Från satanism till folklighet

Hårdrocken betraktades under lång tid som lite farlig och något man skulle undvika. Alla flirtar med mörka krafter och diabolisk symbolik skrämde många. I de allra flesta fall var det förstås helt utan grund, det handlade och handlar mycket om image och inget annat. Med åren har många beståndsdelar av hårdrocken blivit mer folklig och allmängiltig, och artister uppträder i sammanhang som tidigare varit helt otänkbara. Är det något som hårdrocken som organism mår bra av eller ska underground-stämpeln behållas intakt? Vi går igenom utvecklingen genom åren och listar några exempel på både moralpanik och varm omfamning från de breda massorna.