Tidsresenärer

What this episode covers

Det var mitt sommaren. Bussen hade åkt någon mil på ensliga landsvägar och när vi kom fram till min hållplats var jag den ende som gick av. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Jag stod vid en stor allé som sträckte sig genom ett åkerlandskap.  Träden som kantade allén var uråldriga. Jag var på väg till en gammal plats.Vid en havsvik i Sörmland ligger Tullgarns slott. Ett kungligt slott med anor från 1500-talet. Så här på sommaren besöktes det av många  turister och jag var på väg dit för att hälsa på en vän som jobbade som guide.Några timmar senare hade jag lagt in min packning i kavaljersflygeln där jag skulle bo som gäst. Jag och Hans, min guidevän, hade gått ned till vattnet för att bada. Bakom oss skymtade slottet, några turister gick längst med strandlinjen, några andra åt lunch på gräsmattorna i den engelska parken.Det blev kväll och parken och slottet tömdes på folk. Hans berättade att det nere vid bryggan fanns en gammal träeka som vi kunde låna. Vi vandrade fram genom mörkret och upptäckte först framme vid vattnet att det var fullmåne den här kvällen.Så satte vi oss i den lilla båten och rodde ut i viken. Vi rodde rakt in i en målning av Caspar David Friedrich. Hans tände sin pipa och så satt vi där, likt i en tavla som fötts i fantasin hos en 1800-talsmålare som ännu inte övergett romantiken.Runtomkring oss fanns inget ljus förutom månsken och jag har efteråt försökt berätta om det här tillfället. Men det finns ingen som har förstått.Det finns ingen som har förstått varför jag aldrig varit lyckligare än då."Medverkar i det här programmet gör David McDermott och Karin Lundmark.

PodParley-generated summary based on available episode metadata and transcript content.