Svenska med Kalles Podcast

– Det här har jag hört mellan skål och vägg, säger min kollega. Vad menas med det? Jo. Det är inte menat för offentligheten. Det är inte allmän information. Det har sagts i ett slutet rum. Bara vissa fick höra det. Det var ett rum där inte alla var välkomna. Jag gissar att man menar en skål som i skål! Ett rum där man ses och skålar efter kontorstid. Jag tror det är så uttrycket får sin mening. Men jag är inte 100% säker. Vissa uttryck lär man sig bara.Det finns en massa rum där inte alla är välkomna. Jag kan ta mitt jobb som exempel. Det finns olika ledningsgrupper där chefer träffas. Det finns särskilda styrgrupper. Det finns rektorsmöten för rektorerna. Dessa möten är dock officiella och det förs i regel (=oftast) protokoll. Mellan skål och vägg avser informella sammanhang.Vi människor inkluderas i och exkluderas från sammanhang hela tiden. Oftast är förklaringarna psykologiska och sociologiska, inte formella. Vi känner oss välkomna och trygga på vissa platser. Vi blir osäkra av andra platser. Tanken att vi inte kommer passa in räcker för att hindra oss. Jag minns till exempel första gången jag var på Göteborgsoperan. Jag måste ha varit tonåring. Jag hade en föreställning om att alla klädde sig fint där. Det är sällan jag klär upp mig, vare sig då eller nu. Den tanken gjorde mig osäker.Ofta är det en norm som spökar. Oftast är den outtalad (=inte formulerad). Den kan stämma eller vara en ren fördom. På den här platsen finns sådana här människor. Det blir en kombination av två tankar. Sådana är människor i den här kontexten. Och sådan är jag. Passar jag in eller inte? Det kan handla om alla sociologiska faktorer: ålder, kön, klass, etnicitet, religion, sexualitet, språk, status och så vidare. Allting vi tror syns och hörs av vår identitet tar vi med i beräkningen. Jag tror att de flesta gör det i alla fall. Kanske finns det individer som är helt oberörda av sociala normer(?).Du kan till exempel testa att tänka på 3-5 slumpmässiga arbeten. Skulle du passa på de arbetsplatserna? Varför eller varför inte? Vilka föreställningar om dig och de här jobben bestämmer ditt svar? Ibland kan sådana här idéer bli hinder socialt.Poeten Johan Jönson har berättat i någon intervju att han som ung anmälde sig till en grundkurs i filosofi. På första föreläsningen fick han sådan ångest att han måste lämna lokalen. Han gick aldrig tillbaka. Den som läst hans texter vet att han skulle klara en filosofikurs utan problem. Han förklarade det med sin arbetarklassbakgrund. I hemmet fanns inga akademiska förebilder. Föreställningarna om det nya sammanhanget satte stopp. (Så här minns jag intervjun. Förlåt mig Johan om jag refererar fel).En bekant med liknande bakgrund som Jönson började också på universitetet. På första festen tog han med sig sprit och groggvirke (cola, apelsinjuice… det man blandar spriten med). Det blev en kulturkrock när akademikerungarna kom med sitt rödvin. Sådana här markörer kan tyckas ytliga. Men de påverkar om vi känner oss hemma eller borta.Ibland kan man se en normförskjutning. En norm ändras tydligt. Tatueringar borde vara ett bra exempel. Traditionellt associerades tatueringar med sjömän, knuttar (=motorcykelkillar) och kriminella. Nu har en massa människor tatueringar. Även tatueringar på hals, huvud och i ansiktet har blivit vanligare. Jag tror det uppfattades som mycket extremt när jag var ung.Jag minns två kvinnliga kollegor som diskuterade att gå ut på pub själva. En av dem brukade göra det, ta ett glas och läsa en bok. Den andra kunde inte tänka sig det. Hon tyckte att det skulle kännas jättekonstigt. Den första uppmuntrade henne att pröva. Osäkerheten kan vara en rationell rädsla för oönskad uppmärksamhet från män. Det kan också vara idéer om vad det betyder att vara ensam på en sådan plats. Framstår man som ensam och “tragisk”? Uppfattas man som alkoholist? Det har inte bara med kön att göra. En manlig bekant sa att det skulle kännas jättekonstigt för honom att gå ut själv.Minns någon texten jag skrev om livets teater. Vi spelar roller hela tiden. Det byggde på han psykologen Goffman (tror jag han heter). Det här är exempel. Vi tolkar och bedömer oss själva och varandra hela tiden. Uttrycket skål och vägg rör vid privilegier. När vi är välkomna kan vi också få tillgång till resurser och information. Den som inte är välkommen missar möjligheten. Vi bör vara skeptiska och kritiska mot sådana informella sammanhang om vi vill ha ett mindre segregerat samhälle.Destination InvestFörra veckan var jag på ett evenemang. Det var en så kallad pitch night. Startups (nya företag) presenterade sina affärsidéer för en expertjury. Projektet kallas Destination Invest. Målgruppen är entreprenörer i Göteborgs socialt utsatta områden. Här finns liknande problem som jag beskrivit ovan. Vilka nätverk och möjligheter du har påverkas av din bakgrund och vilket område du bor i. Alla har inte samma tillgång till kontakter och därmed till riskkapital. Det kan vara mycket svårare att hitta investerare om du inte har ett bra nätverk. Många under kvällen lyfte också vikten av mentorer, alltså rådgivare som kan hjälpa dig i början.Jag var där för att jag känner Seida som är drivande i projektet. Vi träffades via en gemensam Linkedin-bekant. Jag har följt projektet via sociala medier. Det här var första gången jag såg något konkret. Det var spännande att se entreprenörernas pitchar. Det är verkligen en värld där jag inte känner mig hemma. Bara ord som startup, investerare och riskkapital gör att jag känner mig på bortaplan. Seida har en gedigen bakgrund inom ekonomi och bank. Spännande att bara höra vad hon har jobbat med innan.Kvällen var ett exempel på varför det är bra att utmana sig själv. Jag träffade en bekant som jobbar som verksamhetschef för Rädda barnen. Vi har bara haft kontakt på sociala medier innan. Jag snackade också lite med en ung tjej som hade en intressant app-idé. Den skulle hjälpa kvinnor som utsattes för våld i hemmet. Folk har så mycket bra idéer och engagemang. Det är på något sätt hoppfullt i en värld som känns rätt dyster om jag ska vara ärlig.Nu är klockan snart nio. Jag ska hitta en bild och spela in texten. Sen får du den rakt i mejlen. Förhoppningsvis blev det inte alltför osammanhängande. Jag tycker det är kul att skriva texterna spontant. Det blir saker jag har upplevt och gått och tänkt på under veckan. Du är förstås välkommen med dina funderingar.Hoppas du passar in i söndagen lagom mycket för att ändå bli lite utmanad men samtidigt känna dig trygg i dig själv!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag har fått en ny kollega. Hennes enhet lade ner. “Hastigt och lustigt omplacerades (flyttades) jag”, säger hon.Hastigt och lustigt är ett uttryck för att något sker snabbt och oväntat. Det behöver inte vara negativt.Livet är nyckfullt! Hur förklarar man det? En nyck är enligt SAOL plötsligt infall, hugskott och enligt SO plötsligt och omotiverat infall. Man kan säga något som händer snabbt och utan tydlig orsak. Livet är fullt av sådana händelser. Du väljer en ny väg eller träffar en ny person och plötsligt händer något du inte kan förutse. En smugglare sa till Jila Mossaed att Sverige var bäst för flyktingar. Så blev hon en svensk poet. Man talar ibland om ödets nyck.Var finner du ödets nycker i ditt liv? Att jag alls finns till känns som en sådan. Jag har dock glömt. Vad gjorde att min mamma flyttade till Göteborg? Hon får berätta. Det var någon tillfällighet. Jag tror det hade något med studierna att göra. Här träffade hon min pappa i alla fall. Utan deras möte, ingen Kalle. Då hade du läst något annat. Nyckfullt!Jag kan inte för mitt liv minnas varför jag började i Fältbiologerna. Tips från föräldrarna? Förslag från en kompis? Vad vet jag? Men det tog mig till Gävle. Och så hamnade jag på Forsa folkhögskola. Och tillbaka i Göteborg så fortsatte jag studera teater. Det ena leder till det andra. En dörr öppnar en annan och stänger en tredje.Det är intressant vad vi tillskriver slumpen och vad vi tillskriver något slags logik eller rationalitet. Tillskriver = förklarar med/ger ansvar för. Mjölkpriset stiger. Man blir uppsagd. Man får en förkylning på hösten, allergi på våren. Marknadsekonomin, arbetsmarknaden eller den mänskliga biologin, det verkar finnas ett system. Det finns logik. Det finns sannolikhet. Det finns lagbundenhet.Men så händer det oväntade. Det osannolika. Det oförutsägbara. Det otroliga. Det otänkbara. Hur förklarar vi det? Är det slumpen? Ett undantag? Ödet? Gudomligt ingripande?Jag har säkert nämnt den innan. Om-sången av Trazan och Banarne. Den sammanfattar saken:Hade jag fått vad jag aldrig fickså hade det gått som det aldrig gickhade jag mött den jag aldrig mötteoch hade jag skött det jag aldrig skötteoch hade jag känt vad jag aldrig kändehade åtskilligt hänt som nu aldrig händeja, hade jag gått dit jag aldrig gårså hade jag stått där jag inte stårVi kan plocka upp ordet åtskilligt. Det betyder mycket/många. Åtskilliga viktiga händelser i livet kan ses som ödets nycker.På spårvagnen och pubenTvå unga killar börjar prata med mig när jag går av vagnen. De visar en bild på en långhårig man. “Du ser ut precis som han”. Jag tittar på bilden. Kanske finns det en avlägsen likhet. – Vem är det då? – Craig Cody i Animal Kingdom.– Han ser ändå lite coolare ut än jag.– Nej, nej, bara lite yngre.– Okej då, är serien bra eller?– Den är grym.Jag är svag för sådana här små möten med främlingar. Jag tycker att de sätter guldkant på vardagen. Det gör även mannen och kvinnan jag slår mig ner hos en kväll.– Här sitter jag och bölar (gråter), säger mannen. Jag behöver snyta mig. Ursäkta ursäkta. Han fortsätter berätta för kvinnan att han slutat med sina mediciner tvärt. Kvinnan läxar upp honom (=berättar vad som är rätt med en kritisk ton). – Du kan inte bara sluta så där. Det är som alkohol. Om du bara slutar kan du bli sjuk. – Ja, det är som pålägg på mackan, säger mannen.Vi människor är sannerligen poeter i vardagen. Vi hittar metaforer och nya uttryck till alla möjliga situationer.Jag berömmer mannen för att han visar känslor. Kvinnan håller med mig och ger mig en väldigt hård high five. Samtidigt utbrister hon “booyakasha”. Detta upprepas några gånger under vårt korta samtal. Man kan säga att hon har en intensiv energi.Snart blir mitt sällskap oense om pengar. Tarvliga konflikter (torftiga, utan värdighet) är också en stapelvara (vanlig ingrediens) i det mänskliga livet, vid sidan av ödesnyckerna. Jag sitter kvar och pratar en stund med mannen. Han drömmer om att ännu en gång få uppleva kärlek. Jag hoppas att ödet skickar den hans väg.Och ett boktipssom jag också får på vagnen. Oftast hälsar jag bara på Marie-Rose. Men nu får vi sällskap några hållplatser på vagnen. Hon berättar att hon är engagerad i Ciné Francais som visar fransk film. Jag får en flyer. Jag säger att jag läser mer än går på bio och frågar om hon har några tips på nyutgiven fransk litteratur. Hon säger att det alltid är svårt att tipsa om litteratur och undrar vad jag tycker om. Olika saker svarar jag föga hjälpsamt. Jag undrar om något har intresserat henne särskilt senast tiden. Det första hon kommer att tänka på är Constance Debré. Hon skriver ganska hårt, berättar hon. Hennes bok “Love me tender” blev uppmärksammad. Sedan kommer hon även att tänka på Édouard Louis. Det namnet känner jag igen sedan innan men jag har inte läst honom. Marie-Rose tipsar också om att Marianne Tuvesson är hennes favoritöversättare från franska till svenska. Det är så lätt att glömma bort översättarnas roll.Några dagar senare frågar jag min bokhandlare om Debré. Det visar sig att hon har Love me tender så jag köper den. Det är en ganska sorglig bok, med största sannolikhet autofiktiv, om en mor som förlorar vårdnaden om sin son. Det känns inte som en så vanlig skildring. Jag har skrivit om den idealiserade moderna i de senaste breven. Och vi har diskuterat uppgörelsen med föräldrar i litteraturen. Här har vi istället en mor som steg för steg ger upp kontakten med sitt barn. En smärtsam berättelse. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Men den var fascinerande att läsa. Jag tror att jag kommer att minnas den.Ja du, folk och böcker. Det råder ingen brist på dem. Vad har satt guldkant på din vecka? Skriv gärna om vad du kommer att tänka på. En finlandsvensk läsare upplyste mig om att både Lina Bonde och Eva-Stina Byggmästar kommer från Nykarleby. “Det måste vara någonting i vattnet där”, var kommentaren. Alltså att det måste vara något speciellt med den platsen. Lustigt nog tipsade jag min kollega om just Eva-Stina Byggmästar dagen innan. Även det en ödets nyck i det lilla. Om vi bjussar på våra intryck, infall och idéer lär det blir flera.Med det önskar jag dig en lagom nyckfull söndag!/KalleLyssna på Om-sången This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag tror det kallas symboliskt tänkande. Människan kan tänka på det som inte finns. Vi kan föreställa oss, fantisera och låtsas. Vi kan planera och fundera på framtiden. Vi kan tänka oss olika alternativ. Vi kan överväga val. Vi kan fundera på varianter. Vi kan se konsekvenser. Vi kan rädas risker (vara rädda för). Vi kan drömma.Och vi kan prata om allt det här. Snacka går ju. Ibland blir det mycket snack och lite verkstad. Vi pratar och pratar men gör inget.Vi planerar, diskuterar, utreder och utvärderar. Men det leder ingenstans.(En gammal vits: Svensken och finnen satt med varsin öl i bastun. Skål, sa svensken. Ska vi snacka eller supa, sa finnen.)Handlingskraft. Dådkraft. Att vara en doer.Anden är villig men köttet är svagt, säger Jesus i Bibeln. Varför gör jag inte det jag vill och varför gör jag det jag inte vill, frågade sig Paulus. Eller var det Augustinus. Jag är osäker.TummetottenJag var på en workshop. Vi skulle diskutera samverkan. Att verka, = göra, tillsammans. Det är lätt att prata om. Men får pratet någon verkan (effekt). Det blir lätt bara en tummetott, sa min kollega.Uttrycket att något blir en tummetott kommer från den svenska folksagan Mäster Skräddare. En man har köpt ett tyg och går till en skräddare. Han vill ha en rock. Skräddaren säger till honom att komma tillbaka på lördag. När han kommer på lördag är rocken inte färdig. Manen frågar varför och skräddare svarar “det bidde (blev) ingen rock, det bidde ett par byxor. Byxorna ska vara färdiga på lördag. Men nästa lördag bidde det inga byxor, det bidde en mössa. Så fortsätter det med vantar och sen en “tummetott”. Det är bara tummen på vanten. Från att ha beställt en rock har mannen nu bara en tumme på en vante att se fram emot. Till slut “bidde det ingenting” och mannen lämnar skräddaren. Därav uttrycket.Fråga din bibliotekarie om sagan finns i en bok. Då kan du också fråga efter boken Sagor för vuxna barn av Tage Danielsson. I den kan man läsa om Tödde och Mödde, en modern version av sagan. Mödde vill ha en fyrarummare på Järvafältet. Det blir dock inte mycket av det. Han får en modern form av en tummetott och sen ingenting.På hyresgästföreningenNågra dagar senare är jag på seminarium med hyresgästföreningen. Temat är barn i utanförskap. Rädda barnen, ungdomsfullmäktige, majblomman och hyresgästföreningen diskuterar hur politiken påverkar utsatta barn. Även här kommer relationen mellan prat och resultat upp. Man fastnar i fina ord, säger en i panelen. Det är inte raketvetenskap, säger en annan lite senare. Med det menar man att något inte är så svårt. Det kräver inte en massa kunskap att göra något. Relationen mellan tanke, tal och handling är ständigt närvarande (alltid där).En kväll med Jila MossaedSkönt då att vända sig till poesin. Där är orden huvudpoängen. Igår var jag på ett samtal med poeten Jila Mossaed. Hon har gjort en spännande resa i livet. Hon är född och uppvuxen i Teheran. Hon började skriva dikter när hon var 17 år gammal. När hon var 38 år kom hon till Sverige med två barn. Då hade hon publicerat en diktsamling på persiska. Nu har hon publicerat två romaner och tolv diktsamlingar på persiska, samt tio diktsamlingar på svenska. Sedan många år bor hon i Göteborg. Hon är också medlem i Svenska Akademien.Lära sig ett nytt språk som vuxen och bli en publicerad och respekterad poet på det språket. Det är en bedrift (en framgång)! Hennes senaste diktsamling heter Vem var min mor på jorden. Den behandlar en mängd teman. Ett är resan och exilen, ett annat ensamheten och ett viktigt tema är vad det betyder att vara hemma. Teman som berör oss alla och som Jila har en specifik personlig erfarenhet av.Hon samtalade med den svenska poeten Kennet Klemets. Det var fint att höra henne berätta om hur hon upptäckt svenska poeter som Edith Södergran, Pär Lagerkvist (hennes favorit) och Gunnar Ekelöf. Hon hade inte gillat Karin Boye först. Men nu finns en dikt tillägnad Boye i den nya diktsamlingen. Hon berättade om hur hon letat upp Boyes grav på Östra kyrkogården. Hon tyckte den låg så undanskymd (gömd) och jämförde med hur poeter i Iran hyllas och respekteras.Hon pratade också om modern som metafor för kärlek, trygghet och hem. Jag tänkte lite på förra veckans tema. Den här väldigt positiva relationen till modern som symbol kändes som en persisk kulturell influens. Kennet försökte lite försiktigt säga “att det finns olika sorters mödrar” men Jila var inne på den positiva symbolen. Kennet å andra sidan berättade att han skrivit mer om sin far, som han har ett mer komplicerat förhållande till.En diktJag bläddrar i diktsamlingen som jag köpte för några veckor sedan. Där finns ett urval av dikter från hennes tidigare böcker. Jag fastnar för den här:Jag läser det som en bild hämtad ur det svenska samhället. Gamla som sitter för sig själva i lägenheter. Och ett hopp om en väg ut ur ensamheten. En dikt kan vara en sådan sökande gest. Eller en text på Substack. Det är något ömsint när till och med tingen (sakerna) behöver räddas från ensamheten.Det blev en text i alla fall, inte bara en tummetott. Dock lär jag nog aldrig skriva på persiska. Det gäller att lägga ribban lagom högt, någonstans mellan rock och tummetott.Jag önskar dig en söndag där handling blir ord, om än i det lilla. Det är kanske inte raketforskning men ändå lite av en konst./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag började fundera på barndom och föräldraskap. Speciellt hur det skildras i böcker och filmer. Finns det kulturella skillnader här? Något du funderat på?Jag läser en bok av den norska författaren Vigdis Hjorth. Arv och miljö heter den. Hon är en uppmärksammad författare från Norge. Jag har förstått det som att den här boken blev en succé. (“har förstått det som” - det är ett sätt att markera viss osäkerhet. Jag har inte källor på det. Det är något jag har sett och hört.) Även i Sverige känner många till Hjorth.Boken handlar om en konflikt i en familj. Bokens huvudperson har mycket gemensamt med Vigdis Hjorth själv. Det här ledde till en konflikt med Vigdis egen familj. Författaren har själv inte avslöjat vad som är sant (se artikeln nedan). Hon har även skrivit fler böcker med liknande tema.Det här är ganska vanligt i svensk/nordisk kultur. Hur ser det ut i resten av världen? Ser man samma mönster eller finns det skillnader.Här är det vanligt med uppgörelser med föräldrar och traumatiska (svåra/psykiskt skadande) barndomar. Det måste inte vara självbiografiskt. Jag tror till exempel inte trilogin Jag for ner till bror och så vidare, av Karin Smirnoff, har diskuterats på det sättet. Det är fortfarande en uppgörelse med en far och en mor som har skadat sina barn. SVT-dokumentären Hatet om influencern Joakim Lundell bygger på samma tema. Jag har inte sett den dock. I Norge har vi även författaren Karl-Ove Knausgård. Första delen i hans svit Min kamp har en lång passage om en alkoholiserad far. I den danska filmen Festen inleds ett familjedrama med en anklagelse på en stor släktfest. Det finns massa exempel. Jag tar några jag kommer på just nu.Familjen som slagfältJag tror det börjar med psykoanalytikern Siegmund Freud. Litteratur och konst har påverkats mycket av hans idéer om hur barndomen påverkar oss. Det finns säkert andra influenser. Jag tänker till exempel på den norska författaren Henrik Ibsen. Hans pjäs Ett dockhem kan läsas som en kritik av den borgerliga familjen. Eller är det en varning för konsekvenserna av kvinnors växande självständighet? Jag vet inte riktigt vad som påverkat Ibsen i alla fall. Någon som vet?I Sverige är paradexemplet dramatikern Lars Norén. Han har i ett antal pjäser analyserat familjen som ett slagfält. Det är en maktkamp mellan föräldrar och mellan föräldrar och barn. Ofta döljer sig mörka hemligheter under ytan. Ett mer folkligt exempel är filmen Tomten är far till alla barnen. Mönstret är det samma. Under en kort tidsperiod avslöjas hemligheter och konflikter i en familj. Ytterligare ett exempel är Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap (som jag skam till sägandes ((jag skäms över det)) inte har sett.Jag utgår från att det finns destruktiva relationer i familjer världen över. Min fundering är om de skildras olika i olika traditioner och kulturer. Undviker man dem mer i vissa kulturer. Bidra gärna med dina tankar.AutofiktionI morse hittade jag en artikel om autofiktion i svensk litteratur (länk i slutet). Autofiktion är när man använder sitt eget liv i en berättelse. Det måste inte vara självbiografiskt. Det bygger på författarens liv på något sätt. I alla fall är det överenskommelsen med läsaren. I exemplet med Vigdis Horth vet vi inte riktigt hur autofiktivt det är. Hon säger att hon blandar egna erfarenheter med uppdiktat material (påhittat/fantasi).Artikeln jag läste är en kritik av autofiktionen. Skribenten menar att genren har blivit ointressant och utan substans (inget innehåll). Han nämner en del intressanta “skandaler” i modern svensk historia. I artikeln hittar du några namn att kolla upp. En bok jag inte kommer att orka läsa är Judas av Amanda Romare. Den verkar bland annat handla mycket om hennes pojkvän. Jag kan inte föreställa mig vad som är intressant med det. Hon har också skrivit Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Jag har fått för mig att den är mer intressant. Någon som läst? Jag tror att den har blivit en tv-serie också (eller en film).Jag tycker hursomhelst fenomenet är intressant. Det finns en längtan efter autenticitet, efter äkthet (att saker är verkliga, sanna genuina). Frågan är om verkliga historier blir intressant konst. Går det att skapa något mer angeläget, frågar sig Jens Liljestrand i artikeln. Vad tänker du om det här?Ett intressant exempel på svensk litteratur om familj och barndom är Sara Stridsberg. Hon skriver mycket om dessa teman, men på ett sätt som är poetiskt och svårt att koppla till författarens liv. Även hennes bok om Beckomberga som verkar handla om författarens egen bakgrund “känns” inte autofiktiv. Hon hanterar sitt material på ett annat sätt.Jag nöjer mig så idag. Fundera på temat och kolla in någon av författarna jag nämner eller artiklarna jag länkar. Dina reflektioner är alltid välkomna!Önskar dig en söndag där du är huvudpersonen i berättelsen!/KalleLänkar:Artikel om Vigdis HjorthDebatt om autofiktion This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En ung man med långt hår, rejält skägg och en stukad keps (keps med speciell stil) sitter i spårvagnskuren. Plötsligt börjar han trumma energiskt på knäna. Foten markerar bastrumman. Här föds idén till denna reflektion.Jag har precis kommit från ett möte på Smyrnakyrkan i Göteborg. Igår såg jag en pjäs på Folkteatern. Och i närbutiken (mindre butik som har öppet sent och lite dyrare priser) ville en ung man helst köpa långa cigaretter. När jag var ung läste jag Herman Hesse. Hur kan vi få ihop allt det här?För mig blir ordet rastlöshet. Rast = vila, lugn och ro. Rastlös = utan lugn/brist på lugn. Rastlöshet blir substantivet för detta stillstånd.Spring i benen. Myror i benen. Kliar i fingrarna.Så många årpå tung sprit och långa cigaretteri ett hus nära rälsensom kom till mejoch törstade efter lena tåg(Två tomma händer av Bruno K. Öijer i boken Giljotin)Vi kan se rastlösheten överallt. Mobilerna scrollas. Köken renoveras. Kläderna shoppas. Hantlarna lyfts Långloppen löps.Grammatisk kommentar: passivformen används när subjektet inte är viktigt. Det spelar ingen roll vem som scrollar, shoppar eller springer. Jag vill fokusera på fenomenet.Vad är rastlöshet då? Mannen på hållplatsen. Han väntar. Han har inget att göra. Vi människor är programmerade för aktivitet. Vi vill använda tiden. Ynglingen (den unge mannen) börjar trumma. En annan letar efter sin mobil. Att inget händer är skrämmande. Det skapar ett tryck inombords. Vi måste göra något! Vad som helst!Herman Hesse i hyllan.Jag minns att jag var imponerad. Författaren Herman Hesses karaktär Siddharta kunde tre saker. Han kunde tänka, vänta och fasta. Vänta. Är det något man kan? Mitt tonårsjag fascinerades. Hur lär man sig vänta?Min viktigaste lektion i att vänta har skett på perronger. Jag jobbade för en förening. Jag reste till olika små städer. Tågen gick sällan. Rälsen försvann i mörkret åt ett håll och det andra. Jag fick vänta. Hade ingen mobil. Möjligen en bok. Så småningom kom jag hem.Något liknande upplevde jag året senare. Jag gick på en folkhögskola på landet. Vissa kvällar tog jag bussen in till närmaste tätort (en mindre stad). Jag gick till ett café och fikade själv. Ibland skrev jag lite. Det var en blandning av att vänta och att hantera rastlösheten.Tillbaka i Göteborg gick jag under en tid till en zendojo och mediterade. Det var pass på över 30 minuter när man bara satt. Det var inga särskilda instruktioner. Inte ens att fokusera på andningen. Emellanåt (ibland) blev jag riktigt rastlös. Och benen värkte.Vad har du prövat? Vad gör du nu för att hantera rastlösheten.The black rider på FolkteaternPå folkteatern går en uppskattad musikal. Det är The Black Rider (den svarta ryttaren). Texten är skriven av författaren William S. Burroughs. Han var en förgrundsgestalt (viktig person) i den så kallade beatrörelsen. Andra kända författare från den tiden är Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Musiken var skriven av Tom Waits.Burroughs använde i perioder mycket alkohol och droger. Jag vet inte om han så småningom blev nykter. Det är inte svårt att se symboler för detta i pjäsen. I centrum finns magiska kulor som alltid träffar sitt mål. De kan man få genom en pakt (ett kontrakt/avtal) med djävulen. Men vissa kulor kommer träffa det mål djävulen väljer. Det blir en metafor för drogernas destruktiva kraft och hur de tar makten över den som använder dem.Vad har det här med rastlöshet att göra? Jag testar en tanke. Är inte mycket av vårt bruk av alkohol och droger drivna av rastlöshet? Tänk bara på rökpausen. Du har ett monotont och tråkigt jobb. Att kunna gå ut och röka i fem minuter blir ett avbrott. Dessutom får du kemisk stimulans. Det sägs att nikotin både lugnar och aktiverar samtidigt.Alkohol har en liknande effekt. Efter ganska liten dos börjar tankar och bekymmer lugnas ner. Många upplever en distans till vardagens bekymmer. Åtminstone ett tag kan man också vara mer närvarande i nuet. Det är lättare att sitta och prata om vad som helst. Tanken fokuserar inte lika mycket på det förflutna. Inte heller på oro för framtiden. Rastlöshet är motsatsen till att vara närvarande i nuet.