Framtidsodlarna

– För att kunna ta in en aktör som Ukraina måste EU:s politik förändras. Det är finansiellt omöjligt att ta in Ukraina och deras jordbruk som sådant i nuvarande strukturer, därför måste själva strukturerna förändras.  Pekka Pesonen är relativt ny kanslichef på Jord- och skogsbruksministeriet, men han är mycket erfaren inom branschen. Före utnämningen till kanslichef jobbade han i hela 17 år som högsta chef för Copa-Cogeca i Bryssel. Både i sitt gamla jobb som intressebevakare och i sitt nuvarande jobb som kanslichef har frågan om Ukrainas eventuella medlemskap i EU sysselsatt honom. Ukrainas kallas för “Europas kornbod” och deras jordbruk är större än Frankrikes och Tysklands tillsammans. Även om de flesta är överens om att Ukraina borde bli medlem i EU, återstår många svåra frågor som handlar om hela den framtida jordbrukspolitiken i Europa. Frågan handlar också om konkurrenskraften för det framtida jordbruket i Finland. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Vad skulle det innebära för det finländska jordbruket om Ukraina blir medlem i EU?

–  Idag har vi ingen egentlig struktur som hjälper våra företag att komma ut på den internationella marknaden, säger SLC:s ordförande Mats Nylund. I Finland har vi prioriterat den inhemska marknaden och främst satsat på export av mejeriprodukter till Ryssland. Det nya världsläget och det nya läget på den inhemska marknaden har förändrat spelplanen. Nu måste Finland få upp och bredda sin livsmedelsexport.  Inom mejerisektorn har Finland långa traditioner av export, men inom övriga sektorer har det varit tyst. Nylund ser nu en framtidspotential i framför allt exporten av kött, havre och övriga förädlade produkter. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur kan vi öka den finländska exporten av livsmedel?

–  En isländsk kollega skriver i vår bok Jordnära att vår nordiska mat som kulturarv är både ett ankare och en vägvisare. Ankaret är våra traditioner, som till exempel den närproducerade maten. Det är ankaret som håller oss kvar i våra skogar och marker. Samtidigt är det här också vår vägvisare för det som i längden är hållbart. Yrsa Lindqvist är expert på våra mattraditioner. Hon har bland annat gett ut boken Mat, måltid, minne och så är hon en av redaktörerna till boken Jordnära – etnologiska reflektioner över ny nordisk mat. Som etnolog specialiserad på mat studerar hon vårt kulturarv, och hur vår mathistoria påverkar de beslut vi fattar idag. Idag kan en maträtt blixtsnabbt bli populär via sociala medier, för att sedan glömmas bort nästa vecka. Snabbheten präglar på många sätt dagens matkultur. Men en trend som verkar hålla i sig är den närproducerade maten. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Vilka är de framtida mattrenderna?

– Jag har svårt att se att vi skulle vara extra kritiska i vår granskning av jord - och skogsbruket i jämförelse med vår granskning av andra sektorer i samhället. Men av någon anledning reagerar jordbrukarna lite starkare på vår bevakning än andra yrkesgrupper. Jonas Jungar är innehållschef med ansvar för journalistik och etik på Svenska Yle. Till hans uppgifter hör bland annat att jobba med pressetiska frågor. I klartext betyder det att han ansvarar för kvalitetskontrollen av det innehåll som publiceras på Svenska Yles kanaler.  Till uppdraget hör även att föra en dialog med publiken. I praktiken handlar det om att bemöta den kritik som publiken riktar mot Svenska Yle. När Jungar bemöter kritiken uppmanar han ofta personen att syna hela bevakningen av ett visst ämnesområde. Svenska Yle publicerar hundratals artiklar och inslag i veckan i många olika kanaler.  I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur uppmärksammas jord- och skogsbruket i våra medier?

