Syndafloden

Bibelns syndaflodsberättelse återfinns i Första Moseboken. Berättelsen inleds med att "Herren såg att ondskan på jorden var stor" (1 Mos 6:5). Gud ämnar därför förgöra hela mänskligheten med undantag av Noa, hans hustru, hans tre söner och deras hustrur eftersom Noa var den enda rättfärdiga mannen (1 Mos 7:1). Gud befaller Noa att bygga en ark med bestämda mått (150 meter lång, 25 meter bred, 15 meter hög, 1 Mos 6:15). Noa beordras ta med sig sin familj ombord samt ett par av allt som lever (sju par av rena fyrfotadjur och fåglar enligt 1 Mos. 7:2–3).Enligt syndaflodsberättelsen säger Gud till Noa att det skulle regna i 40 dagar och nätter. 7 dagar efter att Noa och alla djuren gått in i arken kommer floden, "det stora djupets källor" bryter fram. Vattnet stiger så att det täcker de högsta bergen[1]. Allt liv på jorden utplånas, men "Vattnet fortsatte att stiga i 150 dagar" 1 Mos 7:24). Därefter upphör skyfallen: "Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades" (1 Mos 8:2). När vattnet börjar sjunka undan strandar arken på Araratbergen (1 Mos 8:4). Sedan släpper Noa först ut en korp och sedan en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. Duvan kom tillbaka med ett olivblad i näbben som ett tecken på att marken hade börjat visa sig. Noa, hans familj och djuren lämnade arken efter ett år och tio dagar. Första Mosebok, 9 kapitlet, beskriver därefter Guds förbund med Noa. Gud lovar att aldrig mer ska en flod ödelägga jorden, och som tecken på förbundet sätter han en båge bland molnen (regnbågen).Det är från berättelsen om syndafloden som fredsduvan med olivkvisten härstammar.Psalm 104:8 föreslår vart vattnet tog vägen efter att det slutat regna (enligt 1917 års översättning) "Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats du hade bestämt för dem". Bibel 2000 års översättning är "uppför bergen, ner i dalarna, och stannade där du bestämt". Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.