Filadelfiakyrkan Örebro

Anton Fagerstedt predikar.DET FINNS MERHon kunde inte svenska, nunnan som en gång besökte S:ta Clara kyrka i Stockholm. Ändå hade hon lärt sig några få, noggrant utvalda ord. Med glimten i ögat sa hon på bruten svenska: ”Det finns mer.” Hennes enkla hälsning bar på ett djupt budskap. Vi är inte kallade att slå oss till ro. I livet med Jesus finns alltid mer att upptäcka, mer att erfara, mer att växa in i.Bibeln påminner oss om att Kristus “verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka” (Ef 3:20). Under maj och juni vill vi i Filadelfia tillsammans utforska vad detta kan betyda i våra liv. Tänk om det verkligen är sant – att det finns mer, långt mer, än vi hittills har kunnat föreställa oss?Oavsett om vi har vandrat länge med Jesus eller är helt nya i tron har vi något gemensamt: vi har bara börjat upptäcka djupen i Gud. Ibland öppnas nya perspektiv när vi lyssnar till andras berättelser som väcker tro och längtan. Ibland upptäcker vi mer när vi stilla väntar inför Gud. Och ibland är det först när vi vågar släppa taget och ta ett modigt steg som vi inser att det finns mer.Tänk om vi hittills bara sett en glimt av allt som ryms i livet med Gud? Tänk om Gud är närvarande just där vi minst anar det? Tänk om han redan viskar drömmar och ord för en ny tid? Under de här veckorna vill vi komma med öppna händer och öppna hjärtan. Vi vill ta emot vad Gud vill göra i oss – och genom oss. Vi har redan anat kraften i hans närvaro. Vi har redan skymtat vidden av hans kärlek. Men en sak kan vi vara säkra på: Det finns mer.

Ellen Hemström predikar.

Adina Wenell predikar.

Anton Fagerstedt predikar.

Ellen Hemström predikar.

Hugo Sandell predikar.

Anton Fagerstedt predikar.SÅÅ ÄLSKADE GUD VÄRLDENAtt följa Jesus på vandringen till Jerusalem är att steg för steg upptäcka djupet i Guds kärlek som omsluter världen och att förundras över kraften i den kärlek som fick Jesus att ge det yttersta beviset på sin överlåtelse till uppdraget, sitt utgivna liv på korset.Att följa lärjungarnas vandring från Jerusalem är att steg för steg upptäcka korsets betydelse för deras liv som en pågående erfarenhet av Guds kärlek som upprättade dem och sände dem att älska världen.Påsktiden 2026 kan evangeliet om Jesus igen påminna oss om hur Jesus bevisade Guds överflödande kärlek till världen och om vikten av att vi tar emot hans kärleksgåva, förvandlas av den och ger den vidare.

Henrik Wenell predikar.SÅÅ ÄLSKADE GUD VÄRLDENAtt följa Jesus på vandringen till Jerusalem är att steg för steg upptäcka djupet i Guds kärlek som omsluter världen och att förundras över kraften i den kärlek som fick Jesus att ge det yttersta beviset på sin överlåtelse till uppdraget, sitt utgivna liv på korset.Att följa lärjungarnas vandring från Jerusalem är att steg för steg upptäcka korsets betydelse för deras liv som en pågående erfarenhet av Guds kärlek som upprättade dem och sände dem att älska världen.Påsktiden 2026 kan evangeliet om Jesus igen påminna oss om hur Jesus bevisade Guds överflödande kärlek till världen och om vikten av att vi tar emot hans kärleksgåva, förvandlas av den och ger den vidare.

Anton Fagerstedt predikar.SÅÅ ÄLSKADE GUD VÄRLDENAtt följa Jesus på vandringen till Jerusalem är att steg för steg upptäcka djupet i Guds kärlek som omsluter världen och att förundras över kraften i den kärlek som fick Jesus att ge det yttersta beviset på sin överlåtelse till uppdraget, sitt utgivna liv på korset.Att följa lärjungarnas vandring från Jerusalem är att steg för steg upptäcka korsets betydelse för deras liv som en pågående erfarenhet av Guds kärlek som upprättade dem och sände dem att älska världen.Påsktiden 2026 kan evangeliet om Jesus igen påminna oss om hur Jesus bevisade Guds överflödande kärlek till världen och om vikten av att vi tar emot hans kärleksgåva, förvandlas av den och ger den vidare.

