett minnesmärke över de 96 som dog när dammen byggdes: ”De dog för att öknen skulle blomma”. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns en gammal legend. Helsingborgs grundarmyt: sagan om Konsul Persson och Konsul Olsson, industrimagnater, det sena 1800talets borgerliga företagare.  Konsul Persson gör perstegel, det röda teglet, persasten högstatusstenar till Rönnskärrsverken – lever överdådigt. Konsul Olsson gör olsstenar – det gula, enkla teglet, Rögle-teglet – lever sparsamt, fattigt rentav, donerar pengar till allmännyttiga ändamål. Konsulernas stad, blev en berättelse om Helsingborgs stadsidentitet. De blev representanter för att skruda staden på nytt, från medeltida fästningsstad – inklämd vid Landborgens brant och havet – till storslagen urban grandezza med aristokratiska monument och inbjudande terrasser och trädgårdar. Helsingborg har alltid velat skruda sig på nytt, pröva samtidens nya dräkter – folkhemmets fullbordan, nyurbanismens saltstänkta generositet – eller bara som i dag: tätt och trångt vid vatten. Men arvet från staden klyvnad och delning, den egentliga värdefulla staden och staden utan värde, konsumtion o produktion, söndersanerade arbetargator och exklusiva kvarter – den spelplanen har lagts sedan länge.Helsingborg är murat av lika delar Persasten och Olsasten, det vackra och stiliga och det fattigare och mindre ansedda nära, nära varandra, med bara ett tunt lager murbruk emellan.0-19:45 Segment 1: Grundarmyten och den ideala borgerliga staden 19:45 - 38:45 Segment 2: Landborgen och Söder, stadens gränser38:45 - 1:03:05 Segment 3: Utställningarnas stad, H55, H99, H+ och H221:03:05 - 1:20:21 Segment 4: De nya kostymernas stad, från samkväm i konserthuset till rave i silosTack till:Henrik WidmarkJohan MalmborgKristoffer NilssonJessica SegerlundAnna Molén Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vårt projekt – som till sommaren kommer att ha pågått i 10 år – har haft sina hemmamarker.Dit vi inte kan hjälpa att vi återvänder.En sådan stor fråga handlar om minnen – men minnen som ligger utanför oss som individer – de som är inbyggda, inkarvade i samhället:Städer skapar sin egen tröghet genom att saker står kvar, eller spåren av något, kan påverka människor över generationer, Vi har också under dessa tio år ofta gått ned i arkivenoch hämta saker som är glömts bort.Och dammat av spåren på en gemensam erfarenhet vi kanske inte längre kommer ihåg eller kan värdesätta. Även värdefulla saker som är borttappade, inte minst i städer.I dikten Gläntan går Tomas Tranströmer vilse och upptäcker en glänta i skogen – vi kan känna igen oss i det, vi har alltid letat sådana gläntor i staden– där en samling stenar ligger ordnade på ett sätt som stenar inte brukar ligga ordnade, om ingen har byggt något, ett byggt spår av människor, på väg att sjunka undan:"Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om detNamnen finns i något arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga)Den muntliga traditionen är död och därmed minnenaZigenarstammen minns men de skrivkunnig glömmerAnteckna och glöm!Torpet sorlar av röster, det är världens centrum, Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphörDet står öde i många år. Och torpet blir en sfinx. Till slut är allt borta utom grundstenarna."I detta avsnitt ska vi vandra ned i det som man kan tro är minnets motsats, dess stora mörka källarvåning: glömskan. Men Glömska är inte bara en passiv handling – den kan vara medvetet skapad.I städer återkommer ett slag oförlöst konfrontation mellan två förhållningssätt. Mellan att värdera den historiska byggda miljön som en kollektiv bank, ett ärvt landskap av politik, ekonomi och kultur å ena sidan, och å andra sidan se miljöerna som mer eller mindre provisoriska, att de kan uppstå och överges, utrymmas och möbleras om utan andra överväganden än de rent praktiska och funktionella.Eller med en annan metafor: Är staden ett gammalt hem, en familjegård som ärvts i generationer med bibliotek och släktfotografier? Eller en fabrik med stämpelur och