Ulf Rehnholm - I huvudet på en konstnär

I en tid där bilder skapas på sekunder och konsumeras i tusental, väljer fotografen och konstnären Ulf Rehnholm att göra tvärtom. I det här avsnittet berättar Ulf om sin utställning Riktig fotokonst på Galleri K i Oxelösund – en utställning som utforskar det analoga fotograferandet som handling, närvaro och stillsam protest mot ett allt mer accelererat samhälle.Vi rör oss genom stora frågor: Vad är egentligen konst? Vad händer med oss när vi tappar förmågan att skapa långsamt? Och vad kan ett hav lära oss om tid? Vi möter den japanske fotografen Hiroshi Sugimoto, vars avskalade bilder av världshaven tvingar betraktaren att vända blicken inåt. Vi stannar också upp vid den tyske sociologen Hartmut Rosa, som menar att det moderna samhällets acceleration skapar ett främlingskap – en känsla av att sitta fast i ett maskineri man inte längre förstår.Avsnittet rör sig också genom fotografiets historia, från cyanotypi och anthotypi till lumen prints – tekniker som kräver tålamod, kropp och närvaro, och som påminner oss om att det långsamma inte är en brist, utan en kvalitet. Riktig fotokonst är inte ett påstående om vad konst ska vara. Det är en inbjudan att stanna upp.Mer om Ulfs arbete hittar du på www.rehnholm-photoart.se

Vad formar egentligen vår identitet och hur påverkar det vårt skapande? Det här avsnittet utforskar hur minnen, erfarenheter och möten med andra människor gradvis bidrar till att forma vilka vi blir. Identitet är inte något statiskt, utan något som förändras genom livet, samtidigt som en mer bestående inre drivkraft tycks följa oss genom olika faser.Med utgångspunkt i konstnärliga processer inom fotografi berör avsnittet också betydelsen av tid, eftertanke och långsamma arbetsmetoder genom hela skapandet. Vad händer med oss människor när vi översköljs av bilder som produceras och sprids på ett ögonblick?Samtalet rör sig även mot vår samtid, där teknik och artificiell intelligens i allt högre grad påverkar hur vi ser på och tolkar världen. Vilken roll kan konsten spela i ett sådant landskap? Och hur kan den bidra till att bevara människans förmåga till nyfikenhet, reflektion och förundran?

I säsongspremiären av I huvudet på en konstnär öppnar Ulf Rehnholm dörren till ett av de mest efterlängtade tillstånden inom kreativt arbete: flow. Ett tillstånd där tiden upphör, världen tystnar och skapandet tar över. Genom minnen från mörkrummets röda sken där bilder långsamt växer fram i framkallningsbadet och timmar förvandlas till minuter, utforskas vad som egentligen händer när vi går helt upp i en kreativ process.Avsnittet fördjupar sig i vad som krävs för att flow ska uppstå: modet att släppa kontrollen, förmågan att vara närvarande och viljan att låta intuitionen leda vägen. Här diskuteras hur barnets lekfullhet kan fungera som förebild, varför begränsningar paradoxalt nog befriar oss och hur tydliga ramar skapar trygghet för fantasin att ta plats.Lyssnaren får också konkreta insikter om hur miljö, rutiner och kroppsligt välmående påverkar kreativiteten. Från att skydda sin tid och skapa en personlig arbetsplats, till att värma upp sin blick och sitt sinne innan arbetet börjar. Avsnittet visar hur flow uppstår i gränslandet mellan trygghet och utmaning, och varför skapandet alltid bör få komma före analysen.Samtidigt påminner avsnittet om att flow inte är något som kan tvingas fram. Det är en gåva, inte en garanti. Därför blir uthållighet, nyfikenhet och viljan att fortsätta även när inspirationen uteblir, centrala delar av den konstnärliga processen.En varm och inspirerande introduktion till säsongens första avsnitt om kreativitetens mysterium, om att våga gå vilse och om att hitta hem i sitt eget skapande.

Det här avsnittet tar med lyssnaren in i en värld där tid, ljus och natur samspelar på ett sätt som nästan känns rituellt. Genom cyanotypi, anthotypi och lumen prints, fotografiska tekniker från 1800-talet, öppnas en dörr till ett bildskapande där solen, växterna och materialen själva är medskapare. Det är en resa in i fotografins ursprung, men också en påminnelse om att det långsamma fortfarande har en självklar plats i en digital tidsålder.Avsnittet följer arbetet bakom utställningen Herbarium på Konstmagasinet KIKK i Katrineholm, där växter, minnen och ljus möts i bilder som bär spår av både sommarens intensitet och naturens förgänglighet. Här skildras hur blommor placeras på järnsaltbestruket papper, hur solen långsamt väcker pigmenten till liv och hur vatten, luft och tid fullbordar processen. Det är ett bildskapande som lika mycket handlar om närvaro som om teknik.Lyssnaren får också ta del av en personlig resa genom barndomens växthus, de första kamerorna, mörkrummets magi och vägen tillbaka till det analoga efter år av digitalt arbete. I mötet mellan minnen, hantverk och naturens rytm växer en förståelse fram för varför dessa historiska tekniker fortfarande berör och varför de känns mer relevanta än någonsin.Avsnittet lyfter även fram cyanotypins pionjärer, Sir John Herschel och Anna Atkins, vars arbete lade grunden för en fotografisk tradition där vetenskap och poesi möts. Deras arv lever vidare i dagens experimentella bildskapande, där varje avtryck blir unikt och där naturens egen arkitektur får tala.Genom hela avsnittet återkommer tanken om fotografiet som ett samtal mellan ljus och materia. Ett fotografi blir inte bara en bild, utan ett vittnesmål om närvaro, tid och förändring. I en värld som ofta premierar snabbhet blir dessa långsamma processer en motrörelse, ett sätt att återknyta till det taktila, det organiska och det oförutsägbara.

Det här är en inspelning som gjordes i samband med releasen av boken Resiliens den 2 oktober 2025. Här samtalar Ulf Rehnholm om bokens uppkomst med Kerstin Svenson, radioproducent och journalist på Sveriges Radio P4 Sörmland.Boken Resiliens inleder ett konstnärligt projekt i form av två böcker och en dokumentärfilm, sprungna ur ett personligt sorgearbete efter sin systers bortgång. Titeln, Resiliens, syftar på förmågan att återhämta sig efter svåra prövningar, en motståndskraft som inte innebär att smärtan upphör, utan att livet kan fortsätta i förändrad form. Genom 90 polaroidbilder med tillhörande texter undersöker boken sorgens uttryck, dess inverkan på minne och språk, samt konstens potential som redskap för bearbetning och överlevnad. Projektet förenar dokumentära och konstnärliga format och rör sig i gränslandet mellan det privata och det kollektiva.

Denna gång utforskar Ulf Rehnholm identitetens natur, inte som något fast och färdigt, utan som en livslång process i ständig rörelse. Från de första intrycken i barndomen till de erfarenheter, relationer och miljöer som formar oss genom livet, växer en bild fram av människan som plastisk, föränderlig och ständigt lärande.Lyssnaren får följa med in i hur minnen skapas, omformas och påverkar vår självbild. Minnet framträder inte som en exakt registrering, utan som en levande väv som skrivs om varje gång vi återkallar den. Här blir fotografiet en intressant kontrast, en tekniskt objektiv avbildning som ändå alltid bär fotografens subjektiva blick. Tillsammans bildar minnen, bilder och berättelser de skikt genom vilka vi tolkar både vår barndom och oss själva.Avsnittet rör sig också genom folkbildningens idé om det livslånga lärandet, där identitet ses som något som formas i mötet med andra. När vi delar erfarenheter, utmanar våra föreställningar och vågar vara sårbara, öppnas möjligheten att förändras. Identitet blir då inte ett mål, utan en resa där varje ny erfarenhet kan bidra till att omforma vår förståelse av världen och av oss själva.Genom personliga exempel från uppväxten i Eskilstuna, tidiga minnen, betydelsefulla möten och vägar in i konsten, skildras hur slump, nyfikenhet och vägledning kan tända den gnista som så småningom blir en livsriktning. Här framträder också fotografiets roll som ett redskap för att förstå varifrån vi kommer, och därmed också vem vi är.

