"Jag behöver dig!" Om hur de orden kan leda vilse och hur man kan göra det otydliga tydligt.

Upplevelsen av att vara behövd kan vara både trygghetsskapande och klaustrofobisk. När vi säger "jag behöver dig" eller någon annan säger att "de behöver oss", kan vi antingen känna oss utvalda och nära eller så kan det väcka en känsla av att sitta fast, att det är tvingande att möta den andres behov. Har man ett otryggt anknytningsmönster med sig, är det lätt att gå in i en transaktion där jag avstår från mina behov för att möta dina. Om det då är otydligt vad den andre behöver, som i orden "jag behöver dig", blir det svårt, krångligt och obehagligt. I det otrygga mönstret ligger ofta även någon villkorat - den andre finns kvar så länge du går med på att försöka möta den andres otydliga behov. Om du börjar vara tydllig med dina egna behov och gränser, kan det hända att den andre försvinner. Det här är väldigt vanligt. Hur gör man då istället? Om den här intrasslingen och hur alternativet ser ut, pratar jag om idag.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.