Ingen hinner fram

om vägen till livet, gudstjänst från Carl Johans kyrka i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är valborgsmässohelg. Kanske en helg med både naturupplevelser och möten med vänner. Predikan hålls av prästkollegorna Pontus Bäckström och Ludvig Lindelöf.Predikan, evangelietext och bön finns som PODD att ladda ner eller lyssna på separat."Under vintern överlever fjärilar genom att, som larver, gå in i sina puppor eller hitta gömställen där de kan försjunka i djup sömn och invänta våren. De tar sin tillflykt till jordkällare, fågelholkar, trapphus, ladugårdar, under barkbitar, där de får vara ifred. De förbereder sig, som fostret växer till i moderlivet eller som människor som lever i väntan på mörka undanskymda platser. En del fjärilar vaknar till när solljuset tillfälligt kommer och fladdrar yrvaket iväg, avbrutna, inte redo ännu. För fjärilen är vintern att gå i vila, bida sin tid, vänta på ljuset.Det där att våga leva, trots att vi ska dö. Att våga älska, trots att kärleken kan gå förlorad. Att våga flyga, trots att vingarna kanske inte bär. Livet är både tyngd och lätthet. Ännu en kort tid. Lever vi. Älskar vi. Dansar vi." Pontus Bäckström ur predikan ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”. Det här nya budet vi får, kanske inte är så nytt. Jag tänker att Jesus snarare påtalar en sorts grundsten i tillvaron. Kärleken som alltings ursprung och mål. Och nu pratar jag inte främst om den romantiska kärleken, eller inte bara om den, utan en mer övergripande kärlek. Jag tänker på det gamla fina ordet älskvärd. Att någon är värd att älska. Det är en tanke som kanske ibland är svår för oss att ta till oss, att vi faktiskt är värda att älska. Och ibland har vi svårt att överföra den på andra, att se vår nästa som värd att älska. Ofta har vi goda skäl, för människor kan vara rätt jobbiga ärligt talat. Men tanken om att någon eller något är värt att älskas är faktiskt grunden för allt. "Ludvig Lindelöf ur predikanTorsdagen den 18 november 1824 lades grundstenen till "Den förenade kustförsamlingens kyrka" vars namn från 1828 blev Carl Johans kyrka, efter Karl XIV Johan. Den ligger i stadsdelen Majorna högt uppe på Sågberget vid Göta älvstranden i Göteborg.TextJohannesevangeliet kapitel 13, vers 31-35MusikKärleken väntar (Kent)Psalm 265:1,2,5 Ingen hinner fram (trad/L Linderot)Jag är elden (J Järpehag, P Palmgren)Psalm 219  Jag skulle vilja våga tro (T Littmark)Dansa på min grav (Bo Kaspers Orkester)Psalm 766 Trosbekännelse (J Mattsson/Ch Lövestam)Psalm 258:6-7 O liv, som blev tänt (G Aulén/E Liedgren)Psalm 699 O Guds lammMinnet av ett hav (Laleh)Vem om inte vi (Mikael Wiehe)MedverkandePontus Bäckström, predikan och liturgiLudvig Lindelöf, predikan och liturgiGunnel Claesson, diakon, läste evangelietRolf-Åke Fält, orgel/psalmerSimon Westman, pianoJonas Franke-Blom, övriga instrumentSusanna Modig, sångProducent Neta NorrmoTekniker Bengt Pettersson och Thor Anderssonför Sveriges Radio Gö[email protected]