Det här avsnittet tar med lyssnaren in i drömmens landskap. En plats där logik upplöses, tiden förvrids och våra sinnen skapar världar som både fascinerar och förbryllar. Drömmar är inte bara nattliga fantasier; de är mentala upplevelser som uppstår när hjärnan är som mest aktiv under REM-sömnen. Här formas inre filmer där minnen, känslor och symboler blandas till berättelser som kan kännas djupt meningsfulla, trots att de trotsar all logik.Avsnittet följer drömmens idéhistoria, från antikens filosofer till Freud och Jung, och vidare till surrealismens konstnärer som såg drömmen som en väg in i det undermedvetna. Surrealismen blev också en viktig kraft inom fotografi, där konstnärer började utforska verkligheten bortom det synliga genom dubbelexponeringar, collage, speglingar och andra experimentella tekniker.Lyssnaren får ta del av hur surrealistiska uttryck kan användas för att gestalta känslor, minnen och inre tillstånd och hur fotografi kan bli en bro mellan dröm och verklighet. Genom exempel från några av Ulf Rehnholms utställningar, som Swaps – fotografiska möten, En hymn till solen och Dokumenterade avtryck, skildras hur drömmens logik kan översättas till visuella berättelser där tid och rum flyter samman.Avsnittet berör också hur konstnärer som Man Ray utvecklade tekniker som fotogrammet för att skapa bilder utan kamera, och hur dessa metoder öppnar för nya sätt att gestalta det irrationella och intuitiva. Här blir kroppen, minnet och livets avgörande ögonblick till avtryck som bär både symbolik och personlig historia.Mot slutet väcks frågan om dröm och verklighet verkligen är så åtskilda som vi tror. Filosofiska perspektiv från Descartes till dagens tankar om medvetande, belyser hur drömmen kan vara en lika verklig erfarenhet som den vakna världen, och hur konsten kan skapa en tredje verklighet där de två möts.

Det här avsnittet utforskar ett av fotografins mest omdiskuterade områden: bildmanipulation. Från 1800-talets retuschering med kniv och pensel till dagens filterkultur och digitala illusioner diskuteras hur fotografier genom historien har format och förvrängt vår uppfattning om verkligheten.Lyssnaren får följa med från en tid då fotografiet betraktades som ett objektivt bevis, till en nutid där sanningshalten i en bild allt oftare ifrågasätts. Avsnittet lyfter fram pionjärer som Félix Nadar, som bröt mot konventionerna och utmanade fotografins uttryck, och visar hur manipulation har funnits med från fotografins allra första år. Här ryms allt från dubbelexponeringar och iscensättningar till politiskt motiverade retuscheringar, som under Stalins Sovjet, där människor bokstavligen suddades ut ur historien.Samtidigt diskuteras hur dagens bildflöden från modefotografi till sociala medier har skapat nya ideal och nya sätt att forma sin identitet. Manipulationen har blivit vardag, och behovet av bildanalys och kritiskt seende är större än någonsin.Avsnittet berör också den dokumentära bildens utmaningar. Här diskuteras hur varje fotografiskt val, som kamera, ljus, utsnitt och närvaro påverkar både motivet och betraktaren. I stället för att se bilden som ett neutralt dokument lyfts tanken om fotografiet som en konstruktion, en gestaltning av fotografens blick och erfarenheter.Genom personliga exempel från arbetet med dokumentärfilm och porträttfotografi öppnas en diskussion om hur bilder skapar mening först i mötet med betraktaren. Två personer kan se samma fotografi men uppleva helt olika saker, eftersom varje bild filtreras genom våra egna minnen och känslor.

Det här avsnittet fördjupar sig i självporträttets kraft som konstnärligt verktyg och som metod för att utforska identitet, roller och inre landskap. Genom att rikta kameran mot sig själv kan fotografen undersöka känslor, positioner i livet och relationen till omvärlden. Självporträttet blir en spegel och ett sätt att se sig själv utifrån, men också ett sätt att förstå sig själv inifrån.Avsnittet tar avstamp i fotografins tidiga historia, där Robert Cornelius 1839 skapade det som ofta betraktas som världens första selfie. Kort därefter följde Hippolyte Bayard med sina iscensatta självporträtt, vilket lade grunden för en genre som senare skulle utvecklas av konstnärer som Claude Cahun och Cindy Sherman. Deras arbeten utmanade normer kring kön, identitet och representation, och visade hur självporträttet kan bli ett kraftfullt verktyg för både kritik och självreflektion.Lyssnaren får också möta Vivian Maier, vars lågmälda och ofta indirekta självporträtt i speglar och reflexer öppnar för en annan typ av närvaro där fotografen syns, men ändå förblir undanglidande.Avsnittet rör sig vidare in i självporträttets mer personliga dimensioner, där fotografen använder bilden som ett sätt att förstå sina roller, sin förändring över tid och sina livsomständigheter. Här diskuteras hur självporträttet kan fungera som dokumentation, som självrannsakan och som ett sätt att följa både yttre och inre processer – från vardagens roller till livets mer omvälvande händelser.Samtidigt berörs hur sociala medier har förändrat synen på självporträttet. I en tid där bilder delas och tolkas av andra uppstår frågor om kontroll, autenticitet och hur mycket av oss själva som faktiskt syns i en bild.

Det här avsnittet fortsätter utforskandet av fotografins grunder, där fokus denna gång ligger på ögonblicket. Det flyktiga fragment av tid som kameran försöker bevara.Fotografiet har sedan 1800-talet förändrat hur människor minns, dokumenterar och förstår världen. Före kamerans intåg var samhället hänvisat till berättelser, målningar och andra subjektiva tolkningar av verkligheten. Med fotografiets objektiva registrering av ljus uppstod en ny möjlighet att se historien mer direkt och mindre filtrerad.Avsnittet fördjupar sig i fotografiets paradox: att bilden både bevarar och förvränger. Den visar vad som har varit, men kan aldrig återge det levda ögonblickets fulla komplexitet. Med filosofiska perspektiv från bland andra Henri Bergson, Roland Barthes och Susan Sontag diskuteras tidens flyktighet, minnets föränderliga natur och fotografiets begränsningar, men också dess kraft.Lyssnaren får följa fotografins utveckling från dokumentation av historiska händelser till ett vardagligt verktyg för identitet och självrepresentation. Avsnittet lyfter även fram fotografer som Vivian Maier och Jacques-Henri Lartigue, vars arbeten fångade vardagens skörhet, lätthet och mänsklighet utan att vara avsedda som konst, men som just därför blivit ikoniska.Genom hela avsnittet undersöks fotografiet som minnesstöd, som illusion, som berättelse och som ett sätt att stanna upp i en värld som annars rör sig obönhörligt framåt. Det handlar om hur en stillbild kan öppna för reflektion, skärpa detaljer som annars försvinner och erbjuda nya sätt att se på både tiden och oss själva.Välkommen till en fördjupande resa in i ögonblickets natur och fotografins filosofiska landskap.

Det här avsnittet tar avstamp i en till synes enkel fråga: Vad är ljus? Svaret visar sig vara både fascinerande och komplext. Genom en resa från fysikens grunder till fotografins utveckling utforskas vad ljuset består av, hur det beter sig och varför det är helt avgörande för allt bildskapande.Lyssnaren får följa med från Einsteins beskrivning av ljuset som energikvanta och hur dessa små ljuspartiklar reflekteras, absorberas och bryts för att skapa färgerna vi uppfattar. Avsnittet förklarar hur ögat registrerar ljus och hur kamerans konstruktion bygger på samma principer, från pupill och lins till bildsensor.Därefter förflyttas fokus till fotografins tidiga historia: från camera obscura på 1500-talet till Niépces första fotografi 1826, Daguerres daguerreotypier och Talbots kalotypi. Utvecklingen fortsätter genom våtkollodionprocessen, torra plåtar och vidare till dagens digitala kameror och mobilfotografi.Avsnittet belyser också hur ljusets kvalitet och riktning, intensitet och färgtemperatur påverkar bildens uttryck. Hårt solljus och atmosfär diskuteras som centrala verktyg för fotografens gestaltning. Samtidigt betonas skillnaden mellan kamerans objektiva registrering och fotografens subjektiva tolkning.Som avslutning öppnas dörren mot nästa avsnitt, där olika kamerors unika egenskaper och deras betydelse för bildskapandet står i centrum.En fördjupande och tillgänglig introduktion till ljusets natur och till varför förståelsen av ljuset är grunden för all fotografi.

Denna gång berättar Ulf Rehnholm om sitt deltagande i grupputställningen Balans, som visades på Konsthallen Koordinaten i Oxelösund sommaren 2024. Utställningen samlade åtta konstnärer med olika uttryck och material, förenade i en gemensam vilja att belysa vår tids globala obalanser, nämligen miljöförstöring, skogsavverkning, konsumtion, krig och existentiell oro.Avsnittet tar sin början i ett personligt uppvaknande kring skogens utsatthet och leder vidare till Ulfs konstnärliga arbete med att gestalta träd som individuella porträtt. Med hjälp av den historiska och helt kemikaliefria fotografiska tekniken anthotypi, där bilder skapas av växtsaft och solljus, låter han motiven långsamt blekna bort under utställningens gång som en konkret och poetisk bild av hur våra urskogar försvinner.Samtalet rör sig vidare in i frågor om ansvar, mod och hopp i en värld i obalans. Genom reflektioner kring etik, hållbara val och medkänsla vävs filosofiska tankar från stoiker som Seneca och Marcus Aurelius samman med Viktor Frankls idéer om mening, närvaro och motståndskraft.Detta är ett eftertänksamt avsnitt om konst som handling, om att våga engagera sig och om hur både inre och yttre balans kräver medvetna val. Ett avsnitt som bjuder in lyssnaren till reflektion och till att själv hitta sin plats i en värld som behöver förändring.