Återfallsprevention i SmyrnakyrkanNågra som försöker lära sig andra strategier för att hantera sin oro och rastlöshet går till Smyrnakyrkan. Där jobbar de bland annat med återfallsprevention. Det är en metod för de som har haft ett missbruk/en beroendesjukdom att hålla sig nyktra. Göteborgs stad har ett samarbete med dem. Vissa av våra deltagare behöver den här hjälpen.Det var ett fint möte. Personalen kändes mänsklig och engagerad. En beroende är förstås allvarligare än rastlöshet. Jag kunde ändå inte låta bli att se kopplingen mellan våra små strategier i vardagen (alkohol, godis, spel) och hur de kan utvecklas till allvarliga problem för vissa personer.En otydlig analys?Kanske är jag för slarvig. Det känns som jag blandar olika saker här. Rastlöshet kan vara rädslan för inaktivitet. Men oro och överdriven aktivering kan bero på många saker. Kanske är inte allt rastlöshet. Eller så finns det olika rastlösheter.Låt mig pröva! Jag tror det finns en grundläggande motvilja mot inaktivitet. Tänk på en hund som vilar. Eller en katt. De verkar kunna slappna av på ett sätt som få människor kan. De verkar ha det naturligt. Vi verkar behöva träna på det.Ett sätt att fördjupa analysen är att tänka på begär. Vi kan begära många saker: sex, makt, pengar, status osv. Begäret bygger på ett missnöje med nuet. Det är en drivkraft mot något vi inte har. Ett exempel kan vara att träna för att förbättra sitt resultat. Jag tränar för att lyfta tyngre eller springa längre, inte för att det känns bra. Det kan man tänka sig leder till en känsla av rastlöshet.En annan vinkel är psykologisk smärta och trauma. Många människor bär på rädsla, oro och obehagliga minnen. Det kan yttra sig (visa sig) som oro, defensivitet och aggressitivtet. Vissa människor tolkar omvärlden som mer hotfull. De är ständigt beredda på att fly eller försvara sig. Det kan också skapa en rastlöshet. En ständig vaksamhet på faror skapar ett aktivit sinne.En tredje vinkel kan vara mer socioteknologisk (sociologi + teknologi). Vad gör vår moderna miljö med oss? Det är aldrig mörkt. Det är aldrig tyst. Det är ständigt signaler från olika medier. Vi översköljs av information. Kanske skapar detta en överdriven belastning på sinnet. Vår mentala apparat är inte anpassad för att sortera så mycket information. Sinnet hoppar mellan olika stimuli. Det försöker bestämma sig för vad som är viktigt. Men misslyckas ständigt (hela tiden).Balans mellan vila och aktivitetJag tror många upplever en obalans mellan vila och aktivitet. Vi är ineffektiva på jobbet. Och stressade när vi ska vara lediga. Många lider av stress och utbrändhet. Andra har för lite att göra. Man kan reflektera över orsakerna. Man kan fundera över lösningar. Man kan observera det omkring sig.I jourbutiken på kvällen. En ung trevlig man i kassan. En annan kille kommer fram. De känner tydligen varandra. “Vad har du för cigaretter inne? Har du Marlboro”, frågar han. “Det kanske finns. Om du säger att snus är bäst”, svarar han i kassan. “Jaja, snus är bäst (halvmumlar han) fast vi vet ju vad som är bäst egentligen. Har du kanske långa Marlboro? “Min vän (håller upp ett paket), röda, korta Marlboro är det enda jag har åt dig ikväll”. Jag vet inte hur det fortsatte och om killen köpte några cigaretter. Oavsett vad de försöker lösa för oro i själen, med sitt snus och sina långa cigaretter, så fanns det en stunds närvaro i det sociala utbytet. De skrattade och skojade tillsammans. Jag tror kanske att nyckeln till närvaro och paus från hetsen finns i enkla mänskliga möten. Och i naturen kanske. Jag tror vi likt Öijers tåg är många som törstar efter lena räls.Och jag hoppas att din söndag bjuder på en rastfull tågsträcka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag har frisktandvårdsavtal. Tandvård = vård av tänder. Friskvård = sådant man gör för att hålla sig frisk. Avtal = kontrakt/överenskommelse.Det är ganska enkelt. Jag betalar en avgift per månad. För det får jag det mesta av grundläggande tandvård jag behöver. Jag kallas till tandkontroller vartannat år ungefär. Jag kan få vanliga behandlingar och akut tandvård gratis. Det fungerar lite som en försäkring. Beroende på ens tandstatus kan man få betala olika mycket i månaden. Avtalet är kopplat till en klinik. Man kan byta om man vill. Dags för ett stickspår.Stickspår 1Nu ligger min klinik på Gibraltargatan. Det är ganska centralt. Men tidigare gick jag till klinken på Guldheden. Det var området där jag växte upp. För några år sedan lade kliniken ner. Tills dess valde jag att vara registrerad där. Det var en möjlighet att återvända till min barndoms område. Det blev en liten nostalgitripp.Kliniken låg på Dr Fries torg. Mitt på torget står en skulptur som heter Fisken. Det är en abstrakt fisk av metall. Som barn fascinerades jag alltid av den abstrakta formen. Ett tidigt minne av konst.Här ligger fortfarande mitt första bibliotek. Där brukade jag leta böcker som tonåring. Psykologihyllan var spännande. Här lånade jag en kort bok av Freuds lärljunge Alfred Adler. Den handlade om makt som mänsklig drivkraft. Den påverkade mig nog. Jag läste den på min enda resa till USA. Men det får vi ta någon annan gång. Precis bakom biblioteket låg tandläkarmottagningen. Det var trivsamt att återvända till det där torget. Här bodde en av mina första förälskelser Viktoria. Några hundra meter bort låg min lågstadieskola och mitt dagis. Här fanns den första pizzeria jag någonsin blev medveten om. Min första godisaffär låg här. Och min kompis bodde på gatan bredvid. Nostalgi som sagt. Men nu får jag hitta en annan anledning att komma hitEn riktigt bra tandläkareJag kommer till Gibraltargatan i sista sekund. Mer om det senare. Jag klickar in mitt personnummer i incheckningen. Direkt sticker en blond kalufs (en man med blont hår) ut huvudet med dörren: ”Är det Karl kanske?”. Jag ursäktar min försening med problem med spårvagnen. ”Jaja, så kan det vara ibland”, svarar han lakoniskt. Han har en dialekt som inte känns storstad. Kanske någon mindre ort i närheten av Göteborg. Den understryker hans milt stoiska realism (stoicismen handlar mycket om att acceptera verkligheten som den är, inklusive försenade spårvagnar).Tandläkaryrket har en moralistisk sida. Besöket inleds med ett antal frågor om min livsstil. – Hur ofta borstar jag tänderna? – Två gånger i veck… nej två gånger om dagen. Han skrattar till.– Använder du eltandborste eller vanlig? – Vanlig.– Rengör du mellan tänderna?– Nej, jag använder inte tandtråd som ni brukar säga till mig. – Vad dricker jag när jag är törstig ? – Vatten– Hur ofta äter du sötsaker?–Det beror på hur ofta kollegorna tar med något. 1-2 gånger i veckan. – Så du är ingen godisgris då alltså. Och du snusar? Det läste han i journalen.– Nej inte sen något år tillbaka. – Aha, så du har slutat alltså. – Nja det får vi se men just nu i alla fall. Man ser ett smil skymta på hans läppar.– Och några andra problem med munhälsan? – Jag har varit harklig i 20 år men det tror jag inte ni kan hjälpa mig med. Jag har frågat läkare också men det verkar inte finnas något att göra.– Nä, vissa saker får man leva med. Där kommer den lakoniska realismen igen.Sen börjar han göra sina tandläkargrejer. Han lutar tillbaka stolen. Han undersöker tandköttet med en spetsig liten krok och en tandläkarspegel. Han säger mystiska ord till tandsköterskan som skriver i journalen. Jag ska inte gå för djupt i detalj men slutsatsen var att allt såg okej ut. Sen fick tandsköterskan ta bort lite tandsten. Hon var uppenbart inte så erfaren och fumlade lite. En smula gulligt. Måste vara jobbigt att peta i folks munnar innan man är helt säker på vad man gör. Och så vore det bra om jag använde tandtråd.– Men jag ska inte tjata på dig om det inte hjälper. Du kanske använder det en vecka och slutar sen ändå.– Och det ser inte ut som det är någon tandlossning på gång?– Nej, inget att oroa sig för. Du kanske är en av de lyckligt lottade som får behålla tänderna utan att använda tandtråd.(Bonusfråga: använder du som läser tandtråd?)Innan jag går lyckas han säga “så kan det vara” än en gång men jag minns inte som svar på vad. Han var så avslappnad och trevlig att jag kanske börjar använda tandtråd bara för det. Visst är det viktigt med trevlig och empatisk vårdpersonal?Stickspår 2Det här var första gången jag tog en Voi. Eller en Ryde egentligen. Spårvagnen var sen som sagt. Jag skulle inte hinna promenera. Så jag laddade ner två appar och hittade en ledig elsparkcykel.Det var första gången jag använde en sån. Jag hatar elsparkscyklar ur djupet av mitt hjärta. Det verkar vara kapitalismens sätt att tjäna pengar på att släppa loss de yngsta och mest omdömeslösa trafikanterna i trafiken utan fallskärm. Jag är livrädd för folk som kör elsparkcykel, särskilt ungdomar. Jag vill absolut inte stötta den här förkastliga verksamheten. Men det var bara att bita i det sura äpplet (acceptera den negativa situationen). Jag ville inte missa min tandläkartid.Cykeln gick väldigt fort. Jag var väldigt försiktig med gasen. Jag måste ha sett ut som en gammal farbror. Jag körde väldigt försiktigt. Men jag hann som sagt i tid, nästan.Tandvård är viktigtJag vill avsluta det här med ett tips. Jag vet att tandvård är väldigt viktigt för hälsan. Det kan påverka många delar av vårt välmående. Vissa har oturen att vara rädda för att gå till tandläkaren. Man kan inte hjälpa det. Man får starkt obehag och ångest av undersökningar och behandling hos tandläkaren. Det kallas tandvårdsrädsla (lärde jag mig precis). Ett mer folkligt uttryck är tandläkarskräck.Grejen är att både barn och vuxna kan få hjälp med det här problemet. Det kan vara speciellt viktigt att veta om du är förälder och har ett barn med tandvårdsrädsla. Det finns hjälp att få. Tänderna ska hålla hela livet.Läs mer om tandvårdsrädsla för vuxna, barn och på lätt svenska genom att klicka på den här länken till 1177.Du är som vanligt välkommen att ställa frågor och respondera på det jag har skrivit. Var det något i texten som var svårt att förstå? Har du någon egen erfarenhet att berätta om? Det är också intressant att jämföra vård i olika länder och tider.Med det önskar jag dig en söndag så som den kan vara och att du kan leva med den./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag har skaffat en prenumeration på Draken film. Det är en streamingtjänst för smalare kvalitetsfilm. Där finns bland annat många filmer av den finska regissören Aki Kaurismäki. Min mamma är som jag berättat tidigare från Finland. Landet och det finska språket har ett nostalgiskt skimmer för mig.Min plan är att se Kaurismäkis filmer i kronologisk ordning. Jag har sett tre så här långt. Jag vågar påstå att det finns något specifikt finskt i filmerna. Kaurismäki leker med stereotypa bilder av finska människor. Dialogen är sparsam. Många korta meningar. Det är få leenden. Stämningen är tung. Miljöerna är gråa. Ändå finns en humor. Jag skrattar när jag ser filmerna. Och det finns en medkänsla med de oglamorösa karaktärerna.Man kan se Kaurismäkis karaktärer som karikatyrer (överdrivna komiska porträtt). Sådana kan vara vanskliga (riskabla). De kan bli sårande och kränkande på olika sätt. Chansen att en karikatyr blir lyckad är större om den kommer inifrån kulturen. På bild ser Kaurismäki ut som sina egna karaktärer. Det känns som han skildrar människor han känner.Om man skildrar människor från en kultur eller grupp man inte tillhör är risken större att det blir fel. Men det kan också bli charmigt. Minns du texten jag skrev om filmen Midsummer. Där skildras svenska traditioner på ett exotiskt sätt. Man känner att blicken kommer utifrån. Regissören är från USA. Jag tror att många svenskar tycker det blir ofrivilligt komiskt fast filmen är en skräckfilm.Har du upplevelser av något av detta? Har någon berättat om din kultur, inifrån eller utifrån? Vad är det som sticker ut? Vad skulle du behöva förklara för mig? Vad är inte självklart för mig med annan bakgrund?Kärleken till särartenI stereotyper och karikatyrer kan det som är speciellt komma fram. Det kan finnas en kärlek till ett lands eller en kulturs särart (det som är speciellt och gör det unikt) i sådana bilder.Ett svenskt exempel är En man som heter Ove. Den har många läst eller sett. Det finns något typiskt svenskt med den sura gubben som patrullerar i sitt bostadsområde och har bestämda åsikter om Saab och Volvo. Det fyrkantiga ordningssinnet och regelföljandet hör hit. Även det buttra och socialt otillgängliga. Samtidigt känner man medkänsla med Ove. Många har nog en släkting eller granne som påminner om honom. Ove representerar ett annat Sverige än det vi har fått idag, tryggare och mer uppstyrt. Det tror jag kan väcka något hos många svenskar som ser filmen. Sen gissar jag att det finns mycket i filmens tema som är mer universellt. Sura gamla gubbar finns nog i alla världens hörn.Att sakna det man inte haftMitt band till Finland är ganska tunt. Jag förstår inte finska. Jag fick aldrig träffa min mormor och morfar. De dog innan jag föddes. Jag träffade andra släktingar när jag var barn men det var längesen nu.Samtidigt har jag en tydlig känsla av Finland. Mammas sätt är inte riktigt svenskt. Hon har berättat många historier från sin barndom. Och jag har hört mycket finska omkring mig när mamma talade med sina finska vänner. Jag hejar fortfarande på Finland i ishockey.Jag gissar att fler så kallade andra generationens invandrare kan känna igen sig i den här blandningen av främmande och bekant. Förälderns eller föräldrarnas hemland är både långt bort och nära. Här finns ett frö till många spännande samtal. Om du är förälder till ett barn som växer upp i Sverige tror jag du kan lära dig mycket av barnets mellanförskap. Det ger en specifik epistemologisk position om jag ska vara lite filosofisk.Mörker och karghet Jag dras till det där lite tunga och mörka i finsk kultur. På Netflix finns två deckarserier som fyller det behovet. Det är Sorjonen och Karppi, en manlig respektive en kvinnlig kriminalpolis. Stämningen skiljer sig inte jättemycket från svenska deckare. Det nordiska mörkret är generellt. Men sen finns det en egen nyans. Kylan är lite kyligare, mörkret lite kompaktare, personerna lite allvarligare. Kanske hänger det ihop med att Finland har varit i krig i modern tid. Kanske inbillar jag mig mest. Vad tror du?Och det finlandssvenska arvetMammar är tvåspråkig som jag nämnt i andra sammanhang. Hon talar både finska och finlandssvenska. Nyligen stötte jag på en finlandssvensk poet, Lina Bonde, och hennes diktsamling Köttsviterna. Det är en märklig text om flickor som behandlas på en klinik. När jag sökte efter information om författaren upptäckte jag att hon kommer från Nykarleby som ligger vid finska kusten. Det finns många olika finlandssvenska dialekter och vill du höra Linas kan du lyssna lite på den här intervjun.Finlandssvenska poeter har en viktig position i svensk litteraturhistoria med poeter som Edith Södergran och Elmer Diktonius. Det är en poesiscen som skulle vara rolig att upptäcka närmare.Klura vidare själv. Har du relation till något som är närs och långt borta samtidigt? Vad kännetecknar den relationen? Hör den ihop med någon särskild stämning eller känsla. Kanske läser du detta på en plats lång bort från Göteborg där jag nu snart sätter punkt. Tanken färdas fort och fritt.Jag önskar dig en söndag i spänningsfältet mellan här och där./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag var på ett intressant möte i veckan. Jag tror vi kan hitta några ord. Förhoppningsvis lär du dig något matnyttigt.Lite kontext. Förra veckan berättade jag om mitt nya jobb på kommunen. Jag skrev om det som kallas upphandlig, när kommunen köper något från en leverantör.Upphandling omges av många lagar och regler. Därför finns speciella roller som håller koll på detta. Det är bland annat upphandlingsledare och jurister. Sådana finns på min arbetsplats. Och det var dem jag träffade.Mina kollegor förklarade hur kommunallagen och lagen om offentlig upphandling fungerar. En viktig punkt är att kommunen ska hushålla med pengarna. Pengarna ska användas på ett klokt och ekonomiskt sätt. Det är också viktigt med likvärdighet. Både göteborgare och företag som kommunen samarbetar med ska behandlas på ett rättvist sätt.Det finns ganska många fallgropar (möjliga problem). Man kanske vill hjälpa en utsatt grupp i kommunen. Då är det viktigt att samma eller motsvarande hjälp finns för andra grupper. Kommunen vill ibland samarbeta med företag för att skapa praktik eller jobbmöjligheter. Då får vi inte gynna ett enskilt företag hur som helst. Andra företag behöver få möjlighet att delta i projekt och satsningar. Det kan vara knivigt (svårt och komplicerat) att göra rätt. Det finns många gråzoner (situationer där man kan tolka olika). Det är därför vi som planerar verksamhet behöver hjälp med det juridiska.Skav och gnissel.Jag förstod på mötet att det ibland blir konflikt mellan utvecklingsledarna (de som planerar verksamhet) och de som jobbar med det juridiska. Juridiken upplevs som en bromskloss (något som hindrar och gör att saker går långsammare). Vi kan ha en jättebra idé som vi tror skulle hjälpa människor. Ibland går juridiken in och säger att nej det går inte. De kan hitta någon princip som man måste hålla sig till. Då kan det bli en dragkamp mellan olika perspektiv. De olika sidorna argumenterar för sin sak och det kan bli dålig stämning.Du känner säkert igen det från din egen arbetsplats eller andra situationer. Att hantera olika perspektiv är en stor del av livet. Det uppstår ofta mellan föräldrar i frågor om hur man ska uppfostra gemensamma barn. Eller när två vänner ska bestämma sig för en restaurang. Mekaniken är allmänmänsklig. Att kunna se och förstå olika personers perspektiv är en stor fördel. Det underlättar samarbete.I mitt exempel kan man tänka att vi utvecklingsledare är mer pragmatiska. Vi ser den enskilda situationen och vad som skulle hjälpa i den. Vi försöker hitta möjligheter och lösningar. Då blir man också mer benägen (det känns lättare) att acceptera undantag från principer och regler. Man kan prata om att hitta kryphål och runda hörn. Båda uttrycken handlar om att hitta vägar förbi stelbenta och rigida principer. Jag menar verkligen inte att vi försöker bryta lagar. Men vi tenderar att tolka gråzonerna mer flexibelt.Juridiken är å andra sidan mer principiell. Den försöker tolka principerna så konsekvent och logiskt som möjligt. Den är mer upptagen med att det ska bli konsekvent och rätt i alla liknande fall. Den är mindre tolerant mot undantag och speciella lösningar. Negativa ord för detta kan vara just rigid, stelbent och överdrivet byråkratisk. Positiva ord kan vara rättvis, principfast, konsekvent eller rättssäker. Poängen här och nu är bara att identifera ord du kan höra i diskussioner om detta.Intressekonflikter och demokratiMan kan förstås tycka att det här är ineffektivt. Varför inte bara göra bra grejer utan så mycket krångel? Samtidigt är det meningen att demokratier ska röra sig långsamt och låta beslut ta tid. Politiskt styrda organisationer som min förvaltning ska jobba noggrannt. Det är många grupper i samhället som ska få nytta av resurserna. Eftersom pengarna kommer från skatter är det viktigt att det blir så rättvist som möjligt. Om vissa grupper eller aktörer blir gynnade kan en känsla av orättvisa växa sig starkare. Det är inte bra för sammanhållningen i samhället.Det här är som sagt allmänmänskligt. Det finns ofta flera perspektiv som är värdefulla när man ska lösa ett problem. Vi sitter på olika bitar till pusslet kan man säga. Kan vi utnyttja varandras styrkor och insikter får vi bättre förutsättningar. Det här pratar vi också mycket om på jobbet.Psykologisk trygghetPsykologisk trygghet verkar vara ett modeord. I teorier om organisationer och ledarskap finns alltid olika trender. Det är till exempel vanligt att prata om tillit (att lita på varandra) i ledarskap just nu. Tillitsbaserat ledarskap är en trend, ett så kallat buzz word. Psykologisk trygghet verkar också vara det fast jag tror man forskat på det länge. Det handlar något förenklat om att en grupp känner sig trygga med varandra. Man är inte rädd för att bli dömd eller utfryst ur gruppen om man säger vad man tänker och tycker.En del av psykologisk trygghet handlar om friktion (det jag kallade skav och gnissel innan). Man säger att man vill ha låg mellanmänsklig friktion men hög intellektuell friktion.Mellanmänsklig frikition kan vara negativa känslor som uttrycks på ett otrevligt eller aggressivt sätt. Det finns en massa olika beteenden som skapar osäkerhet och otrygghet. Det vill vi så långt som möjligt undvika. Målet är att känna sig trygga och bekväma med varandra.Intellektuell friktion är när olika tankar och åsikter får mötas och krocka med varandra. Det innebär att folk vågar säga när de inte håller med och har andra åsikter eller bara har nya förslag. Det kallas också att det är högt i tak. Och visst låter det rimligt att en sådan grupp kan vara mer kreativ och lösa problem bättre, jämfört med en grupp där alla är rädda för att säga vad de tycker?I vanlig ordning har jag ingen slutsats. Det här är frågor som rör kommunikation och mänskliga samvaro. Därför är det också relevant för den som lär sig ett språk tänker jag. Vi navigerar ständigt i ett landskap av individuella och kollektiva olikheter. Kan vi hjälpa varandra att känna oss lite tryggare när vi gör det är mycket vunnet. Jag hoppas att du känner dig trygg att dela med dig av vad du tänker och tycker här (om du vill).Och jag önskar dig en pragmatiskt principiell söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag fortsätter klura kring mitt nya jobb. Sa jag att jag har en kollega som börjar samtidigt? Vi ska ha samma roll. Kul att få lära sig jobbet tillsammans med någon.Jag nämnde Tomas i förbifarten. Han ska vara vår mentor. En mentor är någon som stöttar, lär ut och visar vägen. Det är en erfaren person som hjälper någon med mindre erfarenhet. Mentorer kan man hitta i många olika sammanhang. En fråga du kan ha med dig: har du haft en mentor eller varit mentor någon gång?Tomas har arbetat med utbildning och arbetsmarknad i över 25 år. Han verkar fortfarande vara engagerad i de frågorna. Det där är speciellt. Att fortfarande ha glöden kvar fast man har jobbat länge med något är inte så vanligt. Det ger en kombination av erfarenhet och kunskap med en vilja att utvecklas. Det är en god förutsättning för att bli en bra mentor.Lång erfarenhet tror jag har flera funktioner. Det ger förstås en fördjupad kunskap om området. Det innebär också att man har upplevt olika förändringar och trender. Allt arbete med människor genomgår olika moden. Ett tag är en idé inne. Några år senare är det något annat som är populärt. Med mer erfarenhet får man distans till detta. Vad är nytt och vad är samma med nya ord? Det kan en erfaren person se igenom.Detta föreställer jag mig också ger ett visst lugn. Erfarenhet leder till ett visst mått av realism. Man kan bedöma vad som är möjligt och inte möjligt. Man vet vad som går att påverka och inte. Man blir inte heller lika påverkad av vissa motgångar. Man har sett vissa saker upprepas och vet att de går att lösa eller förhålla sig till.En mentor har förhoppningsvis också tid och tålamod att diskutera och reflektera. Syftet är att den som är ny ska få möjlighet att bearbeta sina intryck och lärdomar. Det ska finnas tid att ställa frågor och diskutera det som känns utmanande eller svårbegripligt (svårt att förstå).Det här tänker jag kan vara grunden i ett bra mentorskap. Får se hur det blir för mig och mina nya kollega. Vad har du för erfarenheter av detta? Har du haft en mentor någon gång i livet? Har du själv agerat mentor? Hur fungerade det i så fall? Vad var det som gjorde att det fungerade bra eller dåligt?De här frågorna tänker jag kan leda djupare i språket också. Att beskriva erfarenheter, hur de i så fall var och försöka hitta orsaker och förklaringar kräver olika former av språk. Genom att utmana dig själv med olika frågor kan du expandera din uttrycksförmåga på svenska. Att ställa fördjupande frågor är en metod du kan använda om många ämnen.MentorsprogramDet finns olika typer av program för att hitta mentorer. Det kan vara inom en bransch, olika utbildningar eller mer generellt. I Göteborg finns till exempel en förening som heter Öppet hus. De hjälper framförallt unga vuxna att utöka sitt nätverk på arbetsmarknaden. (Jag glömde förresten ett bra ord. Den som får hjäp av en mentor kallas för adept). Under en period får adepten i det här fallet hjälp med att förstå arbetsmarknaden och hur man kan söka jobb bättre.Sådana här initiativ kan finnas på många platser i Sverige. Fråga runt om det låter intressant. Kanske har kommunen eller någon förening mentorsprogram. Det kan också finnas kopplat till universitet och högskola. Är man modigare kan man fråga någon direkt personligen. Det kräver förstås att man känner till någon inom det område man söker en mentor i.IntroduktionerDet här med att börja och lära nytt är intressant. Det är något vi behöver göra många gånger i livet. Då är vägledning och hjälp till stor nytta.Jag pratade med en annan kollega på jobbet. Hon är studie- och yrkesvägledare. Dessutom sitter hon i arbetsgruppen för introduktion av nyanställda. (Det finns en massa olika arbetsgrupper på kommunen märker jag). Att jobba medvetet med introduktion av nya på en arbetsplats är klokt, tycker jag. Det är speciellt viktigt om arbetsplatsen är stor. Det som är självklart för den som jobbat ett tag är inte alls självklart för den som är ny. Det kan vara olika saker som gäller arbetstider, säkerhetsrutiner och praktiska saker som är bra att gå igenom från början. Att arbeta systematiskt med att få folk att känna sig välkomna kan ge många positiva effekter. En sådan är att folk stannar längre på arbetsplatsen. Min kollega berättade i alla fall att det finns forskning som visar det.Att välkomna och introducera andraDe flesta av oss är någon gång den mer erfarna i ett sammanhang. Oavsett om vi har en formell roll eller inte kan vi anstränga oss att välkomna och hjäpa nya personer. Det kan vara så enkelt som att hälsa ordentligt, säga några vänliga ord, fråga om du kan hjälpa till med något och kanske presentera personen för några andra på arbetsplatsen eller vad det nu är för sammanhang. Att själv behöva ta initiativ att hälsa på många nya personer kan vara tröttsamt. Att få draghjälp med det sociala kan göra stor skillnad.