Kan nostalgin vara progressiv?

De som sett nostalgins politiska potential har länge haft sin hemvist långt ut till höger. Men nu hörs viskningarna även från vänster. Begreppet nostalgi är sammansatt av grekiskans ”nostos” (hemkomst), och av ”algos”, som betyder smärta. Längtan är förknippad med smärta. Jag vill hem, men det gör ont. Finns ett prövande värde i detta? Något som kan få arbetarrörelsen att se nya möjligheter, när de gamla modellerna tjänat ut? Efter Tony Blairs triumfatoriska 90-tal, ett nyliberalt fyrverkeri och ”Cool Britannia” kom baksmällan. Bland brittiska vänstertänkare föddes en helt annan idéströmning; istället för ”New labour” – ”Blue labour”. Nu börjar röster inom svensk socialdemokrati tala om begrepp som dygd, plikt, skötsamhet och små varma gemenskaper. Sverker Sörlin undersöker fenomenet ”Blue labour”, i ett samtal med den socialdemokratiske debattören Joel Staade. Det här avsnittet spelades in före valet i Storbritannien, där väljarna som bekant röstade fram en ny Labour-regering ledd av Keir Starmer. Antologi som nämns i podden: Blue Labour – Forging a New Politics, av Rowan Williams, Ian Geary och Adrian Pabst.