– Vi ser nu att utrymmet att öka på produktionsvolymen är litet, därför måste vi öka på det pris vi får via utvecklade värdekedjor. Antti Asikainen är forskningschef för Naturresursinstitutet Luke. Den största delen av verksamheten i Luke kretsar kring forskning. Skogsexperten Antti Asikainen är den som ansvarar för att ta fram den kunskap som branschen och beslutsfattarna behöver. Han ser en stor och outnyttjad potential inom det framtida skogsbruket. Genom att utnyttja ny teknologi och genom att satsa på mer långtgående förädling kan Finland fördubbla produktionsvärdet utan att avverka mera skog än i dag. I det här avsnittet frågar vi oss: Vilken riktning kommer det framtida skogsbruket att ta?

–  Nu börjar vi se att långtradare åker lastade med grönsaker från oss till exempelvis Italien i och med att det har blivit för dyrt för dem att bevattna och odla där. Det här är en liten glimt av framtiden som vi ser redan nu. Markus Hoffman är hållbarhetsexpert vid Lantbrukarnas riksförbund i Sverige. Han är specialiserad på vattenfrågor och på konsekvenserna av de förändringar vi ser i nederbörden på grund av klimatförändringen.  Extremvädret, som en följd av klimatförändringen, skakar om matproduktionen i Europa. Den tilltagande torkan förskjuter den europeiska matproduktionen mot nordligare breddgrader, men de längre perioderna av torka kräver att vi måste investera stora summor i infrastrukturen för att kunna bevattna mer av våra åkermarker än idag. Hoffman efterlyser att våra beslutfattare nu måste börja intressera sig mera för klimatanpassningen av vår livsmedelsproduktion. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur kommer förändringarna i nederbörden att påverka vår framtida matproduktion?

– Det viktigaste är absolut kommunikationen mellan överlåtaren och den som tar över. Det handlar om en företagsverksamhet men också om ett arv. Anna Johansson valde för några år sedan att sadla om efter många år i vårdbranschen. Hon beslöt sig för att ta över hemgården i Norrveckoski och bli den sjunde generationen att bruka jorden på Jonnas gård.  I dag är det hon som ansvarar för att odla de cirka 300 hektaren i Borgåtrakten, men minnena från generationsväxlingen är fortfarande färska. Hon riktar skarp kritik mot de byråkratiska processer som finns i samband med ett generationsskifte.  Jordbrukarkårens medelålder ligger nu på cirka 54 år i Finland. Andelen jordbrukare som är under 40 år ligger på endast 15 procent. Därför borde det ligga i allas intresse att göra processerna kring generationsskiften så smidiga som möjligt. I det här avsnittet frågar vi oss: Hur kan vi underlätta generationsskiftet på en gård?

– Vår mission är att säkerställa att skogsägarnas skogsegendom växer i euro. Vi köper deras träd, och för att kunna köpa deras träd måste vi vara konkurrenskraftiga. Niklas von Weymarn är vd för Metsä Spring, som är innovationsbolaget i koncernen Metsä Group. Uppdraget för Metsä Spring och von Weymarn är att hitta nya användningsområden för trä och att skapa nya träbaserade produkter. När trenden är att fasa ut produkter framställda av olja öppnas nya möjligheter. Metsä Spring har kommit en god bit på väg i utvecklingen av träbaserade förpackningsmaterial och träbaserade textilfibrer. Möjligheterna är många, men utvecklingen av de nya produkterna tar lång tid. I slutändan handlar det om att trygga det framtida värdet på våra skogar. Både för skogsägarna och för skogsindustrin. I det här avsnittet frågar vi oss: Vilka är de framtida produkterna gjorda av trä? Och vad har skogsägarna att vinna på dem?

År 2012 gjorde Emmanuelle Charpentier en revolutionerande upptäckt. Hon upptäckte gensaxen, som sägs vara “genteknikens skarpaste verktyg”. Med hjälp av gensaxen kan man möblera om generna i en organism för att uppnå önskade egenskaper, bland annat gällande smak och motståndskraft. Frågan om genförändringar i vår mat är ett eldfängt och inflammerat område. Därför står nu lagstiftningen och stampar på stället inom EU. Men med en uppluckrad lagstiftning och med ett tätt samarbete mellan forskare och jordbrukare, kan gensaxen skapa stora möjligheter för det finländska jord-och skogsbruket i framtiden. I det här avsnittet hör vi professor emerita Kristina Lindström och ombudsman Rikard Korkman diskutera frågan: Vilka är möjligheterna och begränsningarna med gensaxen?

