47 - Ljus och skugga

Vad gör vi när orden inte räcker för att beskriva vår saknad. Vi vet vad den innebär, men mitt i sorgen sviker språket oss. Då söker vi andra vägar. Vi bläddrar i fotoalbum, lyssnar på ett röstmeddelande vi inte kan radera, eller fastnar i ett ansikte i folkmassan som påminner oss om någon vi förlorat.I det här avsnittet följer vi bilden som minnesbärare, tillbaka till antikens Korinth och myten om Kora, som ritade av sin älskades skugga på väggen innan han gav sig av.Vi gör nedslag i 1700-talets Frankrike, där silhuettklippning blev både folklig underhållning och enligt teologen Johann Caspar Lavater, en vetenskap om hur man kunde läsa en människas själ i profilens konturer. Vi dröjer vid en tid då barnadödligheten var hög och sörjande föräldrar lät klippa ut och bevara sina barns siluetter.Och vi rör oss in i samtiden, in i ett personligt fotografiskt arbete med kroppens minne. Skuggbilder utan kamera och ett sorgearbete efter en systers död, där händerna tycks veta sådant som hjärnan ännu inte förstått.Ett avsnitt om konst, minne och de otaliga sätt vi genom historien försökt hålla fast vid dem vi älskar. Alltid med samma enkla medel: med ljus och skugga.Ett resultat av sorgearbetet blev boken Resiliens: https://www.bokus.com/bok/9789151936345/resiliens