I detta avsnitt tar Ulf Rehnholm med lyssnaren in i utställningen Livet, bortom alla gränser, som visades på Galleri Fiskhuset i Nyköping våren 2024. Det är en utställning där fotografi, måleri och keramik möts i en gemensam dialog om sårbarhet, identitet, förlust och vad det innebär att vara människa.Tillsammans med konstnären AnnMargret Johansson Pettersson har Ulf skapat en känslomässigt laddad helhet, där olika material och uttryck samverkar kring gemensamma teman. Avsnittet rör sig mellan det personliga och det allmängiltiga, från sorg och minne till frågor om livets förgänglighet, gränser och människans inneboende värde.Ulf berättar om sitt arbete med hålkamerafotografi, masker, installationer och manipulerade arkivbilder, där tiden, identiteten och döden får ta plats. Samtidigt lyfter han AnnMargrets måleri och raku-keramik, där symbolik, tystnad och förvandling bjuder in till eftertanke och empati.Detta är ett avsnitt om konst som berör, ibland skaver och ibland tröstar. Om modet att vara sårbar, om masker vi bär och om vad som kan uppstå när vi vågar låta dem falla.Ett stillsamt men kraftfullt avsnitt om livets skörhet, konstens betydelse och mötet mellan betraktare och verk.

Ulf Rehnholm berättar i detta avsnitt om konstutställningen En bild – en historia, ett samarbete med konstnären och berättaren Inger Holmberg. Utgångspunkten är en gemensam fascination för bilder som bär på berättelser och hur konst kan fungera som en mötesplats mellan minnen, erfarenheter och tolkningar.Avsnittet ger en inblick i Inger Holmbergs konstnärliga resa, från tidiga studier i måleri till hennes färgstarka, naivistiska bildvärld där människor, djur och växter samsas med fantasi och berättarlust. Hennes måleri ställs i kontrast till Ulfs monokroma fotografi, där ljus, tid och minne står i centrum.Ulf reflekterar över sitt eget konstnärskap, kameran som ett verktyg för seende och varför han ofta arbetar analogt med långa exponeringar och hålkameror. Han berättar om utställningsprocessen på Köpings museum våren 2024, om hur verken hängdes, hur olika bildserier tog form och hur besökarna blev medskapare genom sina egna tolkningar.Avsnittet rör sig mellan personliga minnen, barndomens platser, fotografi som tidskapsel och konstens förmåga att öppna upp för eftertanke. Det handlar om hur varje bild bär sin egen historia, men också hur betraktaren alltid tillför en ny.Ett stillsamt och eftertänksamt avsnitt om konst, minne och mötet mellan bild och människa.

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär tar Ulf Rehnholm avstamp i vår tids överflöd av matbilder på sociala medier. Han reflekterar över varför vi fascineras av vackert stylad mat, hur synsinnet påverkar vår smakupplevelse och varför matfotografi har blivit både en konstart och en statusmarkör.Avsnittet rör sig från praktiska tankar kring ljus, komposition och förberedelser vid matfotografering, till en mer kritisk och konstnärlig motreaktion mot den ständiga strömmen av perfekta bilder. När mättnaden och äckelkänslan infinner sig föds bildserien Food porn, fotografier av tallrikar efter måltiden, där rester, fläckar och tomhet står i centrum.Ulf berättar om hur projektet växte fram under resor och vardagliga måltider, hur omgivningen reagerade och hur serien senare tog plats i en restaurang som konstutställning. Avsnittet berör också idéer om frosseri, de sju dödssynderna, konstbegreppets gränser och publikens roll i mötet med bild.Ett personligt, reflekterande och humoristiskt avsnitt om bilder, begär och nyfikenheten på vad konst egentligen gör med oss.

Här berättar Ulf Rehnholm om fotoprojektet Änglar finnes. Ett verk som växte fram ur både tidigare internationella samarbeten och en livslång fascination för det osynliga, det skyddande och det mellanmänskliga.Projektet är en fortsättning på det omfattande analoga arbetet SWAPS – fotografiska möten, där fotografer från 18 länder delade sina världar genom dubbelexponeringar på samma filmremsa. När tekniken senare blev digital öppnades nya möjligheter, och Ulf fann ett nytt motiv: de tolv änglarna målade på psalmtavlorna inne i Klosters kyrka i Eskilstuna.Genom att fotografera änglarna och låta dem slumpvis dubbelexponeras med bilder från människor världen över, skapades oväntade möten mellan platser, kulturer och livsöden. Änglarna lämnade sina psalmtavlor och trädde in i vardagliga miljöer, ibland tröstande, ibland iakttagande, men alltid närvarande. Resultatet blev bilder som väcker frågor om tro, trygghet, utsatthet och vår längtan efter att någon vakar över oss.Ulf berättar också om kampen för att få ställa ut verken i själva kyrkorummet, om de specialbyggda hållarna som gjorde det möjligt att visa bilderna utan att skada interiören, och om hur besökarna rörde sig genom kyrkan och upptäckte rum de aldrig tidigare sett. Vernissagen sammanföll med Jungfru Maria Bebådelsedag och ackompanjerades av den mäktiga orgeln, en inramning som gav utställningen en nästan ceremoniell tyngd.Änglar finnes visades senare i flera kyrkor och konsthallar, och titeln bär på en lekfull dubbelhet: änglarna finns kanske – men framför allt kan de finnas, om vi väljer att se dem.Detta avsnitt är en berättelse om konst som rör sig mellan det jordiska och det andliga, mellan teknik och intuition, mellan slump och avsikt. En inbjudan att reflektera över vad vi tror på, vad vi hoppas på och vad vi kanske redan bär med oss utan att veta om det.Här finns en artikel om projektet från tidningen Folket: https://www.rehnholm-photoart.se/Rehnholm_PhotoArt/About_files/150314_Folket.pdfoch ett inslag från P4 sörmland: https://sverigesradio.se/artikel/6527732 

I detta avsnitt tar Ulf Rehnholm med oss på en resa tillbaka till fotografins rötter. Till en tid då bilder skapades långsamt, med tålamod, nyfikenhet och naturens egna pigment. Här berättar han om anthotypi, en miljövänlig och poetisk fotografisk process från 1800-talet, där blommor, blad och kryddor blir till ljuskänsliga färger som bleks fram av solen.Ulf delar med sig av sin egen längtan tillbaka till mörkrummets magi, där bilder långsamt växer fram i framkallningsbadet. Men han beskriver också hur digitaliseringens tempo förändrat vårt sätt att skapa och varför han själv återvänder till analoga metoder för att hitta eftertanke, närvaro och kreativ fördjupning.Avsnittet går igenom anthotypins historia, från Mary Somervilles banbrytande forskning till John Herschels experiment, och vidare till Ulfs egna nördiga tester med afrikansk lilja, tagetes, pelargon, paprika och gurkmeja. Steg för steg förklarar han hur du själv kan skapa dina egna bilder med denna långsamma, hållbara och förtrollande teknik.Vi får också en inblick i hans pågående konstprojekt, där han porträtterar träd med anthotypi inför utställningen Balans. Här blir själva blekningen en del av verket – en symbol för hur våra skogar försvinner, lager för lager, i takt med tiden och människans påverkan.Detta är ett avsnitt för dig som vill sakta ner, återupptäcka hantverket och låta naturen bli en del av ditt skapande. En hyllning till tålamodet, experimentlustan och den fotografiska bildens ursprungliga magi.Du hittar resultaten från mina erfarenheter av anthotype på https://www.instagram.com/ulfrehnholm/ 

Här berättar Ulf Rehnholm om grupputställningen Den sköra tråden, som visades i Klosters kyrka i Eskilstuna 2016. Tillsammans med Christina Lindblom och AnnMargret Johansson Pettersson skapade han en utställning där barns utsatthet, sårbarhet och behov av stöd stod i centrum. Allt gestaltat genom tre helt olika konstnärliga uttryck.Efter tidigare projekt med änglabilder och porträtt av nyanlända, tog Ulf steget vidare in i ett mer politiskt och samhällsengagerat bildskapande. I Den sköra tråden riktade han blicken mot ensamkommande barn och lät dem framträda som stjärngossar. Inte som dekorativa figurer, utan som symboler för ljus, hopp och mod i en tid av osäkerhet. De sex porträtten, placerade högt upp på kyrkväggarna och fick en närmast helgonlik närvaro som ställde frågor om utanförskap, ansvar och vuxenvärldens roll.Christina Lindbloms grafiska blad, tryckta på rispapper och behandlade med bivax, hängde som sköra slöjor kring altaret och lät ljuset avslöja motiv av ensamhet och hopp. AnnMargret Johansson Petterssons keramiska skulpturer gav kropp åt tystnaden, åt det som gör ont, det som skaver, det som ofta förblir osagt. Tillsammans fyllde verken hela det mäktiga kyrkorummet och skapade en vandring genom utsatthet, styrka och mänsklig sårbarhet.Ulf berättar också om stjärngossarnas historiska rötter, från medeltida julspektakel till dagens luciatåg, och hur traditioner kan bära på både ljus och mörker. Genom att väva samman historia, samtid och personliga erfarenheter visar han hur konsten kan bli ett verktyg för att förstå vår tid – och för att ge röst åt dem som annars riskerar att inte bli hörda.Avsnittet avslutas med en reflektion över dagens samhälle, där resurser till barn och unga ofta minskar samtidigt som kraven på dem ökar. Den sköra tråden blir därmed inte bara en utställning, utan en påminnelse om vårt gemensamma ansvar. Precis som stjärngossen bär sin ljusstjärna, behöver vi tillsammans bära hoppet vidare.