Är du ny här?Kanske är det här första mejlet från mig du läser. Har du några frågor i så fall. Du är välkommen att kommentera och fråga direkt här på Substack eller i ett mejl. Meningen är att du ska få hjälp att träna på svenska men det är inte lektioner eller utbildning. Det kanske kan vara förvirrande för någon som är ny här. Jag vet inte. Alla tankar är välkomna i alla fall.NybörjarsinneJag vet inte om det är buddhister som talar om beginner’s mind (nybörjarsinne). Som jag tolkar det är det tanken att vi alltid är nybörjare. Ingen situation är helt lik den andra. Det är inte säkert att det vi lärde oss igår hjälper oss idag. Det kan hjälpa oss att ha ett öppet sinne och pröva nya tankar och lösningar. Det gäller inte minst när vi möter nya människor.Så jag hoppas att du får en helt ny söndag eller att du möter söndagen som den första i ditt liv. Jag önskar dig helt enkelt en nybörjarsöndag och en bra start på den nya veckan imorgon. Vi hörs nästa söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Imorgon börjar jag på en ny tjänst. Jag tänkte berätta lite om den. Jag tror det kan vara intressant som exempel på hur kommuner funkar. Just nu vet jag bara ungefär vad uppdraget innebär.Jag fortsätter på Göteborgs kommun. Kommunen är uppdelad i förvaltningar och kommunala bolag. Exempel på förvaltningar är förskoleförvaltningen och stadsmiljöförvaltningen. Exempel på kommunala bolag är Familjebostäder och Liserberg AB (nöjesparken). Förvaltningar styrs av en politisk nämnd. Kommunala bolag drivs som företag av en styrelse.Jag fortsätter arbeta på förvaltningen för arbetsmarknad och vuxenutbildning. Jag har jobbat med komvux (kommunal vuxenutbildning) i 6 månader. Nu ska jag byta till den avdelning som jobbar med arbetsmarknaden på olika sätt.De här sakerna hänger förstås ihop. En utbildning på komvux kan leda till jobb. Det finns också många specifika yrkesutbildningar inom komvux. Det jag kommer jobba med fokuserar direkt på att minska arbetslöshet.Förvaltningens arbete styrs alltså av en politisk nämnd. Jag vet inte exakt hur nämnden väljs ut. Olika partier är representerade i proportion till fördelningen i kommunfullmäktige (kommunens “parlament” kan man säga). Det som är bra att förstå är att kommunens arbete är politiskt styrt. Det är politikerna som är ytterst ansvariga för t ex komvux.ArbetsmarknadsinsatserOkej men vad ska jag göra då? Jag ska jobba med arbetsmarknadsinsatser. Och vad är en insats? Det är en åtgärd, ett program, en utbildning eller liknande som ska hjälpa någon. En insats har oftast en bestämd målgrupp, till exempel ungdomar eller personer med funktionsnedsättning. En arbetsmarknadsinsats ska stötta individer i en grupp som har speciella utmaningar att hitta eller behålla ett jobb.Jag vet inte exakt vilka målgrupper jag kommer jobba med. Men jag vet ungefär hur jag ska jobba. Det kallas offentlig upphandling (eller anskaffning). Grejen är att kommunen köper in tjänster från externa leverantörer.Vi kan ta ett exempel. Vi tror att en grupp arbetslösa behöver extra stöd att utveckla sitt språk. Då kan vi bestämma ungefär hur vi vill att den insatsen ska organiseras. Sedan får olika leverantörer svara på hur de skulle skapa den insatsen. Den leverantör som har bäst förslag “vinner” upphandlingen. De får betalt av kommunen för att göra den språkstärkande insatsen.Jag beskriver det förstås förenklat. I den här processen är många olika yrkesroller inblandade, till exempel ekonomer, jurister, upphandlare och andra specialkompetenser.Jag ska då jobba som utvecklingsledare. Det är en roll som kan beskrivas med utrycket spindeln i nätet. Med det menar man en person som hjälper olika delar att samarbeta.I Göteborgs kommun organiseras komvux på liknande sätt. Förvaltningens team beskriver krav som en skola måste uppfylla. Sedan kan alla utbildningsföretag som vill lägga ett anbud. Det är alltså en beskrivning av hur de ska lösa kommunens krav. Den som kan lösa kommunens krav på bäst sätt får bedriva komvux.En viktig del är också priset. Den som kan göra jobbet billigast vinner ofta upphandlingen. Det här förklarar ibland problem man möter i komvux eller annan kommunal verksamhet. För att vinna en upphandling kan en leverantör pressa priserna neråt.Det är ett dilemma. Poängen med offentlig upphandling är att använda kommunens pengar effektivt. Ibland blir kvaliteten lidande. Det är också värt att nämna att alla kommuner inte använder upphandling för att organisera komvux och andra insatser.Nya möten, nytt folkKalendern är full av möten nästa vecka. Jag och en ny kollega ska introduceras samtidigt. Vi ska träffa folk vi ska samarbeta med framåt.Som vanligt är relationer A och O (basen). Det gäller att samarbeta med folk med olika erfarenheter och perspektiv. Det viktigaste är att vara nyfiken och öppen för andras kunskap.Jag ser extra mycket fram emot att jobba med Tomas. Han har jobbat länge med de här sakerna. Han kommer att fungera som en mentor för mig och den andra som är ny. Han verkar vara en kille med många tankar och idéer. Jag tror att jag kommer lära mig mycket av honom.Ett samtal om klassJag tänkte byta spår lite. Jag och min gamla chef Jessica tog ett jobbmöte över lunch. Mot slutet kom vi in på hennes bakgrund. Hon beskrev sig som en arbetarklasstjej från landet. Det är inte alls det intrycket man får av henne idag. Inte jag i alla fall.Jag frågade henne lite om vad hennes föräldrar och familj hade jobbat med. Hon berättade att hon var den enda i familjen som vidareutbildat sig. Undantaget var hennes farfar som varit lärare och rektor.Klass är ju i första hand ett politiskt och sociologiskt begrepp. Men det kan också vara intressant att tänka på när man möter olika människor. En människas bakgrund påverkar hennes intressen och livsfilosofi i stort. Men det måste inte vara så komplicerat. Att fråga vad någons föräldrar har jobbat med och gjort i livet kan leda till många intressanta berättelser. Jag frågade min andra chef om hennes föräldrar och fick veta att hennes pappa varit politiskt aktiv i hemlandet samt skrivit och översatt böcker. Intressant i sig! Och sådana saker kan ge ledtrådar till vem man pratar med. Det kan ge upphov till nya samtal.Dags att chillaJag kommer få mina fiskar varma nästa vecka. Det betyder att jag kommer få mycket att göra och utmanas. Så idag tänker jag verkligen ta en lugn söndag. Nåt måste jag väl göra men helst så lite som möjligt. Får se vad jag hittar på. Har du några grandiosa planer för dagen? Om du vill kan du berätta om vad dina föräldrar jobbar eller jobbade med :-).Med det uppmanar jag dig att simma lugnt denna söndag!/KallePS. Om du är nyfiken på mina föräldrar kan du hitta intervjuer med dem bland mina livesändningar på YouTube-kanalen. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Ibland så enkelt som vad hände i veckan? Vad hände på jobbet? Har du gjort något kul? Det ska vara ett avslappnat brev. Inspirera till avslappnat skrivande. Men skrivande blir lätt pretentiöst (överdrivet allvarligt).Jag och Bettan tog lunch klockan 11. Vi skulle ta expen (expeditionen) efteråt. Skönt att inte behöva stressa. Anne kom ut från ett mötesrum. “Tidig lunch”, sa hon när hon passerade. Vi hann inte svara mer än ja.“Sånt här”, sa jag till Bettan, “får min språklärarnörd att gå igång. Sådana små sociala kommentarer är så svåra att lära sig.”Jag tänker på det här ganska ofta. Så mycket av vårt prat är bara socialt småprat. Det kan vara korta fraser och meningar. Deras funktion är att etablera kontakt. Innehållet är inte viktigt. Funktionen är mer att säga “jag ser dig, vi är här tillsammans”. Min känsla är att den här dimensionen av språket är svår att lära sig på ett nytt språk. Håller du med? Det är också svårt att ge exempel. Det går inte att göra en lista med de tio vanligaste sociala småfraserna. Variationen är för stor. Det beror på situationen. Och det beror på personen/relationen. Jag har en kollega som jag ofta säger saker som “då kör vi järnet idag” till. Vi är båda gamla lärare. Jag vet att hon också tycker kommunarbetet är lite långsamt ibland. Så vi skojar om vårt “hårda” arbete framför datorn och i mötesrummet. Det är ett sätt att bekräfta att vi har något gemensamt.Informell kultur på arbetetBettan är ca 10 år äldre än mig. Hon har jobbat på många arbetsplatser. Hon har erfarenhet av olika arbetsplatskulturer. När Anne hade passerat kommenterade hon: “det är det som är så skönt här. Hon är avdelningschef men hon hälsar ändå. På vissa arbetsplatser går cheferna bara förbi”. Det stämmer säkert. Jag har aldrig jobbat på en sådan arbetsplats själv. Men jag vet att de finns.På min förvaltning hälsar alla på alla. Det spelar ingen roll om du är enhetschef, avdelningschef eller förvaltningsdirektör. Ingen håller på sin prestige eller status på det sättet. Väldigt skönt tycker jag. Jag har hört att det kan funka helt annorlunda i andra länder. Jag undrar om det finns några fördelar med en mer hierarkisk kultur.Anne kom tillbaka för att gå in på mötet igen. “Vi ska in i expen klockan tolv så därför behöver vi ta tidig lunch”, sa jag till henne. “Aha, jag trodde bara ni hade en extra avslappnad dag”, svarade hon, “då förstår jag!” Återigen är innehållet ganska ointressant. Syftet är kontakten i sig. Man värmer relationerna på det här sättet.Lite senare började fler kollegor komma ner till lunch. Någon visslade på en liten melodi. “Så det är du som står för musiken”, kommenterade Bettan. Återigen prat som socialt smörjmedel. Småprat för att värma relationerna.En utmaningJag har aldrig varit konferencier i hela mitt liv. På torsdag är det dags. Förvaltningen har gemensam konferens. Vi ska prata om det nya året, vårt uppdrag och våra mål. En politiker, några chefer och en extern föreläsare ska tala. Jag och en kollega ska presentera de olika punkterna. Det är inget stort uppdrag men ändå viktigt att det blir bra. Vi ska försöka skapa en trevlig och avspänd stämning.Fördelen för mig är att jag lär känna fler på förvaltningen. Det blir internt nätverkande. Det passar bra för min nya roll. Om en vecka byter jag uppdrag. Har jag skrivit något om det än? Det kanske kommer med i nästa veckas text. Det blir tredje uppdraget jag har på kommunen. Förutom komvux har jag också arbetat extra som informatör. Det innebär att man jobbar i reception, telefon och mejl. Vi är ett gäng som svarar på alla frågor göteborgarna har. Ofta kopplar vi vidare till rätt person som de ska prata mer med. Det är i den rollen jag jobbar med Bettan.En före detta kollega och brädspelSenast jag var lärare var på Alma folkhögskola. På samma våning jobbade en kille som heter Gustaf. Han är väldigt intresserad av brädspel och har en grupp på Facebook för dem som vill köpa och sälja brädspel. Vi småpratade lite på jobbet men det var inte mer med det. Jag gick med i hans facebookgrupp i alla fall. På det sättet har vi haft lite kontakt. Nu blev jag inbjuden att spela med honom och en av hans kompisar. Jag tror vi ska testa ett spel som heter Crystal Palace. Kul tycker jag. Jag tycker det är väldigt kul med brädspel men har inte jättemånga att spela med. Ett trevligt och avslappnat sätt att umgås med folk. Och det här är förstås resultatet av småprat. Någon gång måste samtalet på fikarasten börjat handla om brädspel. Kanske sa jag något om att jag spelar med min son ibland. Hade vi inte pratat med varandra hade jag aldrig blivit inbjuden flera år senare. Därför är vardagens samtal viktiga för att forma vår sociala vardag.Det är väldigt svårt att ge generella tips på hur man ska öva på det här. Jag tror det mer handlar om en inställning. Var uppmärksam på de möjligheter som finns i vardagen för att skapa kontakt. Något litet är bättre än inget. Säg något om att det ska bli gott med en kopp kaffe eller att det är tröttsamt med det kalla vädret. Innehållet är ofta sekundärt i vardagens småprat.Nu ska jag ta och läsa in det här och skicka ut. Sen ska jag ta och svara på de kommentarer jag fick på förra mejlet. Ibland är jag lite sen med att svara. Men om du skriver en kommentar svarar jag alltid. Kom ihåg att innehållet är sekundärt, kontakten är det primära.Önskar dig en söndag med en lagom dos innehållslöst småprat och så hörs vi nästa vecka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Hur hälsar vi på varandra? Jag har funderat på det på jobbet den senaste tiden. Jag jobbar på en ganska stor arbetsplats (en förvaltning på Göteborgs kommun). Jag tror att vi är ungefär 300 personer. Alla är inte på kontoret samtidigt. Men jag ser mycket folk under en dag. Vissa känner jag bättre. Vissa har jag aldrig ens hälsat på. Många är bara ett ansikte eller ett namn som jag säger hej till i korridoren eller lunchrummet. Ganska ofta anställs nya personer.Det är intressant att observera olika sociala temperament (personligheter) och strategier. Folk handskas olika med mängden folk.Det finns de som har en grundläggande artighet och trevlighet. De säger godmorgon på morgonen, hejdå på eftermiddagen och trevlig helg på fredagen. Man får ögonkontakt och ett leende. Många har jag inte pratat mer med. Men vi bekräftar varandras existens när vi hamnar på samma plats.Sen finns det de som inte ser en alls (inte mig i alla fall). Vi kan passera varandra i korridoren utan att titta på varandra. Jag måste säga hej för att kanske få ett hej tillbaka. Det är dock ganska vanligt att det här beteendet förändras när vi hamnar i ett samtal. Man kanske hamnar vid samma fikabord och så blir det naturligt att prata. Sen blir det ett hej i korridoren nästa gång.“Så gjorde jag också i början”Första veckan hälsade jag på ganska många människor. Jag tänkte att det var bra att ta chansen när jag var ny. En kille log roat och sa: “så där gjorde jag också i början”. Han menade att det var för många på kontoret för att känna alla. Han hade börjat med att hälsa och presentera sig. Men märkt att många inte orkade hålla reda på folk på de olika avdelningarna. Han hade upplevt en kultur där det inte var naturligt att hälsa på nya medarbetare.Jag gjorde inte samma erfarenhet. Jag tyckte många var öppna och nyfikna när de förstod att jag var ny. Men det var intressant att höra att vissa kanske såg det mer: “jag håller mig till mitt och de jag jobbar närmast med”. Jag försöker upprätthålla inställningen att jag vill lära känna de som är på samma plats som jag. Men det blir faktiskt svårare när tiden går. Har man bara sagt hej till en person i ett halvår kan det vara svårt att plötsligt inleda ett samtal. Det blir svårare att bryta isen (ta initiativ till samtal/få kontakt).Ett mikrokosmos av godmorgonMed mikrokosmos menar man en liten värld som speglar den stora världen. Vi kan till exempel tänka oss att min förvaltning speglar hela Sverige. Vissa sociala beteenden kanske är generella i Sverige. Min beskrivning tyder på att den kända svenska reservationen eller blygheten finns representerad. Men det finns många som inte följer det mönstret också.En morgon tänkte jag särskilt på hur folk sa godmorgon. En kurator som jag redan pratat en del med gick förbi mig. “Morn” sa hon jättekort. Jag svarade och hon stannade liksom till. “Det var väldigt vad jag var kort”, reflekterade hon högt. “Jag tycker om att vara effektiv”. Vi skrattade lite åt att det kunde uppfattas otrevligt att hälsa så oerhört snabbt och kort.Minuten senare passerade en annan kollega som sa “halloj” lika kort. Det lät visserligen trevligt men också med ett tonfall som signalerade “jag är stressad och har inte tid att prata”. Minuten efter det mötte jag en medarbetare som ger sken av att helst inte hälsa alls. Det har jag upplevt tidigare. Jag sa ett försiktigt “hej, hej” och fick ett svävande “hej” tillbaka.Jag vet att folk är olika. Vi är introverta och extroverta. Vissa trivs med mycket social kontakt. Andra blir osäkra av det. Jag blir ändå fascinerad av dem som helst ignorerar en helt. Det verkar finnas en poäng med att notera varandras existens på en arbetsplats. Men är det…Otrevligt?Jag kan lätt föreställa mig att vissa uppfattar den undvikande strategin som otrevlig. Jag tror inte det är syftet. Det finns skäl till att folk beter sig som de gör. Vissa kanske bara blir överväldigade av “för många” kollegor. Å andra sidan är det mänskligt att bli osäker när någon ignorerar en.Reflektera gärna lite själv. Hur funkar du i större sammanhang? Hur hanterar du platser där det finns många människor? Berätta om du vill!Ett varmt ansiktePersonligen trivs jag bättre med en öppen och välkomnande social stil. Jag tycker det är trevligt när folk vill hälsa och småprata. Och det är skönt med de kollegor man har en närmare kontakt med. Med dem man jobbar mycket med skapas ofta ett starkare band. Det är fint att mötas av varma ögon, ett leende och en varm röst, när man kommer till jobbet.Just nu jobbar jag lite extra på en enhet där det är flera som samarbetar mer. Där blir det naturligt mer samtal både i jobbet och på fikarasten. Man slänger käft med varandra, det vill säga småpratar, skojas, retas och har kul tillsammans utan att vara seriösa. Det är ett klimat som jag trivs med. För vissa kanske en lite mer återhållen stil känns mer bekväm.Det var veckans reflektioner över att hälsa på varandra. Som vanligt är det kul att höra om dina tankar och erfarenheter. Skriv en kommentar eller svara i ett mejl om du vill. I övrigt önskar jag dig en lagom social morgon i enlighet med ditt temperament!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Vi lever genom kroppen. Den är där när vi tänker, pratar, studerar, handlar, tränar, dansar, sover, älskar, åldras och dör. Våra upplevelser är kroppsliga. Tanke, minne och känsla förkroppsligas. De blir kropp. Det som är abstrakt blir material.Vad pratar jag om egentligen? Jag tänker på de svar jag fick på min förra text. Jag frågade var du känner dig hemma någonstans.I rörelseMarcus svarade först om sin relation till basketplanen. Där känner han sig hemma. När jag läste det föddes idén till den här texten. Att spela basket är en fysisk upplevelse. Grundläggande är relationen till bollen. Känslan att hålla bollen med båda händerna. Känslan av bollen i en hand. Känslan att studsa bollen mot marken. Känslan när bollen lämnar handen eller händerna i en passning eller ett kast. Jag är inte bra på basket själv. Men jag kan ändå känna känslan av att spela basket. Kroppen minns hur det känns.Vad mer? Tänk på att hoppa upp och dunka bollen i korgen. Tänk på att absorbera bollens hastighet när du tar emot en passning. Tänk på kraften i armarna när du kastar mot korgen från tre meters håll. Tänk på vridningen i höften när du fintar din motståndare. Tänk på kraften i steget när du springer tillbaka för att försvara. Tänk på smärtan i näsan när du får bollen i ansiktet. Den som har spelat basket vet hur det känns att spela basket. Det är en rik palett av kroppsliga minnen.I stillhetGabriela berättar om att ligga och läsa mellan sina barn i sängen. Läsning är mentalt. Den försiggår i medvetandet. I fantasin. Men upplevelsen är också kroppslig. Hur kännns madrassen? Hur tjock är kudden? Hur mjuk eller hård är den? En eller två kuddar gör stor skillnad. Att ligga nära sitt eller sina barn är en speciell upplevelse. Det är värme, lugn och avslappning. Det är kropp och själ samtidigt. Värmen när man ligger nära. Ljudet av barnens andedräkt. Tryggheten. Uppmärksamheten på barnen.I det virtuellaGabriela berättar också om att läsa och scrolla på mobilen. Även det är en kroppslig upplevelse. Att läsa och titta på film kan verka mentalt. Men det är en förkroppsligad aktivitet. Tänk på nackens böjning, armens vinkel när den håller mobilen, den lätta spänningen i handen, rörelsen i hand och finger när de rör sig över skärmen. Till och med vår blick är en kroppslig rörelse när ögonen rör sig upp och ner, fram och tillbaka över skärmen.I framtiden och minnenaVi får också veta något om hennes sommarplaner. En kajak ska inhandlas. Att paddla i en kajak är en specifik fysisk upplevelse. Jag är mer van vid kanadensare men har prövat kajak också. En kanadensare är stabilare. Att paddla kajak ställer högre krav på balansen. Det ger en förhöjd medvetenhet om kroppens tyngdpunkt i förhållande till båten. Jag kan känna spänningen i ryggen. Man sänker ner paddeln i vattnet. Man spänner musklerna och för paddeln bakåt. Känslan av båten som rör sig framåt i vattnet .Mina föräldrar tog med mig och min bror på många paddelturer när vi var små. Jag minns känslan. Trångt för fötterna. Ställningen lite ihopböjd på kanotens golv. Känslan av vattnets strömmande mellan fingrarna när man stack ner handen.IakttagenVi pratar om hobbies på jobbet. En kollega berättar att hon dansar bachata. Hon har testat salsa också men det kändes inte rätt. Vissa rörelser känns bekväma och naturliga för kroppen. Andra gör det inte.Hon berättar att hon tycker det är svårt. Det var en utmaning för henne att gå till lektioner och dansa. Jag tror att det också handlar om att bli iakttagen, att andra tittar på en. Att göra någonting nytt och obekvämt med kroppen är en utmaning i sig. Att vara medveten om andras blickar gör det inte lättare. Självmedvetenhet förändrar faktiskt känslan i kroppen. Jag skulle beskriva det som en spänning, tvekan eller försiktighet. Något håller tillbaka en. Det handlar väl om ett slags skam eller? Något inom en försöker skydda en från att bli dömd.Det är samma när man missar ett skott eller en pass i fotboll. Det finns en primär känsla av att missa, vinkla foten fel, sikta fel osv… Och det finns en sekundär som är känslan av att andra ser ens misstag. Och den sätter sig i kroppen.I centrumJag är på väg till jobbet på morgonen. Jag ska passera en mindre väg när en sopbil kör ut framför mig. Det är ganska trångt och en skylt står i vägen. Jag tränger mig mellan skylten och bilen för att kunna gå runt bakom. Jag hinner precis igenom när bilen börjar köra. Jag hinner tänka att det där var onödigt stressigt av mig. Sen tänker jag inte mer på det och fortsätter gå.Bakom mig hör jag “hallå!”