Ellen Hemström predikar.SÅÅ ÄLSKADE GUD VÄRLDENAtt följa Jesus på vandringen till Jerusalem är att steg för steg upptäcka djupet i Guds kärlek som omsluter världen och att förundras över kraften i den kärlek som fick Jesus att ge det yttersta beviset på sin överlåtelse till uppdraget, sitt utgivna liv på korset.Att följa lärjungarnas vandring från Jerusalem är att steg för steg upptäcka korsets betydelse för deras liv som en pågående erfarenhet av Guds kärlek som upprättade dem och sände dem att älska världen.Påsktiden 2026 kan evangeliet om Jesus igen påminna oss om hur Jesus bevisade Guds överflödande kärlek till världen och om vikten av att vi tar emot hans kärleksgåva, förvandlas av den och ger den vidare.

Anton Fagerstedt predikar.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Victor John predikar.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Ellen Hemström predikar.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Anton Fagerstedt predikar.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Ellen Hemström predikar utifrån.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Anton Fagerstedt predikar.

Henrik Wenell predikar

Ellen Hemström predikar utifrån Apg 10.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Anton Fagerstedt predikar utifrån 2 Tim 1:6-12.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Ellen Hemström predikar utifrån Hes 37:1-14.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Mikael Tellbe predikar.ARBETARE SÖKESUnder januari vill vi som församling rikta vår uppmärksamhet mot en bön som Jesus själv uppmanar oss att be – bönen om arbetare till skörden.I Matteus 9:37–38 läser vi:”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Jesus slår fast två saker: skörden är stor och arbetarna är få. Han motiverar inte varför skörden är stor – han bara konstaterar det. Gud har planterat frön av tro i människors hjärtan, han har vårdat, vattnat, gett näring och runtom oss finns därför mogen skörd – människor som är redo att ta emot Jesus i sina liv. Vad de här människorna behöver är någon som upptäcker dem, tar dem på allvar och leder dem de sista stegen fram till ett beslut. Jesus verkar antyda att det finns fler människor som söker och längtar efter honom än vad det finns människor som är villiga att hjälpa dessa människor vidare in i en relation med Jesus. Det finns ett förhållande mellan skördens storlek och arbetsgruppens storlek som inte stämmer. Ett förhållande mellan arbetsuppgifterna och arbetarna som inte står i proportion till varandra. Därför börjar vi året med att be den bön Jesus uppmanar oss be: Herre, sänd arbetare till din skörd.Det är inte i första hand en bön för någon annan, det är en bön för dig och mig. En bön om att vi ska förstå oss som sända till den skörd som redan är mogen. I en tid där vi äntligen ser hur sekulariseringens is smälter och hur fler får upp intresset för Jesus har vi all anledning att intensifiera vår förbön för varandra och för våra egna liv så att vi med frimodighet kan säga – här är jag, sänd mig.

Ellen Hemström predikar.ÖPPNA DÖRRARGenerellt sätt finns få tider på året som är behäftade med så stora förväntningar i vårt land som julen och de veckor som föregår den. Många pyntar och fejar i sina hem för att under julen kunna bjuda in familj, släkt och vänner. För många är dock julen, med dess betoning på gemenskap, istället en tid där ensamhet tenderar att bli extra påtaglig. En del blir sällan bjudna och kanske inte har någon att naturligt bjuda in.Många av texterna i adventstid handlar om att välkomna och att bjuda in. Vi utmanas att bjuda in och öppna dörren för Jesus Kristus – Ärans Kung – för att låta Honom uppfylla oss och fullt ut dela Hans gemenskap. I själva verket börjar bjudandet med att Gud själv i sitt människoblivande bjuder in oss till att bjuda in Honom. En följd av Hans inbjudan till att bjuda in Honom är att vi också bjuder in varandra och andra till gemenskap; en gemenskap med oss och i förlängningen Jesus själv. I våra gudstjänster i december vill vi öppna dörrarna; hjärtats dörrar, mentala dörrar och fysiska dörrar. Låt oss anta utmaningen att med glädje öppna dörrar och bjuda in!