I detta avsnitt utforskar Ulf Rehnholm hur vårt seende formas, inte bara av ögat, utan av hela vår livserfarenhet. Med utgångspunkt i vardagliga observationer, som att byta väg till jobbet eller flytta en tavla till ett annat rum, öppnar Ulf upp för en större diskussion om hur vi uppfattar världen och varför vi ibland slutar se det som finns rakt framför oss.Genom exempel från både vardagen och konsten visar han hur våra minnen, känslor, förväntningar och till och med vår hälsa påverkar hur vi tolkar synintryck. Vi får också höra om den klassiska psykologiska illusionen med gorillan som ingen ser, en påminnelse om hur selektiv vår uppmärksamhet faktiskt är.Avsnittet går sedan djupare in i seendets mekanik: hur ljuset färdas genom ögat, hur näthinnans tappar och stavar arbetar och hur hjärnan skapar den bild vi upplever som verklighet. Men lika mycket handlar det om filosofiska perspektiv. Schopenhauer, Nietzsche och andra tänkare vävs in i resonemang om subjektivitet, perception och vad det egentligen innebär att ”se på riktigt”.Ulf berättar också om sina egna fotoprojekt, från fotomontage till internationella dubbelexponeringar och hur han medvetet låter bilder tala med varandra för att skapa nya betydelser. Genom att kombinera motiv, sammanföra världar och leka med betraktarens förväntningar vill han öppna upp för ett seende som är långsamt, nyfiket och djupt.Avsnittet blir en inbjudan att stanna upp, att låta blicken vila och att våga se bortom det uppenbara. För det vi ser är inte alltid det vi tittar på och ibland krävs det bara en liten förskjutning för att världen ska framträda på nytt.

I detta avsnitt fördjupar sig Ulf Rehnholm i ett av sina mest återkommande teman – tiden. Vad innebär det att leva i ständig förändring och hur kan konsten hjälpa oss att förstå det som annars glider oss ur händerna? Genom fotografi, experiment och filosofiska reflektioner utforskar Ulf hur tiden både formar oss och låter sig fångas i ögonblickets sköra ljus.Vi får följa med från barndomens första fascination inför kamerans förmåga att frysa en hundradels sekund, till avancerade hålkameraprojekt med halvårslånga exponeringar där solens bana ritar drömlika spår över himlen. Ulf berättar om hur slutartiden blir ett verktyg för att gestalta tidens flyktighet, ibland som frusen rörelse, ibland som suddiga avtryck av något som redan håller på att försvinna.I bildserien Dokumenterade avtryck tar han experimentlustan ännu längre, när han skapar rayogram direkt mot sitt eget huvud och låter ljuset tränga igenom fingrarna som en sorts själslig röntgen. Resultatet blir bilder som liknar etsningar av minnen, känslor och rörelser – fragment av tid som både döljer och avslöjar.Genom hela avsnittet återkommer en central fråga: Hur påverkar tiden våra liv, våra relationer och vår förståelse av oss själva? Och hur kan konsten hjälpa oss att stanna upp, se klarare och kanske ana mönster i livets till synes slumpmässiga väv?Välkommen att lyssna till ett avsnitt som bjuder in till eftertanke, nyfikenhet och en djupare förståelse för tidens märkliga, ständigt närvarande kraft.

I avsnitt 25 fördjupar sig Ulf Rehnholm i minnenas natur. Hur de formas, förändras och ibland förskjuts över tid. Utgångspunkten är bildserien Tider att minnas, inspirerad av ett märkligt barndomsminne från Årby 1973, då Sivert Lindholms offentliga verk Skulpturmiljö placerades i lekparken mellan husen. Ett minne som visade sig vara lika gåtfullt som platsen själv.Genom fotografi, experimentella framkallningstekniker och ett ständigt ifrågasättande av det egna minnet, undersöker Ulf hur våra inre bilder både kan vara sanna och samtidigt djupt opålitliga. Med hjälp av Lomo‑kamerans särpräglade uttryck och oväntade kemiska processer skapar han bilder som speglar minnets oskärpa, dess kornighet och dess förmåga att förändras varje gång vi återkallar det.Avsnittet rör sig mellan personliga berättelser och filosofiska perspektiv. John Locke, Daniel Schacter och Nietzsche vävs in i resonemang om identitet, perception och hur våra erfarenheter färgar allt vi minns. Vad är egentligen ett minne? Vilka spår lämnar vi efter oss? Och vad händer när våra minnen inte längre stämmer överens med verkligheten?Ulf reflekterar också över barndomens särskilda kraft. Hur tidiga upplevelser formar vår självbild och hur avståndet i tid gör det möjligt att se samband som tidigare varit dolda. Genom konsten försöker han inte återskapa det förflutna, utan snarare förstå det, dela det och bjuda in fler röster till det kollektiva berättandet.Tider att minnas blir därmed inte bara ett konstprojekt, utan en påminnelse om att våra historier blir rikare ju fler som berättar dem. Ett samhälle behöver många betraktare för att bli begripligt.

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär tar Ulf Rehnholm med oss på en personlig och känslomättad resa tillbaka till barndomens rum och platser. Genom minnen från somrarnas resor till mormor och morfar i Göteborg, öppnas dörren till lägenheten på Djurgårdsgatan 36, en värld av dofter, färger, möbler och små detaljer som format både barndomen och den konstnärliga blicken.Ulf berättar om hur dessa miljöer, från den gröna hallen till balkongen fylld av växter, från lekplatserna mellan de vita höghusen till barnens zoo i Slottskogen har blivit återkommande motiv i hans konst. Genom att återvända till dessa platser i vuxen ålder försöker han förstå vad minnena bär på, och varför vissa rum stannar kvar inom oss medan andra bleknar.Vi får också följa med i den konstnärliga processen där fotografier från barndomshemmet förvandlas till tredimensionella collage som ett sätt att bokstavligen bygga upp minnena lager för lager, och samtidigt konfrontera tidens obevekliga rörelse framåt.Avsnittet väcker frågor om varför vi håller fast vid det förflutna, vad som skapar trygghet, och hur konsten kan hjälpa oss att stanna upp i en värld som ständigt förändras. Det är en varm, eftertänksam och visuellt rik berättelse om att minnas, bevara och förstå.

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär berättar Ulf Rehnholm historien om när han medverkade som statist i en svensk långfilmsproduktion. Från första mötet med Crazy Pictures under en filmutbildning till intensiva inspelningsnätter flera år senare.Avsnittet tar sin början i filmutbildningen Spektra 2016 och ett studiebesök hos Crazy Pictures i Norrköping, där inblicken i ett filmkollektivs arbetssätt väckte ett långvarigt intresse för deras produktioner. När möjligheten att söka statistroller dök upp inför en ny långfilm togs chansen, vilket ledde till två mycket olika inspelningsdagar.Lyssnaren får följa arbetet bakom kulisserna: från noggranna förberedelser med kläder och tidstypiska moodboards till corona-tester, långa väntetider och minutiöst koordinerade tagningar. En nattlig inspelning utanför SMHIs högkvarter skildras i detalj, med blåljus, polisbilar, insatsstyrka och avancerade stuntsekvenser, allt under kyla, trötthet och tidspress. Det andra inspelningstillfället bjuder istället på ett mer stillsamt arbete i ett styrelserum, där precision, tystnad och små justeringar blir avgörande för scenens trovärdighet.Avsnittet ger en realistisk bild av statistens roll: långt ifrån glamourös, men avgörande för filmens helhet. Samtidigt är det en personlig berättelse om fascinationen för filmmediet och upplevelsen av att få vara en liten del av ett större sammanhang och där minnen från inspelningsplatsen lever kvar långt efter att kamerorna stängts av.

