Gränslöshet

Jag stod på min mormor och morfars balkong tillsammans med min lillebror. Vi stod där och tittade efter flygplan tillsammans med mormor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Långt uppe i den klarblå himmelen flög små små vita farkoster fram. Men jag kunde aldrig se dem. Jag såg bara ett enda stort blått.Det var så mina föräldrar upptäckte det. Att jag var närsynt.Vi gick till en optiker och jag fick ett par glasögon. De var stora och täckte halva mitt ansikte. Jag blev förändrad. Jag blev ”han med glasögonen”. Jag blev den försiktige, jag kunde inte springa på samma sätt, glasögonen hoppade och ännu värre, de kunde gå sönder ifall jag tappade dem. Jag förvandlades. Jag blev till en bild av den försiktige. Den bilden satte sig fast, hos mig och hos andra. Jag slutade springa. Jag blev långsam och försvann i böckernas värld. När jag var arton år skaffade jag linser, jag behövde inte bära glasögon längre. Jag ville återerövra den person som fanns någonstans inom mig. Men det var svårt. Det var som om glasögonen fanns kvar. Jag försökte bryta mina mönster, mitt sätt att vara, bli en annan, ta mig ur min egen schablon.Den satt fastnaglad i mig, min egen bild av mig själv som fyra fem år gammal famlar mig fram i livet på jakt efter mina för tillfället borttappade glasögon.Jag försökte göra mig fri från den bilden. Jag ville ändra själva definitionen av vem jag var. Men den makten hade jag inte.”Medverkar i det här programmet gör Nathalia Edenmont samt Devrim Mavi intervjuade av Danjel Nam.