Mellan skål och vägg

– Det här har jag hört mellan skål och vägg, säger min kollega. Vad menas med det? Jo. Det är inte menat för offentligheten. Det är inte allmän information. Det har sagts i ett slutet rum. Bara vissa fick höra det. Det var ett rum där inte alla var välkomna. Jag gissar att man menar en skål som i skål! Ett rum där man ses och skålar efter kontorstid. Jag tror det är så uttrycket får sin mening. Men jag är inte 100% säker. Vissa uttryck lär man sig bara.Det finns en massa rum där inte alla är välkomna. Jag kan ta mitt jobb som exempel. Det finns olika ledningsgrupper där chefer träffas. Det finns särskilda styrgrupper. Det finns rektorsmöten för rektorerna. Dessa möten är dock officiella och det förs i regel (=oftast) protokoll. Mellan skål och vägg avser informella sammanhang.Vi människor inkluderas i och exkluderas från sammanhang hela tiden. Oftast är förklaringarna psykologiska och sociologiska, inte formella. Vi känner oss välkomna och trygga på vissa platser. Vi blir osäkra av andra platser. Tanken att vi inte kommer passa in räcker för att hindra oss. Jag minns till exempel första gången jag var på Göteborgsoperan. Jag måste ha varit tonåring. Jag hade en föreställning om att alla klädde sig fint där. Det är sällan jag klär upp mig, vare sig då eller nu. Den tanken gjorde mig osäker.Ofta är det en norm som spökar. Oftast är den outtalad (=inte formulerad). Den kan stämma eller vara en ren fördom. På den här platsen finns sådana här människor. Det blir en kombination av två tankar. Sådana är människor i den här kontexten. Och sådan är jag. Passar jag in eller inte? Det kan handla om alla sociologiska faktorer: ålder, kön, klass, etnicitet, religion, sexualitet, språk, status och så vidare. Allting vi tror syns och hörs av vår identitet tar vi med i beräkningen. Jag tror att de flesta gör det i alla fall. Kanske finns det individer som är helt oberörda av sociala normer(?).Du kan till exempel testa att tänka på 3-5 slumpmässiga arbeten. Skulle du passa på de arbetsplatserna? Varför eller varför inte? Vilka föreställningar om dig och de här jobben bestämmer ditt svar? Ibland kan sådana här idéer bli hinder socialt.Poeten Johan Jönson har berättat i någon intervju att han som ung anmälde sig till en grundkurs i filosofi. På första föreläsningen fick han sådan ångest att han måste lämna lokalen. Han gick aldrig tillbaka. Den som läst hans texter vet att han skulle klara en filosofikurs utan problem. Han förklarade det med sin arbetarklassbakgrund. I hemmet fanns inga akademiska förebilder. Föreställningarna om det nya sammanhanget satte stopp. (Så här minns jag intervjun. Förlåt mig Johan om jag refererar fel).En bekant med liknande bakgrund som Jönson började också på universitetet. På första festen tog han med sig sprit och groggvirke (cola, apelsinjuice… det man blandar spriten med). Det blev en kulturkrock när akademikerungarna kom med sitt rödvin. Sådana här markörer kan tyckas ytliga. Men de påverkar om vi känner oss hemma eller borta.Ibland kan man se en normförskjutning. En norm ändras tydligt. Tatueringar borde vara ett bra exempel. Traditionellt associerades tatueringar med sjömän, knuttar (=motorcykelkillar) och kriminella. Nu har en massa människor tatueringar. Även tatueringar på hals, huvud och i ansiktet har blivit vanligare. Jag tror det uppfattades som mycket extremt när jag var ung.Jag minns två kvinnliga kollegor som diskuterade att gå ut på pub själva. En av dem brukade göra det, ta ett glas och läsa en bok. Den andra kunde inte tänka sig det. Hon tyckte att det skulle kännas jättekonstigt. Den första uppmuntrade henne att pröva. Osäkerheten kan vara en rationell rädsla för oönskad uppmärksamhet från män. Det kan också vara idéer om vad det betyder att vara ensam på en sådan plats. Framstår man som ensam och “tragisk”? Uppfattas man som alkoholist? Det har inte bara med kön att göra. En manlig bekant sa att det skulle kännas jättekonstigt för honom att gå ut själv.Minns någon texten jag skrev om livets teater. Vi spelar roller hela tiden. Det byggde på han psykologen Goffman (tror jag han heter). Det här är exempel. Vi tolkar och bedömer oss själva och varandra hela tiden. Uttrycket skål och vägg rör vid privilegier. När vi är välkomna kan vi också få tillgång till resurser och information. Den som inte är välkommen missar möjligheten. Vi bör vara skeptiska och kritiska mot sådana informella sammanhang om vi vill ha ett mindre segregerat samhälle.Destination InvestFörra veckan var jag på ett evenemang. Det var en så kallad pitch night. Startups (nya företag) presenterade sina affärsidéer för en expertjury. Projektet kallas Destination Invest. Målgruppen är entreprenörer i Göteborgs socialt utsatta områden. Här finns liknande problem som jag beskrivit ovan. Vilka nätverk och möjligheter du har påverkas av din bakgrund och vilket område du bor i. Alla har inte samma tillgång till kontakter och därmed till riskkapital. Det kan vara mycket svårare att hitta investerare om du inte har ett bra nätverk. Många under kvällen lyfte också vikten av mentorer, alltså rådgivare som kan hjälpa dig i början.Jag var där för att jag känner Seida som är drivande i projektet. Vi träffades via en gemensam Linkedin-bekant. Jag har följt projektet via sociala medier. Det här var första gången jag såg något konkret. Det var spännande att se entreprenörernas pitchar. Det är verkligen en värld där jag inte känner mig hemma. Bara ord som startup, investerare och riskkapital gör att jag känner mig på bortaplan. Seida har en gedigen bakgrund inom ekonomi och bank. Spännande att bara höra vad hon har jobbat med innan.Kvällen var ett exempel på varför det är bra att utmana sig själv. Jag träffade en bekant som jobbar som verksamhetschef för Rädda barnen. Vi har bara haft kontakt på sociala medier innan. Jag snackade också lite med en ung tjej som hade en intressant app-idé. Den skulle hjälpa kvinnor som utsattes för våld i hemmet. Folk har så mycket bra idéer och engagemang. Det är på något sätt hoppfullt i en värld som känns rätt dyster om jag ska vara ärlig.Nu är klockan snart nio. Jag ska hitta en bild och spela in texten. Sen får du den rakt i mejlen. Förhoppningsvis blev det inte alltför osammanhängande. Jag tycker det är kul att skriva texterna spontant. Det blir saker jag har upplevt och gått och tänkt på under veckan. Du är förstås välkommen med dina funderingar.Hoppas du passar in i söndagen lagom mycket för att ändå bli lite utmanad men samtidigt känna dig trygg i dig själv!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com