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär berättas historien om att delta i Noomaraton. Den årliga kortfilmstävlingen där filmteam från hela Sverige har exakt 24 timmar på sig att skapa en färdig film.Avsnittet ger en inblick i tävlingens upplägg: ett hemligt tema, tre förutbestämda platser och tre obligatoriska föremål som först avslöjas vid start. Därefter följer ett intensivt dygn fyllt av manusarbete, scenbygge, inspelning, ljud, klippning och beslutsångest då allt sker under extrem tidspress.Med utgångspunkt i tävlingen 2012 får lyssnaren följa ett filmlag från första idékaoset runt köksbordet till den sista uppladdningen minuter före deadline. Avsnittet skildrar både det praktiska filmarbetet och de mentala dippar som uppstår när tröttheten slår till, samtidigt som kreativiteten måste hållas vid liv.Det berättas också om tidigare och senare tävlingsår, om lärdomarna från att arbeta i lag, och om glädjen i att se hur olika team tolkar samma förutsättningar på helt olika sätt. Avsnittet avslutas med hur filmen Marie tog hem den regionala vinsten och kvalificerade sig till riksfinalen, samt hur Noomaraton fortsatt att vara en återkommande och betydelsefull del av filmskapandet.Ett avsnitt om kreativt samarbete, tidspress och berättarglädje och varför 24 timmar kan räcka för att skapa minnen för livet.Filmen Marie: www.youtube.com/watch?v=rlXpE3TEVUM 

I detta avsnitt står förebilderna i centrum. De människor som visade att konsten kan vara ett livsval, ett yrke och ett sätt att förhålla sig till världen. Genom personliga möten med verksamma konstnärer skildras hur mod, självständighet och kreativ integritet kan forma en livsväg bortom förväntningar och sociala mallar.Avsnittet tar sin utgångspunkt i Ulf Rehnholms uppväxt i en arbetarklassmiljö, där konst sällan betraktades som ett realistiskt framtidsalternativ. Samtidigt öppnade möten med konstnärer dörrar till andra sätt att leva, tänka och verka i samhället. Förebilderna visade att det går att gå sin egen väg och ändå vara en aktiv del av det sammanhang man lever i.Lyssnaren får möta tre avgörande gestalter: målaren Hans Fellenius, vars ateljé blev en första inblick i det konstnärliga livet; bildläraren och konstnären Jörgen Palle Jensen, som genom lekfullhet och färg visade att världen kan tolkas på många sätt; samt fotografen och pedagogen Lasse Larsson, som öppnade upp fotografiet som ett experimentellt och konstnärligt språk bortom teknik och regler.Avsnittet rör frågor om klass, identitet och yttrandefrihet, men också om vikten av kultur och konst som verktyg för förståelse i ett komplext samhälle. Förebildernas gemensamma nämnare är inte stil eller teknik, utan deras förhållningssätt till materialet och deras generositet i att uppmuntra utforskande snarare än prestation.Ett reflekterande avsnitt om hur konstnärliga möten kan få ringar på vattnet genom ett helt liv och om hur minnen, inspiration och uttryck lever vidare långt efter att människorna bakom dem har försvunnit.

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär handlar det om relationen till kameror och om varför samlingen har vuxit sig så omfattande genom åren. Resan börjar med Ulf Rehnholms allra första kameran, en enkel Agfamatic från slutet av 1970-talet och fortsätter vidare genom barndomens familjealbum, amatörfotografin och upptäckten av fotografiets förmåga att frysa tiden.Avsnittet rör sig vidare genom kamerans historia; från camera obscura och hålkameror till de tidigaste fotografiska processerna, Daguerres experiment och rullfilmens genombrott. Teknikens utveckling sätts i relation till det egna bildskapandet och hur olika kameratyper öppnat för nya sätt att se, arbeta och förstå fotografi.Lyssnaren får följa hur mötet med systemkameran, mörkrumsarbete och undervisning i fotografi så småningom ledde till en kreativ stagnation och hur lomografin och den ryska LOMO-kameran blev en vändpunkt. Genom att släppa kontrollen och omfamna slump, rörelseoskärpa och enkla regler återvände nyfikenheten och leklusten till fotograferandet.Avsnittet avslutas med reflektioner kring kameran som verktyg snarare än teknikpryl och om hur olika kamerors begränsningar och egenheter kan fungera som ingångar till nya perspektiv på världen. Ett personligt och historiskt förankrat avsnitt om seende, bildskapande och varför det ibland krävs många kameror för att fortsätta se klart.

I avsnitt 19 av I huvudet på en konstnär öppnas dörren till ett pågående konstprojekt som ännu inte har visats offentligt. Utgångspunkten är en oväntad upptäckt i ett socialt flöde: en historisk mask som väckte frågor om identitet, makt, åtrå och anonymitet.Avsnittet kretsar kring morettamasken, en svart sammetsmask som bars av kvinnor i Venedig under 1600- och 1700-talet. En mask utan band som hölls på plats med en knapp i munnen och därmed gjorde bäraren både anonym och stum. Genom historiska exempel beskrivs hur masken fungerade som ett socialt verktyg, ett skydd och samtidigt ett medel för kontroll och förförelse i ett samhälle där klass, kön och blickar styrde mötet mellan människor.Den historiska bakgrunden vävs samman med ett nutida konstnärligt experiment. I projektet används visitkortsporträtt från 1800-talet, fotografier av människor som en gång varit levande, men nu reducerats till anonyma ansikten i bortglömda album. Genom att måla över ansiktena med en extremt ljusabsorberande svart färg skapas en visuell motsvarighet till morettamasken: ett hål där identiteten en gång fanns, medan kläder, miljö och blickar blir kvar.Avsnittet rör etiska frågor om att ingripa i historiskt bildmaterial, om minne och glömska, och om vad som händer när ansiktet, det vi oftast identifierar en människa genom tas bort. Samtidigt dras paralleller till vår egen tid, där masker i form av filtrerade bilder, anonymitet och självrepresentation präglar det sociala rummet.Ett reflekterande avsnitt om historia, blickar och bildens makt och om hur en mask kan dölja, skydda och samtidigt väcka nyfikenhet.

I huvudet på en konstnär firar ett år som podd. Ett år av berättelser, konstprojekt, processer och reflektioner från ett över trettio år långt konstnärskap. Det som började som ett tekniskt intresse i samband med uppbyggnaden av en poddstudio på Eskilstuna folkhögskola, utvecklades snabbt till en egen podd med fokus på konstnärliga processer, bildskapande och långsiktiga projekt.I detta jubileumsavsnitt blickar Ulf Rehnholm tillbaka på poddens tillkomst, den oväntade starten, den intensiva första kursveckan och hur skrivandet, berättandet och det muntliga formatet blivit en ny del av det konstnärliga uttrycket. Här skildras också hur podden successivt har hittat sin form: balansen mellan teknik, idé, process och personligt berättande.Avsnittet tar sin utgångspunkt i en av de vanligaste frågorna: var kommer inspirationen ifrån? Svaret leder vidare in i en djupare beskrivning av hur konstnärliga projekt växer fram, från idé och research, till teknikval, långsamma processer och färdiga verk. Lyssnaren får följa exempel på tidskrävande projekt som imprint-porträtt, internationella dubbelexponeringar, långvariga samarbeten, hålkameraprojekt med sex månader långa exponeringar och experiment där analoga och digitala tekniker möts.Avsnittet rör sig mellan det praktiska och det filosofiska: om skapande som ett kretslopp snarare än en rak linje, om motivation och inspiration som ömsesidigt förstärkande krafter, och om vikten av att vara i rörelse snarare än att invänta rätt tillfälle. Det handlar också om osäkerhet, tillit till processen och modet att arbeta utan att alltid veta vart man är på väg.Samtidigt berörs konstnärsrollen i sin helhet – som projektledare, administratör, kommunikatör, tekniker och skapare samt hur det kreativa arbetet ofta måste samexistera med struktur, logistik och ansvar.Ett personligt, reflekterande jubileumsavsnitt om skapandets villkor, långsamma processer, konstnärlig uthållighet och om varför kreativitet inte handlar om att vänta på inspiration, utan om att börja röra sig.Ett avsnitt som både sammanfattar ett år av poddande och pekar framåt mot fortsatt utforskande, nya projekt och nya berättelser.

I detta avsnitt berättas historien om ett filmprojekt som tog sin början i poesin. Utgångspunkten är en dikt av konstnären och poeten Thomas Wahlström, som kom att inspirera till en kortfilm som senare visades på Toronto Urban Film Festival.Thomas Wahlström och Ulf Rehnholm möttes första gången 1993 på Eskilstuna folkhögskolas estetiska linje. Wahlström har sedan dess etablerat ett mångsidigt konstnärskap som spänner över måleri, poesi, fotografi och musik. Hans bildvärld rör sig ofta mellan abstraktion och figur och präglas av ett starkt visuellt uttryck.Avsnittet följer processen från den första idén; att filmatisera en dikt, till det färdiga verket. Det handlar om valet att arbeta utan dialog, om inspelningen på Gotland i fiskeläget Kovik, och om hur platsen, ljuset och miljön bidrog till att skapa en drömlik förskjutning i tid och rum. Samtidigt lyfts betydelsen av samarbete, intuition och tilliten till det konstnärliga mötet.Avslutningsvis skildras filmens internationella resa, där kortfilmen I Know You Saw Me valdes ut till Toronto Urban Film Festival och visades på tv-skärmar i stadens tunnelbana för en daglig publik på över en miljon pendlare.Ett avsnitt om mötet mellan poesi och film, om stillsam berättelse i offentliga rum och om hur ett personligt projekt kan få en oväntat stor räckvidd.

