Julottan (Johanna Öhman)

Luk2:1-201Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.8I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:14»Ära i höjden åt Gudoch på jorden fred åt dem han har utvalt.«15När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 19Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.