Saft på vinbärsblad, ryssgubbeblommor och luktviol

Allt du kan göra saft på. Kemin bakom saft. Vad som kan gå fel. Och spännande saft som skiftar färg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Saft behöver inte bara vara en dryck för fika eller barnkalas. Det går att göra saft på nästan allt som är ätligt. Luktvioler eller ryssgubbeblommor till exempel. - Om nånting doftar gott, som schersmin till exempel, så har jag oftast provat. Eller först och främst kanske kollat upp om det är giftigt eller inte och om det verkar safe så har jag testat. Petter Bergström är landskapsarkitekten som blev saftnörd och som förra året gav ut boken Safthushållning, från violsaft och fläderdricka till krusbärssaft och lingonglögg (Natur & Kultur). Det började för några år sedan när han såg hur frukt och bär hängde och ruttnade på grenarna. Han ville ta vara på allt det goda som naturen tillverkar åt oss. Intresset övergick i en upptäckarlusta och under åren har det blivit mängder av experiment, med varierande resultat. - Jag älskar pioner men det går inte att få någon god saft på dem. Jag har försökt. Det blir beskt bara. Men jag har inte gett upp än riktigt. Saft har funnits länge i svenska kök. Redan på 1600-talet finns källor som talar om att must och saft är bra sätt att bevara frukt och i Cajsa Wargs kokbok från mitten av 1700-talet finns saftrecept. Vi berättar om fällorna när man gör saft, varför sockret och syran behövs, om hur man kan experimentera med det PH-känsliga färgämnet antocyanin som finns i bland annat luktvioler och ger exempel på en del andra udda blommor som är utmärkta att göra saft på. Även om en vanlig vinbärs- eller krusbärssaft också är god...