Medmänniskan

What this episode covers

Jag läser en bok om första världskriget. Författaren vandrar över det gamla slagfältet vid Verdun i nordöstra Frankrike. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Över en halv miljon människor miste livet här i början av 1900-talet.När striderna rasade som värst, när det tyska om franska artilleriet spred sin förödande eld över motståndarens skyttegravar, liknade någon trakten vid ”ett lik med torterade anletsdrag”. Överallt var jorden förvandlad till sönderskjuten gyttja. Och när nya skyttegravar skulle anläggas grävde soldaterna sig rent bokstavligen genom ett landskap av ruttnande lik. Att begrava någon på slagfältet var att riskera livet.Författaren står nu vid det gamla slagfältet. Många år har gått. Det växer gran och tall över området. Det är vackert. Men något olycksbådande vilar över trakten.Aldrig har människan varit så brutalt effektiv som när det kommit till krig, död och tortyr. Konsten att plåga har sedan urminnes tider varit högt utvecklad. En mänsklig specialitet.Ibland känner jag av det själv. Som om undergången vandrade vid min sida. Stilla lockar den mig att överge allt jag tror på. Det kan vara under ett urartat gräl. En dräpande tanke formuleras inom mig. Jag vet exakt vad jag ska säga för att orsaka maximal smärta. Som en medeltida bödel med tortyrredskap nästan skrattretande fantasifulla i all sin ohygglighet.Jag går sällan så långt. Men någonstans inom mig finns den där förmågan. Jag gissar att jag delar den med de flesta människor. Jag gissar att det var den förmågan som fick Verduns vackra böljande landskap att förvandlas till en kyrkogård.”Medverkar i det här programmet gör Elena Namli samt Madji.

PodParley-generated summary based on available episode metadata and transcript content.