Rastlöshet

En ung man med långt hår, rejält skägg och en stukad keps (keps med speciell stil) sitter i spårvagnskuren. Plötsligt börjar han trumma energiskt på knäna. Foten markerar bastrumman. Här föds idén till denna reflektion.Jag har precis kommit från ett möte på Smyrnakyrkan i Göteborg. Igår såg jag en pjäs på Folkteatern. Och i närbutiken (mindre butik som har öppet sent och lite dyrare priser) ville en ung man helst köpa långa cigaretter. När jag var ung läste jag Herman Hesse. Hur kan vi få ihop allt det här?För mig blir ordet rastlöshet. Rast = vila, lugn och ro. Rastlös = utan lugn/brist på lugn. Rastlöshet blir substantivet för detta stillstånd.Spring i benen. Myror i benen. Kliar i fingrarna.Så många årpå tung sprit och långa cigaretteri ett hus nära rälsensom kom till mejoch törstade efter lena tåg(Två tomma händer av Bruno K. Öijer i boken Giljotin)Vi kan se rastlösheten överallt. Mobilerna scrollas. Köken renoveras. Kläderna shoppas. Hantlarna lyfts Långloppen löps.Grammatisk kommentar: passivformen används när subjektet inte är viktigt. Det spelar ingen roll vem som scrollar, shoppar eller springer. Jag vill fokusera på fenomenet.Vad är rastlöshet då? Mannen på hållplatsen. Han väntar. Han har inget att göra. Vi människor är programmerade för aktivitet. Vi vill använda tiden. Ynglingen (den unge mannen) börjar trumma. En annan letar efter sin mobil. Att inget händer är skrämmande. Det skapar ett tryck inombords. Vi måste göra något! Vad som helst!Herman Hesse i hyllan.Jag minns att jag var imponerad. Författaren Herman Hesses karaktär Siddharta kunde tre saker. Han kunde tänka, vänta och fasta. Vänta. Är det något man kan? Mitt tonårsjag fascinerades. Hur lär man sig vänta?Min viktigaste lektion i att vänta har skett på perronger. Jag jobbade för en förening. Jag reste till olika små städer. Tågen gick sällan. Rälsen försvann i mörkret åt ett håll och det andra. Jag fick vänta. Hade ingen mobil. Möjligen en bok. Så småningom kom jag hem.Något liknande upplevde jag året senare. Jag gick på en folkhögskola på landet. Vissa kvällar tog jag bussen in till närmaste tätort (en mindre stad). Jag gick till ett café och fikade själv. Ibland skrev jag lite. Det var en blandning av att vänta och att hantera rastlösheten.Tillbaka i Göteborg gick jag under en tid till en zendojo och mediterade. Det var pass på över 30 minuter när man bara satt. Det var inga särskilda instruktioner. Inte ens att fokusera på andningen. Emellanåt (ibland) blev jag riktigt rastlös. Och benen värkte.Vad har du prövat? Vad gör du nu för att hantera rastlösheten.The black rider på FolkteaternPå folkteatern går en uppskattad musikal. Det är The Black Rider (den svarta ryttaren). Texten är skriven av författaren William S. Burroughs. Han var en förgrundsgestalt (viktig person) i den så kallade beatrörelsen. Andra kända författare från den tiden är Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Musiken var skriven av Tom Waits.Burroughs använde i perioder mycket alkohol och droger. Jag vet inte om han så småningom blev nykter. Det är inte svårt att se symboler för detta i pjäsen. I centrum finns magiska kulor som alltid träffar sitt mål. De kan man få genom en pakt (ett kontrakt/avtal) med djävulen. Men vissa kulor kommer träffa det mål djävulen väljer. Det blir en metafor för drogernas destruktiva kraft och hur de tar makten över den som använder dem.Vad har det här med rastlöshet att göra? Jag testar en tanke. Är inte mycket av vårt bruk av alkohol och droger drivna av rastlöshet? Tänk bara på rökpausen. Du har ett monotont och tråkigt jobb. Att kunna gå ut och röka i fem minuter blir ett avbrott. Dessutom får du kemisk stimulans. Det sägs att nikotin både lugnar och aktiverar samtidigt.Alkohol har en liknande effekt. Efter ganska liten dos börjar tankar och bekymmer lugnas ner. Många upplever en distans till vardagens bekymmer. Åtminstone ett tag kan man också vara mer närvarande i nuet. Det är lättare att sitta och prata om vad som helst. Tanken fokuserar inte lika mycket på det förflutna. Inte heller på oro för framtiden. Rastlöshet är motsatsen till att vara närvarande i nuet.