Avsnitt 191. Ett lättviktigt inslag från Sagerska huset, lyssnar till oväntade satsningar från förläggaren, synar en värdelös utredning och mea culpar.

Avsnitt 191. Förläggaren dricker vin, lyssnar till en ofokuserad kulturminister och ger statsministern en muta. Eller snarare ett gäng mutor. Som vanligt, får man säga, så får journalisten sig en överraskning när han frågar vad som händer på förlaget. Förläggaren satsar vilt på att världen kommer att bli allt mindre och ger ut ljudböcker på allt fler språk. Och den som har varit på resa har något att berätta. Som journalisten som har varit i västerled på en bokbranschdag i Oslo en magisk försommardag. Utan att avslöja för mycket var det en mycket innehållsrik resa där journalisten var inbjuden, tog i så han sprack vilket alla verkade tycka var trevligt. På den mer allvarliga sidan var det också innehållsrikt i ett samtal om den nya norska boklagen. Och så vandrar journalisten självklart till Canossa efter att ha fått ett par hårtorkar efter förra avsnittet.   00 23 – En svårflörtad förläggare på Sagerska huset 06 25 – Ljudböcker på isländska och engelska 15 41 – En norsk boklagsproposition som inte liknar någon annan 28 58 – En rodnande ursäkt