I det här avsnittet tar Ulf Rehnholm avstamp i manga, det japanska ordet för tecknade serier och berättar hur denna bildvärld kom att påverka ett konstnärligt uttryck långt bortom serierutans ramar. Från de första mötena med Dragon Ball, Naruto och One Piece till en fördjupning i manga som hantverk, berättar Ulf historien om hur humor, tempo och visuella förenklingar blev en stark inspirationskälla.Samtalet rör sig vidare in i mangans tekniska sida: raster, arbetsprocesser och kollektiva produktionsmetoder och hur dessa tekniker kan översättas till ett fotografiskt sammanhang. Genom att kombinera japanska mangaraster med svartvita analoga porträtt uppstod ett nytt bildspråk, där fotografi, teckning och grafiska element smälter samman.Vi får följa konkreta exempel på hur porträtt byggs upp lager för lager, från barytpapper och bläckkonturer till tredimensionella montage med distanser och raster som svävar i bildrummet. Avsnittet berör även utställningar, jurybedömda salonger och samarbeten, där mötet mellan olika material, uttryck och temperament skapar nya betydelser.Avsnittet avslutas med en personlig reflektion kring skapandeprocessen, vikten av experiment, och modet att lämna invanda stilar. Om hur konstnärliga svackor kan bli grogrund för nya idéer och varför det är avgörande att fortsätta utforska okänd mark för att utveckla sitt bildspråk i takt med sig själv och världen.

I detta avsnitt berättar fotografen och konstnären Ulf Rehnholm om sin livslånga fascination för människan, porträttet och bildens förmåga att frysa tiden. Från studiofotografi och dokumentära sammanhang rör sig samtalet mot minnen, identitet och hur bilder kan fungera som broar mellan dåtid och nutid, både på ett personligt och ett kollektivt plan.Under pandemin tystnade kameran, men istället växte ett nytt konstnärligt uttryck fram. Genom att bearbeta starka nyhetsbilder från vår samtid; pandemin, politiskt förtryck och kampen för demokrati, började Ulf skapa silhuetter som abstraherar ikoniska fotografier till deras mest väsentliga linjer. Resultatet blev ett visuellt språk där betraktarens perception och minne aktiveras, och där historiska händelser reduceras till kraftfulla, igenkännbara former.Avsnittet rör sig mellan konsthistoria och samtidsanalys, från 1700-talets silhuettklippare till dagens digitala verktyg, och vidare till porträtt av personer som Aleksej Navalnyj, Alicia Garza, Bobi Wine och Pussy Riot. Människor som genom sitt motstånd och sitt mod blivit symboler för rättvisa, jämlikhet och demokrati.Samtalet vidgas till en reflektion över makt, individualism och vår tids politiska klimat. Vad händer när ledare klamrar sig fast vid makten? Hur påverkar ett alltmer individualiserat samhälle vår förmåga att samarbeta och hitta mening? Och vilken roll kan konsten spela i att påminna oss om vårt ansvar gentemot varandra?Ett personligt och engagerat avsnitt om bilder som etsar sig fast, om konstens förmåga att skapa motstånd och om människan som ett flockdjur i ständig förändring.

Det här avsnittet tar sin början i ett märkligt och ofta återkommande barndomsuttryck: “Din vilja växer i skogen.” För många barn var det en signal om att de vuxna hade fått nog, ett sätt att markera gränser och tysta starka viljor. Uttrycket bär spår av en tid då barns åsikter sällan sågs som fullvärdiga och då lydnad ofta vägde tyngre än delaktighet.Avsnittet utforskar hur barndomens maktstrukturer formade generationer, och hur synen på barn långsamt förändrats, från att ses som föräldrars ägodelar till att erkännas som individer med egna rättigheter. Här vävs kulturhistoria samman med minnen från 70-talets barnprogram, där figurer som i Vilse i pannkakan gestaltade just dessa konflikter mellan barns vilja och vuxnas krav.När perspektivet förskjuts till vuxenlivet blir det tydligt hur lätt det är att reproducera det man själv vuxit upp med. För att skapa förändring krävs modet att granska sina egna erfarenheter och bryta invanda mönster. Det är först då barn kan få känna sig inkluderade och tagna på allvar.Ur denna reflektion växte ett konstnärligt projekt fram. Skogen, en plats där Ulf Rehnholm ofta lekte som barn, blev en symbol för den vilja som inte fick plats i de vuxnas värld. I bildserien Din vilja fotograferades barn i olika skogslandskap, som en visuell undersökning av makt, frihet och gränser. Serien visades 2018 i Akureyri på norra Island, under utställningen Den besjälade naturen, och kom senare att visas både i Reykjavik och i Sverige.Avsnittet skildrar också resan till Island, mötet med konstnärer, vernissager, landskap och oväntade samtal. Allt det som uppstår när konst och liv vävs samman. Det är en berättelse om att följa sina frågor, även när de leder vilse, och om att ibland behöva återvända till sin egen skog för att hitta vägen hem igen.

I säsongens första poddavsnitt, återvänder vi till början av 1990‑talet, då analogt fotografi, mörkrummets magi och doften av kemikalier formade vardagen på Eskilstuna folkhögskolas estetiska linje. Under nio år undervisade jag i klassiskt fotografiskt hantverk, från ASA-tal och slutartider till framkallningsspiraler i totalt mörker. Det var en tid av precision, struktur och tydliga regler.Men efter otaliga genomgångar av horisontlinjer, gyllene snitt och mörkrumsteknik började något skava. Jag hade fastnat i rutinerna. Det var då en artikel om den ryska LOMO-kameran korsade min väg och allt förändrades.Avsnittet berättar om hur lomografin, med sina tio lekfulla och befriande regler, öppnade en ny dörr i mitt konstnärskap. Här möter du historien om en global rörelse som föddes av slumpen, om kameror som läcker ljus och skapar oväntad skönhet, och om hur jag själv fann tillbaka till lusten att fotografera genom att släppa kontrollen och omfamna det oförutsägbara.Det är en resa från mörkrummets disciplin till lomografins frihet och om hur ett enkelt skott från höften kan förändra allt.https://www.lomography.com/homes/rehnholm

I detta avsnitt av I huvudet på en konstnär riktas fokus mot fotoprojektet Half face, ett arbete där Ulf Rehnholm utforskar självporträttets möjligheter och gränser. Avsnittet öppnar med en personlig återblick på hans långa relation till kameror, från Ulfs första Agfamatic i lågstadiet till dagens omfattande kamerasamling. För Ulf är kameran inte bara ett verktyg, utan ett sätt att se världen, avgränsa verkligheten och möta både andra människor och sig själv.Lyssnaren får följa hur självporträttet återkommit som tema genom åren, både i undervisningen på Eskilstuna folkhögskola och i de projekt som vuxit fram ur olika livsskeden. I Half face tar detta utforskande en ny form. Genom hundratals mobilbilder, tagna på resor runt om i landet, undersöker Ulf hur identitet formas i relation till plats. Genom att bara visa halva ansiktet låter han omgivningen bli lika betydelsefull som personen i bilden. En påminnelse om hur miljöer kan hålla oss fast, men också öppna oss för förändring.Projektet visades på Uppsala Fotofestival, där temat var självporträtt. I ett långsmalt bankkontor, belyst av en enda bygglampa riktad mot golvet, fick bilderna en intim och eftertänksam ton. Under festivalen mötte Ulf andra fotografer, föreläsare och bildvärldar som tillsammans breddade förståelsen för självporträttets möjligheter.Avsnittet rör sig mellan teknik, historia och filosofi, från mobilkamerans vardaglighet till mörkrummets magi, från sociala mediers självbildskultur till frågan om vad en bild egentligen är. Ulf återkommer till sin mentors ord: skillnaden mellan att ta ett kort och att skapa en bild. Half face blir därmed både ett konstnärligt experiment och en reflektion över identitet, blick och berättande.Se bilder från projektet Selfie To Be

I detta avsnitt fördjupar sig Ulf Rehnholm i fotoprojektet Rött som i analogt. En serie bilder som utforskar hur vi använder fotografi för att minnas, och hur våra minnen förändras med tiden. Genom att arbeta med analog rödfilm och en hålkamera byggd i trä skapade han drömska, monokroma bilder från familjens semesterresor. De långa exponeringstiderna suddade ut människor, mjukade upp vattenytor och gav landskapen en tidlös, nästan fragmentarisk karaktär, precis som minnen som långsamt omformas, förskönas eller bleknar.Avsnittet handlar både om den fotografiska processen och om minnets natur. Ulf beskriver hur våra upplevelser lagras i hjärnans nätverk av nervceller, hur detaljer faller bort eller förändras, och hur vi omedvetet bygger om våra minnen varje gång vi återkallar dem. Projektets röda färgskala och hålkamerans oskärpa blir därför en visuell metafor för minnets bräcklighet och dess ständiga omtolkning.Lyssnaren får också ta del av samarbetet med fotografen och mentorn Lasse Larsson, som Ulf arbetade sida vid sida med i över tjugo år. Deras gemensamma utställning Vi två, blev en hyllning till fotografins möjligheter och en lekfull och kontrastfylld dialog mellan Lasses svartvita porträtt och Ulfs rödtonade minnesbilder. Avsnittet blir därmed också en personlig återblick på en lång vänskap och ett delat engagemang för bildens berättande kraft.Exempel på bilder från projektet 