Återfallsprevention i SmyrnakyrkanNågra som försöker lära sig andra strategier för att hantera sin oro och rastlöshet går till Smyrnakyrkan. Där jobbar de bland annat med återfallsprevention. Det är en metod för de som har haft ett missbruk/en beroendesjukdom att hålla sig nyktra. Göteborgs stad har ett samarbete med dem. Vissa av våra deltagare behöver den här hjälpen.Det var ett fint möte. Personalen kändes mänsklig och engagerad. En beroende är förstås allvarligare än rastlöshet. Jag kunde ändå inte låta bli att se kopplingen mellan våra små strategier i vardagen (alkohol, godis, spel) och hur de kan utvecklas till allvarliga problem för vissa personer.En otydlig analys?Kanske är jag för slarvig. Det känns som jag blandar olika saker här. Rastlöshet kan vara rädslan för inaktivitet. Men oro och överdriven aktivering kan bero på många saker. Kanske är inte allt rastlöshet. Eller så finns det olika rastlösheter.Låt mig pröva! Jag tror det finns en grundläggande motvilja mot inaktivitet. Tänk på en hund som vilar. Eller en katt. De verkar kunna slappna av på ett sätt som få människor kan. De verkar ha det naturligt. Vi verkar behöva träna på det.Ett sätt att fördjupa analysen är att tänka på begär. Vi kan begära många saker: sex, makt, pengar, status osv. Begäret bygger på ett missnöje med nuet. Det är en drivkraft mot något vi inte har. Ett exempel kan vara att träna för att förbättra sitt resultat. Jag tränar för att lyfta tyngre eller springa längre, inte för att det känns bra. Det kan man tänka sig leder till en känsla av rastlöshet.En annan vinkel är psykologisk smärta och trauma. Många människor bär på rädsla, oro och obehagliga minnen. Det kan yttra sig (visa sig) som oro, defensivitet och aggressitivtet. Vissa människor tolkar omvärlden som mer hotfull. De är ständigt beredda på att fly eller försvara sig. Det kan också skapa en rastlöshet. En ständig vaksamhet på faror skapar ett aktivit sinne.En tredje vinkel kan vara mer socioteknologisk (sociologi + teknologi). Vad gör vår moderna miljö med oss? Det är aldrig mörkt. Det är aldrig tyst. Det är ständigt signaler från olika medier. Vi översköljs av information. Kanske skapar detta en överdriven belastning på sinnet. Vår mentala apparat är inte anpassad för att sortera så mycket information. Sinnet hoppar mellan olika stimuli. Det försöker bestämma sig för vad som är viktigt. Men misslyckas ständigt (hela tiden).Balans mellan vila och aktivitetJag tror många upplever en obalans mellan vila och aktivitet. Vi är ineffektiva på jobbet. Och stressade när vi ska vara lediga. Många lider av stress och utbrändhet. Andra har för lite att göra. Man kan reflektera över orsakerna. Man kan fundera över lösningar. Man kan observera det omkring sig.I jourbutiken på kvällen. En ung trevlig man i kassan. En annan kille kommer fram. De känner tydligen varandra. “Vad har du för cigaretter inne? Har du Marlboro”, frågar han. “Det kanske finns. Om du säger att snus är bäst”, svarar han i kassan. “Jaja, snus är bäst (halvmumlar han) fast vi vet ju vad som är bäst egentligen. Har du kanske långa Marlboro? “Min vän (håller upp ett paket), röda, korta Marlboro är det enda jag har åt dig ikväll”. Jag vet inte hur det fortsatte och om killen köpte några cigaretter. Oavsett vad de försöker lösa för oro i själen, med sitt snus och sina långa cigaretter, så fanns det en stunds närvaro i det sociala utbytet. De skrattade och skojade tillsammans. Jag tror kanske att nyckeln till närvaro och paus från hetsen finns i enkla mänskliga möten. Och i naturen kanske. Jag tror vi likt Öijers tåg är många som törstar efter lena räls.Och jag hoppas att din söndag bjuder på en rastfull tågsträcka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com