– Man ska inte vara rädd för att börja jobba med biodiversitet. Man kan börja smått och sedan bli inspirerad av de resultat man ser. Fredrik von Limburg Stirum driver Koskis gård, som ligger på gränsen mellan Salo och Raseborg. Ett speciellt fokus på gården har under hela 2000-talet legat på att öka den biologiska mångfalden. Von Limburg Stirum har målmedvetet jobbat med att återställa gamla naturbetesmarker till sitt ursprungliga skick. På skogssidan har man skyddat drygt 100 hektar gammal skog via Metso-programmet. Ett annat område där von Limburg Stirum har gjort stora insatser för biodiversiteten är återställandet av gamla våtmarker. I juni godkände EU:s miljöministrar den omdebatterade naturrestaureringslagen. Enligt den ska en femtedel av alla mark- och vattenområden inom EU återställas till sitt ursprungliga skick år 2030.  I det här avsnittet frågar vi oss: Är den nya lagen ett hot eller en möjlighet för det finländska jord- och skogsbruket?

– Jag är optimist, för det kan väl inte bli värre än vad det har varit den här vintern! Emma Granö-Ring tog nyligen, tillsammans med sin man Sebastian, över föräldrarnas växthus och Granös Grönsaker i Töjby, Närpes. De yttre omständigheterna har dock inte varit gynnsamma i starten. De skyhöga elpriserna tvingade paret, liksom de flesta andra växthusföretagare i trakten, att stänga växthusen för vintern. Trots att frågetecknen fortfarande är många, ser Granö-Ring optimistiskt på framtiden. De byter packeri och kommer i april ut på marknaden med ett nygammalt sortiment. Också den egna gårdsbutiken är en stor möjlighet för Granös Grönsaker. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Är förändringarna i växthusbranschen här för att stanna?

– Vi är illa tvungna att hitta nya hållbara lösningar på vattenbristen. För den åländske bär- och fruktodlaren Oscar Sandén har tre av de fem senaste säsongerna präglats av vattenbrist. Den extrema torkan har lett till att han och hans kollegor har tvingats ta till nödlösningar för att klara av bevattningen. Nu vill man gå från nödlösningar till hållbara lösningar. Sandén planerar ett spännande projekt där han vill skapa ett eget ekologiskt kretslopp som återanvänder och renar avrinningsvatten från skog och åker. I bästa fall lyckas han även återanvända de näringsämnen som nu går till spillo med avrinningsvattnet. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Hur kan vi kombinera ekonomiskt och ekologiskt hållbara lösningar för den framtida vattentillgången inom jordbruk och trädgårdsodling?

– Många äggproducenter har redan tvingats sluta och fler kommer det att bli. Många äggproducenter står nu inför svåra vägval. De stora butikskedjorna fasar ut försäljningen av ägg från burhöns till förmån för ägg från frigående höns. Alex Melin i Västerhankmo, Korsholm, fick ta över en gård med frigående höns. Trots att övergången till frigående höns är fixad är det en ständig kamp för att få produktionen ekonomiskt hållbar. I dag får Melin cirka 10 cent per producerat ägg. För honom är försäljningen via den egna gårdsbutiken den stora ljusglimten. I det här avsnittet ställer vi oss frågan: Kan de finländska konsumenterna även i framtiden räkna med att det finns inhemska ägg i butikshyllorna?

– Kom ihåg att söka hjälp i tid och våga prata med dina grannar om hur vi mår på riktigt! För lantbruksföretagaren Mats Wikner i Kyrkslätt blev det tvärstopp för cirka fem år sedan. Han blev utbränd på grund av en anhopning av saker relaterade till jobb och familj. Sjukdomen ledde till att Wikner inte kunde jobba med fysiska saker på gården under ett halvt år. För företagare tenderar tröskeln att söka om hjälp att vara högre. Så var det också för Mats Wikner. Han tänkte länge att han måste orka och han kände skam över att lida av psykisk ohälsa. Nu är Mats Wikner tillbaka starkare och klokare. I det här avsnittet berättar han om den mörka perioden och om hur han fick livsglädjen tillbaka. För personer som känner igen sig i Wikners berättelse kan vi rekommendera projektet Ta hand om bonden som erbjuder avgiftsfri hjälp med låg tröskel. Även Landsbygdens stödpersonnätverk har utbildat stödpersoner som erbjuder samtalsstöd. Mera info hittar man bland annat på slc.fi.