. En kille kommer upp bredvid mig och säger “ett tips bara”. Han fortsätter att beskriva hur farligt det var med sopbilen innan. Om den hade svängt ut lite tidigare hade jag blivit klämd. Jag inser att han har rätt. Jag kände ju själv att det var oförsiktigt.Vår upplevelse är spatial. Vi lever i rummet, medvetna om avstånd, bredd, längd och volymer. “Jag blev lite förskräckt”, säger mannen innan han går vidare. Och jag svarar “ska tänka på det nästa gång”.I vardagenFyll gärna på med fler exempel. Vardagen är fylld av förkroppsligat liv. Fotens försiktighet när det är halt på marken. Fingrarnas rörelse när du slår in portkoden. Köksknivens vikt i handen när du hackar lök. Stelheten i ryggen när du reser dig ur sängen. Tänk efter. Var och när i ditt liv gör kroppen sig påmind? Och berätta gärna för oss andra om du vill.Jag önskar dig en fortsatt trevlig söndag i samklang med din kropp./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Det är skumt (ganska mörkt) i lokalen. Jag sätter mig i hörnet vid en länga bord. I andra änden till höger om entrén är bardisken. När man går in ser man en liten scen. På väggarna hänger affischer med artister och band. Det är mest äldre hårdrocks- och metalband. I högtalarna spelas en låt av Iron Maiden.Det här var förra veckan. Jag är här för att skriva söndagens brev. Jag tycker om att skriva omgiven av folk. Det finns ett lugn i att vara ensam bland främlingar. Så ensamt blir det inte dock. Det ska visa sig.I början är det ganska tomt. Det gör mig faktiskt lite orolig. Vi är på The Abyss i Göteborg. Det ligger på Andra långgatan. Det är det enda hårdrocksstället som finns kvar i Göteborg. Om man inte räknar Rockbaren. Inget fel på den men inte samma sak. Och den ligger på Avenyn mitt i stan. Saker vid Avenyn ska man vara misstänksam mot.Jag vet att Abyss har kämpat med ekonomin. Det är hårda tider för all kultur. De är beroende av att folk kommer hit, dricker, äter och går på konserter. Som väl är blir det mer folk senare.I godan roJag sitter och skriver i godan ro (lugn och på gott humör). Jag har kanske skrivit 2/3 av texten när ett sällskap kommer in. Det är två killar och en tjej. Jag noterar att de verkar ganska fulla. Särskilt tjejen är i gasen (full av energi (och alkohol)). Hon dansar och tjoar (ropar glatt). Jag får ingen obehaglig känsla. Det är fredag. Folk är ute för att ha kul. Jag fortsätter skriva och är nästan klar. Tänker att det snart är dags att gå hem. Då kommer den yngre av killarna förbi på väg från toaletten. Han stannar till, tittar intensivt på mig, vinglar lite och säger högt: “sitter du SJÄÄÄLV”. Inte otrevligt. Bara ganska dragen (berusad). Känslan är hjärtlig dock. “Kom bort till oss om du vill”, säger han och pekar på de andra. De har satt sig några bord bort. Jag säger något oklart om att jag får se. Jag ska bara skriva lite till. “Okej, okej, kom om du vill”.Det går kanske 5 minuter. Då vinglar tjejen förbi, upptäcker mig, försöker fokusera blicken och så “sitter du här SJÄÄÄÄÄÄLV” säger hon. Hon låter mer medlidsam som det är synd om mig. Jag tycker det börjar bli ganska roligt. Jag tänker att jag borde snacka med dem. Men jag vill ju skriva färdigt. Så jag säger något om att jag trivs själv. Hon tittar skeptiskt på mig och säger att jag gärna får komma om jag vill.Jag fortsätter skriva och är i princip klar. Funderar på att gå bort till dem men tänker att det är bättre att gå hem. Då kommer den äldre killen förbi, också från toaletten. Han är märkbart nyktrare. Men för tredje gången gillt: “sitter du här själv”. Han säger det lite lugnare och ger ett sympatiskt intryck. Jag svarar något i stil med “ha ha, ni är för goa”. Och han upprepar att jag gärna får komma och sätta mig med dem.Är la lika bra…Det kändes ju som det här var meningen. Jag skriver färdigt texten. Alltså den du fick i mejlen förra veckan. Sen tar jag mina grejer och slår mig ner hos dem. De välkomnar mig och börjar genast snacka musik. Tjejen har hunnit bli ännu fullare. Hon tar min öl smakar och säger att den är äcklig. Familjär stämning direkt. Det visar sig att hon är tillsammans med den yngre killen. Han sätter sig snart emellan oss. Lite beskyddande kanske.De börjar förhöra mig om vilken musik jag gillar. Jag har inte lyssnat så mycket på metal senaste tiden så jag är lite ringrostig. Jag lyckas i alla fall svara några grejer som de tycker är okej. De vill också veta om jag tycker Judas Priest eller Iron Maiden är bäst. Jag har ingen åsikt egentligen. Så jag säger Maiden. Den unge killen jublar medan den äldre ser besviken ut. Sen drar han upp tröjan och visar en tatuering på magen. Det är tydligen en symbol för Judas Priest.Vi fortsätter snacka. Den äldre har fått ansvaret över spellistan. Han går och köar låtar i DJ-båset, undrar om vi önskar oss något. Den yngre går bort till några kompisar och gormar (skriker) “inga tjejer, bara Slayer”. Det är rå men hjärtlig hårdrocksstämning helt enkelt.Nåt om hårdrockskulturenVill bara säga att få kulturer är så trygga för mig personligen, som hårdrockskulturen. Det kan vara högljutt, macho och mycket alkohol. Men jag har bara varit med om bråk en gång för 15 år sedan. Annars är få människor så pratsamma och trevliga som metalfolk. Att folk skulle komma och bjuda in en på andra ställen är osannolikt. I alla fall på ställen som domineras av svenskar. Gillar man musiken är man välkommen. Det är grunden tror jag. Samtidigt vet jag inte om det skulle kännas så för alla. Men det har varit min upplevelse.Mer folk och raka rörEn yngre kille har suttit för sig själv en lång stund. Jag går och frågar om han vill komma till oss. Han slår sig ner bredvid mig. Han verkar lite blyg och speciell men jag tänker inte så mycket på det. Vi pratar lite om vad han har gjort efter skolan. Just nu har han något slags praktik. Den äldre killen kommer tillbaka. Vi snackar lite alla tre. Sen frågar han den yngre: “har du autism, eller?”. “Ja, oj, märks det så väl”, säger den yngre. Det kan verka okänsligt att fråga så. Men den här gången blir det bra i alla fall. Vi pratar lite om ögonkontakt och hur det skiljer sig mellan neurotypiker och atypiker. Det känns som den yngre killen slappnar av. Den äldre berättar att han jobbar med barn och ungdomar med autism. Så han är van att känna igen tecknen.Det dyker upp fler folk som känner mina nya vänner. Den yngre killen och tjejen går hem men då har det kommit många nya. Det är trevligt och socialt. Dock känner jag att det är dags att gå.Då ser jag förvånat att en tidigare sfi-elev sitter med en kompis ett bord bort. Han känns inte som typen som skulle komma till ett sånt här ställe. Men han ser ut att trivas. Vi hade alltid bra kontakt när han var min elev. Jag går bort och snackar med honom en stund. Vi blir glada att se varandra. Det var flera år sedan sist.Ingen poäng direktDet finns ingen slutsats direkt. Bara kul när det uppstår sociala möten spontant. Ibland händer det när och där man minst väntar sig det. Det kan vara värt att pröva olika miljöer.Nyss fick jag kontakt med en gammal bekant. Vi träffades också genom hårdrocken. Hon arrangerar en liten festival i Göteborg den 4:e april. Jag tänkte gå dit om någon vill hänga på. Easter Darkness Festival heter festivalen och platsen är Monument 031. Den här gången skriver jag hemma och lyssnar på banden som ska komma. Det är bra att variera sig.Var man trivs, känner sig trygg och har lätt att träffa folk är förstås personligt. Du känner dig säkert hemma någon annanstans. Berätta var om du vill. Har du haft några roliga spontana möten senaste tiden?Och jag önskar dig en söndag med minst en spontan inbjudan. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Killen bredvid mig har en stor bok med bruna pärmar. Inget omslag. Bara ett nummer. Ser ut som en bok från UB (universitetsbiblioteket). Och det är det. Jag frågar honom.Det är en bok om sociologisk teori av Robert K. Merton. Killen är doktorand på universitetet, institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Han skriver sin avhandling om nyhetskonsumtion.Vad kännetecknar dagens nyhetskonsumtion då? Fragmentering, säger han. Det är splittrat. Folk hittar sina nyheter på många olika ställen. Man kan inte räkna med att vissa nyheter når alla.Jag berättar om min gamla litteraturprofessor Tomas Forser. Han pratade om dagstidningen som en omnibuss. Det är en buss som alla åker med. En gemensam buss. Dagstidningen var sådan, menade Tomas. I Göteborg läste exempelvis “alla” Göteborgsposten. Det var något man delade.På samma sätt fungerade vissa TV-program. Hylands hörna är ett historiskt exempel. På spåret tror jag har en liknande funktion idag. Väldigt många ser det.I dagens fragmenterade medialandskap kan man inte räkna med att man har sett och läst samma saker. Det är inte självklart vad man kan prata om vid fikabordet.En pjäs på StadsteaternTomas Forser var främst intresserad av dramatik. Under en kurs tog han med oss till en pjäs på Stadsteatern. Det var Samuel Becketts kända pjäs I väntan på Godot som spelades. En av rollerna spelades av Sven Wollter, en riktig veteran. Han var gammal då. Det var inte hans skarpaste prestation. Men Tomas var mycket entusiastisk. Kanske färgades hans upplevelse av nostalgi. Wollter var en viktig och folkkär skådespelare i svenskt teaterliv.Jag har själv spelat en del av I väntan på Godot som skolteater. Det var min klasskompis Joel som upptäckte pjäsen. Vi skrattade åt den bisarra dialogen mellan de två luffarna.Senare såg jag samma pjäs i Slottskogen. Fares Fares spelade i en av rollerna. Senare kom Fares att bli en etablerad filmskådespelare. Han har spelat i både svenska och amerikanska filmer. Nyligen var han med i en svensk TV-serie. Vi kommer i fred heter den. Den ska ha något slags sci-fi-tema. Jag har inte haft tid att se den. Har du?Fares bror Josef regisserade först film. Senare började han skapa TV-spel. Jag och min son spelade hans spel Two Brothers tillsammans. Det är ett ganska allvarligt och sorgset spel. Nu spelar min kompis Josefs senaste spel Split Vision med sin son.Livets trådar tvinnar sig kring varandra.Det absurdaJag tror jag har en dragning till det absurda (det konstiga och samtidigt komiska). Att jobba som sfi-lärare är ofta absurt.Jag tänker på min elev Lul. Hon var en riktig fighter. Hon hade klarat sig genom mödor jag inte kan föreställa mig. Så satt hon där i mitt klassrum. Hon skulle lära sig svenska. Jag skulle lära henne. Det var svårt för oss båda. Vi hade mycket roligt. Men vi skulle nog båda vart någon annanstans.Hon kunde uppfostrat sina barn och tagit hand om sitt jordbruk. Jag kunde hängt över någon bok på Universitetsbiblioteket.Men girigheten vill annorlunda. Den exploaterar, startar krig och driver människor på flykt. Och så hamnar vi där i klassrummet. Vem är lärare och vem elev egentligen. Absurt var det ganska ofta i alla fall. Och samtidigt mänskligt och trevligt.UpprepningarAllt detta berättar jag förstås inte för doktoranden. Men vi pratar om hur saker går igen. Det man oroade sig för förr, det oroar man sig för igen. Historien är en upprepning av mönster med variationer.Mittemot mig sitter en man, till höger i en soffa, vänd utåt. Längst till vänster i soffan, vänd mot honom sitter en kvinna. De är tysta långa stunder, pratar sen lite.Jag funderar på hur jag skulle beskriva mannens mimik (ansiktsuttryck). Han blickar ner, spänner mungiporna, flackar lite med blicken. Sen vänder han upp blicken, säger något och tittar ner igen. En gång ser jag honom le.Samtidigt sitter kvinnan mest och tittar ut i ingenting. Väntar hon på kontakt? Sitter hon i sina egna tankar? Svårt att säga.Hur gör författare egentligen? Det vilar en specifik stämning över scenen. Ansiktets koreografi. De långa pauserna. Men jag vet inte hur jag ska förvandla det till vare sig prosa eller poesi. Att försöka är gott nog. Att beskriva något med precision är svårt även på ens modersmål.Senare på spårvagnshållplatsenJag hör en klar stämma sjunga:My tea’s gone cold, I’m wondering why I Got out of bed at all. The morning rain clouds up my window And I can’t see at all(Mitt te har blivit kallt, jag undrar varför jag alls gick upp ur sängen. Morgonregnet immar igen mitt fönster så jag inte kan se någonting)Det är Dido’s Thank you om du har hört den. Den blev känd när Eminem samplade den. I alla fall – det är nåt speciellt med röster.Tänker du på sånt? Kvinnan på hållplatsen sjunger inte särskilt vackert. Ändå ställer jag mig så jag kan höra. Det är något lugnande och tröstande med den klara rösten. Snart kommer också refrängen: “I want to thank you. For giving me the best day of my life” (jag vill tacka dig för att du gav mig den bästa dagen i mitt liv). Hon sjunger för sig själv och har förstås ingen aning om att en halvsliten kommunarbetare finner lindring i hennes sång.Mer handfast är den mellanmänskliga omsorgen dagen därpå. “Det är glashalt”. Pappan med sin grabb i förskoleålder har nästan stått på öronen (=ramlat). Det har regnat på snön och slasket. Sedan har det frusit igen. Han vänder sig om och varnar mig.Glashalt är en konstig metafor. Glas är ju inte halt. Det måste vara helt blank is som ser ut som glas. Den är väldigt hal. En metafor i två steg alltså.På vagnen igenEn kvinna läser en bok som heter Hundens inre värld, alltså en bok om hundpsykologi. Jag har lust att fråga henne vad hon har lärt sig. Vad tänker hundar på egentligen? Vi pratade ju om att spegla sig i den andra i förra brevet. Hundar och andra djur är verkligen något annat. Ett annat sorts sätt att uppleva och vara i världen. Ändå kan vi vara i kontakt med dem, djuren. I samtida tänkande och konst kallas detta ibland det-mer-än-mänskliga. Det är ett ganska pretentiöst sätt att prata om det som lever och inte är människor. Vad tror du är poängen med att uttrycka sig så?Jag låter kvinnnan vara ifred med sin bok. Tänker att hon kanske inte har lust att prata hundpsykologi på spårvagnen klockan 7 på morgonen. Hade jag gjort det kanske den här texten hade blivit längre. Men nu får du associera vidare själv istället. Välkommen att dela med dig av dina tankar.Jag önskar dig en söndag med oväntad sång!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Samtal och händelser skulle jag skriva om. Eller inspireras av. Det är första utgångspunkten. Jag söker efter en andra. Det blir dubbelt så mycket att utgå ifrån. Det jag söker är kanske mer filosofiskt.Jag försöker. Och jag tänker på integration. Integration hjälper oss inte att förstå samtal eller möten. Integration är ett sociologiskt begrepp. Man ser integration och segregation i statistik. Det säger inget om att möta en annan människa. Samtal innebär förstås problem. Det är bara andra problem. Problemet är faktiskt den andra. Andra människor är problemet.HelvetetJag vet inte hur det började. Jag tror min son såg en T-shirt. Trycket var Jean-Paul Sartres klassiska citat: “Helvetet är de andra” (l’enfer, c’ést les autres/hell is other people)Det är en gemensam referens för mig och min son. Min uppfostran har varit sartreansk. Det har blivit många intressanta diskussioner.Livet består av relationer (med andra människor). Många av våra svåraste utmaningar handlar om relationer. Det är bra att kunna tala om.Min poäng är att möten är personliga. Inte sociologiska. Självklart kan saker som kultur spela roll. Den största utmaningen med andra människor är just att de är andra människor. Det spelar ingen roll vilka andra kategorier de passar in i.SnökaosI Göteborg har det snöat mycket. I två dagar stod stan still. Bussar och spårvagnar stod stilla. Folk stannade hemma. Eller fick gå till jobbet som jag. Några åkte skidor.Det var tyst. Snön dämpar ljudet. Det var ljust. Snön reflekterar solen.Vädret ger alltid upphov till nya samtal. “Kommer det någon vagn?”, “Sorry, men jag måste stanna hemma.”, “Det är ändå väldigt fint med all snön.”, “Vad ljust det är!”, “Snart blir det slask av alltihop.”.Efter solsken kommer regn. I Göteborg kommer det slask efter snö. Allt blir grått och blött. Himlen är alltid grå. Det regnar nästan alltid. Och när det snöar blir marken grå och blöt också. Det är därför vi är på så gott humör här. Det är som Hegel. Allt innehåller sin motsats.Vad sa de andra då?Min kollega: “jag tittar på längtansfullt på mina parfymflaskor”. Hon saknar alltså sin parfym. På jobbet är det parfymfritt. Ingen bär parfym. Det är ganska typiskt för arbetsplatser här.Hon älskar tydligen parfym. Jag avskyr parfym. Jag är inte allergisk men nästan. Jag tycker det irriterar luftvägarna. Jag har flera vänner som får huvudvärk av parfym. Jag föredrar faktiskt cigarettrök (även om det var längesen jag rökte).Utmaningen är den andra. Han eller hon som inte tycker som jag. Jag är nyfiken på min kollega dock. Vad är det hon uppskattar så mycket med parfym? Där finns ett intressant samtal. Den andra är också en möjlighet. Utmaningar är möjligheter (och andra klyschor).Vad sa de mer?“Det är det som är det äckliga med Sverige...”. Jag önskar att jag kunde hört fortsättningen på den meningen. Det var för mycket ljud på bussen.“Klart man kan kontrollera drömmar”. Det är två unga killar som snackar. Drömkontroll förväntade jag mig inte. Jag har mina fördomar. Tyvärr minns jag inga detaljer om deras drömmar.“Grattis! Vad glad jag är för din skull! Starkt jobbat!”. Någon hade fått ett nytt jobb.Folk pratar om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag lyssnar och antecknar. Vi får se vilka texter som kan födas ur detta. Just nu pratar någon bakom mig om sin radioklocka (väckarklocka+radio). Jag trodde de dog på 80-talet. Han fortsätter att prata om sin brist på rutin. På helgerna gör han inget särskilt. Känner sig mållös. Ibland är problemet inte andra, utan en själv.I fredags stötte jag ihop med en kollega på Majornas bryggeri: “kommer du ofta hit?”. Den klassiska frågan. Vi pratade om hur staden gentrifieras. Hans sällskap bodde på Lindholmen. Där bygger de nytt, sterilt och anonymt. Där han bodde hade kinakrogen stängt. Den hade ersatts med en standardrestaurang. Samma på Ringön. Där breder hipsterpubarna ut sig.Och kulturen då?Min kompis tipsade om en låt med det enkla namnet Idag. Sjunger gör Anna Ahnlund på Daniel Ögrens skiva Fastingen -92. Ett tips kan vara att kolla in hans skivbolag Playground Music Scandinavia. På deras artistsida hittar du en blandning av etablerade och mindre kända artister. Många sjunger på svenska. Utforska själv och skippa algoritmerna.En annan kollega nämnde TV-serien Parterapi i Gagnef. Den går på SVT. Hon tyckte visserligen inte om den men den är populär. Jag tror att konceptet är par med problem utanför storstan. Vanligt folk typ. Jag har inte kollat. Berätta vad du tycker om du har.Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av Filosofiska rummet på Sveriges radio. Det handlade om filosofen Hegel och om relationer. Och där var vi tillbaka tillDen filosofiska utgångspunkten...det handlar om dansen och brottningsmatchen med den andra. Språket är meningslöst utan möten. Möten bygger på att omfamna den andras annanhet (=acceptera att andra inte är som jag). Det är i det som skiljer som mötets möjlighet finns.Så vässa öronen, skärp blicken och låt oss se vilka sköna lirare som omger oss. Det är i dialektiken (=växlingar mellan motsatser) med dem som språket föds.Och med det önskar jag dig en annan söndag! This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Vi vänder blad. Ett uttryck för att vi börjar något nytt. Ett nytt kapitel. En ny bok kanske. Ett nytt år känns som ett nytt kapitel, eller hur? Det är förstås bara fiktion, en berättelse. Men livet består väl av berättelser? Rena fakta säger inte mycket. Det är den betydelse vi ger dem som räknas. Den betydelsen är ofta socialt skapad. Tanken på ett nytt år som nya möjligheter är ett exempel. Vad betyder skiftet 2025 till 2026 i din berättelse?Jag funderar på vad 2026 ska betyda för skrivandet här. Ska jag pröva något nytt? Mejlet om min Stockholmsresa fick positiv respons. Jag tror jag vill pröva att skriva mer så. Jag tror det var beskrivningen av miljöer, skildring av händelser och inte minst av riktiga samtal som uppskattades. Så skulle vara kul att skriva mer. Självklart ska det gynna dig som lär dig svenska samtidigt.Så det blir en hypotes för början av året. Rikta blicken utåt, mot saker som händer och sägs, och platserna, miljöerna, för dessa händelser och samtal. Låter det som en intressant riktning? Fokuserar du på något särskilt i ditt liv, med språket eller något annat?Att antecknaAtt skriva om samtal och händelser kräver minnesanteckningar. Ett samtal på spårvagnen eller på jobbet glöms snabbt bort. Jag behöver bli flitigare (= anteckna oftare). Kanske du också? För att utveckla sin vokabulär behöver man spara och bearbeta information. Jag bollar gärna idéer för det.Jag har redan mitt grundsystem i appen Notion. Jag kanske behöver skapa en plats speciellt för detta skrivande. Eller så får det rymmas i min personliga dagbok. Vi får se. Har du något system för att spara intryck och uttryck?Jag är imponerad av författare som kan skriva detaljerade självbiografiska böcker. Hur minns de allting? Har de alltid fört noggrann dagbok? Eller hittar de kanske bara på? Jag kan ha svårt att minnas vad jag gjorde i förrgår.En gammal kollega och hans smyckenJag tittar i mina blandade anteckningar. För några veckor sedan träffade jag en gammal kollega. När jag var i 20-årsåldern jobbade jag extra som personlig assistent. Jag jobbade med en autistisk kille som var 8-9 år gammal. Jag hämtade honom från skolan 1-2 dagar i veckan. Ibland gjorde vi en utflykt eller aktivitet. Vi gick och simmade, spelade fotboll och sådana saker. Min kollega Dan var ordinarie personal och jobbade med sådant här heltid. Jag tror att han sedan jobbade på olika boenden och liknande.Nu är han pensionär. Jag visste sen innan att han spelar bluesgitarr. Nu berättade han om sin andra hobby, att göra smycken av läder och stenar. Folk har ofta något oväntat i rockärmen. Det hade jag inte gissat. Tydligen passade han inte mina fördomar om smyckestillverkare (som jag inte visste att jag hade).Pappa brukar kalla det tunna band. Folk man har relationer med som inte är så djupa. Men de är ändå viktiga på sitt sätt. Ganska coolt med en kille jag känt i över 20 år som alltid är trevligt att prata med en stund.Dela regnskyddDet började regna på promenaden med en kompis. Vi var i Göteborgs botaniska trädgård. Det ska finnas en pergola någonstans, sa han eller jag. Det var vi överens om. Kan någon förklara vad en pergola är?När vi kom dit satt någon redan där. Vi är ju svenskar. Man vill ju inte dela pergola. Så vi gick vidare till ett annat litet regnskydd en bit bort. Med några vantar under rumpan så blev man inte blöt. Vännen hade med sig finkaffe. Ni som följt mina livestreams kan gissa vem det är.En termos kaffe, hembakade saffransbullar, regn och samtal. Mycket bättre än så kan man inte starta det nya året.En konstig svensk nyårstraditionSom vanligt kollade vi på Ivanhoe med familjen. Det är en märklig svensk tradition på nyårsdagen. En av skådespelarna, Sam Neill, har flera år skickat en nyårshälsning till svenska folket. Han tycker det är lite komiskt att vi fastnat för den gamla rullen. Grejen är att filmen är lång men inte särskilt bra. Den handlar om riddaren Ivanhoe som ska gifta sig med blonda saxiska Lady Rowena men samtidigt är förälskad i mörkhåriga judiska Rebecca. Han ser också till att kung Richard fortsätter vara kung. Robin Hood är med på ett hörn. Omöjlig kärlek och hjältemodiga riddare. Sentimentalt och pekoralt. Och perfekt när man är trött på nyårsdagen. Har du sett filmen?Ja men då drar vi väl igång året eller? Berätta gärna vad du har på lut (=vad du planerar). Eller hur du firade nyår. Jag har en långhelg kvar innan jobbet drar igång. Hoppas du får en lugn start på året också.Och att din söndag ger dig ro att titta på en dålig film eller något annat avkopplande./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En ynnest att få skriva och bli läst. Tack till dig som följt mina texter under året! Det här blir den sista söndagstexten innan 2026.Hoppas du hade en fin jul om du firar det. Och jag önskar alla ett gott nytt år om några dagar.Har något stuckit ut för dig det här året? Hur skulle du sammanfatta 2025? Finns det något eller några ord som beskriver det?Mitt 2025 har dominerats av att byta arbete och bransch. Från kommunikation till administration. Från att marknadsföra till att utveckla verksamhet. Från den privata sektorn till den offentliga.Jag tror jag känner mig mer hemma i det offentliga. Det verkar passa mig bättre. Just nu i alla fall. Vi får se.Var har du känt dig hemma i höst?Minns du att hemma/borta var årets tema. Jag vet inte om jag hållit mig till det så noga. Det har funnits där. Livet kan tänkas och skrivas i rörelser: bort-hem, från-tillbaka, ut-in, lyfta-landa, och så vidare. På olika sätt har vi rört oss från det kända till det okända och tillbaka under året. Ett nytt år kan börja i en huvudsaklig riktning. Börjar ett nytt äventyr? Slår du dig till ro i något hemtamt?En ny serieEn ny svensk serie släpptes på SVT i veckan. Den handlar