Anton Fagerstedt predikar utifrån Ps 24, Upp 3:20 och Joh 1:9-12.ÖPPNA DÖRRARGenerellt sätt finns få tider på året som är behäftade med så stora förväntningar i vårt land som julen och de veckor som föregår den. Många pyntar och fejar i sina hem för att under julen kunna bjuda in familj, släkt och vänner. För många är dock julen, med dess betoning på gemenskap, istället en tid där ensamhet tenderar att bli extra påtaglig. En del blir sällan bjudna och kanske inte har någon att naturligt bjuda in.Många av texterna i adventstid handlar om att välkomna och att bjuda in. Vi utmanas att bjuda in och öppna dörren för Jesus Kristus – Ärans Kung – för att låta Honom uppfylla oss och fullt ut dela Hans gemenskap. I själva verket börjar bjudandet med att Gud själv i sitt människoblivande bjuder in oss till att bjuda in Honom. En följd av Hans inbjudan till att bjuda in Honom är att vi också bjuder in varandra och andra till gemenskap; en gemenskap med oss och i förlängningen Jesus själv. I våra gudstjänster i december vill vi öppna dörrarna; hjärtats dörrar, mentala dörrar och fysiska dörrar. Låt oss anta utmaningen att med glädje öppna dörrar och bjuda in!

Ellen Hemström predikar.VAD TJÄNAR DU? Många av oss ryggar instinktivt tillbaka av frågan som uppfattas påträngande och i avsaknad av respekt för vår personliga integritet. Få saker har blivit så laddade för oss som frågor rörande pengar och privatekonomi. Bibeln i allmänhet och Jesus i synnerhet duckar inte för frågor som rör detta område av våra liv. Pengar beskrivs inte som neutrala medel som underlättar vårt liv, utan som en makt kapabel att ta herraväldet över våra liv. Kan det vara så att frågan “vad tjänar du?” kommit att intimt hänga samman med frågan “vem tjänar du?”? Är det därför vi tycker frågan är så känslig? Under två gudstjänster vill vi belysa pengarnas roll i våra liv och försöka skissa på en väg till befrielse från dess makt.

I dagens gudstjänst får vi besök av några av våra missionärer.

Ellen Hemström predikar.

Henrik Wenell predikar utifrån Apg 2:38.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Ellen Hemström predikar utifrån Apg 2:38.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Hugo Sandell predikar utifrån Joh 8:12-20 och 2 Mos 13:21ff.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Anton Fagerstedt predikar utifrån Joh 6:22-40 och 2 Mos 16.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Ellen Hemström predikar utifrån Joh 6:16-21 och 1 Mos 1.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Anton Fagerstedt predikar utifrån Joh 4:43-53 och Jes 53:2-5.VEM ÄR HAN?VAD SKA VI GÖRA?Den kanske viktigaste frågan ställs av lärjungarna när de just bevittnat hur en storm stillats (Mark 4:41; Luk 8:25), den ställs av fariseer runt ett matbord när en kvinna fått sina synder förlåtna (Luk 7:49), den ställs av en man som fått sin syn tillbaka (Joh 9:36), den ställs av Jerusalems befolkning i relation till ett storslaget intåg laddat med höga anspråk (Matt 21:10). Den ställs också i vår tid av allt fler som är nyfikna på den Jesus som frågan är kopplad till: Vem är han? Jesus skapar ständigt reaktioner. Både det han gör och de anspråk han gör om sin egen person lämnar lite utrymme för att ställa oss neutrala. Svaret på den viktiga frågan avgör om vi ska förhålla oss till honom som ytterligare en i raden av självutnämnda profeter med grandios självbild eller som Herre och Gud. Under första delen av hösten vill vi i våra gudstjänster adressera frågan vem är han? . Varje gudstjänst t.o.m. september belyser vi en aspekt av vem evangelierna säger att han är. Vi vill också lyfta det enkla vittnesbördet om Jesus kopplat till dessa aspekter så att det inte stannar vid teologiskt fluffiga formuleringar utan landar i det levda livet. I oktober vill vi sedan svara på den naturliga följdfråga som också ställts förut. Den har ställts av överstepräster och fariseer som sett vad Jesus gjort (Joh 11:47), och den har ställts av folk i Jerusalem som lyssnat på Petrus predikan om Jesus på pingstdagen (Apg 2:37): Vad ska vi göra? . Svaret på följdfrågan är olika för dessa grupper eftersom de landar olika rörande vem Jesus är. Vi vill svara på frågan utifrån övertygelsen att Jesus är den han sa sig vara och därför i likhet med Petrus utmana till omvändelse och efterföljelse. Vi vill lyfta fram olika perspektiv på vad efterföljelse kan innebära. Även här vill vi vinnlägga oss om att vara konkreta så att efterföljelsen kan få vara praktisk och begriplig.