tillfällig anställning där de som bidrar ständigt måste bytas ut? Tack:Thordis Arrhenius, professor i arkitekturhistriaJasmina Jovanovic Holm, @natsumina på instagram Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det första avsnittet rörde vi oss mellan de nya ökenstäderna, som den Egyptiska staten planerat i olika generationer – och de informella stadsdelarna som byggs bortom myndigheternas kontroll, ofta på privat jordbruksmark. I detta andra avsnitt från Kairo går vi i detaljerna: hur vardagen för den vanliga Kairomedborgaren kan organiseras, hur de små projekten som så många ägnar sig åt kan bli en fristad undan stadens förödande riktningslöshet:En kamp mellan ISTIKRAR – ordning, kontroll, stabilitet, oavsett om det handlar om att sälja grillad kyckling eller hyra ut fotbollsplaner, och BAHDALA – oordningen, härjandet, smutsen, den trasiga stadens helvete. Vi ska också se närmare på relationen mellan muslimer och kristna, som gärna framställs som harmonisk och familjär, men som bär på diskriminering och misstänksamhet. Vi studerar närmre på de stadsrum i Kairo som revolutionerna skapat, eller gjort sig av mig – och vi landar slutligen nästan där vi började: i öknen, i ett närmast totalitärt arkitekturlandskap av överskådlig skala.Den nya administrativa huvudstad som kommer att invigas år 2023 – och som äntligen kommer ta politiken och makten ut från det överbelamrade Kairo.Det är ialla fall den Egyptiska statens plan och förhoppning. Även om det i verkligen nog aldrig kommer att hända…Tack:Carl Rommel, socialantropolog Uppsala universitetMarie VannetzelNoura Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vårt andra specialavsnitt som vi gör tillsammans med Arkitema pratar vi om bostadsojämlikheten. Hur kommunerna bryter mot den lag som ger dem bostadsförsörjningsansvar, statens ansvar och om man faktiskt kan sätta ett pris på trygghet och hemkänsla.Med Karolina Skog, ansvarig för utredningen "En sätt tröskel till bostad" och numera sakkunnig på bostadsfrågor Stockholms stadsmission.Per Axelsson, landskapsarkitekt, affärdsområdes chef urban design, stadsplanering och landskapsarkitektur på Arkitema och Lina Brantemark, Affärsutvecklingschef Obos Kärnhem och Obos Nya Hem. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den bördiga jorden i Kairo har alltid legat dikt an öknen, en skarp gräns som när man ser den på satellitbilderna nästan är förhäxande. De senaste hundra åren har staden börjat växa ut i öknen. I det förut obrubkara. Kairos stadsmiljö pendlar mellan dessa två poler: jordbruksmarken och öknen. Dessa är tämligen extrema och berättar olika saker om staden. De berättar om New Towns- projektet som militären anlägger i öknen och om de informella stadsdelarna som växer bit för bit på jordbruksmarken och nu omfattar 11 miljoner människors hem. I det här första avsnittet av två från Kairo ska vi försöka förstå vad det är för olika städer som växer fram och varför.Vi ska även följa hur det historiska Kairo utvecklades till en kosmopolitisk smältdegel under kolonialismens era, för att under senare tid alltmer präglas av nationalism och statliga, för att inte säga: polisiära stadsbyggnadsprojekt.Tack Carl Rommel, socialantropolog Uppsala universitetFörutsättningarna för de två avsnitten från Kairo är att podcasten fick möjlighet att bli ”integrerade!” i ett forskningsarbete lett av socialantropologen Carl Rommel vid Uppsala univ och finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. ”Egypten som Projekt: Drömarbete och maskulinitet i ett projektifierat samhälle”, heter Carls forskningsarbete. Inom det undersöker han drömmar om egyptiska projekt av vitt skilda slag. Han rör sig mellan stora och små affärsidéer i en stad präglad allt från en militariserad ekonomi till traditionella familjenätverk, mellan gata och institutioner. Vårt fältarbete i Kairo har självklart präglat vår blick och berikats av dessa perspektiv och vårt samarbete med Carl. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Spelar det någon roll att våra samhällen är segregerade? Ja uppenbarligen gör det det. Segregation krymper de boendes livsmöjligheter, från säkerhet, utbildning, hälsa, arbetsmarknadsmöjligheter. Dessutom är segregation mycket kostsamt när vi inte kan dela på gemensamma resurser. Ändå verkar segregation vara oundvikligt. Den dyker upp i storstäder, mindre städer, på landsbygden och mellan städer och landsbygd. I det här avsnittet borrar vi i segregationens olika varianter och dess historia. Vilka gemensamheter bör ett samhälle dela för att inte bli åtskilt? Är det egentligen en dimridå att tala om etnisk segregation när det handlar om ekonomisk? När infann sig den moderna segregationens år noll i Sverige? Hur ser segregationens rörelser ut idag, kan de förändras? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Solen stiger upp över åsen och belyser staden bakifrån i gryningen, fjorden i dimma, tycks oändligt stor. Det känns som slutet på en väg.Trondheim, vandrarnas och pilgrimernas stad. I Barockplanens stränga inre finns smitvägar som en undervegetation. Trondheim gör motstånd, odlar sin undervegetation. Men här finns också liberalismens grepp om sinnena. Staden är börs och katedral, säger någon. Det är business, cynism och spekulation, i skuggan av Nidarosdomen, mitt i det landskap som är som en amfiteater.Studenterna skrålar från ett fönster i Möllenberg. En gång i tiden bodde arbetare på dessa bakgårdar, trång och mörkt. Idag präglas området, av många små fastighetsägare – och intresset här är att så mycket som möjligt tjäna pengar på studenter. Möllenberg är både historiskt och i nutid en plats för spekulation i människors mest basala behov, att bo.Den här liberalismens grepp om sinnena väcker ju motstånd i olika tider, som är synliga i Trondheim. Det tidiga 1900-talets trädgårdsstäder, eller storgårdskvarter till exempel, och idag med föreställningar om ett annat sätt att tänka om städer i Norge i ett experimentområde där man utmanar den idé som har byggt den norska bostadspolitiken och bostadsplaneringen under stora delar av de senare hundra åren, att man ska äga sin lägenhet. Den individuella friheten i det har kommit att ifrågasättas på senare tid. I Trondheim finns det en mindre stadsdel som är en bygg manifestation av detta ifrågasättande, det som heter Svartlamoen. Undervegetationen fortsätter att växa i Trondheim, andra vägar är öppna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1828, 14 år efter Norges frigörelse från det danska väldet, läggs ett rutnät ut över lantbruksmarkerna vid sjön Mjøsens strand, och Mesnaälvens fall, i mynningen till Gudbrandsdalen. En handelskapitalistisk stad, en landstad, den första i Norge i inlandet. Den rurala kulturen får sällskap av den urbana. Storgata växer fram med sin panelarkitektur, hämtad direkt från lantgårdarnas mittgångshus.Fram växer en stad som är en legering, en blandning av periferi och centrum. En självtillräcklig stad, med integritet. En liten stad, men med stora utblickar. En kulturradikal stad, med fernissade fasader och stökiga bakgårdar, räta rutnät och smala smitvägar.När staden går in i en industrikris på 1980-talet föds tanken på ett OS. Det tycks omöjligt men det småskaliga och miljövänliga slår in en kil i den stora olympiska rörelsen, det lokala, autentiska, nära verkar lockande 1988. Och för OS rullar in vägrar man Coca Cola och man vänder ryggen åt en fjäskande IOK-president.Resan till Lillehammer är den första av två om norsk urbanitet och stadsbyggande, nästa avsnitt handlar om Trondheim. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sjukhuset är också en arbetsplats. I det här specialavsnittet av Staden träffar vi sjuksköterskan Beatrice Akkoc, arkitekterna Birgitte Gade Ernst och Urban Blomberg för att prata om vad en sjuksköterska kan förvänta sig av sin arbetsplats, vad en arkitekt kan göra åt det och hur man tänker när man får chansen att rita bett helt nytt sjukhus.Staden special är ett samarbete mellan podcasten Staden och Arkitema. