Janken Myrdal – om fadern, lögnen och berömmelsens gift

I den nya boken De hemliga breven läggs hans far Jan Myrdals föga smickrande korrespondens med föräldrarna ut till allmän beskådan. Vad fick sonen Janken Myrdal att ta steget ut i rampljuset? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. “Vi ska ha en unge den 29 oktober. Ungen var inget misstag, den var bara realiserandet av det jag alltid sagt: skaffa så många ungar så fort som möjligt, bli någorlunda jämnårig och fort bli kvitt dom.”Så skrev Jan Myrdal, författare och tung vänsterprofil, i ett brev till sin mamma Alva Myrdal 1949. Ungen han pratar om ska få namnet Janken, och bara två år senare ska pappa Jan lämna familjen. Han har blivit förälskad i en annan kvinna, och familjen får klara sig utan ekonomiskt stöd.Janken, som länge skytt den berömmelse som omgärdat hans familj, väljer sin egen bana. Han förkovrar sig i arkiven, disputerar inom ekonomihistoria och ska med tiden lägga grunden för ett helt nytt forskningsfält; agrarhistoria. Blicken på den vanliga människan genom historien genomsyrar hans gärning. Men nu kliver han ut i den mediala offentlighet som han så länge undvikit.”Det får mig att tänka – vem är jag då?”I boken ”De hemliga breven” (2023) sammanställs tidigare opublicerade brev mellan Jan Myrdal och hans föräldrar Gunnar och Alva Myrdal – nyckelfigurerna bakom det stora svenska välfärdsprojektet på 1900-talet. Och här framträder en ny bild av paret Myrdal än den som Jan ger i sin självbiografiska barndomsskildring från 80-talet; om paret Myrdal som kall, förljugen och despotisk.Janken Myrdal har skrivit efterordet i boken. Det var också han som förvaltat breven, mot sin avlidne fars vilja. Hur ser han på den bild av Jan som träder fram i arkiven, den man som han aldrig fick kalla sin ”pappa”? Hur ser han på sitt sociala arv – och på sitt eget faderskap?Programledare: Martin WicklinProducent: Fanny HedenmoKontakt: [email protected]