Många pratar om glädjen men inte om omställningen

Jag visste inte att hjärtat kunde rymma så mycket mer kärlek. Men det kunde det. Första gången jag såg mitt lilla barnbarn … det går nästan inte att beskriva. Det var som ett lyckorus. Magiskt. Overkligt. Min dotter och svärson hade skickat bilder, berättat att allt var perfekt – tio fingrar, tio tår, du vet. Jag hade hört vänner och kollegor säga: "Du kommer inte förstå förrän du är där själv." Och nu står jag här och tänker: de hade rätt. Hur är det för dig? Är du också mormor, farmor, morfar, farfar? Har ni pratat om omställningen? Om förväntningar? Lyssna gärna och dela till någon du känner som också har tankar när barnbarnet kommit.