Veckans ord: Kvitter

Varje vecka väljer någon av Kulturredaktionens medarbetare ett ord i tiden. Mattias Berg har valt ordet "kvitter". Eller "Twitter", som det kan heta på engelska. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är ju magi. Man lystrar, hisnar, drömmer - och frågan är väl om det finns något vackrare ljud i naturen. Möjligen humlor ibland, vågors kluckande, svalornas skrin högt upp i himlen som en föraning om att sommaren faktiskt kommer det här året också. Men koltrasten är alltid underbar. Inte minst för någon månad sedan, då den i Stockholmsområdet plötsligt dök upp ur mörkret tidig morgon eller sen eftermiddag. Ofta omöjlig att lokalisera, ett svävande ljud bara, någonstans ur det då fortfarande nästan blåsvarta mörkret. Jag är självklart inte ensam om att älska koltrasten. 2015 utsågs den i en stor omröstning med 55 000 deltagare med viss marginal till Sveriges Nationalfågel - säkert, inte minst, för kvittrets skull. Och det där ordet är ju högaktuellt på så många sätt. Kvitter, eller "Twitter" som det kan heta på engelska. Bland annat för att Elon Musk nyss köpte den sociala medieplattformen för drygt 400 miljarder kronor. Och för att det just nu låter för fullt ur buskar och träd. Kvittras och twittras, överallt, både analogt och digitalt. En viss algoritm har tydligen beräknat att det finns ungefär 50 miljarder vilda fågelindivider i världen. Man kan då jämföra det med att människan på sitt sociala medium twittrar ungefär 340 miljoner gånger dagligen. Det måste i så fall betyda att fåglar kvittrar mycket mer än vad vi människor gör – alltså twittrar. Vilket ändå känns rätt skönt. Sedan börjar jag fantisera om hur det skulle låta om fåglarnas kvitter liksom kunde översättas till twitter. Vilket deras budskap på max 280 tecken då skulle bli. Mycket skulle säkert bli manligt skryt, ungefär som på vår sociala plattform. Kanske något sådant här i koltrastens version: "Det är jag som har den mest blänkande kolsvarta pälsen, gulast näbb och sjunger absolut vackrast av alla killarna i trädet, jag lovar. Och kommer att ge dig helt överlevnadsdugliga småungar, som så småningom kommer att sjunga nästan lika vackert som jag. Vi ses vid närmsta holk!" Men det är väl rätt skönt det också: att naturen nog inte så enkelt kan översättas till socialt medium, Sedan kan man ju ändå undra vad fåglarna själva uppfattar av allt sitt kvittrande. Om det är fågelspråk eller lösryckta läten eller kanske mest tomt skryt. Jag kan inte låta bli att föra analogin ännu längre - och börja fantisera om hur det skulle låta om twittrare i stället förvandlades till kvittrare, alltså från människor till fåglar. Mycket skärande oljud skulle det bli av våra korta meddelanden, tror jag, snarare än skönsång. Åtminstone ingenting som kan mäta sig med koltrasten. Vår bästa kvittrare, twittrare. Alla kategorier.