Veckans ord: Världsordning

Under den pågående pandemin har ett ord dykt upp allt oftare i diskussionen om vad som borde göras. Ordet är 'världsordning'. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är många begrepp som flyger genom luften just nu, inte minst medicinska och vetenskapliga termer som de flesta av oss aldrig tidigare använt. Men ur det bruset hörs allra tydligast diskussionen om världsordningen, alltså den världsordning som just nu rubbats på ett sätt som ingen hade kunna ana för bara ett par månader sedan. Alla har vi förstås olika uppfattning om vad i världsordningen som borde bestå och vad som borde förändras. För en en del stannar det kanske vid att vi måste stänga alla marknader med vilda, levande djur i Sydostasien, det som pekats ut som smittohärdar för nya virustyper och nya möjliga pandemier. Andra vill ändra på vår beredskap när det gäller sjukvårdsutrustning och vårdkapacitet så att vi inte står med fullt lika slimmade organisationer i framtiden. Men gradvis börjar allt fler prata om vad det är för värld vi har, vad den vilar på för principer och hur mycket av den som kan eller bör överleva den period vi just nu befinner oss i. En frågeställning kretsar kring den moderna konsumtionskulturen. Om stora delar av mänskligheten stänger in sig i sina hem, köpcentran och butikskvarter töms på besökare, och många människor samtidigt inte märker av att prylar och kläder inte fylls på i samma takt som tidigare - hur ska vi då förhålla oss till det överflöd som vi tyckt var så självklart? Finns det en anledning att se över denna världsordning och vad skulle alternativet vara? Också de politiska systemen i respektive land utsätts nu för ett nytt slags test. Demokratiernas ofta lite långsamma, sökande beslutsprocesser ifrågasätts i pandemitider. Men kanske är det ändå de auktoritära samhällena som famlar allra mest just nu. Diktaturen Turkmenistan har blivit omtalad i hela världen för sitt förbud mot att använda ordet 'corona'. I Ryssland grep och misshandlade polisen en kvinnlig fackföreningsarbetare inom sjukvården när hon var på väg till ett sjukhus med extra skyddsutrustning till personalen. Hon hade tidigare riktat offentlig kritik mot lokala myndigheter för hur de hanterar pandemin. För de lokala makthavarna var det viktigare att tysta en kritiker än att sjukhusen i regionen fick mer skyddsutrustning. Fast även om det tycks som att vår världsordning är i gungning just nu så är det inte säkert att alla drar slutsatsen att någonting i grunden måste förändras. Kanske kommer politiker, näringsliv och medborgare gemensamt satsa allt på att försöka återställa världsordningen till något som ligger så nära som möjligt som den vi slungats ut ur. Och då kommer frågan istället vara en helt annan: går det att komma tillbaka dit där vi var för bara ett par månader sedan?