#12 Gumbo Unchained

Kristoffer Viita och hans gäst Nicholas Ringskog Ferrada-Noli djuprecenserar Quentin Tarantinos slaverivästern ”Django Unchained” i filmbloggens podcast. Slaveri som tema har en formtopp på film just nu. Förutom ”Django” fokuserar Steven Spielbergs Oscar-flirt ”Lincoln” på perioden när USA:s 13 president avskaffade slaveriet, Steve McQueen (”Shame”) är i full fart med filmatiseringen av den kända boken ”12 years a slave” och i den hundramiljonte filmatiseringen av ”Les Miserables” gör slaven Jean Valjean en klassresa på 1800-talet i Hugh Jackmans skepnad. Quentin Tarantino har sagt att amerikansk västern alltid skildrat tidens anda bättre än annan genrefilm, och The Atlantic-reportaget ”Slavery is making a global comeback” bekräftar att det faktiskt aldrig funnits så många slavar i världen som det gör just nu. Även om man använder omskrivningar som ”trafficking”. - Om du åker till Malaysia, så finns det sexuellt slaveri på sådana och liknande platser, men jag är mer oroad över slaveriet som pågår i Amerika, sade Quentin Tarantino till AP under Golden Globe galan nyligen. - Droglagarna som har fängslat så många svarta män hade inte kunnat existera på 70-talet, det är ett slaveri. (Om det här handlar ju t ex dokumentären ”The House I live in” http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=a0atL1HSwi8) Så får vem som helst skildra slaveriet? Och hur som helst? Har Spike Lee någon poäng med sin kritik med ”Django Unchained” eller är han bara avundsjuk för att han är en sämre regissör? Dessutom analyseras slavägares kulturkomplex, soundtrackets anakronistiska gangstarap och likheter mellan mandingofighting och UFC. Lyssna på Gumbo, Unchained.