Anton Fagerstedt predikar.

Ellen Hemström predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Bert Ingelsten predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Henrik Wenell predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Anton Fagerstedt predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Ellen Hemström predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst. 

Mikael Tellbe predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst. 

Anton Fagerstedt predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Ellen Hemström predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Anton Fagerstedt predikar.FRÅN PÅSK TILL PINGST - 50 DAGAR SOM ÄNDRADE ALLTPåsken och pingsten är högtider i kyrkoåret vars händelser är helt avgörande för den kristna kyrkan, och som vi alltid bör fira med extra emfas. Under april och maj tar vi därför avstamp i kyrkoåret i gudstjänstens predikningar, då de utgör ett gott stöd till detta firande. Inom en tidsram på 50 dagar förändrades världen totalt. Påsken med Jesus död och uppståndelse fullbordas av pingsten då Anden utgjuts, kyrkan föds och påskens konsekvenser kan bli var och ens personliga erfarenhet. Under dagarna mellan påsk och sin himmelsfärd förberedde Jesus sina lärjungar för att leva ut den nya verkligheten.Vi lever i förändringarnas tid. Världsläget är oförutsägbart och vi behöver vara rustade för olika framtidsscenarier. I samhället talas det alltmer om ”prepping” och vi får instruktioner och tips rörande hur vi kan förbereda oss för kris och krig. Har kyrkan och evangeliet något att säga om detta? Merparten av evangelietexterna för kyrkoåret är utdrag ur Jesus avskedstal till lärjungarna, i vilket han preppar lärjungarna för det som ska komma. Utan att falla hän åt alarmism behöver vi, precis som lärjungarna, förberedas för det som kan komma. Vad som än möter oss är vår kallelse att fortsätta vittna om och gestalta Guds rike i världen, istället för att bli panikslagna eller handlingsförlamade av rädsla. Låt oss använda 50 dagars påsktid för Gudsrikes-prepping; från påsk till pingst.

Daniel Råsberg predikar.

 Celia Enes predikar.

Ellen Hemström predikar.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp

Adina Wenell predikar utifrån Joh 1:14, 17; 8:32.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp

Ellen Hemström predikar utifrån Apg 2:41-47 och Heb 2:1-4.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp

Anton Fagerstedt predikar.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp

Evelina Erlandsson predikar.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp

Anton Fagerstedt predikar utifrån Rom 5:1-5;8:24-25.VATTENSTRÖMMARUnder de senaste åren har en profetisk bild återkommit till oss som församling: en syn av hur vatten strömmar från tegelväggen längst fram i kyrkan, ut genom portarna och vidare ut i staden. Det strömmande vattnet bryter genom hinder, förvandlar det torra till bördig mark och ger liv där det tidigare varit dött. I Hesekiel 47 finner vi en liknande bild av vatten som flödar från tempelkällan till liv och läkedom för sin omgivning och det är ett bibelsammanhang som ofta delas i samband med den profetiska bilden. I år vill vi ställa vår vision, Ge vidare, i relation till denna profetiska hälsning. Strömmen av vatten blir en förtydligande bild av vår kallelse: att ta emot från Gud och låta hans liv flöda genom oss, ut till andra. Vår församlingsvision handlar om att ta emot allt det goda Gud vill ge oss men inte behålla det för oss själva utan ge det vidare i ord och handling. Som församling är vi inte tänkta att vara åskådare vid kanten av strömmen, vi är själva en del av den rörelse av liv och läkedom som utgår från Gud och som han vill låta flöda ut över hela världen. Det strömmande vattnet är evangeliet om Jesus Kristus och vattnets färdväg är där vi sätter våra fötter och där vi sträcker ut våra händer. Under sju söndagar kommer vi att utforska vad innebär att vara del i Guds livgivande ström i den här världen. Guds ström kommer: Med sanningMed barmhärtighetMed under och teckenMed gemenskapMed frid/fredMed hopp