–Att inte utnyttja de resurser som redan finns känns ju enbart dumt. Tobias och Bjarne Mara är pionjärer inom energiproduktionen. På den ekologiska gården i Korsholm har de sedan i somras en egen biogasanläggning. I stället för att värma byggnaderna med flis bryter reaktorn nu ned kogödseln och skapar biogas. De ser en enorm potential i att använda mera biogas på våra gårdar, men som föregångare får de även tampas med en hel del barnsjukdomar med anläggningen. Far och son Mara kan ännu inte säga hur snabbt den stora investeringen betalar tillbaka sig. I det här avsnittet berättar de varför den största vinningen med en biogasanläggning sannolikt syns i större skördar på deras åkrar.

– Oljehampan är klimatsmart för du kan använda alla delar av växten. Alexandra Wasström i Snappertuna testodlade oljehampa som en del av sitt slutarbete för sina studier. Oljehampa har ett dåligt rykte speciellt på grund av att den är utmanande att skörda. Växten är grov och kan bli två meter hög. Det leder till att den lätt lindar sig i skördetröskan. Samtidigt ger oljehampan relativt stora skördar av sina nyttiga frön och den tar själv kål på ogräset.  Forskningen kring oljehampa är nu livlig. Kan växten bli ett nytt byggmaterial? Kan fibrerna börja användas mera i klädtillverkningen? Kan växten också användas som biobränsle? I det här avsnittet avslöjar Alexandra Wasström plus och minus med att odla oljehampa i Finland.

–Jag ser det som möjligt att vi producerar koldioxidneutral mjölk i Finland år 2035. John Häger - på Rankens Ranch i Kovjoki, Nykarleby- är känd för att få en hög mjölkproduktion per ko. Han avslöjar att en av orsakerna till framgången är kvaliteten på det grovfoder korna äter. Det här leder till ett positivt samband mellan en ekonomiskt och ekologiskt hållbar produktion. Grovfodret håller nere kostnaderna för kraftfodret och den höga produktionen leder i sin tur till lägre utsläpp per producerad liter mjölk. Häger är den fjortonde husbonden på gården. Han vill inte vara den som kör ner verksamheten på gården. Tvärtom, han brinner för att utveckla den. I det här avsnittet berättar han också varför alger kan vara en nyckelfaktor för att kunna producera koldioxidneutral mjölk år 2035.

–Som skogsbrukare ser jag mig som en förvaltare av skogen för kommande generationer. Mickel Nyström tog över Strömma Gård i Korpo år 2019. Ifjol valde han att FSC-certifiera sina skogar vilket innebär tuffare miljöbestämmelser för skogsbruket. Nyström bygger upp en helhet där rekreation för turister kombineras med ett hållbart skogsbruk. Men hur väl lämpar sig den den karga åboländska skärgården för ett ekonomiskt hållbart skogsbruk? Och hur kan skogsbruket vara en del av lösningen på klimatkrisen - och inte en del av problemet? I det här avsnittet berättar skogsägare och landsbygdsföretagare Mickel Nyström hur han vårdar skogen för att den ska må bra och finnas kvar att bruka också för kommande generationer.

–Det var inte självklart för någondera av oss att ta över gården, men tillsammans vågade vi ta steget. Syskonen Josefin och Dennis Norrback tog över hemgården i Pjelax, Närpes och blev ekologiska fårproducenter i december 2021. Med sig i bagaget hade de varsin färsk examen från universitetet, Josefin som magister i lantbruksvetenskap och Dennis som ekonom från Hanken. I det här avsnittet berättar de om plus och minus under det första året som ett företagande syskonpar. Hur gör de när de inte kommer överens? Och hur får de den ekologiska gården att även vara ekonomiskt hållbar? Trots att de nyligen tog över gården är utvecklingen redan i full gång. Ett första steg var att börja ta tillvara ullen och sälja den till ett spinneri. I avsnittet avslöjar de att utvecklingen på gården inte kommer att stanna här. Tvärtom, den har just börjat.