I det tionde avsnittet av I huvudet på en konstnär riktas fokus mot fotoprojektet Jag är Du!, ett verk som växte fram ur flyktingvågen 2015 och den avhumanisering som präglade mediebevakningen. När människor reducerades till siffror och statistik valde fotografen Ulf Rehnholm att söka de individuella berättelserna bakom rubrikerna. Genom möten på asylboenden och utbildningsplatser växte ett konstnärligt utforskande fram. Ett arbete som började med verket 1nyckel och senare ledde vidare till ett mer personligt och existentiellt projekt.Avsnittet beskriver hur Ulf inspirerades av filosofen Martin Bubers idé om relationen Jag–Du, där det äkta mötet mellan människor bryter igenom distansen som statistik och kategorisering skapar. I mötet med de nyanlända förändrades perspektivet: från att betrakta ”de andra” till att själv bli den avvikande. Denna insikt blev grunden för projektet Jag är Du, där Ulf undersöker vad som skiljer oss åt och vad som förenar oss.Genom digitala och analoga tekniker skapade han ansiktsmasker baserade på porträtt av nyanlända, sammanfogade med sina egna drag. Maskerna visades först som tvådimensionella bilder och utvecklades sedan till tredimensionella skulpturala objekt, klädda i bladguld och fernissade för att få en metallisk, nästan ikonliknande yta. Installationen visades bland annat på Sörmlandssalongen, där besökare spontant provade maskerna och själva trädde in i rollen som ”den andre”.Projektet fortsatte med en serie små svartvita porträtt monterade på kopparplåt, inspirerade av 1800-talets ferrotypier. Genom att ge bilderna ett historiskt uttryck skapades en friktion mellan dåtid och nutid, en påminnelse om att historien om främlingskap, migration och rädsla ständigt återkommer. Bildserien antogs till Dokumentärfotosalongen i Norrköping 2018 och väckte diskussion om vad dokumentärt fotografi egentligen är.Avsnittet knyter samman konst, filosofi och samtidspolitik och visar hur projektet Jag är Du! blev ett sätt att utforska mänsklighet, identitet och ansvar. Det är en berättelse om att våga möta andra och därigenom också möta sig själv.Inslag på SVT

Utställningen De tysta, de rädda och de ensammaste tar sin början i en personlig familjehistoria: AnnMargret Johansson Petterssons syster Siv, som dog i difteri 1924, endast 18 månader gammal. Eftersom föräldrarna inte var gifta fick hon inte begravas i vigd jord, utan placerades utanför kyrkogårdsmuren vid Hammarby kyrka. Denna orättvisa blev startpunkten för ett konstnärligt samarbete mellan AnnMargret, Christina Lindblom och fotografen Ulf Rehnholm. Ett projekt som belyser de människor som historiskt förvägrats en plats i det heliga rummet.I avsnittet berättas om hur trion under två års tid arbetat fram en utställning som lyfter fram limbogravar, askebarn, mylingar och självspillingar. Grupper som genom århundraden ställts utanför både kyrkans och samhällets gemenskap. Genom kontakter med museer och arkiv växte en bild fram av hur odöpta barn, avrättade, självmördare och andra ”ovärdiga” behandlades, och hur deras kroppar ofta gömdes, förnekades eller begravdes i hemlighet.Lyssnaren får också följa hur konstnärerna arbetat med kyrkorummet i Hammarby: Christinas vaxade rispappersbilder monterade direkt på glasen, AnnMargrets rakuaskar placerade på podier och Ulfs fotografiska installation med gravljus längs kyrkogårdsmuren som en visuell hyllning till dem som aldrig fick en plats i vigd jord.Avsnittet ger dessutom en historisk bakgrund till kyrkans syn på odöpta barn, limbo, mylingar och självspillingar, och visar hur dessa föreställningar format både lagar, begravningspraxis och människors rädsla genom århundradena. Samtidigt knyts temat till vår egen tid, där även dagens papperslösa riskerar att hamna i ett modernt limbo, utan identitet, utan anhöriga och utan en trygg plats att vila på.Utställningen i Hammarby kyrka, en byggnad med rötter i 1100-talet och med kopplingar till Carl Larsson, visas en dag i veckan fram till den 29 december. Poddavsnittet ger en inblick i arbetet bakom verken, i de historiska berättelser som inspirerat dem och i viljan att ge ljus, värdighet och röst åt dem som länge varit tystade.Information om evenemanget  Artikel i eFolket

I detta avsnitt riktas fokus mot fotomontageserien Everything is connected, ett projekt där Ulf Rehnholm utforskar hur bilder kan förändras, förstärkas och omtolkas när två helt skilda motiv möts. Serien bygger på svartvita bilder hämtade från öppna källor, som Ulf sedan klippt itu och kombinerat till nya visuella helheter. Resultatet blir oväntade möten mellan motiv som annars aldrig skulle ha delat samma bildruta, från en gammal kvinnas händer och en brunnsöppning till hybrider av djur, människor och symboler.Avsnittet beskriver hur arbetet växte fram i studion, där hundratals utskrivna bildhalvor låg utspridda över golvet och där intuition, slump och noggrann blick styrde vilka fragment som fick mötas. Lyssnaren får följa hur montagen inte bara skulle passa visuellt, utan också skapa nya betydelser och öppna för tolkningar som inte fanns i originalbilderna. Ett av verken, en sammansmältning av orangutang och uggla, antogs till Ebelingsalongen 2018 och köptes in av Eskilstuna kommun.Avsnittet tar också upp hur serien nådde utanför Sverige. Flera av montagen användes som kommunikationsmaterial för den internationella dansfestivalen Vides Deja i Riga, och året därpå fick Ulf bidra med bilder till en dansperformance inspirerad av pandemins isolering. Samtidigt berättas om stipendiet från Eskilstuna konstförening och utställningen Stereo på Eskilstuna konstmuseum, där fotomontagen visades tillsammans med en serie anaglyfbilder som skapade en tredimensionell effekt med 3D‑glasögon.Lyssnaren får dessutom en bakgrund till seriens titel, hämtad från idén om Six degrees of separation, tanken att alla människor på jorden är sammanlänkade genom bara några få sociala steg. Avsnittet knyter samman bildskapande, minnen, slump, vetenskapliga experiment och globala händelser, och visar hur Ulf Rehnholm använder fotomontaget som ett sätt att utforska både visuella och mänskliga samband.Här kan du se några av bildernaIncubation period trailer

Konstprojekt 3:2 växte fram ur ett oväntat möte över en lunch i Eskilstuna och utvecklades till ett av stadens mest innovativa samarbeten mellan bild, ljud och ny teknik. I detta avsnitt berättas historien om hur tre konstnärer (fotografen och filmaren Ulf Rehnholm, ljudproducenten Kerstin Svenson och målaren och grafikern BrittMarie Järnström Lindell) skapade en porträttutställning där varje verk fick ett unikt ljudspår, framtaget av någon annan i gruppen. Resultatet blev en serie verk där bild och ljud korsbefruktar varandra och där tolkningen alltid sker i mötet mellan två konstnärliga uttryck.Arbetet tog form genom en lekfull men krävande process: varje konstnär skapade ett porträtt och ett ljud, skickade dem vidare utan förklaringar och lät de andra tolka materialet fritt. På så sätt fick varje verk två upphovspersoner, en som skapade bilden och en som skapade ljudet. Ljuden skulle vara exakt 60 sekunder långa och utgå från mänskliga röster eller ljud skapade av människor, vilket gav projektet en tydlig ram och en stark närvaro.När frågan om hur ljuden skulle presenteras, ledde Kerstin Svensons erfarenhet av syntolkning till en teknisk lösning: augmented reality. Med hjälp av en mobilapp kunde besökare rikta kameran mot porträtten och automatiskt få ljudet och i vissa fall även film, direkt i mobilen. Det gjorde det möjligt att flytta ut konsten i det offentliga rummet och nå människor som annars sällan besöker gallerier.Projektet visades första gången i 18 busskurer runt om i Eskilstuna under mobilitetsveckan 2015. Vernissagen skedde i en särskild buss som tog besökarna mellan hållplatserna, där varje verk aktiverades med hjälp av appen. Därefter följde visningar på Stockholm Fringe Festival, Munktell Science Park, Katrineholms 100-årsjubileum, Uppsala Fotofestival och Konstnärshuset i Stockholm. På STOFF belönades projektet dessutom med en utmärkelse i kategorin ”Innovativ konst”.Avsnittet ger en inblick i hur ett konstnärligt samarbete kan växa fram genom nyfikenhet, tillit och hur AR-teknik kan förvandla en stad till ett galleri där varje förbipasserande blir en aktiv deltagare. Det är också en berättelse om hur ljud och bild tillsammans kan öppna upp för nya perspektiv på identitet, samhällsfrågor och det offentliga rummets möjligheter.Här kan du läsa mer om projektet. Vi finns också på Facebook.