om en hemkomst. Huvudpersonen Jana Kippo återvänder till sin hemby i norra Sverige. Det är en filmatisering av romanen “Jag for ner till bror” skriven av Karin Smirnoff.Det är en allvarlig och våldsam berättelse. Svår att filma. Serien kan inte ersätta att läsa boken. Så är det kanske alltid. Riktigt bra är dock skådespelarna. Amanda Jansson imponerar i huvudrollen.Jana är en komplex karaktär som plågas av sitt förflutna. Men hon passar inte in i någon enkel bild av överlevare efter övergrepp. I henne bor de motstridigheter vi alla har inom oss, i förstärkt form. Det är starka känslor – sorg, hat, skräck, lust och kärlek - särskilt till brodern som utkämpar en lika tuff kamp med sig själv. De delar sin kärlek och sitt trauma.Trilogin om Jana Kippo är läst och älskad av många. Jag rekommenderar verkligen böckerna till dig som kommit lite längre med svenskan. Serien ger en enklare skiss av karaktärerna och berättelsen men är helt klart sevärd.Jag hittade även en dokumentär om Karin Smirnoff för den som är nyfiken på författaren.Vill du se filmer på SVT Play men bor i ett annat land tror jag att en VPN-tjänst kan lösa problemet.Att fortsätta skrivaAnna Hallberg är en etablerad poet och kritiker i Sverige. I den här podden pratar hon om skrivandets förutsättningar. Hon avslöjar en poetisk yrkeshemlighet. Vad krävs för att skriva poesi? Anna säger: “För att jag ska kunna göra en diktsamling tror jag på allvar att den här boken kommer förändra hela den svenska poesin”. Hon vet förstås att det inte är sant. Men den inställningen krävs för att skriva.Jag känner mig något mer blygsam. Jag tror inte jag kommer förändra särskilt mycket helt ärligt. Men även jag hoppas kunna nå dig som läser. Och det finaste jag kan tänka mig är en läsare som stannar kvar, som fortsätter läsa. Och där hoppas jag förstås kunna utveckla texterna nästa år så att du vill komma tillbaka, läsa och svara med dina reflektioner. Hur ser det ut 2026?De bästa texterna föds ofta ur händelser och samtal. Det är svårt att skriva något intressant om frukost - jobb - middag - sömn. Så lösningen verkar vara att göra saker och prata med folk. En ambition för 2026 alltså. Och precis som text bygger varje samtal på erfarenheter, tankar, möten som är värda att berätta vidare om.IntermezzoPå spårvagnen har en äldre kvinna somnat in. En ung man tittar bekymrat på henne. Han tvekar, sedan går han fram och väcker henne. Ska du kanske av här? Jobbigt att missa hållplatsen. Kvinnan skyndar av med sin rullator. En annan man som passerar utanför lägger en hand på dörren så den inte ska stängas när hon krånglar sig av. Omsorgen om andra finns därute, i vardagens små handlingar.Podden med Anna Hallberg handlar om poeten Gunnar Ekelöf. Hans texter har många hittat hem i. Jag har inte läst jättemycket av honom men har några favoriter. En känd dikt heter Eufori.Kanske har jag skrivit om den här förut. Det får vara okej. Det är en dikt om gemenskap och det som är “lika” för oss alla. Jag avslutar 2025 med att läsa denoch önskar dig därmed en söndag och snart en nyårsafton “där allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära”Du kan läsa dikten här och och även lyssna på två andra inspelningar av dikten…… lyssna på Eufori This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Här kan du lyssna på poddavsnittet med mig som jag skrev om förra veckan: Uppdrag svenska: Appar och AI för språkutveckling.SYI-telefonenHej, det är Emma, du har ringt till arbetsmarknad och vuxenutbildning, hur kan jag hjälpa dig?I fredags satt jag bredvid min kollega Emma (vi kan kalla henne så). Vi har båda headseats och Emma sitter framför datorn. Det är den så kallade SYI-telefonen. SYI betyder studie- och yrkesinformatör. Det är de på mitt jobb som tar emot frågor först. Man kan säga att de funkar som kundservice. Eftersom min förvaltning gör så många olika grejer behöver de ha koll på många saker.Emma har tre webbläsare igång samtidigt. Hon skiftar mellan kommunens system för fristående gymnasiekurser och regionens system för yrkesutbildningar. Hon skapar ärenden i vårt interna ärendesystem. Hon ställer frågor till kollegor på olika avdelningar i olika chattar. Hon hittar information på våra hemsidor och mejlar till den som ringer. Hon söker upp information i interna dokument för olika frågor. Hon har full koll helt enkelt.Det mest imponerande är att hon är trevlig och avslappnad hela tiden. Hon måste ha svarat på de flesta frågorna tusen gånger. Vissa som ringer har väldigt svårt att göra ansökningar digitalt. Emma guidar dem tålmodigt steg för steg. En del har fått problem med något och är upprörda. Hon lyssnar, bekräftar och försöker hitta lösningar eller vidarebefordra till rätt person.Ett inhopp i vårGrejen är den att jag ska hoppa in i den här rollen på deltid under våren. Jag har inte någon fast tjänst på kommunen. Det här är ett sätt att hålla mig kvar ett tag till. Förhoppningsvis kommer det fler möjligheter och nya tjänster blir lediga. Så det är delvis taktiskt och sen verkar det kul och lärorikt också. Dels får jag mer kontakt med dem vi faktiskt arbetar för, göteborgarna. Dels får jag se hela förvaltningens arbete, inte bara den delen jag jobbar med nu.En fråga till dig: har du eller har du haft en roll där du har fått se många delar av en organisation samtidigt? Vad tycker du att du har lärt dig av det?Det är intressant att få lyssna på alla frågor som kommer in. Även tidigare har jag läst ganska mycket mejl från sökande och studerande. Det ger inblick i människors liv på olika sätt.En kille som ringer in har inte läst färdigt gymnasiet. Han hoppade av i ettan för att han fick jobb. Nu vill han läsa en yrkesutbildning och då behöver han komplettera vissa gymnasiebetyg.En kvinna undrar om var skolorna ligger och om man kan läsa sfi på distans. Hon har ett litet barn och har svårt att komma till skolan flera dagar i veckan.Det finns massa olika fall helt enkelt. Det är folk från hela världen och i alla åldrar. Om man ska vara lite krass kan man säga att nästan alla vill stärka sin konkurrenskraft på den svenska arbetsmarknaden. Vuxna studerar sällan enbart för att det är intressant. Antingen är man arbetslös och vill öka sina chanser att få ett jobb. Eller så handlar det om att man vill byta jobb.På den politiska nivån kallas detta bland annat det livslånga lärandet. Det handlar om att folk måste uppdatera sina kompetenser hela livet. Samhället utvecklas. Arbetsmarknadens krav förändras. Man måste utvecklas för att hänga med. Det är i och för sig realistiskt. Utvecklingen går allt fortare. Samtidigt kan det vara höga krav att ställa på människor. Samhället behöver lösningar för de som har svårt att hänga med i tempot. Komvux är en av dessa lösningar. Men det funkar inte heller för alla. Sådana här tankar kommer och går samtidigt som jag lyssnar på de som ringer och berättar om sina livssituationer.Folk med sina historierJag lär känna folk på jobbet bättre successivt. Jag började här i augusti så nu blir det snart ett halvår på jobbet. Det är mycket folk i rotation. Jag ser nya ansikten nästan varje vecka. Successivt (steg för steg) lär jag känna folk bättre. En kollega är en skicklig hårdrockstrummis. En annan har jobbat som översättare på azerbadjansk tv. En har varit bilförsäljare i tjugo år. En har jobbet med ett SIDA-projekt för utökad kulturell förståelse mellan svenska och thailändska ungdomar. En har jobbat på försäkringskassan i Söderhamn och har en faster i Delsbo.Jag skulle gissa att medelåldern i personalen är högre på det här jobbet än mina tidigare jobb. Det gör också att det finns en större mängd ackumulerad livserfarenhet. Alla bär på sina berättelser och de blir ju fler om man har levt längre. Jag tror det är en anledning till att jag intresserar mig för samtal. Alltså hur man blir bättre på dem. Det är så kul att få höra andra berätta om sina liv. Vägen dit ser olika ut med olika personer.En man från Skövde på John ScottsEfter jobbet går jag till puben John Scotts. Jag frågar ett litet gäng, tre personer, troligen en familj, om bordet bredvid dem är ledigt. Jag sitter där med min öl och läser lite i en diktsamling av Friedrike Mayröcker. Hon var en uppburen österrikisk författare som jag blivit nyfiken på. Hennes arbetsrum var helt fullt av böcker, papper, lappar och saker. Det kallas hennes Zettel Universum, lappuniversum eller anteckningsuniversum. Hennes poesi är också mycket infallsrik (rymmer många idéer). Hon använder personligt material, referenser till litteratur och konst, filosofiska reflektioner, svårtydda metaforer…, you name it. Svårläst men fascinerande.När jag ska gå hejdas jag av mannen i sällskapet bredvid. Han undrar hur kvällen har varit. En sån där ovanligt social och kontaktsökande svensk som inte är allt för vanlig (men som man oftare träffar på pubar). Han frågar lite om vad jag jobbar med. Sedan kommer vi in på hans arbetsliv. Han är något slags chef på Volvo i Skövde men har inte någon formell utbildning. Han började arbeta i byggbranschen och har sedan jobbat sig uppåt och utbildats internt. Hans partner är socionom och jobbar med våldsutsatta barn. Dottern i familjen utbildar sig inom HR. Deras andra dotter är på väg till Göteborg från Köpenhamn där hon jobbar med något. De ska vidare till en kinarestaurang och käka middag.När de får höra att jag jobbat som sfi-lärare kommer ett gäng av de vanliga frågorna. Det handlar om olika invandrargrupper och kulturer. Vill de lära sig då? Detta eländiga de. Vill ni stiga ur er fördomsfulla bubbla, har jag lust att fråga. Jag försöker så gott jag kan trycka på att folk är folk, det vill säga olika fast sammantaget är vi ganska lika allihop. Och inget ont om denna välmenande familj från Skövde. De ser världen från sin horisont precis som vi alla gör. Jag önskar bara mänskligheten att vi kunde vara lite bättre på att utmana våra egna stereotypa uppfattningar. Det kanske är en del av det livslånga lärandet.Vem vet, måhända har Mayröckers poesi några idéer om hur vi kan tänka mer mänskligt om varandra.I väntan på att bli klokare önskar jag dig en skön söndag som bjuder på en ny berättelse eller ett oväntat samtal där du råkar befinna dig./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Plötsligt hörs sång från längst fram i spårvagnen. En grupp kvinnor har stämt upp i luciasången: “natten går tunga fjät, runt gård och stuva”. De har lövkransar på huvudet och under vinterjackorna ser man vita klänningar. De går av på nästa hållplats. Förmodligen är de på väg för att lussa i ett riktigt luciatåg. Spårvagnschauffören tackar dem genom vagnens högtalarsystem.Annars har jag inte deltagit i några luciafiranden i år. Jag har ätit några lussebullar och druckit glögg. Har du kanske sett något luciatåg i verkligheten eller på tv?StockholmsresaMinns du att jag var krönikör i Sfi-lärartidningen 2024? Jag skrev en text till varje nummer (länkar här). Redaktör för tidningen är Annsofie Engborg. Nu har hon startat en pod också som heter Uppdrag Svenska. Det är en podcast för både lärare och inlärare. Avsnitten utgår från teman i sfi-lärartidningen. Snart kan du lyssna på ett avsnitt med mig. Det kommer handla om digitala hjälpmedel för språkinlärare. Självklart blir det mycket prat om AI.Jag tog tåget i Stockholm i tisdags för att spela in med Annsofie. Studion ligger i Solna. Jag skulle vara där på eftermiddagen, spela in en timme och sen åka hem igen. En resa över dagen alltså.Ett litet boksamtalJag hittade min plats på tåget. Min plan var att läsa ett kapitel i Hundra år av ensamhet av Gabriel García Marquez. Den svenska författaren Lina Wolff har gjort en nyöversättning. Du kan höra henne berätta mer om det här. Jag lade boken på det lilla bordet och satte mig. Strax efter kom en man som hade platsen bredvid mig.Han sa ungefär “aha, läser du den” och berättade att han hade börjat på den men inte läst färdigt. Däremot hade han läst Kärlek i kolerans tid av samma författare. Sedan visade han boken han hade med sig: del 2 i Per Anders Fogelströms serie Mina drömmars stad. Det är en svensk klassiker inom genren arbetarlitteratur och handlar om arbetare i Stockholm. Jag skojade om att vi tydligen sitter i den bildade delen av tåget. Han svarade något avmätt att det skulle man nog inte tala högt om. Det var lite oklart om han skojade eller faktiskt inte ville bli uppfattad som bildad.I en alternativ värld kan man tänka sig att vi fortsatte prata om böcker vi hade läst. Kanske kunde vi jämföra våra upplevelser av Marquez böcker. Men där får jag ge dem rätt som tycker att svensk kultur är lite konstig. Vi sa inget mer till varandra på hela resan. Det kan man ju tycka är lite lustigt när vi ändå hade något gemensamt. Jag tolkade honom som att han ville vara för sig själv. Och jag hade fullt upp med mitt också.Jag skrev ett inlägg om läsning och AI-stöd på Linkedin om du vill läsa.Till SolnaJag bestämde mig för att åka direkt från Stockholms central till Solna. På pendeltåget kände jag direkt av den speciella stockholmska stämningen. Ett förvirrat par frågade på engelska om tåget gick till flygplatsen. Jag visste förstås inte säkert och vände mig till en medpassagerare. Efter några extra sekunder märkte mannen till sin stora förvåning att en annan människa talade till honom. Jag kanske överdriver. Men det kändes verkligen som han blev förvånad. Sen försökte han hjälpa till men visste inte riktigt säkert. Snart bröt en ung man in och förklarade kort, effektivt och utan att le att tåget faktiskt går till Arlanda. Känslan jag fick var att det var besvärligt med mänsklig interaktion. Kanske är jag bara lillebrorsan från den näst största staden. Men jag har fått den här känslan förut, att man helst inte pratar med varandra i stadsmiljön. Det är något effektivt och upptaget över stämningen. Har du några erfarenheter av huvudstaden?Ett burgarställe vid stationenJag var hungrig och hittade ett snabbmatsställe. Det var tomt när jag kom in och mannen bakom disken stod djupt försjunken i sin mobiltelefon. När jag beställt visade han mig dock en plats och tände en infravärmare ovanför, som en “riktig” servitör. De gäster som sen kom efter mig fick inte samma service.Jag åt min burgare med utsikt över 2 höghus i gråblått mot en lika grå himmel. Husen måste vara en del av 60-talets miljonprogram då statens mål var att bygga en miljon nya bostäder på 10 år. De husen kontrasterade mot den låga bebyggelsen på Råsundavägen där jag sedan promenerade till poddstudion.En kvinna kom in och beställde pommes. Sedan ändrade hon sig och ville ha en korv till också. Mannen frågade om hon ville ha lite grönsallad och hon svarade med eftertryck “nej nej”. Inga onödiga grönsaker för hennes del alltså. Hon satte sig till vänster om mig och frågade “var finns det ketchup?”. Den stod i stället precis bredvid mig så jag räckte henne ketchupflaskan. Hon log, tackade och utbrast “ja, utan ketchup är inte livet värt att leva”. Vad svarar man på det? Hon hade i alla fall klart för sig vad som var viktigt i livet.En nedlagd pizzeriaRåsundavägen som sagt. Jag insåg att jag inte skulle hinna promenera till Filmstaden. Jag hade inte koll på detta men där spelades tydligen många kända svenska filmer in. Jag tog dock en liten promenad upp och ner längs gatan. Det var en blandning av bostadshus, finare och lite mer alldagliga affärer, en kyrka och så något som såg ut att ha varit en pizzeria. All verksamhet verkade vara nedlagd. Möjligen renoverade man lokalen. Jag tittade in och vid ett bord i mitten satt två medelålders män och drack kaffe. Deras uppmärksamhet riktades mot en liten tv i lokalens hörn med nyheter på arabiska. Det såg ut som en poetisk scen i en film. Frågan är vad den handlade om.InspelningenJag vände tillbaka och gick in på The Purpose Studio som låg i bottenplan på ett bostadshus. Här blev jag varmt och professionellt välkomnad. Annsofies röst hördes från ett annat rum. Hon spelade tydligen in ett annat avsnitt med en annan gäst. Jag fick en kaffe och småpratade lite med en kvinna som var med och drev studion. Hon förklarade lite hur det skulle gå till tekniskt. Sedan kom Annsofie ut och vi småpratade lite om dagens tema.Sedan var det dags för inspelning. Vi gick till ett litet ljudisolerat rum med ett ståbord och två mikrofoner. Jag fick instruktioner att inte slå till bordet eller något annat som kunde skapa störande ljud. Jag och Annsofie hade förberett frågor och svar på ett ungefär. Inspelningen skulle ta ca 30 minuter. Om vi kom av oss eller svävade ut (=prata för länge och ofokuserat) skulle producenten stoppa oss. Det hände två gånger. Då backade vi och tog samma fråga en gång till.Det blev ett trevligt lite samtal där vi diskuterade möjligheter, utmaningar, olika digitala verktyg och våra egna erfarenheter av dessa. Jag pratade bland annat om hur AI kunde hjälpa till att läsa poesi på ett nytt språk. Avsnittet kommer publiceras snart så då kan du lyssna själv. Dikten jag pratade om är denna av Kristina Lugn. Och så lite konstJag hann med en konstutställning innan jag åkte hem. På en våning fanns utställningen Landet utom sig med fotografier av Lars Tunbjörk. Det är humoristiska foton som skildrar Sverige utanför storstäderna. Rekommenderas! Jag har redan sett hans foton flera gånger så jag valde utställningen Festen som inte blev av med verk av konstnären Meta Isæus-Berlin.Det var en mer allvarlig utställning med motiv från hemmet. En installation var en säng som rämnat på mitten. Flera verk var installationer med bord där något inte stämde. Jag associerade till familjegemenskap där något avbrutit eller stört. Det fanns även målningar som förstärkte detta tema. Jag tycker definitivt att utställningen var sevärd.HemresanResan hem bjöd inte på något speciellt. Jag skrev ner några intryck från dagen och tog en kaffe i bistrovagnen. En trevlig herre med sina rötter i Iran (förmodar jag) serverade. Han uppmanade oss också att kontrollera tågnumret mot biljetten på tåget vi faktiskt satt på för att undvika misstag. En ordningssam själ.Det var väl det. Jag länkar podden här och på Instagram när den är ute.Och så önskar jag dig en söndag på resande fot, i de yttre eller inre landskapen. Ta hand om dig!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Killen framför mig beställer falafel på arabiska. Jag säger “en falafelrulle, tack” och lägger sedan till “eller wa7de falafel då”. Han framför mig plockar upp det: “du uttalar det bra i alla fall”. Det blir ett trevligt samtal om ditt och datt medan vi väntar på vår falafel. Han jobbar som bilmekaniker. Jag lyckas ställa den för mig osannolika frågan: “vilken är din favoritbil?”. Han svarar med en exklusiv svensk sportbil som jag aldrig hört talas om. Är det någon som vet vilken det kan vara? Jag vet att jag kan googla och ChatGPT:a. Men det är roligare att fråga. Det såg verkligen ut som en sportbil. Jättedyr och exklusiv. Tror namnet började på C men jag kan ha fel. Och han sade att den var svensk.Att slänga in lite arabiska i det sammanhanget bröt isen. Det kan vara så lite som gör det. Men det är inte alltid lika lätt att hitta nycklarna.Mina kollegor talar om Lisa Larson. Vem sjutton är det? Det är jultider och samtalet handlar om julpynt. Det är några prydnadsföremål som föreställer ett luciatåg. De är dyra men alla runt bordet verkar känna till dem. Jag googlar och hittar något jag känner igen:Det här lejonet hade min farfar och farmor på sin spiselkrans (=en hylla ovanför en spis). Okej, det var alltså Lisa Larson som designade detta. Hon var verksam på Keramikstudion Gustavsberg och jag tror de tillverkar hennes saker fortfarande. På deras hemsida kan du se bilder av hennes verk.Samtal om julpynt är lika utmanande för mig som samtal om sportbilar. Här klarar jag mig på grund av ett lejon.Passa in och hitta rättVadå klara sig? Det låter väl lite dramatiskt? Om man inte kan något om ämnet är det väl bara att vara tyst? Jo, fast det är ju inte så kul. Man vill ju vara med i samtal i skolan, på arbetet och i andra grupper. Jag tror de flesta vill det i alla fall. Man vill vara med i gemenskapen på något sätt. Och då försöker man passa in sig själv. Man vill vara sig själv men hitta något gemensamt med andra. En grupp kan utveckla sin egen kultur. Vissa saker funkar bättre än andra, att göra, att prata om osv. Det gäller liksom att hitta rätt med sig själv i mötet med de andra, med gruppen och med kulturen.En dag sitter några kollegor och pratar om film. Trevligt! Här borde jag ha något att komma med. Men jag känner inte igen filmerna, skådespelarna och regissörerna de pratar om. Det blir svårt att bidra med något. Det är visserligen kul med tips på nya filmer. Men det hade varit kul att kunna säga något själv. En film de talar om påminner mig om en videoinstallation jag har sett på en konstutställning. Men jag passar. Det känns för långt från ämnet och skulle lätt landa fel. Vad snackar han nu om liksom? Lite svårt att berätta om en konstvideo på ett kort och underhållande sätt.I ett annat samtal testar jag. Kollegorna pratar om pulverdrycker, sådana där man dricker om man gymmar eller bantar. Det får mig att tänka på en scen i boken Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Jag gör ett inspel men det faller ganska platt (=missar målet/får ingen effekt). Det blir lite omständligt att förklara vilka karaktärerna är i en bok och hur det hänger ihop med pulverdryck.I ett annat samtal har jag mer tur. Jag och en kollega läser samtidigt boken Middlemarch av George Eliot. Sannolikheten för det är ju inte så hög. I det samtalet hittar vi fler gemensamma nämnare. Det ena leder till det andra. Känslan av gemenskap just där och då blir påtagligare.Vadå självmedveten?Jag får erkänna att jag är självmedveten (=medveten om mig själv i olika situationer). Men det har också blivit ett intresse. Hur funkar sociala situationer? Vad gör att det funkar och var blir det stopp? Hur kan jag bli bättre på att möta och interagera med olika personer? Det är alltid ett samspel men det går att utvidga sin palett av sociala möjligheter. En bra förutsättning är att försöka acceptera att folk är olika och interagerar på olika sätt (vilket inte alltid är så lätt).Påståenden är bättre än frågorDet är bättre att påstå något än att fråga, om du vill att samtalet ska ta fart. Håller du med? Ett tydligt påstående kan skapa mer motivation för den andra att svara. Till exempel om du tycker att frågor är bättre. Då får du förmodligen lust att säga emot mig och förklara varför. Det var en kompis som tog upp detta. Hans son studerar något slags kommunikation inom det militära. Kommunikation är viktigt inom många områden. Jag tyckte det var intressant i all fall. Jag har tänkt att samtal drivs av frågor. Men det kan förstås vara lika intressant att hävda något. Det är definitivt en nyans att ha på sin kommunikationspalett. Testa när du får chansen!* Bilar är det perfekta samtalsämnet.* Lisa Larson har en helt egen stil i sin design.* Det är svårt att komma på vad man ska säga i samtal.* Pulverydryck är ett perfekt alternativ till lunch.Det är lagom att sluta härIntressant det här med samtal. Jag borde kolla upp lite forskning om det. Det måste finnas massor. Men vi kan också tänka själva. Jag är alltid nyfiken på tankar och idéer om det här ämnet. Jag hoppas att att du passar in som du är i din söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Förra fredagen var jag med på en studiecirkel. Det var en blandad skara (=grupp) som träffades online. De flesta var socialarbetare. Det fanns också folk från den idéella sektorn och från ett bostadsbolag.Vad handlade det hela om? Temat för studiecirkeln är relationell välfärd. Det är framför allt ett begrepp inom socialt arbete. Men vuxenutbildning är också en del av välfärden. Så jag tyckte det var intressant för mig.Med välfärd menas här tjänster från det offentliga av olika slag. Det relationella fokuserar på relationen. Kanske inte så överraskande. Mer om det snart. Jag kan berätta lite om temat för den träff jag var med på.En schackklubb i OsloGruppen hade bjudit in en gäst. Det var en kille från Norge som heter Sadiq. Han är socialarbetare och berättade om ett projekt han hade drivit i östra Oslo. Han arbetade i ett område där många människor har utländsk bakgrund och den ekonomiska standarden inte är jättehög. Det är alltså ett sådant område som ofta kallas utsatt i svensk diskussion. Sadiq ville inte använda det ordet. Han menar att det blir stigmatiserande (=att man pekar ut en grupp människor och kopplar dem till en negativ stereotyp).Sadiq hade startat en schackklubb för barn och ungdomar på en skola i området. Han berättade ganska mycket om de organisatoriska utmaningarna. Han hade lockat ungdomar till klubben genom att bjuda in Norges schackmästare Magnus Carlsen. Han bildade en förening för klubbem. Han såg till att föreningen blev medlem i Norges schackförbund. Det gjorde det möjligt att få bidrag (=söka pengar) och kunna delta i tävlingar. Genom föreningen kunde han också hjälpa en del av ungdomarna att få jobb.Sadiq menar att schack är en perfekt anledning att mötas. Nästan alla kan spela. Utrustningen är billig. Schack gör inte skillnad på gammal och ung eller var man kommer ifrån. Klubben blev en möjlighet för ungdomarna att besöka olika delar av Oslo. De var med på olika tävlingar, fick möta ungdomar från andra områden och blev stärkta i sin identitet. Schack blev en väg till att delta i samhället på flera sätt.Relationell välfärdI Sadiqs fall hjälpte han ungdomar att utvecklas genom en schackklubb. En viktig del i arbetet var de relationer som klubben möjliggjorde. Men vad betyder begreppet mer generellt?Begreppet verkar komma från en författare som heter Hillary Cottam. Hon har forskat och skrivit om socialt abete i olika sammanhang. Hon har bland annat skrivit en bok som heter Radical help (radikal hjälp). Det finns ett Ted Talk på YouTube som ger en introduktion till hennes idéer.Grundtanken är att fråga människor vilken hjälp de vill ha. Det är en filosofi som bygger på relation och dialog istället för kontroll. Många insatser för människor utformas utan deras deltagande. Myndigheterna bestämmer vilken hjälp som behövs och hur den ska ges. I relationell välfärd eftersträvar man mer jämlikhet och delaktighet. Det kan låta idealistiskt. Om du tittar på TED-talet med Cottam presenterar hon vissa ekonomiska argument också. Socialt stöd som inte ger effekt är också dyrt.Vuxenutbildning?Komvux, sfi etc är också en del av offentlig service, alltså en del av välfärden i Sverige. Kan den också inspireras av relationell välfärd? Kan utbildningen utformas mer i dialog med de som studerar? Det står i skollagen att eleverna ska ha inflytande över utbildningen. I praktiken är det inflytandet ganska marginellt. Går det att tänka nytt här?Podcasten Med kriminella hälsningarDen här podcasten produceras av Göteborgs universitet, institutionen för socialt arbete för att vara mer exakt.Podden handlar om kriminalitet av olika slag och forskning om kriminalitet. Avsnitt sexton heter En annan värld är möjlig (https://play.gu.se/media/16.