Om självömkande SD, pudlande Jimmie, Boris är unleashed, ideologistinna universitet, vi vaskar Nobelpriset, men läser om Det blåser på månen och nyläser Agaat.

Varför varnas det för vädret hela tiden? Är det bara klimathysterin, eller handlar det om att vi har för många meteorologer? Eller att den ständigt växande säkerhetsindustrin nu nått fram till vädret? Att gå till tandläkaren är som att gå på husförhör. Steve Martin och Martin Short är fortfarande värda att kolla in, men man måste läsa också: Magnus Ranstorps nya bok om Hamas är just släppt, den ska vi läsa. En annan bok är på väg till oss i posten: Boris Johnsons Unleashed. Han har många likheter med Churchill, Boris, men tyvärr inte de viktigaste om man ska styra ett land. Motorcyckelbovarna på Jimmie Åkessons bröllop är förstås där för att Sverigedemokrater och gängkriminella delar — eller har delat — känslan att stå utanför samhället. Nu när SD är på väg in i samhället blir de gamla kompisarna en belastning. Lunds studentaktivister väljer att demonstrera för Palestina — och indirekt Hamas — den 7 oktober. Sällsynt osmakligt. Men det är ont om akademiker som säger något om det. Beror det på att de håller med aktivisterna, eller beror det på att de är fega? Som tur är finns ett par undantag. Vi struntar nog i årets nobelpristagare i litteratur, men det finns så fasligt mycket annat att läsa. Varför ska man bara läsa nu levande författare? Susanna läser i och för sig just nu högst levande Marlene van Niekerks Agaat, om två kvinnor i Sydafrika. Det intrikata samspelet mellan sydafrikaner med olika hudfärg och historia är fascinerande. Johan har läst om Eric Linklaters Djuphavspirater och Det blåser på månen: en nostalgitripp det ska bli något av. Frågan är vad. Nu ska vi fira Susannas födelsedag, Hurra, hurra, hurra! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.