Anknytningsmönster. När jag är som mest sårbar, kan jag då förvänta mig att min partner ska orka finnas där?

Jag fick en väldigt bra fråga som jag vet rör många. "Jag tycker ofta det är svårt att veta vad man kan förvänta sig i en nära relation. Alla har ju ett ansvar att ta hand om sina trauma och sina utmaningar men å andra sidan är det något fint att visa sig sårbar och be om hjälp. När man är som mest sårbar och ber om tröst eller stöd - kan man då förvänta sig att ens partner ska finnas och orka? Vad är kärlek och vad kan man förvänta sig? Å ena sidan tänker jag att vi alla bär ett eget ansvar för att ödmjukt läka sina sårade barn. Det är en resa man måste göra själv. Å andra sidan är vi alla ofullkomliga och här för att utvecklas. Vi är helt beroende av andra för att överleva. Att på djupet inse det - att vi alla är ett - innebär väl att det är först när vi vågar vara i vår sårbarhet och erkänna vår ofullkomlighet och vårt beroende av andra som vi kan uppleva Gud. Det kanske inte är någon motsats - är det så att det är först när man gjort sin egna inre resa som man kan vara genuint sårbar inför andra?  Jag vet inte om du förstår vad jag far efter få jag knappt kan sätta ord på det.  Vad är kärlek? Är det först när man gjort som egna inre resa (eller i grunden är trygg) som man kan stanna kvar och hålla rum för någons känslor?" Följ med och lyssna på svaret! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.