Om svenska kärnvapen, Dylan, transpåvar, rådjursben, inre exil, obildbara liberaler, Stenbeck, kung Charles och Trump förstås

Vi har sett Dylanfilmen och gillar. Konklaven, däremot, en stereoptypfest – spoiler här – och sedan går vi loss på kärnvapen. De har plötsligt blivit verkliga, även i Sverige, inte bara något man kan använda för som symbol för allt hemskt. Ska Sverige ha sin egen bomb? Johan Wennström var för det i Fokus redan i november. Hos oss är the jury is still out. Är svenskar pragmatiska? Bara inom den ideologiska boxen. Är man inne i den kan man vara hyperrationell, men man får inte kliva utanför ramen. USA har mycket att förlora — och nu talar vi pengar — på att göra sig ovän med Europa. Men det är en stor förändring på gång. Den är mycket större än Trump, den liberala världsordningen tog död på sig själv. Det skulle inte bli som vanligt igen om Trump försvann imorgon. Är det inte märkligt att liberaler inte kan fatta det? Inte särskilt. Aristokratier som faller fattar aldrig varför. Vad gjorde svenska liberaler fel? Listan är lång, med början i avrustning och migrationspolitik. Själva förespråkar vi inre exil, inte minst för att undvika att reagera på andras dumheter genom att hetsa sig till dumheter åt andra hållet. Det är bäst att inte sluta tänka. Arbetsförmedlingen har kommit på att de inte har "kunder". Varför tog det så lång tid. Bengt Göransson visste det hela tiden. Färre unga kallar sig feminister. Det beror antagligen på radikalfeministernas dumheter. Hur kommer det sig att klimatet sägs vara afghanernas största problem, när de fördubblat sin folkmängd på 20 år, plågats av talibaner och amerikanska soldater lika länge? Antagligen därför att nyhetsmallen säger att det ska vara så. Vi har ännu inte hunnit se serien om Stenbeck, men vill göra det. Fram till dess kan man lyssna på kung Charles spellista, som kommer på måndag. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.