Privat lågtryck kring huvet

En sån där låg dag igen. Trist, tung, motspänstig. Allt och alla är fult, korkat, irriterande. Solen hånler där på sin knallblå himmel, jag lever inte upp till dess förutfattade mening om glatt skuttande kvinnogestalt, utan rör mig med ett privat, tungt svart lågtryck lindat kring huvet. Jag möter en död blick i spegeln - även jag är ful, korkad och irriterande. Eller åtminstone ful, irriterande och misslyckad. Felkalibrerad, tillagad enligt ett dåligt recept. För salt, för lite jäst, för hög värme, för lång tid? Jag vet inte.