%20En%20annan%20v%C3%A4rld%20%C3%A4r%20m%C3%B6jlig/0_0xfmcc01/607258) och där finns en intervju med Sara som handlar om relationell välfärd. Sara är från Norge men anpassar sitt språk mycket för svenska lyssnare. Intervjun är ungefär 20 minuter in i avsnittet. Jag kan rekommendera de andra avsnitten också.Hur hamnade jag här?Jag skrev ju om nätverkande för två veckor sedan. Det här är ett exempel. För ca 2 år sedan fick jag kontakt med en kvinna på Linkedin. Hon jobbade med ett projekt i Uddevalla då. Vi chattade lite och det var allt.Nyligen skrev hon ett inlägg om det här med relationell välfärd, och att de jobbade med det i Göteborgs stad. Jag skrev att jag var nyfiken och så blev jag inbjuden till det här. Nätverkande funkar oftast bäst när man vill lära sig något snarare än att söka ett visst resultat.***Det var det för den här söndagen. Jag önskar dig en fortsatt relationell sådan./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag tänker på temat hem/hemma.Jag översätter en dikt av Alexandras* som finns i boken Cartilage - a story about edges (=brosk - en berättelse om kanter/gränser).DiktenInte en, men många sfärer av tankar,intryck, antaganden, erfarenhet.Inte kristallklart men färgat av det förflutna,filtrerat och förvrängt av envishet.Människornas värld är mångfaldigSom kräver översättning att överbryggaKlyftan till en mer perfekt förening.Avgrunden mellan dem är omöjligAtt skjuta ifrån sig, dra till sig, att skära av, att mäta.Det passar bara som en paus mellan sånger,mörkret mellan stjärnorna.Utrymmet som tillåter mångfaldeninte bara att existera, men också att känna till det.Ett avstånd enbart att överbryggas med det här,en berättelse, en sång, en bild, en dans,Och bara ibland att kalla hem.Det här är en ganska bokstavlig översättning. Det är inte en poetisk tolkning. Behärskar du engelska? Välkommen att diskutera bättre översättningar!Inledande tolkningÄr vi någonsin hemma? Var är det i så fall?Vi går i dialog med dikten,först i några inledande tolkningar,rad för rad:* Vår tanke rör sig snabbt, från det ena till det andra.* Vi upplever saker, sedan tolkar vi och det här skapar vår erfarenhet.* Vår upplevelse av världen är en konstruktion.* Det finns ingen ren tolkning. Vår tolkning påverkas av våra tidigare erfarenheter.* Här är envishet nyckelordet. Jag tolkar det så här: vi försöker hålla fast vid en tolkning av världen. Våra vanor filtrerar vår upplevelse.* Vår värld har många nyanser. Det finns många perspektiv. Det finns många olika livsöden.* Vi behöver hjälp att förstå varandra. Vi behöver tolkar. Det kräver översättning.* Vi kan tänka oss en fullständig gemenskap. Vi behöver förklaringar, tolkning och översättning för att nå dit. Det finns stora avstånd mellan oss och inom oss.* Avståndet är en avgrund. Avgrunden är stor. Det känns omöjligt att komma till andra sidan.¨* Alla sätt, metoder, försök kommer till korta (=de lyckas inte att nå hela vägen),* Det viktiga är sånger, bilder, texter, pjäser, musik. ‘* Det är i glappet (=utrymmet) mellan förståelse och intuition som möjligheter uppstår.* Utrymmet är förutsättningen för att mångfalden finns. Det är också grunden för att förstå den. En filosofisk rad. Den är svår att förklara på ett enkelt sätt.* Det är ett avstånd som ska överbryggas (=broar ska byggas)* En berättelse, en sång, en bild, en dans.* Bara ibland kan detta kallas hem. Kanske finns hemmet i överbryggandet. Kanske finns det i mellanrummet eller i berättelserna, sången, dansen, alltså i konsten. Kanske är dikten själv ett tillfälligt hem.BildenDikterna i boken har sällskap av bilder. Jag är inte alls lika van att tolka bilder. Jag ska försöka säga något ändå. Jag får intrycket att kvinnan på bilden speglar sig i ett glas. Glaset består av olikfärgade fält. Effekten blir att ansiktet delas upp i olika delar. Kvinnan som står framför glaset/spegeln håller en spik mot glaset och en hammare i andra handen. Jag får intrycket att hon är i färd att krossa glaset med spiken. Man kan tänka sig att det handlar om att ta sig igenom en splittrad bild av självet till något sannare. Jag tänker på diktens “inte kristallklar” och “färgad av det förflutna”. Finns det en klarare bild bakom spegelbilden. Ansiktet är vad jag kan döma ett självporträtt av Alexandra.Och vidareDikten heter Gap vilket kan översättas med lucka, glapp, mellanrum. Den lyfter fram en värld av splittring. Det finns många sprickor i diktjagets självbild och världsbild. Denna splittring eller mångfald kräver översättning och överbryggande. Avståndet som mellanrummen skapar är också förutsättningen för kunskap. Det är en filosofisk dikt. Den säger något om världen, subjektet som upplever världen och om vägar till förståelse (berättelser, musik, konst). Och detta överbryggande kan ibland leda hem. Ibland läser jag betonat i diktens sista rad.Frågan är vilket hem vi talar om här. Är det en känsla av att känna sig hemma? Är hemmet en metafor för att förstå sig själv? Att förstå sin plats i världen?När jag läser dikten får jag en känsla av rörelse i tiden. Det har konkret att göra med orden “erfarenhet” och “färgat av det förflutna”. Diktjaget och läsaren kommer från något. Vi rör oss framåt i en stor mångfaldig värld. Finns det något hem i en sådan ständig rörelse.Ett hem associerar vi normalt med en plats. Plasten vi bor på eller platsen vi kommer från. När jag åker till mina föräldrar känns det som att åka hem. Det är för att föräldrarna symboliserar hem, inte för att huset någonsin varit mitt hem. Hemmet är dock fortfarande knutet till en viss plats.Det hem som dikten talar om verkar vara något annat. Hemmet verkar uppstå i en process av uttryck och skapande. När översättandet eller överbryggandet lyckas kan en hemkänsla uppstå.För mig ger det en känsla av dynamik och tillfällighet. De hem som dikten talar om verkar påminna mer om lägerplatser på en vandring. Man slår upp sitt tält och för natten är det ens hem. “På ställen, där man sover blott en gång,blir sömnen trygg och drömmen full av sång." som Karin Boye skaldar.Där Karin Boye verkar mena att själva rörelsen är “hemmet” (även om hon inte använder ordet hem) så får jag känslan av att Alexandras dikt pekar mot något bortom mångfalden och splittringen. Det finns något platonskt eller andligt i texten. Kanske övertolkar jag. Kanske beror det på andra saker Alexandra sagt och skrivit. I dikten finner jag dock ordet “förvrängt” (warped) och “en perfekt förening”. Särskilt ordet förvrängt antyder att det finns något sant (hur kan det annars förvrängas?). Ordet “perfekt” ger också känslan av något helt eller idealt. Det skulle kunna läsas som en underliggande “perfekt” verklighet. “Överbrygga till en perfekt förening” låter dock mer för mig som att något skapas eller uppstår i försöket att skapa. Där betonas processen snarare än en oföränderlig bakomliggande sanning. Måhända kommer Alexandra säga att det är samma sak, att skillnaden är en illusion.Vad jag fastnar förJag fastnar för den här tvetydigheten i dikten, som jag tolkar den. För mig känns tanken att det inte finns något “hem” naturligare. Vi är egentligen aldrig hemma. Mångfalden, klyftan, utrymmet, avgrunden, mörkret - det är ord som pekar mot något vi inte kan fånga. Något vi inte kan nå. Något vi inte kan greppa eller förstå till fullo. Jag skulle säga att vi alltid är på väg hem, men att vi aldrig kommer dit. Det i dikten som antyder en sanning eller förening läser jag som något vi längtar efter. Det är något vid horisonten. Vi kan åka mot det men vi kommer aldrig dit.Där avslutar jag min läsning och reflektion. Välkommen att ta vid med din!Jag önskar dig en söndag som bygger bryggor i mångfalden!/Kalle*Alexandra är flitig läsare av min substack och kommenterar ofta mina texter här. Vi har också setts några gånger. Därför väljer jag det mer informella förnamnet. Hade det här varit en formell “recension” eller analyserande text hade jag istället använt hennes efternamn Iosub. Hon publicerar texter på sin substack: This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

I fotboll är det viktigt med förflyttningar. Spelarna måste röra på sig. Annars blir det inga mål.Min chef var glad i veckan. Resultatet av medarbetarenkäten hade kommit in. Vi hade gjort “en positiv förflyttning”. Enkäten visade ett positivt resultat. Vi var i allmänhet nöjda med arbetsplatsen.Medarbetarenkät är en undersökning där alla på en arbetsplats får svara på frågor om arbetsmiljön och hur man trivs med arbetet. Den tar upp många frågor om ledarskap och sociala aspekter av arbetet.Två användningar av ordet förflyttning. En är mera konkret. Fotbollsspelare rör sig på en fotbollsplan. Den andra är mer metaforisk. En känsla eller kultur har förändrats. En arbetsplats har rört sig från en känslomässig position till en annan.Ordet förflyttning kan man höra i många formella och tekniska sammanhang. Det är mitt intryck när jag söker efter exempel på nätet. Jag tror också det är ganska vanligt att använda metaforiskt. Då handlar det ofta om känslor, tankesätt och mer abstrakta förändringar.Ett sammanhang är det militära. En armé förflyttar sig. Man kan prata om truppförflyttningar. Man kan förstås använda ord som röra sig och flytta sig men jag tror just förflytta sig är ganska vanligt när man pratar om krig.Nästa dragEn annan förflyttning är ett drag. Jag tänker på spelet schack. Att flytta en pjäs kallas ett drag. När det är din tur att flytta en pjäs säger jag “det är ditt drag”.Mer allmänt kan man säga “det är din tur”. Kastar man tärning i spelet kan man säga “det är ditt kast”. Ett drag handlar om en förflyttning.Det här används också metaforiskt. Det är hans/hennes/hens/deras drag kan användas i många situationer (grammatik: ett drag - många drag). Man kan säga det när man väntar på att någon ska göra något. Det kan vara i en förhandling eller någon annan kommunikationssituation. Det kan passa i en rättegång. Det kan användas om krig. I alla sammanhang där det finns en strategi kan uttrycket passaSamma är det med tärningar och kast. Vanligast är kanske den gamla sentensen “tärningen är kastad”. Jag tror det kommer från antika rom. Det betyder att man har gjort något och nu är konsekvenserna oundvikliga. Man kan bara vänta på vad som kommer hända härnäst.Vi kan även låna uttryck från kortspel. Att ha bra kort på hand betyder att man har bra förutsättningar. Lagt kort ligger betyder att man inte kan ändra sig. Att ha ett ess i rockärmen betyder att man har en oväntad och bra lösning på ett problem.Spelets reglerAtt se något som ett spel är en vanlig metafor. Det kan handla om olika aspekter av spel. Det kan vara turmomentet, att det handlar om tur. Det kan belysa att något handlar om strategi. Det kan lyfta fram vinnar och förlorare i en situation. Det kan visa att en situation styrs av regler. Det kan beskriva personerna som spelare. Det kan ibland antyda att en person eller situation inte är ärlig. I spel försöker man ju ofta dölja sina intentioner.Det kan bli cyniskt att se allt här i världen som spel men ibland passar det in. Senast jag förhandlade om lön kommenterade min chef när vi var färdiga: “ja, det är spelets regler” eller kanske “sånt är spelet”. Jag minns inte exakt.Hon menade den lilla process det blir när den som ska anställas säger en “för hög” summa och arbetsgivaren svarar med en lägre och sen kommer man överens om något.Har vi gått i mål?Det började med ett ord och sen blev det associationer till spel. Det går förstås att hitta fler uttryck om man letar. Nu är ju inte detta ett spel med start och mål, början och slut, vinnare och förlorare. Det är mer en oändlig process av kommunikation. Trevligt att du vill vara med i min process, läsa, fundera och kanske svara.Jag hoppas att du spelar dina kort rätt denna söndag så att du blir helgens segrare./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Välkommen att bolla idéer med mig. En kompis och jag pratade om nätverkande och hur man kan hjälpa folk med det. Man kan också säga professionella relationer. Eller relationer i studier och arbetslivet. Eller nätverkande. Bara vi vet ungefär vad vi pratar om.Våra relationer är viktiga när vi studerar, söker jobb och för att klara oss när vi jobbar. Jag tror alla kan hålla med om det.Det här kan vara utmanande för alla. Särskilt svårt är det ofta i ett nytt land på ett nytt språk. Det var det jag och min kompis snackade om. En viktig fråga är vad nätverkande är. Vissa verkar vara bättre på det. Men vad är det egentligen?Vi får analysera saken om vi vill förstå den bättre. Jag har börjat. Bidra gärna med dina tankar. Kanske tycker du att jag har helt fel. Öva på att uttrycka det på svenska i så fall 😊!Jag börjar i alla fall. Så får vi se var vi hamnar.3 generella K:nKontakter: vi vill lära känna nya människor. De kan hjälpa oss och lära oss saker. De kan sätta oss i kontakt med andra människor. Nätverk bygger mycket på kontakters kontakters kontakter. Man känner nån som känner nån.Kunskap: det här är lite underskattat tycker jag. Folk kan en massa saker som jag inte kan. Alla kan lära mig något. Du kan lära mig något. Din morfars kusin kan lära mig något.Jag tänker att 85% av tiden minst när vi “nätverkar” så ska vi öppet och fördomsfritt försöka lära oss saker av andra. Lyssna efter vad folk gör, tänker, känner och värderar. Det finns mycket att upptäcka på det här temat. Två saker: 1) om personen är i branschen du vill jobba i vill du förstå på djupet hur den personen tänker och 2) eftersom allt nätverkande börjar med att hjälpa (inte få hjälp) behöver du förstå den andra för att kunna hjälpa till. Ursäkta en kapitalistisk metafor. Den du pratar med är kunden. Ditt uppdrag är service. För att ge bra service behöver du förstå kunden. Eller en romantisk metafor om det känns bättre: du behöver förstå din älskade för att skapa en bra relation. Poängen är att vi alltid kan bli bättre på det här. Vi kan förstå oss själva och andra bättre och öva på detta i praktiskt relaterande.Karaktär: tänk rykte, andras intryck eller ,om det känns bekvämt, personligt varumärke. Hur uppfattar andra dig? Det är viktigt när vi snackar relationer i studier och arbetsliv. Ord som är bra att andra tänker: pålitlig, kunnig, klok, hjälpsam, trevlig osv. Vi vill inte att folk ska tänka: opålitlig, okunning, korkad, självisk osv.Den här bilden av dig själv skapar du i varje interaktion. Det orkar ju ingen tänka på hela tiden. Men det kan vara bra att skärpa sig i vissa sammanhang. Sen kan vi ju alla göra vårt bästa för att vara trevliga och pålitliga som personer. Har man det som vana blir det lättare.Och sen har vi alla utmaningar. Mycket kan vi inte hjälpa. Och det kan påverka hur trevliga och hjälpsamma vi orkar vara. Där behöver vi varandra. För ingen människa är en ö. Det är en större diskussion. Jag har den gärna den också. Men att försöka göra ett gott intryck har vi mycket att vinna på.Oj vad inledningen blev lång men över till själva nätverkandet. Vad handlar det om?Saker som underlättar relationer i studier och arbetsliv* Visa dig! Säg hej! Möt människors blick. Ha ett “öppet” kroppsspråk. Presentera dig. Visa att du är positiv att möta nya människor.* Sök upp nya sammanhang! Du vill ha nya kontakter, ny kunskap och bli känd för nya personer. Då räcker inte samma gamla vanliga. Du behöver ut ur din bekvämlighetszon.* Presentera dig effektivt! Vem är du? Vad gör du? Vad kan du? Vad vill du? Vad engagerar dig? Vad drömmer du om? Kan du sammanfatta det på en halv minut?* Lär känna! Vem står framför dig? Vem är hen? Vad kan hen?… Repetera frågorna från förra punkten. Kan du lära känna en annan person på en och en halv minut?* Fördjupa! Vi har sällan mycket tid. Hur för man ett samtal? Den som styr i pardans för. Att föra i ett samtal eller en dans är en konst. Hur övar du på det?* Introducera! Hänvisa till andra. “Du borde prata med Karl”. “Min vän Karla har jobbat i den branschen”. “Jag känner några som studerat på ABC-skolan, du kan få deras mejladresser”. Att dela med sig av sitt nätverk är en viktig del av nätverkandet.* Bjussa (=var generös)! Det är den generella punkten här. Den som hjälper får hjälp. Den som är hjälpsam vill andra hjälpa. Var positiv, intresserad och uppskattande. Erbjud stöd och hjälp när du kan. Det kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Dessutom blir man ofta mer avslappnad av att fokusera på andra än sig själv.* Följ upp! Ring, mejla, hör av dig på något sätt. Vi glömmer nya personer lätt. Hitta sätt att etablera relationer du vill behålla över tid. Vårda dina relationer.* Digitalisera! Finns på nätet i relevanta sammanhang. För studier och jobb är ofta Linkedin en bra plattform. Men helt andra digitala nätverk kan vara relevanta. Det digitala kan vara ett komplement till det fysiska. Det kan vara vägen till en första kontakt. Det kan vara ett sätt att hålla kontakten.* Dokumentera. Skriv ner namn och kontaktuppgifter. Gör anteckningar om vad folk gör, kan och vad ni har pratat om.Din mix, ditt mingelAlla nätverkar på något sätt. (Undantaget skulle vara en total eremit. Men de läser nog inte den här texten.) Den som nätverkar medvetet gör något av ovanstående. Vilka saker man väljer beror på person, behov och sammanhang. Fundera på vad som skulle passa dig. Vad skulle kunna hjälpa dig? Vad skulle kännas spännande att utmana dig själv med? Vad skulle du vilja ha mer konkreta tips kring?Kommentarsfältet är fritt! Nätverkandet kan börja redan där.Jag önskar dig en sammankopplad söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Okej, jag får erkänna. Jag har inte följt förslaget om bidrag för frivillig återvandring (återvandringsbidrag) speciellt noga. Tanken är att uppmuntra fler invandrare att flytta tillbaka “hem”. En person över 18 år kan få 350 000 kronor i bidrag. De senaste veckorna har reformen fått uppmärksamhet (en snackis är en fråga som många pratar om).Det började med ett brev från Jokkmokks kommun. Brevet skickades till den nationella samordnaren för frivillig återvandring som heter Teresa Zetterblad. Vi tittar på brevet, några ord och diskuterar frågan. En samordnare är en person som ska hjälpa till att skapa samarbete. Flera kommuner, organisationer, enheter eller liknande ska samarbeta. Samordnarens jobb är att underlätta samarbetet.Teresa Zetterblad har kontaktat alla kommuner i Sverige. Hon erbjuder kommunerna hjälp att informera och underlätta återvandringen. Åter betyder alltså tillbaka. Invandring är att flytta till ett land. Återvandring är att flytta tillbaka. Roland Boman som ordförande i kommunstyrelsen i Jokkmokks kommun börjar sitt brev “Tack men Nej Tack”. Analys av brevetBrevets budskap kan sammanfattas så här:* Jokkmokks kommun vill inte dela upp människor i vi och de utifrån ursprung.* Jokkmokk vill inte “förvisa” människor som bidrar till Sverige.* Regeringens politik bygger inte på svenska värderingar.Här kan du läsa hela brevet. Vi kan börja med uttrycket “tack men nej tack”. Det kan på ytan låta som ett artigt sätt att säga nej. Här och i de flesta fall används det ironiskt eller sarkastiskt. Uttrycket understryker att man säger nej tack.Det som står längst upp är ett diarienummer (dnr). Ett diarie är ett system där kommunen sparar alla handlingar (brev, mejl, protokoll osv). Det gör att man kan hitta allt senare. Du kan kontakta en kommun och be om handlingar i en viss fråga. Det är en viktig del av demokratin att offentliga handlingar sparas och är tillgängliga.Första stycketEn förfrågan är ett mer formellt sätt att någon har frågat eller bett om något. Att bistå betyder att hjälpa till/assistera. Förvisa betyder att tvinga någon att lämna en plats. Frasen det finns mycket att säga om låter i sammanhanget kritiskt. Man förstår att brevet kommer kritisera flera punkter. Och att den som skriver har mer att säga än det som står i brevet.Att använda ordet förvisa är ett retoriskt drag från Boman. Han visar direkt hur han uppfattar förslaget om “frivillig” återvandring. Sedan skriver han att “Jokkmokk är VI, inte vi och dem”. Med det gör han klart hur han ser regeringens förslag. Han ser det som ett sätta att dela upp människor efter “bakgrund, födelseland eller hudfärg”.Att skriva att Jokkmokk och regeringen har olika människosyn är också ett ganska starkt påstående. Frågan handlar om moral, inte bara om ett visst politiskt förslag.Andra stycketLåt oss titta på “de krafter som driver regeringens politik mot våra medmänniskor”. Våra medmänniskor understryker tanken att alla i Jokkmokk är ett “vi”. Ordet mot betonar igen att förslaget ses som fientligt. Med de krafter pekar Boman generellt på främlingsfientliga idéer i politiken. Att föra betyder att styra/påverka. Den förda politiken är ett kortare sätt att säga den politik som regeringen för. Att säga att den förda politiken inte är svensk kopplar ihop förslaget med den nationalism som ligger bakom. De flesta tänker nog på Sverigedemokraterna men det är flera partier som pratar om svenskhet och svenska värderingar i dagens debatt. Här vänder Boman på argumentet och säger att det här politiska förslaget inte passar i Sverige.Tredje stycketHär fortsätter Boman skriva att regeringen har “ett osvenskt sätt att se på människor och dess värde” (extrauppgift: hitta grammatikfelet i meningen). Han fortsätter sen säga att regeringen inte förstår svenska värderingar, den svenska mentaliteten, den svenska arbetslinjen och den ursvenska folksjälens djup. Retoriskt kan man se detta som en överdrift (hyperbol). Boman vill göra tydligt att han inte håller med om att regeringens politik är nationalistisk eller gynnar Sverige.Särskilt frasen “den ursvenska folksjälens djup” ser jag som en ironisk överdrift. Jag har lite svårt att tro att Boman tror att en sådan finns (men vad vet jag). Ursvensk betyder alltså ursprungligt svensk från långt långt tillbaka. Begreppet folksjäl syftar på att det finns ett visst sätt att tänka, känna och se världen som är kopplat till det svenska folket. Både ursvensk och folksjälens djup låter som gammaldags nationalistiska tankar. Jag tror Boman skriver så av retoriska skäl, för att vända perspektivet upp och ner. Man kan sammanfatta det: “det är vi som är de riktiga nationalisterna och bryr oss om Sverige, inte ni som vill kasta ut folk”.Fjärde stycketAtt betacka sig är att säga nej tack till något man tycker är fel eller osmakligt. Det är faktiskt ett sätt att säga vi är för bra, fina, goda för att tacka ja till förslaget. Det är också underförstått ett sätt att säga att den som föreslår ska skämmas. Så tolkar jag ordet i alla fall (välkommen att komma med en annan tolkning).Efter det upprepar Boman tanken att förslaget är fientligt mot invandrare. Han kallar det anslag och hot. Anslag kan betyda “plan som går ut på att förstöra eller skada” (Svensk ordbok). Det är inte så vanligt men passar brevets lite högtidliga ton.KommentarDet är många kommuner som har tackat nej till den nationella samordnarens förfrågan om ett möte. En intressant sak är att flera kommuner har skrivit “vi följer Jokkmokk”. På sociala medier har “tack men nej tack” och “Jokkmokk” blivit symboler för motstånd mot en viss politik kring integration och invandring.Bomans brev har också fått kritik. Brevet upprepar människor som “arbetar och bidrar”. Även de som inte kan arbeta eller bidra har mänskliga rättigheter, menar kritikerna. En annan intressant kritik kommer Övertorneås kommunalråd. Klicka här för att lyssna.Tycker du detta är intressant kan du hitta många nyheter och kommentarer genom att googla. En intressant sak att fundera på här är hur regeringens politik krockar mot lokala politikers perspektiv. Det är något vi kan diskutera mer i kommentarerna.Jag önskar dig en fin söndag oavsett vart din vandring bär./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag kom att tänka på något jag läste i filosofin. Jag tror det var filosofen Heidegger. Det hade något med existentialism att göra i alla fall. Att existera är att vara, att finnas till. Existens är själva varandet som substantiv. Språket är konstigt. Du som läser existerar (tror jag). Det känns ganska lätt att förstå. Din existens å andra sidan, vad är det? Vi kan lätt göra ett substantiv. Men vad står substantivet för? Kan ditt tillstånd att finnas till betraktas som en grej?Inom existentialismen gör man det i alla fall. Existensen, speciellt människans, betraktas som ett objekt att studera. Hur är det att vara människa? Vad är speciellt för varandet, för existensen? Det är intressant att fundera på. Gör du det ibland?Om jag minns rätt skrev Heidegger om att människan är kastad in i verklighten. (Rätta mig om jag minns fel. ) Det låter ju lite konstigt. Vad kan menas med det? Jag tänker på det som omständigheter. Det finns en oändlig mängd omständigheter som påverkar oss. Vi kan inte känna till alla. Vi kan påverka en försvinnande liten del av dem.Det börjar med födseln (kanske). Jag föddes till exempel 1976. Då förlorade socialdemokraterna regeringsmakten efter 44 år, kalla kriget rådde mellan öst och väst och kärnkraften debatterades. Färg-TV:n hade precis kommit, det fanns bara två kanaler. Det fanns fasta telefoner och telefonkiosker, men inga mobiler och inga datorer. Det är bara några exempel. Saker har förändrats en del sen dess.När mina föräldrar bestämde sig för att skaffa barn visste jag inget om detta. Jag fick ingen förhandsinformation. Jag var inte med på något möte och diskuterade beslutet. Jag kunde inte tacka ja eller nej. I oktober samma år föddes jag bara. Välkommen till världen! Du vet ingenting om den men nu är det dags att börja leva. Så är det för oss alla. Och så tror jag att man lite mer konkret kan tolka att man kastas in i verkligheten. Tänk dig någon som kastas in på en scen. Plötsligt är personen bara där. Handlingen är i full gång. Scenografin är på plats. Publiken också. Det spelas någon musik. Medspelarna står där och diskuterar något. Det är bara att börja agera.