ger upp....eller?

Varför det, när vi snart utgör en fjärdedel av befolkningen och alla slåss om våra röster i valet. Samtidigt som man föser oss åt sidan. Sverige är “sämst i klassen” i Norden. Knappt några över sextio återfinns i riksdag och partitoppar. Så, “vid sextifem...kan du hälsa hem”! Va? Nu när vi bara blir äldre, piggare och vitalare. Därför - är det dags att höja rösten och ta plats! Äldreboenden ska bli (och heta) “pensionat” . Pensionärer ska kallas “passionärer”. Så långt låter allt bra. Men…..gratis golfkurser, bättre, billigare och mer gofika, fria halvårsvistelser vid Medelhavet, slottsstek varje söndag…. En rad populistiska förslag förvandlar plötsligt detta "partimöte" till en “polsk riksdag”. Kan man överhuvudtaget klumpa ihop pensionärer i en enda grupp, som en flock med samma passionerade intressen? Tveksamt. Men - man kan slåss för hela det “erfarenhetskapital” som äldre besitter. Kanske betrakta det som “grått stålull”. Hövdingar att vända sig till. Kunskaper och erfarenheter som sätter dagsaktualiteter i ett större perspektiv, så att dom yngre slipper “uppfinna hjulet på nytt”....hela tiden. Och som därmed, kort sagt, driver på utvecklingen mot ett bättre samhälle - för alla! All you need is love!