28 - Den sköra tråden

Här berättar Ulf Rehnholm om grupputställningen Den sköra tråden, som visades i Klosters kyrka i Eskilstuna 2016. Tillsammans med Christina Lindblom och AnnMargret Johansson Pettersson skapade han en utställning där barns utsatthet, sårbarhet och behov av stöd stod i centrum. Allt gestaltat genom tre helt olika konstnärliga uttryck.Efter tidigare projekt med änglabilder och porträtt av nyanlända, tog Ulf steget vidare in i ett mer politiskt och samhällsengagerat bildskapande. I Den sköra tråden riktade han blicken mot ensamkommande barn och lät dem framträda som stjärngossar. Inte som dekorativa figurer, utan som symboler för ljus, hopp och mod i en tid av osäkerhet. De sex porträtten, placerade högt upp på kyrkväggarna och fick en närmast helgonlik närvaro som ställde frågor om utanförskap, ansvar och vuxenvärldens roll.Christina Lindbloms grafiska blad, tryckta på rispapper och behandlade med bivax, hängde som sköra slöjor kring altaret och lät ljuset avslöja motiv av ensamhet och hopp. AnnMargret Johansson Petterssons keramiska skulpturer gav kropp åt tystnaden, åt det som gör ont, det som skaver, det som ofta förblir osagt. Tillsammans fyllde verken hela det mäktiga kyrkorummet och skapade en vandring genom utsatthet, styrka och mänsklig sårbarhet.Ulf berättar också om stjärngossarnas historiska rötter, från medeltida julspektakel till dagens luciatåg, och hur traditioner kan bära på både ljus och mörker. Genom att väva samman historia, samtid och personliga erfarenheter visar han hur konsten kan bli ett verktyg för att förstå vår tid – och för att ge röst åt dem som annars riskerar att inte bli hörda.Avsnittet avslutas med en reflektion över dagens samhälle, där resurser till barn och unga ofta minskar samtidigt som kraven på dem ökar. Den sköra tråden blir därmed inte bara en utställning, utan en påminnelse om vårt gemensamma ansvar. Precis som stjärngossen bär sin ljusstjärna, behöver vi tillsammans bära hoppet vidare.