(Jag var tvungen att kolla. Heidegger talade om kastadhet (också ett konstigt substantiv. Han kanske menade något djupare än jag lyckas förmedla. Men poängen här är att tänka fritt och lära sig nya ord)Jag tänker mig att varje ögonblick är som när vi föds. Vi kan tänka oss det i alla fall. Vi föds på nytt och på nytt. Vi kastas in på scenen. Vi släpps ner i verkligheten. Vi “beamas” ner av ett UFO på en ny okänd planet. Känner du dig också lite yrvaken ibland. Var är jag? Hur hamnade jag här?Tänk på det där med omständigheterna igen. De är oändliga. De förändras hela tiden. De påverkar oss utan att vi vet hur. Vi har liten makt över dem. Kanske märker vi det. Kanske märker vi det inte. Ibland förnimmer vi bara en subtil förändring i ljuset. Det blir svagare eller ändrar färg. Du hamnar i spotlighten ett ögonblick. Sedan blir det helt mörkt där du står. Det kan vara tydligt men ofta ytterst subtilt. Du har att förhålla dig till tusen och åter tusen saker som är nästan helt omärkliga.Vårt vara, vårt hem?Det här skulle man kunna säga kännetecknar vårt vara, vår existens. Det är ett försök att beskriva det i alla fall. Det går att hitta många bilder och liknelser. Har du varit med från början av året? Då minns du kanske att jag pratade om temat hemma och borta. Det går att applicera här också. Är vi hemma eller borta i tillvaron? Känner vi oss hemma eller som främmande? Vet vi var vi är eller har vi gått vilse?Det finns en fin dikt av Olof Lagerkrantz som börjar ungefär så här:Är Gud blott viss är han en väldig borggör dig ett hem i hjärtat av din sorgAtt beskriva människans existens har förstås ett teoretiskt intresse. Det kan vara en filosofisk övning. Men syftet är oftast mer allvarligt än så. Viss betyder säker. Men vårt liv präglas inte av visshet. Vi tvivlar och är osäkra. Vi kastas in i livet och känner oss osäkra, förvirrade, vilsna och desorienterade. Till och med sorgsna? Tanken på något helt, tydligt, hemtamt kan skapa en saknad, en känsla av att vi har förlorat något. Kan vi skapa oss ett hem i den saknaden, i den sorgen? Så skulle man kunna läsa Lagerkrantz förslag. Filosofiska funderingar om existensen försöker hjälpa oss att orientera oss, fast det inte finns någon karta, eller kanske många kartor eller kanske en karta som ritas om hela tiden… Hur skulle du beskriva det?Det finns en mer modern poet som heter Anna Hallberg. Jag lånade hennes näst sista diktsamling igår. Här ser du första dikten i boken:Dikten går att tolka på massa sätt. Vi kan kasta in den här, på textens tillfälliga scen. Allt rör sig (hela tiden). Det finns inget rum eller rummet är redan fullt. Det är motsägelsefullt. Det är i alla fall oklart om det finns någon plats för dig eller mig. Något som är stilla. Det låter som en fast punkt, ett hem kanske. De många mellanslagen, det vita avståndet, hur kan vi tolka det? Poeten letar efter stillhet. Men det blir bara vitt. Jag tror inte hon hittar något. Eller kanske till slut… kärlek och arbete.Det får mig att tänka på Sigmund Freud, han med psykoanalysen. Han sa något i stil med att en psykologiskt balanserad människa kan älska och arbeta. Bättre än så blir det inte, eller ja, det kan ju vara ganska bra.Hallberg letar efter något stilla men landar i kärlek och arbete. Det är båda processer som rör sig, som förändras, där vi ständigt kastas in i nya situationer, där vi ständigt går vilse igen och igen. Kanske är det så hemma vi blir, att följa med i de processerna, att fortsätta relatera och fortsätta arbeta.Jag hoppas i alla fall du landar mjukt på just den här söndagens scen och hittar några bra repliker även om du tappade ditt manus i fallet./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag träffade Seida som arbetar med investeringar. Hon arbetar med ett projekt som heter Destination Invest. Det är ett “investmentbolag”. Jag tror det är vanligare att säga investmentbolag än det helt svenska investeringsbolag. Ett investmentbolag i allmänhet samlar ihop pengar och investerar i andra företag. Just Destination Invest vill investera pengar i företag i utsatta områden i Göteborg. Det handlar om entreprenörer i områden som till exempel Bergsjön och Angered.Idén är att entreprenörer i de här områdena ofta saknar nödvändiga kontakter och nätverk. Därför kan det vara svårt att hitta investerare till sin idé, till sin startup eller till ett företag som vill expandera. Destination Invest vill bygga broar mellan investerare och de här företagen. Tanken är också att det kommer skapa positiva ringar på vattnet i områdena där företagen finns. Destination Invest ställer vissa krav på att företagen ska arbeta med social hållbarhet på olika sätt.Social hållbarhet är ett intressant begrepp i sig. Det kan vi undersöka närmare någon gång. Det handlar om saker som gör samhället mer stabilt, som bostadsfrågor och arbetsmarknad.FörutsättningarDet här fick mig att tänka på förutsättningar i allmänhet. Vi får alla med oss olika kunskaper och idéer från att vi är små och beroende på familj, vänner och omgivande kultur.Jag kan till exempel väldigt lite om företagande och investeringar. Det blir tydligt när jag pratar med en person som Seida. Jag har ingen i familjen eller vänner som driver företag. Eller jag hade inte när jag växte upp i alla fall. Det har inte varit en del av min värld. Jag har inte fått med mig något om att man kan göra det eller hur man gör det.En sak jag fick med mig hemifrån var allt som hade med kultur att göra. Lägenheten var full av böcker och skivor. Jag gick på bio, teater och konstutställningar med mina föräldrar. Det var något som värderades och jag fick med mig ett självförtroende kring konst och kultur. För någon annan kan det vara en okänd värld.Det är förstås aldrig försent att upptäcka nya världar och lära sig nya saker. En sak att fundera på är om det här kan påverka vår språkinlärning och anpassning till en ny kultur.Fler exempelI mataffären såg jag en pappa med sin son. Pappan hade arbetskläder och på ryggen stod det namnet på ett byggföretag. Man kan tänka sig att sonen hör pappan prata om sitt jobb. Förmodligen ser han pappan göra praktiska saker hemma. Kanske får han följa med pappa till jobbet ibland. Det är lätt att föreställa sig att sonen också kommer bli praktiskt lagd när han växer upp.Det är förstås inte säkert. Ibland vänder vi oss emot det våra föräldrar gör eller intresserar sig för. Ofta följer något med från föräldrarnas värld ändå.Har du familj eller vänner som pratar mycket om politik, smittar det lätt av sig. Du kanske inte utvecklar samma politiska åsikter. Men chansen är stor att du får med dig ett intresse och ett självförtroende kring sådana diskussioner.Om du befinner dig i kretsar där många reser. Ja då är det lätt att tänka sig att du också väljer att lägga resurser på resor. Det handlar om en värdering som vi kan plocka upp. Vi lär oss av andra vad vi tycker är viktigt. Det finns också ett nätverk av människor som kan ge dig tips och råd. Du kan få idéer och stöd om sådant du är osäker på.Vi är tillbaka till det där med nätverken och företagen som Seida vill hjälpa. Ett bra nätverk kan bidra med olika saker. Det kan handla om kunskaper om hur man hittar investerare, pitchar sin idé, skriver kontrakt, kommunicerar över kulturgränser osv. Bara för att du är expert på teknik eller programmering och kan utveckla smarta produkter, betyder inte det att du är bra på att prata med folk som har kapital och vill investera.Kan detta påverka vår språkinlärning?Jag tror att våra förutsättningar och vårt sociala och kulturella arv kan påverka på många sätt. Det mest uppenbara är tidigare vana av att lära sig språk. Om du kommer från en familj där båda föräldrarna är språkprofessorer lär det underlätta. Om du å andra sidan aldrig studerat ett främmande språk och ingen du känner heller, då lär det bli en större utmaning för dig.Samma är det med din skolbakgrund. Den som har studerat mycket har förmodligen lättare att klara sfi till exempel. För den som aldrig har gått i skolan innan är det svårare och en större omställning.Vi kan också tänka oss att kulturell likhet och olikhet spelar in. Språket speglar värderingar och världsbild hos den kultur där det talas. Liknar din kultur den svenska kommer vissa saker vara lätta att känna igen. Är det stor skillnad kan även språket bli svårare att förstå och lära känna. Den värld som språket speglar kan kännas främmande. Lite som att den ekonomiska världen med alla sina speciella ord känns främmande för mig.En annan missmatch kan uppstå om din gamla karriär i hemlandet och dina karriärmöjligheter i Sverige inte passar ihop. En social identitet som universitetslärare kanske inte passar lika bra ihop med taxibranschen eller ett lagerjobb för att ta ett exempel. Vanligt är ju att man får söka enklare jobb när man etablerar sig i ett nytt land. Skillnaden i språkkulturer kan inverka på ens motivation att lära sig språket.BrobyggareLivet är fullt av situationer där vi ska förstå nya sammanhang och världar. Då kan det vara fantastiskt med guider och brobyggare som Seida. Någon som kommer in och förklarar, visar och introducerar en till nya människor. Sådana kan vi vara för varandra på olika sätt.Har du erfarenhet av att ha fått sådan hjälp i någon situation? Har du själv varit den som guidat någon annan? Berätta!TipsDen här filmen vill jag se. Teater är den nya hiphopen handlar om hur Sharmarke utmanar sig själv och erövrar teaterns värld.Jag har skrivit om social inlärningsteori tidigare. Mitt tips är den här texten.Med det får jag önska dig en modigt sammanhangsöverskridande, ja rentav förutsättningstranscenderande söndag./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Slowgold är artistnamnet för Amanda Werne och ibland för hela hennes band. Hon sjunger på svenska och gör fantastiskt fin musik, tycker jag. Rykande färsk (=helt ny) är skivan Lugna. Tidigare har hon/bandet släppt skivorna Slowgold, Stjärnfall, Glömska, Drömmar, Mörkare, Aska och Kärlek. Det finns många vackra texter att njuta av här.Så här gör vi idag. För varje låt på nya skivan väljer jag minst ett ord/uttryck. Du får en fras eller mening från texten. Jag förklarar och reflekterar över ordet/uttrycket. Lyssna på låten om du vill få hela sammanhanget. Fråga gärna om du hittar fler intressanta saker att diskutera. Då kör vi!Flyga bortJag försökte väl återskapa en ärlig stund med dig…Att återskapa något är att skapa något igen. Att göra något på nytt som fanns innan. Det ligger nära att laga/reparera något. Det kan vara att konkret bygga något en gång till. Det kan också handla om en känsla eller situation. I Amandas text verkar relationen ha varit ärlig förut och nu försöker hon skapa ärlighet igen.Forfarande kallJag är ju dubbelvikt…Att vara dubbelvikt är att vara vikt på mitten. Ett papper kan vara dubbelvikt. När en människa är dubbelvikt böjer hon sig långt fram. Hon kan ha ont i magen. Hon kan skratta jättemycket. Det kan handla om en ångest som får människan att vika ihop sig. I låten handlar det om en spänd och ångestfylld känsla.Lyssna på gitarren i låten. Det påminner jättemycket om TV-serien Twin Peaks om du hört musiken.LugnaDet här är titellåten, alltså den låt som har samma namn som hela skivan.Nya utsikter stundar…När något stundar är det på väg. Det kommer. Vi kan förvänta oss att det händer. Något är på gång.. Det är nära förestående. Svensk ordbok säger att det brukar handla om en viktig händelse. I låten handlar det om att de kommer få se nya saker snart. Jag tolkar det positivt. Något bra är nära.Ömtåliga vägEn ömtålig väg är en vacker bild. Att något är ömtåligt betyder att det lätt går sönder. Man måste vara försiktig med det. Hur är en väg som är ömtålig? Vart leder den? Man måste gå försiktigt på den!Låt oss gå igenom där…Att säga “låt oss” är en uppmaning till flera. Jag kan till exempel säga “låt oss träna svenska” och då menar jag att vi alla ska träna svenska tillsammans. Testa att säga det till en grupp. Låt oss börja mötet. Låt oss gå hem. Låt oss ta en kafferast. Det låter oftast mjukt, inte så befallande. (För länge sedan kunde prästen säga “låtom oss bedja” på gammaldags svenska.)Drömmen om kärlekVem drömmer inte om kärlek? Tänker på Gustaf Fröding: “den dröm som aldrig besannats / som dröm var den vacker att få”. Kolla gärna om jag citerade rätt.Amanda sjunger ville säga nåt, försökt finna ord…Man kan också hitta ord. Finna ord låter lite finare. Det betyder samma sak. Ibland är det svårt att hitta/finna ord. Det är svårt att uttrycka det man tänker och känner. Om något gör dig chockerad eller upprörd kan du säga “jag finner inte ord för … hur fruktansvärt det här är (till exempel).Mot horisontenDet här är en instrumentallåt. Det finns alltså ingen text. Titeln får mig att tänka på segling. När man seglar ut från stranden mot horisonten. Man kan förstås inte nå horisonten. Men man kan färdas mot den. Det ger en känsla av nya äventyr och en resa mot nya mål. En förändring stundar.Huvet i ett molnAtt gå med huvudet i molnen brukar betyda att man inte har kontakt med verkligheten. Man är inte realistisk. Att gå på moln är att vara lycklig. Att ha huvet i ett moln är inte ett fast uttryck. Min tolkning av låten är att det handlar om en positiv och optimistisk inställning. Det kanske är bättre att vara positiv än allt för realistisk?Nästa sekund har företagsamhet…Att vara företagsam är att vara aktiv och ta initiativ. Företagsamhet är egenskapen i allmänhet. Människor behöver företagsamhet för att skapa och förändra saker. Du som aktivt lär dig svenska är företagsam. Bra jobbat!Längtar utHuvet i sanden…betyder att man förnekar negativa saker. Uttrycket kommer troligen från myten att strutsar stoppar huvudet i sanden. Det gör de inte. Men om någon stoppar huvudet i sanden ser man ingenting. Man slipper till exempel se risker och faror. Man låtsas som att det jobbiga inte finns. I den här texten verkar personen längta ut/bort från en jobbig situation. Det är den hon vill förneka kanske. Lyssna på låten!Låt världen gå under…Där har vi det där låt igen. Här är det mer som en bön till något. Man säger “jag hoppas att det blir så”. Personen längtar verkligen ut här. Det är bättre att världen försvinner än att det jobbiga fortsätter. Att något går under betyder utplånande, total destruktion, apokalyps…Härifrånönskar det bestårHär har vi motsatsen. Består betyder att något finns kvar och fortsätter vara på samma sätt. Texterna svänger mellan hopp och förtvivlan. En dag som idagVi föds, vi dör och däremellan räcka till …Att räcka till betyder att klara av det man känner att man måste göra. En förälder behöver till exempel ta hand om sina barn. Det kan vara svårt att räcka till. Energin räcker inte för alla behov. Samma sak kan en chef med många anställda känna. Känslan att inte räcka till kan vara väldigt stressande. Man känner att man har ett ansvar gentemot andra människor men resurserna tar slut. Då får man dåligt samvete. Känslor av skuld och skam är förknippat med känslan att inte räcka till. 'Motsatsen (nästan) är att duga som man är. Man är okej. Man räcker till. Jag kommer att tänka på Bob Hanssons bok Här ligger jag och duger. Den går säkert att låna på biblioteket.Jag väntar än, sjunger Amanda också på skivans sista låt. Än betyder här fortfarande. Hon väntar fortfarande. Hon har inte slutat. Och väntar hon så hoppas hon fortfarande. Skivan avslutas någonstans mellan hopp och förtvivlan. Så är väl livet ofta för många av oss. Vi vet inte hur nästa sekund ska bli. Vi vet inte hur det ska sluta.Himla fin musik som sagt. Lyssna och tipsa en kompis! Hjälp en go Göteborgsartist att få mer streams ;-).***Vill du läsa fler texter av mig behöver du inte vänta så länge, bara till nästa söndag. Eller så kollar du på gamla texter på svenskamedkalle.substack.com. Det finns ett gäng!Med det önskar jag dig en lugn och samtidigt företagsam söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag har ju ett kontorsjobb numera. Jag jobbar på Göteborgs kommun. En sak som utmärker jobbet är hur stillasittande det är (man sitter stilla, utan att röra sig). Det blir många timmar framför datorn. Det blir många flikar i webbläsaren. I den stillsamma kontorsmiljön borde vi väl kunna hitta några intressanta ord och uttryck?Vi kan börja med det roliga uttrycket sittfläsk. Fläsk kan betyda 1) griskött eller 2) fett. Sittfläsk har två betydelser när jag googlar. Den första är mer bokstavlig: den fetma man utvecklar av att sitta mycket. Den betydelsen har jag aldrig stött på innan. Den andra betydelsen handlar om att kunna sitta länge. Det är uthålligheten att jobba sittande, till exempel när man studerar eller på ett kontorsjobb. Då brukar man säga “ha bra sittfläsk”.Jag hade bra sittfläsk på universitetet. Då kunde jag sitta många timmar och läsa. Nu blir jag faktiskt rastlös av att sitta länge. Jag behöver ta små promenader eller variera mig på något sätt. Hur funkar du? Det är inte speciellt hälsosamt att sitta mycket. Därför är alla skrivbord på mitt jobb höjbara och sänkbara. Man kan säga höj- och sänkbara. Höja = göra högre, sänka = göra lägre. Suffixet -bara betyder att något går, att det är möjligt, att man kan göra det. Borden går alltså att höja och sänka. Jag tror att det finns två fördelar med att stå. Dels ökar förbränningen när man står. Man förbränner alltså mer kalorier och utvecklar inte lika mycket sittfläsk (i den första betydelsen). Sen är det bättre för ryggen att växla mellan att stå och sitta. Att sitta i samma ställning lång tid kan leda till spänningar, värk och smärta. Å andra sidan är det ansträngande att stå för länge.ErgonomiLäran om att sitta, stå och arbeta på ett bra sätt för kroppen kallas ergonomi. En expert på ergonomi kallas ergonom. Det uttalas ergonomiiii och ergonååååm. Jag hörde en ergonom säga att den bästa ställningen är nästa. Han menade att det är bra att byta sitt- och ståställning ofta. Kroppen mår bra av variation. Problem uppstår ofta när vi jobbar i samma ställning under lång tid eller upprepar samma rörelse många gånger.På ett kontorsjobb kan problem uppstå med händer och armar. Många jobbar många timmar med tangentbord och mus eller pekplatta. Det kan bli slitsamt för fingrar, händer och leder i armarna. Då kan man behöva olika hjälpmedel. Det jag har sett på kontoret är att vissa har speciella tangentbord. Vissa har en egen mus eller andra alternativ för pekverktyg. Några har också speciella pallar eller stolar. De flesta klarar sig med det som finns dockEtt vanligt och välkänt problem är musarm. Jag kan inte beskriva den medicinska bakgrunden. Orsaken är upprepade mikrorörelser (små rörelser). Symptomen är pirrningar, domningar och smärta i handleden och upp i armbågen. Har du haft sådana problem någon gång? Det kan bli ganska allvarligt så det är viktigt att söka hjälp om man börjar få problem.TerminalglasögonEtt annat vanligt hjälpmedel är glasögon anpassade för arbete framför datorskärm. De kallas för terminalglasögon. Jag tror det var vanligare förr att tala om en dataterminal, alltså en dator eller en station för att jobba med en dator. Ordet måste komma från det.Normalt får du synundersökning och glasögon betalda av arbetsgivaren. Jag tror det är standard för kontorsjobb med kollektivavtal. Problem med synen när du jobbar mycket framför skärm kan förstås leda till olika problem som trötthet och huvudvärk.FriskvårdsbidragDet generella temat här är arbetsmiljö och hälsa. Arbetsgivaren har ett egentintresse i att de anställda ska vara friska och kunna jobba utan smärta. Dessutom finns det massa lagar de måste följa. Det kanske vi kan prata om en annan gång. Men det verkar rätt självklart att arbetsgivaren själv tjänar på att de anställda mår bra på jobbet.Därför är det också vanligt med friskvårdsbidrag. Det är en summa pengar som en anställd får lägga på träning eller något annat hälsofrämjande. Det typiska är att man får bidrag till ett gymkort. Det kan också vara någon annan form av träning eller ett betalt program på en app till exempel. Många distraktionerEn stor utmaning med kontorsjobb är alla distraktioner. Det är möten om olika ämnen. Man får mejl om olika frågor. Man får meddelanden i jobbchatten och på mobilen. Det är många olika typer av uppgifter som ska lösas. Det är vanligt att man har många dokument och flikar i webbläsaren öppna. Det är lätt att hoppa mellan olika uppgifter och svårt att fokusera. Jag tror att många blir trötta av det här eller ibland arbetar på ineffektiva sätt för att det är svårt att prioritera och koncentrera sig på en sak i taget. Kontorsjobb kan innebära en speciell blandning av mental stress och fysisk inaktivitet som knappast är speciellt hälsosam.