Avsnitt 48 - Makt

Det börjar med två övertrötta pingviner som pratar persisk svenska. Den ena tar emot en del anklagelser, den andra kan inte släppa känslan av att ha en gul plastanka på huvudet. Sen går det rätt mycket utför häpnadsväckande snabbt. Det krävs ett hjärta av sten för att inte skratta med. Men sen är dom makten på spåret. Obönhörligen. Navid tillstår sin oförmåga att inte göra här och nu mera intressant. Båda berättar den korta versionen av hur dom blev kronvrak. Björn ger slutscenen i Midnight Express ett andra liv, och Navid illustrerar varför en armé baserad på konsensus aldrig skulle fungera. Lite otippat gör Navid en feministisk analys av makt, och Björn kontrar med en marxistisk. Maktens källor begrundas, inte minst skönhetens makt. Navid detaljerar sin motvilja till offer-rollen, och Björn citerar sinnesro-bönen från tolvstegs-programmet. Sen blir Navid provocerad, utan att helt och hållet övertyga. Fast när han utvecklar sin livmoders-mystik känns han betydligt mera trovärdig. Björn slänger in ett par spirituella disclaimers, varefter poddpingvinerna målar upp det mänskliga dilemmat med rätt mycket mörka grundfärger. Därefter görs ett snabbt nedslag i Hare Krishna-rörelsen, och ett längre nedslag i bugandets ädla konst. Chassidismen gör sitt första gästbesök i pingvinpodden, ett besök som är svårt att glömma. Som vanligt gör innehållsförteckningen upplevelsen ingen rättvisa. Avsnittet om makt är mycket varmare, mycket mera smakrikt, mycket mer näringshaltigt och mycket mera underhållande än det låter. Poddpingvinerna sitter nerbäddade i rosa spunnet socker, har ovanligt svårt att ta sig själva och varandra på allvar, och är, hur osannolikt det än låter, ännu mera oemotståndliga än vanligt​.