Miljökatastroferna i våra hav och deras konsekvenser för djurlivet blev utgångspunkten för konstutställningen Svarta stränder och frostig jord, initierad av Eskilstunakunstnären AnnMargret Johansson Pettersson. Tolv konstnärer bjöds in för att gestalta temat genom sina egna uttryck, och i detta poddavsnitt berättas historien om hur utställningen växte fram.Lyssnaren får följa arbetet bakom kulisserna: från de första diskussionerna om oljeutsläppens påverkan på ekosystemen till de konstnärliga val som formade verken. Avsnittet beskriver hur tanken på att skildra oljans förödelse ledde till ett oväntat grepp, att porträttera döden själv. Ulf Rehnholm lät sig inspireras av Monty Python, antik mytologi och Ingmar Bergman när han tog fram sin tolkning av Liemannen. Det blev genom analoga svartvita bilder fotograferade med hålkamera för att skapa ett tidlöst och avskalat uttryck.Fotograferingen tog plats på Gotland där olika kustlandskap gav döden en fysisk närvaro. Arbetet resulterade i en serie bilder där döden inte agerar, utan väntar. En stilla gestalt vid strandkanten som speglar människans agerande och ansvar för sin egen framtid.Avsnittet skildrar också hur de tretton medverkande konstnärerna tillsammans formade en utställning med stark sakral ton: keramikfåglar indränkta i olja, rakuverk, målningar, broderier, skulpturer och installationer som luktade tjära. Trots mörkret i temat fanns även hopp, särskilt i mötet med publiken och de skolklasser som besökte utställningen.Mot slutet knyts temat tillbaka till nutiden, där nya oljeutsläpp fortsätter att drabba svenska kuster. Avsnittet blir därmed inte bara en berättelse om ett konstprojekt, utan också en påminnelse om att miljöfrågor kräver gemensamt ansvar och handling.Bilder från projektet på Pinterest

En oväntad Instagramvideo blev startskottet för Ulf Rehnholms dokumentära arbete om Tommy Saxenborn, mer känd som Balansmannen. Det som först såg ut som en märklig hobby, att balansera allt från barnvagnar och cyklar till knivar och skottkärror på haka eller näsa, växte snabbt till en berättelse om en man som söker uppmärksamhet, trygghet och en plats i världen.Avsnittet följer projektets utveckling steg för steg. Lyssnaren får ta del av de första mötena på skolgårdar och lekplatser, där Tommy visar hur han balanserar barnvagnen medan regnet faller. Därefter fortsätter inspelningarna i hans kök, på hans gamla skola och utanför morföräldrarnas hus i Lundby. På varje plats berättar Tommy om sin uppväxt, om ensamheten i skolan, om flyttarna som avlöste varandra och om hur morföräldrarna blev hans fasta punkt. Samtidigt visar han hur hans balansintresse började, med en kratta när han var åtta år och hur det sen utvecklades till allt tyngre och mer spektakulära föremål.Avsnittet beskriver också hur projektet påverkar både filmaren och huvudpersonen. Tommy börjar fundera på om han kan göra sin hobby till ett yrke, medverkar i Munktell Science Parks morgonsoffa och uppträder på lokala evenemang. Men när allt går för fort drar han i handbromsen, vilket får Ulf att ifrågasätta sin egen roll och söka nya perspektiv genom en dokumentärkurs i Skåne.När Tommy senare får ett uppdrag på Arkitektur- och designcentrum i Stockholm och därefter flyttar till Karlstad, når projektet sitt naturliga slut. Ulf står då med ett stort och spretigt filmmaterial som till slut blir tre korta filmer. En av dem antas till Dokumentärfotosalongen 2021 på Arbetets museum och blir ett kvitto på att berättelsen om Balansmannen bär på något större än en ovanlig talang.Det här avsnittet ger en konkret inblick i hur dokumentärfilmen växte fram, vilka platser som besöktes, vilka samtal som formade berättelsen och hur en man som balanserar saker på hakan också försöker hitta balansen i sitt eget liv.Bilder och filmer finns på instagram.com/ulfrehnholm

I det här avsnittet berättar konstnären Ulf Rehnholm om sitt uppmärksammade verk 1nyckel, som visades på Liljevalchs vårsalong 2017. Ett fyra meter långt porträtt av vår samtid, byggt av 177 nyckelringar med lika många porträtt av nyanlända.Ulf tar oss med bakom kulisserna till ett två år långt arbete som började i skuggan av flyktingkrisen 2015, när mediernas bilder av överfyllda båtar och läger reducerade människor till siffror. I avsnittet berättar han om sin vilja att göra det motsatta: att möta individerna, lyssna på deras berättelser och ge dem ett ansikte.Vi får följa honom genom asylboenden, SFI-undervisning och integrationscenter, från de första trevande kontakterna till de starka mötena med familjer, barn och människor som väntat länge på besked. Han beskriver hur varje porträtt monterades i en nyckelring tillsammans med en nyckel donerad av vänner, bekanta och besökare. En cykelnyckel, en dagboksnyckel och en husnyckel, alla laddade med minnen, förhoppningar och symbolik.Ulf berättar också om hur verket togs emot: från den första visningen i Hälleforsnäs till uppmärksamheten i radio, tv och press när det hängde på Liljevalchs. Han delar med sig av publikens reaktioner, de oväntade samtalen och hur verket fortsatte sin resa till Edsviks höstsalong, Uppsala och Katrineholm.Det här är ett avsnitt om konstens förmåga att skapa närhet, om nycklar som bär på historier och om att se människan bakom statistiken. Ett avsnitt för dig som vill förstå hur ett konstverk kan växa fram ur både envishet, empati och en vilja att göra världen lite mer nyanserad.Bilder från projektet på Instagram.Hör även inslaget på Sveriges radio där jag berättar om projektet. 

I detta avsnitt tar konstnären Ulf Rehnholm med dig in i camera obscurans magiska värld. Det är en av fotografins äldsta tekniker, känd i över två tusen år. Här berättar han om hur ljuset tecknar sina egna bilder, om Aristoteles tidiga upptäckter och om det allra första fotografiet som någonsin bevarats.Ulf delar sin egen resa tillbaka till det analoga hantverket och beskriver hur han byggde ett tjugotal hålkameror av burkar och plastbehållare, placerade dem runt om i Eskilstuna och lät solen exponera bilderna i sex månader åt gången. Resultatet blev långsamma, blågröna solteckningar med spår av tid, väder och solens rörelser.Avsnittet bjuder också på berättelsen om hur han byggde en enorm hålkamera av en kartong, kröp in i den tillsammans med fotopapper och lät motivet växa fram i mörkret under tjugo minuter i stekande solsken. Det blev början på utställningen En hymn till solen och en hyllning till ”slow art” med ett arbetssätt där tid, tålamod och eftertanke får ta plats.Ett avsnitt för dig som fascineras av fotografins ursprung, experimentellt skapande och vad som händer när man låter ljuset arbeta i sin egen takt.Solteckningarna kan du se på min hemsidan.

I detta avsnitt fördjupar sig Ulf Rehnholm i fotoprojektet Imprint - en serie porträtt skapade helt utan kamera. Utifrån ett barndomsminne om ett blodigt handavtryck utforskar han livets förgänglighet, minnenas avtryck och hur våra kroppar bär spår av allt vi varit med om.Ulf berättar om hur han experimenterar med rayogram-teknik, låter modeller ligga direkt på ljuskänsligt fotopapper och framkallar deras avtryck i mörkrummets röda sken. Han delar också med sig av hur projektet utvecklades vidare till digitala silhuetter, och hur hantverket alltid drar honom tillbaka till det analoga.Ett avsnitt om kroppens berättelser, fotografins gränser och jakten på det där svårfångade – bildens innersta väsen.Bilder från Imprint projektet finns att se på min hemsida.

Följ med konstnären Ulf Rehnholm in bakom kulisserna i hans skapande. Med över 30 års erfarenhet av fotografi, film och ljud berättar han om idéerna, processerna och experimenten som format hans konstnärliga resa.I detta avsnitt berättar han om hur han gjorde dubbelexponerade bilder tillsammans med 24 fotografer från 18 länder. Projektet tog sju år att färdigställa innan utställningen SWAPS - Fotografiska möten, visades på Eskilstuna stadsmuseum. Bilder från SWAPS projektet finns att se på min hemsida.  

Välkommen till; I huvudet på en konstnär – en podd där konstnären Ulf Rehnholm delar med sig av sina film- och fotoprojekt från över tre decennier av konstnärligt arbete. Varje avsnitt är fristående och utgår från ett specifikt projekt, vilket gör att avsnitten kan lyssnas på i valfri ordning.En podd för dig som är nyfiken på kreativitet, bildskapande och vad som egentligen händer i huvudet på en konstnär.