***Så för att runda av. Jobbar du på kontor eller har du gjort det? Är det en arbetsmiljö du trivs med? Vad är dina bästa knep för att få en så bra arbetsmiljö som möjligt? Ta fem minuter och beskriv din arbetsmiljö som en skrivövning. Om du vill kan du dela den här.Med det önskar jag dig en varierad och ergonomiska söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag såg sista avsnittet av Historien om Sverige på SVT Play igår. Jag har inte sett hela serien. Har du? Det var intressant i alla fall. Jag skrev ju om Sveriges nya kulturkanon nyligen. Det här avsnittet kan funka på liknande sätt, kanske bättre. Jag tänker på de historiska delarna av kanon då alltså.En fördel är att TV-serien tar upp negativa sidor av Sveriges historia. Det är lite som att lära känna en person. Först när du får se de mörka sidorna börjar du komma nära. Vi kan kika på vilka saker som finns med i både kanon och serien: Folkpensionsreformen (pension åt alla), Saltsjöbadsavtalet, särbeskattningen av makar, Per Albin Hanssons folkhemstal är de saker jag hittar. Man hittar säkert mer om man jämför med de tidigare avsnitten.Några saker i avsnittet som inte finns med i kanon: skotten i Ådalen (som föregick Saltsjöbadsavtalet), rasbiologiska institutet, tvångssteriliseringar, förtrycket av samer, trakasseriet av resande/romer, samarbetet med nazityskland under andra världskriget, miljonprogrammens optimism och baksida. Jag har säkert glömt något.Vissa saker är inte bara positiva eller negativa. Var det bra eller dåligt att skilsmässorna ökade under 70-talet. Det var säkert jobbigt för både barn och vuxna många gånger. Det var också en konsekvens av den ökade jämställdheten. Sambeskattningen, att gifta personer betalade skatt tillsammans, gjorde att det inte var värt för kvinnor att jobba. Särbeskattningen gjorde kvinnor mer ekonomiskt självständiga. Då är det också lättare att skilja sig.Ett tips. Kanske förklarar jag något för svårt här. Eller jag förklarar inte alls. Då kan det vara bra att fråga ChatGPT. Eller googla förstås. De här sakerna är välkända. ChatGPT kommer ge hyfsat korrekt information. Du får en introduktion. Du kan be ChatGPT förklara på enkel svenska eller på ditt språk.Folkhemmet låter ju bra. Samhället ska ta hand om sin befolkning. Samma idéer födde den problematiska rasismen och tankar om en “ren” befolkning. Idén att bygga en miljon bostäder åt folket var positiv. Folk behövde moderna hem. Senare har miljonprogrammet kritiserats hårt. Det ledde till oväntade konsekvenser. Social ingenjörskonst (att bygga ett bra samhälle med förnuft och vetenskap) har fått en negativ klang. Intentionen var förstås god.Det är lite som det personliga livet. Det negativa kan leda till något bra. Det positiva har ofta en stor kostnad. En styrka speglas ofta av en annan svaghet. Det finns många gråzoner. Ett personlighetsdrag är charmigt i en situation och irriterande i en annan. Länder och kulturer fungerar på liknande sätt.Den där kanon är lite som positiv psykologi. Fokusera på framgångarna och styrkorna. Jag säger inte att det är fel. Många tycker att svenskar inte är tillräckligt stolta. Samtidigt tycker jag relationen blir djupare om man vågar se skuggsidorna och gråzonerna. Det är bra att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, att kunna se både vinsterna och kostnaderna. Det blir mer som psykoanalys, att erkänna de inre spänningarna och de underliggande drivkrafterna.Senaste tiden har jag lyssnat på Förvaltningspodden från förvaltningshögskolan i Göteborg. Det är ett tips för den som vill fördjupa sig i svenskt samhälle och politik. Ett avsnitt handlar om kommunalt självstyre. Forskarna pratar om hur man lätt kritiserar styrelseformen. Om något inte funkar i en kommun tror man att det ska hjälpa att förstatliga (flytta makten tillbaka till staten). Det är inte självklart att det skulle bli bättre.I två andra avsnitt pratar de om New public management (idén att driva offentliga organisationer mer som företag bland annat) som har kritiserats hårt. Det finns en massa problem med NPM. Det förnekar ingen. Det man lätt glömmer är att det som fanns innan också hade problem. NPM var försök att lösa problem inom det offentliga. Det är lite som miljonprogrammen. Lösningen på ett problem leder till nya problem.Positivt tänkande i all ära men jag tror mer på att omfamna komplexitet. Förutom forskare är konstnärer bra på det. Exempel på författare som rörde sig mellan mörker och ljus och ibland var hårt samhällskritiska hittar man många exempel på i kulturkanon, från Bellman till Sonja Åkesson.Vilka intressanta motsättningar och paradoxer har du lagt märke till i det svenska samhället?Med det får jag önska dig en mångbottnad söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Vad är nu skillanden på en maskin och ett maskineri? Sådana frågor man sällan ställer sig. Svenska.se kan som vanligt hjälpa till. SAOL förklarar grupp av sammanhörande maskiner och SO säger system av samverkande maskiner. Där fick vi två goa ord till, sammanhöra och samverka.Sammanhöra betyder att höra samman, att vara tillsammans eller kopplade till varandra på något sätt. Samverka betyder att verka tillsammans, alltså att arbeta eller vara aktiva tillsammans. Samverka är ett sånt där riktigt politikord. Det ska samverkas till höger och vänster. Det finns särskilda organisationer för samverkan.Maskin används här metaforiskt. Vi pratar inte om en bilmotor eller en elvisp här. SO ger oss två förklaringar till maskin: mekaniskt arbetsredskap som utför eller underlättar visst arbete respektive mekanisk anordning som alstrar kraft. Båda de här förklaringarna säger något om bilden av samhället som en maskin, eller ett system av maskiner. Anordningen är dock mer social och administrativ än mekanisk.Vad arbetar samhället med?Är det ens en vettig fråga? Arbetar samhället verkligen? Vi kan väl leka med tanken i alla fall. Vi behöver någonstans att bo. Det är ett arbete att bygga bostäder. Samhället hjälper på olika sätt till med byggandet. Vi behöver vård när vi är sjuka. Att undersöka, diagnosticera, behandla, operera och ge mediciner är ett arbete som samhället både utför och underlättar.Alstrar kraft då? Vet betyder det ens? Alstra betyder att frambringa eller skapa. Jag tror SO tänker på saker som en elmotor som skapar rörelse av bensin eller ett vattenkraftverk som omvandlar rörelseenergi till elkraft. Egentligen kan man väl inte skapa kraft om jag förstår något (var är mina naturvetare när jag behöver er?). Skapar samhället någon kraft. Det kanske vi kan tänka oss ändå. Samhället är en gemenskap. En gemenskap gör möjligt det som en person inte klarar själv. Vad kan vi ta för exempel? Ett klassiskt exempel är ett lands försvar. Visst är det ett slags arbete att försvara sig militärt. Men viljan att försvara sig kanske kan ses som en kraft. Det är samhällets gemenskap som mobiliserar den kraften.Kanske behöver vi vara lite mer specifika. Samhället verkar vara helheten. Det är hela systemet, det är alla vi tillsammans. Vad sägs om vi försöker dela upp det i några delar?Offentlig och privat sektorJag tänker genast på det offentliga och det privata. Det kan väl ses som två delar av samhället? Ska man kalla det två olika system? Är det generellt sett två organisationsformer? (Var är mina statsvetare? Kom till min undsättning!)Både det offentliga och det privata utför och underlättar arbete. Getswish AB underlättar betalningar genom tjänsten Swish. Arbetsförmedlingen underlättar för människor att hitta nytt arbete (eller 😁​?). Ofta samarbetar det offentliga och det privata på olika sätt. Privata företag utför till exempel vård eller skola men pengarna kommer från staten, landstinget eller kommunen. Det är ett komplicerat maskineri.Kuggar i maskinerietVi är alla kuggar i samhällsmaskineriet. Vi utför jobb och fyller funktioner. Någon städar gatorna och rensar rabatterna. Någon beviljar lån på en bank. Arbetslösa ger jobb till lärare, arbetsförmedlare, jobbcoacher och håller dessutom inflationen nere (om jag förstått det rätt, var är mina nationalekonomer när jag behöver er?).En kugge är en tagg på ett kugghjul. Metaforen lyfter fram att man är en mycket liten del, som ändå behövs. Många tycker det kan kännas deppigt att vara en sån liten del. Andra känner sig upplyfta av att ändå vara behövda. Ett kugghjul som saknar en kugge går hackigt.Att reflektera överSamhällsmaskineret är uppbyggt på olika sätt i olika länder. Det offentliga och det privata spelar olika roller och är olika stora. Verksamheter organiseras på olika sätt. Det är intressant att jämföra. Några områden som kan vara spännande är politisk organisation (parlament, regering, region, landsting, kommun och motsvarande i andra länder), vård, skola, äldrevård, bostäder, trafik, ekonomi och bankväsende, byråkrati i allmänhet, … Det finns massvis av områden i samhället som är intressant att jämföra länder emellan.Hur ser du förresten på att vara en liten del i den stora helheten? Gör det att du känner dig betydelsefull eller oviktig?Oavsett vad du svarar på dessa frågor önskar jag dig ett väloljat söndagsmaskineri så ses vi om en vecka.Allt gott!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Kaaaanon alltså, inte kanoooon. Regeringen har presenterat en svensk kulturkanon. Det har tagit flera år. Det har kostat en massa pengar. Men vad är poängen? Och vad tycker folk? Låt oss diskutera.Det här blir som om du träffade mig på spårvagnen och frågade: ”vad är grejen men den här nya kanonen egentligen?”. Jag gör inte massa research utan tar det jag minns eller kan googla snabbt.Du kanske vill läsa listan som utgör den nya kulturkanonen? Här hittar du den till exempel: https://www.svt.se/kultur/sveriges-kulturkanon-presenteras-svt-sander-liveVadå kanonHar du hört talas om kanoniserade texter i kristen kontext. Det är de religiösa texter som godkänts att vara del av Bibeln. Det finns även apokryfiska texter som inte valts ut. Kanon är alltså en slags norm för vad som representerar religionen offentligt. Hjälp mig i kommentarerna om jag förklarar fel.Sedan har ordet använts i litteraturvetenskap. Litteraturvetaren Harold Bloom var viktig för det sättet att tänka. Jag vet inte om han var först dock. Bloom menade att det finns litterär kvalitet och att vissa böcker är bättre än andra. Konsekvensen blir att viss litteratur är mer värd att läsa. Det leder också till en diskussion om vad litterär kvalitet är. Kanon blir det urval av litteratur som många är överens om har kvalitet och är värd att läsa. Den kan förändras och man kan ha olika åsikter om vad som bör ingå i kanon.Begreppet har sedan utökats att handla om konst, musik och andra konstformer. Tanken på en kanon är kopplat till tanken om bildning. Vilka böcker och annan konst ska jag känna till för att vara bildad, det vill säga ha en djupare förståelse för litteratur- och kulturhistoria.Man kan säga att kanon förhandlas varje gång ett universitet bestämmer en litterturlista. Man väljer vad som är värt att ägna tid åt. Det avgör vilka verk som ska leva vidare genom historien.Den svenska kanonen, är det ens en kanon?Okej, så en arbetsgrupp har fått i uppgift att ta fram en lista på 100 viktiga svenska kulturella ”grejer”. Gruppen är en blandning av experter som har letts av historieprofessorn Lars Trädgårdh. I listan finns såväl konstnärliga verk, byggnader som historiska händelser. Det är en speciell kanon på så sätt. Här samsas en Stagneliusdikt med offentlighetsprincipen och Falu koppargruva.Man har valt saker som är ”betydelsefulla” för svensk kultur och är minst 50 år gamla. En invändning här är att det inte är en kanon, för att det inte bygger på en idé om kvalitet. En skribent kommenterar att det snarare är som en historielektion.Expertgruppen har utgått från tre ledord: bildning, gemenskap och inkludering. Man kan fundera på vad syftet är ”egentligen” med den här listan.InkluderingDet som fått mest uppmärksamhet i debatten om kanon är frågan om inkludering. Problemet är knappast den bristande gemenskapen i samhället för att min son inte har läst Strindberg. Det problem som står i fokus är integrationen, som kanske skulle kunna minskas om fler invandrare känner till Pippi Långstrump och Den heliga Birgittas uppenbarelser (verkar vissa tro i alla fall). Kritiker har kallat det ett uppfostringsprojekt. Andra är mer positiva, till exempel en lärare i Angered som redan läser klassiker med sina elever. På något sätt tänker man sig att detta ska bli en vägvisare till svensk kultur. Man hoppas säkert att skolor ska använda listan i sin undervisning.En rolig kommentar kommer från komikern Christoffer Nyqvist. Han menar att problemet är att svenskar inte själva känner till de här verken. ”Det kan skapa ett nytt utanförskap om invandrare pluggar på det här”. Här hittar du ett klipp: DiskussionenDet har varit en massa diskussion kring detta. Du kan lätt ägna en dag åt att googla och läsa olika inlägg. Jag skulle säga att kritiken har varit mer högljudd (dominerat).En intressant vinkel tycker jag är kritiken om kanon som en skenmanöver. Den ger bilden av att regeringen bryr sig om kultur. Samtidigt skär man ner på bidrag till kultur och folkbildning, sådant som faktiskt kan sprida den svenska kulturen till fler.En annan kritik är att listan inte kommer ha någon effekt för det man vill främja. En debattör i GP skrev att det gjort en liknande kanon i Nederländerna som inte fått någon större betydelse. Någon läsare som vet mer om just det?En pragmatisk typFör egen del är jag pragmatisk. Den här listan kommer förmodligen vara ganska bortglömd om 10 år. Den kommer knappast bidra till inkludering och gemenskap. Men va fan, inte är jag den som är den. Om någon gjort en topp 100-lista för svensk kultur kan vi väl titta på den. Kanske lär vi oss nåt intressant!Och med tanke på årets tema hem/hemma (minns du det?). Vi kan se det här projektet som att någon slängt upp en barack på en bit outnyttjad mark. I brist på bättre kan vi göra oss ett hem där. Så låt oss snart prata mer om Lasse Lucidor och kalmåleri i Härkeberga kyrka.Ja, vad säger du om det här spektaklet?Önskar dig en osedvanligt bildad söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Är du ny här på min Substack? Jag skriver ofta om det som händer i mitt liv. Eller jag utgår från det. Jag börjar alltså med det. Många texter tar sin utgångspunkt i något som händer i mitt liv. Sedan blir det ofta mer allmänna tankar. Du är alltid välkommen att bidra med dina erfarenheter och tankar. Leta gärna efter nya ord och uttryck också, som utgår från och tar sin utgångspunkt i. Jag försöker använda uttryck som jag tror är användbara för dig som vill utveckla ditt språk.En herrans massa nytt folkHerrans är förstärkande, ungefär som ordet väldigt. Ett typiskt uttryck är ett herrans liv som betyder mycket oväsen.Nytt jobb, som jag berättat om tidigare. Det innebär bland annat att träffa en massa människor. Jag vet inte hur många som jobbar på kontoret. Kanske 200 personer. Vissa samarbetar man med. Vissa har man inget att göra med.Det är en intressant situation, när man ska introduceras och lära känna nya människor. Nytt jobb är en typisk situation. En ny skola eller klass är en annan. Det kan också vara att man börjar en kurs eller i en ny träningsgrupp.Många känner sig nog nervösa och ängsliga inför att möta en ny grupp människor. Vilka normer gäller här? Kommer jag bli accepterad? Kommer jag ha något gemensamt med den nya gruppen?Folk är olika. Vissa är mer sociala än andra. Vi kan vara mer eller mindre pratsamma, extroverta eller introverta och även mer eller mindre intresserade av nya bekantskaper och relationer.Grupptillhörighet kan också spela in. På min nya arbetsplats är kanske 90% kvinnor. Jag är så van vid det från skolans värld att jag knapp tänker på det. För andra män kanske det skulle vara en utmaning. Andra utmaningar kan vara att komma som invandrare till en arbetsplats med mest svenskar. Eller att jobba i en grupp där de flesta har högre utbildning än en själv, eller tvärtom. Eller att vara neurodivergent och komma till en arbetsplats där de flesta är neurotypiker.Det finns en massa sätt som vi kan passa in och avvika från en grupp. Människor är flockdjur. Vi blir socialt stressade när vi är rädda för att inte bli accepterade.Vilka positiva och negativa erfarenheter har du av det här?Att bjuda inJag har turen att ha en bra chef och välkomnande kolleger. Min chef har varit noga med att presentera mig för olika personer. Många på kontoret tar också initiativ till att hälsa och presentera sig. Alla orkar inte det och det är okej. De som gör det är tillräckligt många för att stämningen ska kännas välkomnande och inbjudande. Jag tar också initiativ till att presentera mig när det passar.Några typiska fraser jag får höra är:* Jag tror inte vi har hälsat.* Är du ny här?* Var kommer du ifrån senast? (=vad jag jobbade med senast)* Vad ska du göra här? (Folk frågar om detta på många olika sätt och jag kan inte minnas alla varianter.)* Välkommen hit! Hoppas du kommer att trivas.Något som är bra att tänka på är att hälsa och välkomna nya personer när man själv är gammal i gården (= den som varit länge på ett ställe). Det kan göra stor skillnad för den som är ny och osäker.En annan sak som varit hjälpsamt är att många sagt att set tar lång tid att komma in i jobbet. Då känner jag mindre prestationsångest för att jag i te kan och förstår allt än.Ett fräscht perspektivDet finns också fördelar med att vara ny. Man ser stället med nya ögon. Man har inte lika många föreställningar om hur saker ska vara. Man ser verkligheten med oförstörd blick.Min chef säger uttryckligen att hon uppskattar synpunkter från mig som är ny. Ibland ses det inte med blida ögon om man uttrycker åsikter innan man lärt känna verksamheten. Men inte i det här fallet.Gott hoppJag hyser gott hopp om att det här kommer bli en trevlig och bra arbetsplats. Jag har en bra magkänsla.Vad är din känsla inför hösten. Känner du tillförsikt eller finns det något som bekymrar dig?Oavsett det önskar jag dig en lugn och skön söndag med lagom många nya bekantskaper. Vi hörs nästa vecka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Nej, jag ser faktiskt inga mörka moln på himlen personligen. Det är alltså ett uttryck för att något negativt kommer. Innan regnet ser man mörka moln på himlen. Jag ville bara ha en kontrast till huvudrubrikens positiva uttryck.En nyhet är ju något nytt. Det kan vara nyheter i tidningen eller på tv. Det kan också vara det nya modet i en klädaffär. Det kan även vara något nytt i allmänhet, som nya arbetsuppgifter eller nya funktioner i en mobiltelefon.Behag är något som känns positivt. Nyhetens behag är ett uttryck för något nytt som känns fräscht och spännande. Det är det som är intressant och inspirerande för att du inte är van än, det har inte blivit rutin och vardag.Tänk dig ett rum precis efter att du har möblerat om. Du njuter av möblernas placering. Du kan sitta länge och känna in det “nya” rummet. Eller tänk dig första gången du sätter dig i en ny bil. Du prövar alla knappar och reglage. Du uppmärksammar bilsätets komfort och det specifika motorljudet. Nyhetens behag kan du finna i stort och smått.Behag kan också handla om skönhet och att vara attraktiv. I Bellmans sång Liksom en herdinna sjunger Bellman om Ullas Vinblads “prydnad och små behag”. Det kan handla om både hennes fysiska skönhet och/eller hennes vackra kläder och smycken. Ulla verkar vara en behagfull kvinna, alltså med många attraktiva egenskaper.Jag hoppas förstås att det här brevet behagar dig, det vill säga att du tycker om det och får en positiv känsla av det. I bästa fall ger det dig en känsla av välbehag, en känsla av tillfredställelse och belåtenhet.Jag hoppas också att din söndag är behaglig, vilket innebär att den är skön och lugn. Har vi tur blir även vädret behagligt, även om det verkar vara lite kyligare idag.Och just det, jag höll på att glömma. Tur att jag kollade i ordlistan. Du kan lyssna på den här texten efter behag. Det betyder att du kan lyssna om det passar dig och du vill det. Som det förklaras i SAOL och SO (Svenska akademiens ordlista och Svensk ordbok): “godtycklig uppfattning om vad som är lämpligt”. Man kan säga att det är en variant på sfi-lärarens famösa “som du vill”. Du väljer själv.För min del njuter jag nyhetens behag på nya jobbet. Det är kul med nya arbetsuppgifter, kollegor och lokaler. Har du några nyheter att dela med dig av?Möjligen har jag skrivit om det här uttrycket innan. I så fall blev det kanske inte nyhetens behag utan förhoppningsvis igenkänningens glädje att läsa detta. I vilket fall hoppas jag att du inte fann läsningen obehaglig.Jag vet att många behagas av att få brevet inläst också så jag tänker att jag gör det nu. Jag önskar dig en söndag fylld av behag och små glädjeämnen!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Poddversionen av texten som går att läsa på svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Poddversionen av texten som går att läsa på svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En poddversion av samma text på svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Du kan läsa texten här: https://open.substack.com/pub/svenskamedkalle/p/att-anpassa-sig-och-passa-in?r=1sdzi4&utm_campaign=post&utm_medium=web&showWelcomeOnShare=false This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Här kan du titta på samtalet: https://youtu.be/lmGF04u3NzE This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En poddversion av texten 11 förslag på vad vad du kan skriva om som du kan läsa på Svenska med Kalles substack: Betygssätt gärna podcasten och skriv en recension där du lyssnar på poddar. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Det här är en poddversion av texten som går att läsa på svenskamedkalle.substack.com.Länkar som nämns i liven är:Pojkarne av Anna Maria Lenngrenhttps://runeberg.org/lenngren/1_04.html This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Lyssna på texten Spret 1 - Varken bas eller bana. Du kan läsa texten på svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En poddversion av texten Bana väg och bryta ny mark som du kan läsa på svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En poddversion av texten Hemsökelser från svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Poddversionen av texten med samma namn som är publicerad på min Substack.Du hittar alla texter på svenskamedkalle.substack.com This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En poddversion av texten Utflykter utanför bekvämlighetszonen som du kan läsa här:https://open.substack.com/pub/svenskamedkalle/p/utflykter-utanfor-bekvamlighetszonen?r=1sdzi4&utm_campaign=post&utm_medium=web&showWelcomeOnShare=true This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Det här är en poddversion av texten: https://svenskamedkalle.substack.com/p/100-hemFörsta delen av mitt försök att hitta hundra olika ord som bygger på “hem”. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Idag ger jag mig själv en liten utmaning. Och du får chansen att lära dig nya ord. Jag ska försöka hitta hundra ord som bygger på ordet hem. Det här blir första delen med 20 ord. Jag vet inte om det kommer att gå. Men jag ska försöka. Hjälp mig gärna med förslag.Du får exempelmeningar med orden. Jag ger också några förslag på musik och texter där du kan hitta orden.Träna på att använda ordenVill du träna på att skriva och uttrycka dig? Ett förslag:* Väckte ett av orden en känsla eller ett minne?Skriv ett stycke eller flera och berätta om situationen eller minnet. Skriv enkelt eller svårt. Välkommen att använda språket här.Hur säger man hem på ditt språk? Hur säger man “jag är hemma nu”?Vi börjarett hem: en plats där man bor, en lägenhet, ett hus. Det här landet är mitt hem nu.hemma: att vara i sitt hem. Jag är hemma nu.hem: i riktning mot hemmet. Jag går hem nu. Jag längtar hem. Konkret om rörelse eller mer som fokus för tanken. komma hem, åka hem, köra hem, flytta hem, vända hem, längta hem.hemåt: rörelse i riktning mot hemmet. De promenerade hemåt från caféet. Mer konkret än bara “hem”. Brukar handla om fysisk rörelse.hemifrån: från hemmet. De gick hemifrån tidigt på morgonen.hemland: det land man är född i eller det land där man känner att man har sitt ursprung. De återvände till hemlandet efter många år.hemlängtan: en längtan efter hemmet, hemstaden, hemlandet… Jag hade alltid hemlängtan fast jag trivdes i det nya landet.hemort: den stad, by, ort där man är hemma. Göteborg är Kalles hemort. Ort används också som slang om svenska städers förorter/socialt utsatta områden.hemstad: som ovan fast specifikt en stad. Musiktips: My hometown av bandet Wannadies från Skellefteå i norra Sverige.hemvist: där man bor eller mer allmänt en plats där man ofta är. Gamlestads torg, där har jag min hemvist (mitt kontor ligger där).Hem är ett mjukt ord: h - e - m.hembygd: en plats på landet där någon har växt upp. Används mer allmänt om ett område på landet med kulturella värden. Lästips: Strövtåg i hembygden av Gustaf Fröding. Läs och lyssna på dikten.hembygdsgård/hembygdsmuseum: en gård med en eller flera byggnader där bygdens (områdets) kultur och historia visas upp. Det kan vara mer eller mindre som ett museum. Hembygdsgårdar har ofta caféer och små butiker. Ibland fungerar de som samlingsplatser för lokalbefolkningen. Besök en hembygdsgård om du turistar i Sverige. De är ofta mysiga och fina.hemtrakt/trakt: mer allmänt om ett område där man är hemma. Traditionellt används det framförallt om landsbygden. I slang används det även om ens hemområde i staden. Musiktips: Trakten med rapparen Yasin Byn. Lyssna här.hemväg: den väg som leder hem. Jag köper mjölk på hemvägen. Musiktips: Hemvägen med punkbandet Vånna inget. Lyssna här.hemkomst: att komma tillbaka hem till hemlandet, hemstaden eller annan plats som är hemma. Hon blev hyllad vid hemkomsten.hemvändare: (se även participen: hemvända/hemvändande) någon som kommer tillbaka till sitt hem, land osv. Skolan arrangerade en hemvändardag dit gamla elever som flyttat till andra städer träffades och pratade minnen.hemtrevlig: en trevlig och mysig känsla som att man är hemma. Kontoret var hemtrevligt med fin inredning och bekväma möbler.hemkänsla: att en plats känns som hemma, trevlig, fin, mysig, trygg. Det är ett café med hemkänsla.hemlagad: mat som är lagad hemma hos någon, inte lagad på restaurang eller halvfabrikat från mataffären. Ingenting går upp mot hemlagad mat.hembakad: om bröd och bullar som man har bakat hemmaVad känner du när du säger hem? Vad ser du?Meningen är inte att du ska memorera alla orden (om du inte vill). Vi bygger gemensamma referenser här. Vi har ett år och ett tema tillsammans. Vi samlar ord. Vi samlar tankar. Orden är som nycklar, spadar och stjärnor. Vi kan öppna dörrar med dem. Vi kan gräva upp skatter. Vi kan se dem blinka en evighet bort.Välkommen att sätta dem i bruk!Och ha en ordrik söndag!/KallePS. Liveschema:Ons 15/1 - Snacka med KalleOns 22/1 - Intervju med Tobias (från Göteborgs universitet)Ons 5/3 - Intervju med Rebecka (coach och föreläsare)Ons 19/3 - Intervju med Vinh (föreläser om inkludering) This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Temat hem presenteras som ett huvudtema för 2025. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com