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lunds hus döljer hemligheter, vad som först träder fram är kanske inte det som präglat staden mest.Bakom de danska medeltida gatorna har gömt sig en industristad med verkstäder, och tryckerier.Bakom höga teglade murar finns allmänningar, och gemenskaper.Lund kan erbjuda rum avsides allt brus, där man kan få sitta med sina smala böjelser och begåvning i sällskap av likar.Det skulle kunna innebära en förödande stagnation för en småstad – om inte denna stad hade en väl inarbetad ordning och en erfarenhet att slussa 10-000 tals nya människor, varje år, in i nörderig, studier och märkliga ritualer.Lund är en tidsrumslig kub, en märklig behållare där många livsbanor krockar och sammanförs med varandra: ett företagens och akademins Lund, de småcelliga bostadskvarterens Lund och musikens Lund – men alltid med universitetet som en närvarande och tongivande Stat i staden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att en stad har gränser har länge ansetts själv klart och nödvändigt. Stadsmuren från äldre tider skapade en gräns som både var ett försvar och juridisk linje, som definierade rätt och fel, medborgarskap och främlingarMen stadens gränser är också otydliga, diffusa och ibland är oönskade. Städer som hamnar på gränser, gator som drar upp gränser, landskap som upphäver dem, makthavare som av instinkt stänger in det oönskade med nya murar.I föreställningar om den öppna staden ska det inte finns några gränser, där skulle det kreativa och levande med stadskulturen kunna ske genom ett slag ekumentiskt utbyte över gränsen mellan olika kulturer, etniciteter, religioner och ekonomier.Idag är gränser på väg tillbaka, de planeras grindsamhällen och byggs glasdörrar och skyddssystem – en urban gränsdesign – för att täppa igen den gråzon mellan privat-offentligt som framför allt modernismen gärna lämnade öppet.Vi vandrar längs stadsgränser i detta avsnitt, från medeltida oblattunna stadsmurar, till hamnens gräns mot havet, flodgränser mitt i städer, in i stormgravarna i Bodens fästningssystem och tar rygg på Stalkern som bakslugt och skuggande tränger sig in över gränser i den senkapitalistiska staden, Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Staden vid Wisłas mynning är en gränstrakt och en motsatsernas plats. En stad som skurits av och lappats ihop många gånger, som byggt sin idé på motstånd och öppenhet, men också på våld och utträngning. Stadens karta är en karta över enskildheter, som bär sina lager nedåt. Den unga staden förgjordes på 1400-talet, på samma plats föddes Europas största fackföreningsrörelse Solidaritet – som startade östblockets befrielse från Sovjet. Ordet frihet vibrerar fortfarande, hela vägen in i fastighetsförädlarnas copy-texter.I den nedre staden hoppades Polsk-Litauiska riket på stora saker – förhoppningar som blev till ny-gotisk tomhet.I Langfuhr/Wrzészcz föds Günther Grass – och skriver fram en by där allt kan hända och kanske också har hänt. Alldeles i närheten vrider Hanemann, den tyske obducenten i Stefan Chvins roman, på sin mammas porslinsfigurer och undrar om de bär ett motstånd – eller "en godmodig fräckhet att ignorera makterna"?Lite som Gdansk har haft för vana att göra. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi ville bygga en stad, bit för bit med gatan som element: Nygatan, promenaden, cardon, återvändsgatan i Fez Medina och i efterkrigstidens förstäder.Upproret mot klasskonflikternas gata och mot konsumtionsgatans tvång.Gatan som motstånd. Gatan som sanningssägare.Vi kommer bygga en stad med gator i detta avsnitt – och sen kommer vi att förstöra den .Kriget är här – alldeles nära oss. Vi pratar om städer och krig.Kriget har blivit urbant – men hur och varför klev det in från fälten, lämnade sina belägringar, och gick in på gatorna i staden? Finns det ett stadens motstånd som kan stoppa förstörelsen? En krigets återvändsgränd? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Man blir ofta stående i slutet av en gata vid en kant, eller en trappa, i slutet av en brant i Sundbyberg. Man kan snabbt ta sig från järnvägens dunkande, Sturgatans stadslivlighet eller motorledens entoniga sus till tystanden. Man ser långt från balkongerna i Hallonbergen och Ör. Man kan gömma sig på höjderna i Storskogen och Rissne.När Sundbyberg la ut sitt rutnät över bergknallarna i slutet av 1800-talet fylldes det aldrig till bredden. Först 1942 kom funktionalismens lamellhus och la sig tillrätta i rutnätsterrängen. Den öppna staden skrevs in i arbetarstadens rutnät. Eller som Ragnar Thoursie formulerade det i Sundbybergsprologen, skriven till stadens 25-års-jubileum 1951:"Över tidens sus i tallar, över årens flykt på fjädermolnets vinge bred och stark, trår från natt till dag, från nöd till frihet ifrån fruktan den strävan som är lika för oss alla. En öppen stad, ej en befäst, bygger vi gemensamt. - Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet."Hasse o Tage har besjungit Sundbyberg, Allan Edvall likaså, med den där lite kantstötta, uppgivna vardagsrealismen från förstaden. Sundbyberg är liksom Södermalm två urbana platser i Sverige vars rykte föregår verkligheten, alla har en idé om dem, fast man kanske aldrig ens varit där: Men stanna ett tag i Sundbyberg och börja vandra eller som vi har gjort, trampa dess stadsdelar så kommer du märka att det är en stor gryta på långkok. Alla bostadsområden och stadsbyggnadsplaner och arkitekturepoker som lagts ned på bergknallarna alltsedan järnvägen anlades på 1870-talet har skapat en märklig, näringsrik brygd – man har gjort vad man måste för att folk ska få bo och leva så gott det går – och det blev en stad av alltihop.Tack Håkan Blanck, landskapsarkitekt Sundbybergs stad Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har gjort 131 avsnitt av podcasten Staden sedan 2013.det här 132 avsnittet kommer att– i säsongens anda av att se bakåt i väntan på det som kommer framåt – samla sådant som dykt upp under några av de 131 tidigare.Och kommer att koncentrera oss på ljud som vi spelat in och musik som sitter ihop med platserna vi varit på.Alla städer bär på en känsla som är svårt att fånga. En rörelse strax under ytan. Men inte en osynlig rörelse, utan en fortplantad, en sorts puls och en sorts underström som formas av - i spåren av - människornas rörelser och byggnaderna och platsernas volymer, håligheter och form. Man kan lyssna sig till denna underström. Genom ljud i staden och genom musik.Vi tänkte försöka göra det.En vandring genom städer och denna känsla. Med ljud och musik till hjälp. Ljudet som märkesljud - något som bara finns där i den staden eller i alla fall något som präglar den och musiken som en sort metaforiskt ljud från staden. Välkomna till en väv av inspelade ljud, berättelser och musik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har väntat med att besöka Umeå Det kändes som staden hade fullt upp med sig själv en tid. Den skulle visa upp sig, förändrad, snön skulle brinna. Samtidigt pågick då, för 8-9 år sedan kanske den mest intellektuellt välinformerade debatten om stadsförnyelse i Sverige, kritisk, arg, avancerad och akademisk.Man diskuterade frågorna i studiecirklar – t.ex. Erik Bengtssons texter -– proppad med begrepp från amerikansk kritisk teori om gentrifiering och redlining. Det där kulturhuvudstadsåret 2014, delade Umeå med Riga -Riga hade 100 miljoner mindre i budget, men arrangerade ändå VM i körsång, men rent materiellt, fysiskt, bebyggelsemässigt hände ingenting – man hade hoppats på ett nytt konserthus… framtiden måste alltid vänta lite i Riga.Samtidigt vrålade Umeå in på den europeiska scenen, en stad på steroider från Balticgruppen, och i bakgrunden stod kritiker, aktivister och stadsmedborgare och visste inte vad man skulle göra åt denna synlighet, denna frontning av staden som t o m hade annekterat stadens välkända ilska i sin tjänst. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Man kan tänka att monument i staden har funnit lika länge som staden självt. Till viss del är det sant. Men länge hade inte alla tillgång till minnets ikoner. I själva verket är monument i offentligheten en ganska ny företeelse, först i slutet av 1500-talet restes monument på platser dit allmänheten hade tillträde. Den framväxande borgarklassen i Italien o Tyskland ville att monumentet skulle bli en naturlig del av det offentliga rummet.Tidigare, under antiken, hade statyer och porträtt av viktiga personer och familjer snarare befunnits i hemmen, eller i särskilda minnestempel.Minnet var ett rum som hölls vid liv genom väggmålningar, mosaiker på golvet, skulpturer.Men misshagliga personer, ofta tidigare kejsare – kunde också bli straffade med att raderas från minnet, damnatio memoriae, då ordnades rummet om: namn ströks, ansikten försvann, statyer förlorade sina näsor eller huvuden. Men sedan klev Monumenten och minnesmärkena ut i stadsrummet, och har de haft en märklig urban attraktion: Stadsplaneringen har konstant använt existerande eller tilltänkta monument för att forma gator, torg och parker. Männniskor samlas kring monumenten – antingen för att hylla dem, eller förstöra och riva ned dem.Eller bara för att de just är, eller har blivit, naturliga samlingspunkter och centrala axlar.Som Vaclavplatsen i Prag var de där kvällarna 1990 när tusentals pragbor med skramlande nycklar störtade sina gamla makthavare – i skuggan av en av alla dessa bronsmän på en häst.Monumenten är något som ska vägleda våra minnen i en riktning, de är budbärare från det förflutna. Det har betydelse vem som är avsändaren, det påverkar vad vi gör med monumenten, om vi samlas kring dem, störtar dem eller bara vårdar dem. Det påverkar våra steg i staden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1975 räddades Faluns unika trähusbebyggelse. Staden blev då ett pilotprojekt för det Europeiska byggnadsvårdsåret. Men när man går längs de långa raka gatorna i Falun idag ska man hitta spår av sjuttio- och åttiotalet som förvånar. Radhuslängor som tycks flyttat in från en förstad anno sjuttiotal, och längs affärsgatorna och på torgen, postmoderna byggnader från sent sjuttio- och åttiotal. Staden räddades – det är sant – men den upptäckte också konsten att anpassa, att använda historien för att bygga nytt.Det här avsnittet är ett detektivavsnitt. Vi söker spår från den mentalt närvarande men industriellt frånvarande bolaget som en gång hette Stora Kopparberg. Vi får besöka arkitekten Jack Hanssons egen villa, där det döljer sig något i källaren. Vi följer bergsmännen i spåren ut från staden, runt Varpan, sjön i norr. De en gång så mäktiga som tog strid för att Staden Falun aldrig skulle bli byggd och behöll sin landsortskatedral trots att staten byggde en ny åt de nya stadsborna.Falun klär sig i många dräkter, skickar ut många röksignaler från underjorden och de långa gatorna. Det är inte helt lätt att följa rök, men om man sticker näsan i vädret så ska man hitta en trästad, som drömde om att vara mycket ståtligare. Kanske ända in på 1980-talet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Järnvägen förändrade allt. Det finns nästan alltid ett före och ett efter järnvägen. Platser som inte fanns tidigare steg ur träsk och skogar, gamla städers centrum flyttades. Järnvägsstationerna blev fantasifulla drömmar om en större värld.Vi följer järnvägens historia in i städerna från sekelskiftet 1800 fram till idag. Tyska ingenjörer som bygger en järnväg som ett vapen in mot Osmanska riket, kupén som en "europeisk ångestupplevelse", Pär Lagerkvist i Växjö och resecentrumet, en av Sveriges vanligaste platser – som föddes 1982. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Livet börjar på marken. Staden börjar med marken. Det här avsnittet handlar om hur denna mark mätts upp, sålts, fördelats, hur man har förhandlat om den, vem som har sagt sig äga den, hur den använts som fördelningspolitik och maktinstrument. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi står på toppen av platåberget Billingen i Västergötland. Vi står med ryggen mot väster och blickar österut. Skövde breder ut sig nedanför. Vi ser ut mot Vättern. I den dal som är Skövde rinner en å, Ösan, en biflod till Tidan lite längre bort som rinner genom Tibro, upp mot Moholm, norrut mot Vänern Ullervad, och Mariestad. Bakom oss, nedanför bergets andra sluttning ligger låglandet, vattenmarkerna, Hornborgarsjön, Varnhem, Axvall, ett deltaliknande område som bildats efter istiden. Bortanför det Skara. Det är vårt landskap.Det här är en resa genom ett konkurrensen och det ömsesidiga beroendets urbana landskap. Det finns ingen given centralort, även om de alla tre under historiens gång har tagit på sig den hatten.Här ligger, helt nära varandra: Skövde Mariestad, Skara.Centralorten, militärens, högskolans  och inte minst västra stambanans Skövde nedanför oss, där alla bussar och tåg tvinnas samman kring ett resecentrum.Industristaden och historiskt länets administrativa makt i Mariestad, vid Vänern, dit Tidan rinner Den religiösa och skolmässiga magister Skara, med biskoparna, lärarna och den långa medeltida historien.Det är ett dramatiskt landskap och ett drama städerna emellan. De ligger där som isolerade karaktärer om man ser det så men också som ett landskap av möjligheter om man väljer att betrakta dem utifrån, från det som omger dem. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

”Det gamla vill inte dö – det nya kan inte födas”, skrev den italienske filosofen Antonio Gramsci en gång under mellankrigstiden om sin epoks slitningar.Vi befinner vi oss likaledes i en mellanperiod. Där inte minst staden har hamnat i kläm. Mellan det levda och det optimerade, mellan det unika och det generiska, mellan det analoga och det digitala. Konflikten blev helt akut med pandemin. Vad ska vi ha staden till? Som kommunikationsverktyg? Som platsen där vi meddelar oss med varandra? Vilka kanaler kommer att överleva när stadsrummet eventuellt kan bli bebott igen?I detta avsnittet om kommunikation, information och språk gör vi en resa, en stor fundering, kring staden som plats för meddelanden, samtal och meningsskapande genom byggd miljö, skyltar, pappersrullar, tecken och dialekter. Från graffitti och boktryckarkonst, via typografiska koder, till barns och ungdomars sökande efter tilltal och mening i stadslandskapets utkanter. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Eskilstuna tycks varje nytt lager försöka glömma det som kom innan. Som om man aldrig kan kliva ner i samma fors två gånger. Den hantverksstad som ligger längst inne i staden har under 1900-talet höljts i muskler och sot från idén om arbetarstaden. Den stolta fristadens mästare slipade knivar, skalpeller, spik, åderlåtningsjärn, nålar, filar, rakknivar, klensmide, måttsatser och urverk.Omsorgsfullt formade ting, lagda i askar. Men på torget i Eskilstuna restes vid 300 års jubileet 1959 en staty över två smeder mes vällande muskler och stora släggor. Idag flyr man på samma vis arbetarstaden, men man vände inte åter till det där klena, sirliga, vassa, utan söker åter göra något som skymmer historien, skuggar den med nya stora hus.Eskilstuna är en tillflyktens stad. Arkitekten Sigurd Lewerentz lämnade funktionalismens strider i Stockholm och köpte sig en fabrik här, började göra spagnoletter och lås, granne med en urmakare. Under fristadsåren på 1700-talet kom de gesällbrevslösa entreprenörerna och startade sina verksamheter. Så efter kriget kom de finska medborgarna, på flykt från fattigdomen, till arbetet och sinande vatten inomhus i Torshälla. Som Erkki, som tog oss runt i den gamla medeltida stad som blev hans hemort när han var 16. 42 år som svetsare på Nyby Bruk. Vi Man trillar ner från den medeltida kyrkbacken på Storgatan med dess unkarlslängor, där en sextonårig Erkki flyttade in. En enkel gata som leder ut ur staden mot bruket, en biograf på hörnet innan staden slutar. Den som rör sig i Eskilstuna ska blir rikligt belönad, men man behöver skrapa bort det nya för att få syn på det som glimmar som knivsegg där under. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi upplever sällan rent mörker i staden. Det vi ser är skuggor, strålkastare, upplysta kvällshimlar. Natten i den moderna staden är olika schatteringar av mörker. Natten är kanske mer en känsla, det kan vara rädsla, lockelse, något man måste gå ut i, för att arbeta, för att man är hemlös, något man vill gå ut i för att upptäcka, för att roa sig. Det finns mycket forskning om den urbana natten och det som de flesta konstaterar är en kontinuerlig expansion av dagen in i natten.Men trots att vi inte ser mörker längre, inte kan uppleva stjärnhimlen, så behöver vi betrakta natten som en egen biotop, en egen atmosfär, en nödvändigt, levande mörker.För det ”ohållbara” i vår situation gäller inte bara klimatet, naturen, geologin – vi har även förstört mörkret och natten. Och gällande natten är det kanske även svårare att veta hur vi ska agera, för därinne gömmer sig krafter vi har tappat språket och förmågan att leva med utan att ständigt ”belysa”.Det är därför vi ännu inte kunnat utforskat natten i egen rätt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett konstverk kan vara ett fönster ut från den trånga kammaren, till andra tider, andra städer och nya tankar. I det här avsnittet går vi in genom fyra konstverk, till de tider, de platser, de städer, de människor, de sätten att se världen som finns där:Rörstrand av Erik Hallström, målad 1918, som visar Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm i mörker, sot, arbete, porslinsskärvor, eld och med lager av historia sedan 1726. Hänger på Stockholms stadsmuseum.Mitt i Sverige av Peter Tillberg, målad i början av 1970-talet, en stilla förstadsgata med egnahemshus från 1920-talet, där ett hål har slagit upp i gatans mitt. Hänger på Länsmuseet i Gävle.Citta Ideale – tre målningar av den ideala staden med utgångspunkt i staden Urbino, Italien, målade på 1480-talet. Målningen finns i tre olika utföranden och har sett som ett slags intellektuella kulisser, tankeverktyg för att söka en bättre stad. Hänger på Walters Art Museum i Baltimore, på Galleria Nazionale delle Marche i Urbino och på Gemäldegalerie i Berlin.Vy över Delft av Johannes Vermeer, en stadsvy från 1660, i guldålderns Nederländerna, en bild av stadens olika lager men också av tidens rörelse och med en särskild gul fläck. Hänger på Mauritishuis i Haag. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Många mellanstora svenska städer har gjort sig bekanta för EN sak, en industri, ett idrottslag, ett vackert byggnadsarv, en brutal rivningsvåg och modernisering. Med Gävle gäller det omvända. Staden kan visa upp allt detta! Och har många olika ansikten som visar sig när man borrar i dess förflutna och rör sig i dess stadsdelar. Samtidigt är Gävle på flera sätt en delad stad: stadsdelarna är distinkta, den borgerliga rutnätsstaden från tidigmodern tid har varit en annan verklighet än arbetarhusen på Brynäs och bruksmiljöerna i Strömsbro.Hamnen har varit riktad utåt mot världen, men de rika köpmannafamiljerna har stängt om sig och bevakat sina maktpositioner. Gävle, den enda medeltida staden norr om Dalälven, har varit bondehamn, handelscentrum, residens och skolcentrum – och kanske den industristad som tydligast tog steget in i eran för en ny kulturekonomi – när en experimentell musikscen och Folkteater mötte etablerade borgerliga institutioner i behov av förnyelse på 1980- och 1990-talen och fyllde de gamla industrilokalerna med en utforskande, folkbildande, storslagen teater. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det mest dystopiska med vår coronaperiod är kanske att vi inte får komma samman, inte får samlas, inte använda våra gemensamma rum, gator, konsertsalar, fotbollsarenor, torg. Staden är ett kollektiv av rörelser. Staden talar med en kollektiv stämma, som sociologen Johan Asplund har uttryckt det. Det finns ett ”vi" och ett ”vår", som är stadens pronomen.På så sätt har tider av isolering, distansering, tagit ifrån staden mycket av det som präglar den. För folksamlingarna skapar mening – utspridda människor som får syn på varandra kan bli ett radikalt vi i protesternas eller strejkernas spår, eller en lokal berättelse om kvarteret och dess gator, eller som ett symboliskt medborgarskap kring ett fotbollslag. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.