Babben Larsson och Stefan Sundström sätter tänderna i Harry Martinsons "Nässlorna blomma"

Under Lundströms Bokradios tio år i etern finns det en roman som lyssnarna har önskat allra flest gånger att få höra talas om i en bokcirkel. Nu tar vi oss an den: Harry Martinsons "Nässlorna blomma". Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Harry Martinson blev en av våra stora och brett lästa författare. Han föddes 1904 i Nyteboda vid sjön Immeln i västra Blekinge. Tidigt föräldralös drog han sexton år gammal till sjöss. Sju år senare steg han iland för gott på grund av lungsjukdom och samma år, 1927, debuterade han som poet. Harry Martinson har starkt förknippas med naturskildringar, idag med klimatperspektiv, och hans mest kända verk är det postapokalyptiska dikteposet Aniara från 1956. Men det blev också ett antal romaner. Bland annat den självbiografiska "Nässlorna Blomma", om den föräldralöse Martin som blir sockenbarn och slussas runt i gårdarna till olika tillfälliga fosterhem.Tillsammans med Babben Larsson och Stefan Sundström bokcirklar vi nu i tre avsnitt om verket och om Martinsons berättarstil:"Det är fascinerande, för vissa saker är väldigt knapphändigt beskrivna. Tåget gick och plötsligt är mamman borta. Sedan kan han istället lägga sju, åtta blommande meningar på hur en snutt av trädgården såg ut.""En sak jag tänker på är hans självförakt", säger Stefan Sundström. "Han kallar sig själv för 'det själviska barnet'. Det är väl bra att barn är självupptagna? Vilket litet barn är inte det, tänkte jag."Skriv till oss! [email protected]: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin