Så talade Strauss 2 - Undergång och brittsommar

Del 2 av Så talade Strauss avhandlar Richard Strauss 20- och 30-tal och det kontroversiella samröret med nazisterna med efterföljande brittsommar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Hela historien är en mer eller mindre obruten kedja av dumheter, en serie av alla sorters nedrigheter, girighet, svek, mord och förödelse. Och hur lite har inte de som skriver historien lärt av detta”. Orden yttrades av Richard Strauss och kan tjäna som upptakt till det sorgligaste och mest komplicerade kapitlet i Richard Strauss liv och verk, hans samröre med nazismen efter 1933. Strauss var en paradoxal gestalt, och det finns mycket att säga om hans handlingar under kriget. Han var aldrig medlem av nazist-partiet, men som Tysklands störste tonkonstnär (ja, en av världens främsta tonsättare) blev Strauss ett tacksamt symboliskt slagträ och en fjäder i hatten för propagandaminister Goebbels. Utan att göra särskilt motstånd lät sig Strauss bli en marionett i händerna på regimen.  Kriget och erfarenheterna av en nation som förgör sig själv resulterar dock i en konstnärlig nytändning hos Richard Strauss. Ofta talas det om hans sista kreativa år under 1940-talet som en brittsommar, när verk som Capriccio (hans sista opera), Metamorphosen för 23 solo stråkar och Vier letzte Lieder blir till. Alla med spår av sorg och en stämning av farväl och livets slutskede. Vier letzte Lieder är inget annat än Richard Strauss’ rekviem, lika mycket över sig själv och den fasanfulla period i sitt hemlandshistoria som han överlevde. ”Att dö är precis som jag komponerande det i ”Tod und Verklärung” sade Strauss till sin älskade judiska svärdotter Alice.P2 dokumentär i två delar av Johan Korssell.