–För mig går ekonomisk och ekologisk hållbarhet hand i hand. Spannmålsodlaren Erik Perklén är känd för att få stora skördar på sina åkrar i Sjundeå. Bakom framgången ligger bland annat en tät kontakt med de forskare som analyserar växtligheten och tar fram nya sorter av utsäde. Han betonar att de nya lösningarna ska bygga på forskning och inte på sagor.  Han ser att en lösning på både den ekonomiska och ekologiska hållbarhetskrisen inom lantbruket kan vara att få ut större skördar på samma areal utan att öka mängden gödsel och energi. I det här avsnittet avslöjar han bland annat varför det är så viktigt att en spannmålsodlare ständigt vandrar omkring på sina åkrar.

–För oss är det mycket viktigt att vi på riktigt gör någonting åt den globala uppvärmningen. Kjell-Göran Paxal och Henrik Holm är delägare på WestFarm, som föder upp smågrisar i Malax. WestFarm har helt och hållet utelämnat sojan i utfodringen av smågrisarna. I stället för soja har man skapat egna foderrecept, som består av bland annat ärter och bondbönor. Paxal och Holm är nöjda med resultatet. De har ökat biosäkerheten på gården och minskat klimatavtrycket med den sojafria utfodringen, som beräknas sänka deras koldioxidutsläpp med cirka 40 procent. De är övertygade om att det även i framtiden kommer att finnas en efterfrågan på kvalitativt och hållbart producerat kött. Men kvaliteten måste också börja synas i producentpriset. Paxal och Holm avslöjar också varför de har två olika sorters skinkor på sina julbord.  

–En större förändring kräver noggrann planering och många besök på andra gårdar. Hanna Westman och Rickard Backman har på några år förändrat i princip allting på Jeggars gård i södra Kyrkslätt. Jeggars, som tidigare var en konventionell spannmålsgård, är i dag en gård där Hanna och Rickard producerar ekologiskt lamm- och nötkött. Förändringen föregicks av en lång och ingående planeringsprocess. De besökte massor av andra gårdar och bad i god tid in många olika offerter. Med facit på hand är de nöjda med utgången och uppmuntrar nu andra som vill ha en förändring att våga testa något nytt.  Hör också om hur de upplevde den första omtumlande dagen när djuren flyttade in på gården.

–Jag anser att skogsägaren ska ha beslutanderätten om sin egen skog. Robert Flén i Munsala började tidigt investera i skog. Hans stora passion för skogsbruk och skogsvård har lett till att han i dag äger drygt 350 hektar skog. Han sitter också i styrelsen för Skogsvårdsföreningen Österbotten, som sköter om intressebevakningen för de cirka 10 000 medlemmarna. Flén följer nu oroat med diskussionen om EU:s nya skogspolitik. Han betonar att varje skog är unik och måste skötas individuellt. Ju längre bort från den enskilda skogsägaren besluten fattas desto mindre kunskap har man om hur den enskilda skogen ska vårdas. Trots orosmolnen hittar Flén många orsaker till att se ljust på skogsprodukternas framtid i Finland.

–Man ska inte vara rädd, det är mänskligt att inte alltid må bra. Birgitta Eriksson-Paulson driver gården Södergård i Hammarland på Åland. Hon är också styrelseordförande för Ålands producentförbund. För några år sedan började hon känna utbrändhetssymptom. Det i kombination med hennes stora intresse för människor har gjort att hon i dag aktivt driver frågor om social hållbarhet bland lantbruksföretagare. Utvecklingen de senaste åren bekymrar henne. Den anklagande tonen i offentligheten i kombination med en svag lönsamhet har skapat en grogrund för ett försämrat välmående i yrkeskåren. Hon uppmanar alla som känner symptom att söka hjälp i tid. Hon rekommenderar speciellt LPA:s stödprogram Ta hand om bonden. Med hjälp i tid kan man reda ut de saker som har gjort att livet har trasslat till sig.

–De bästa diskussionerna uppstår när det finns många olika synvinklar på en problemlösning. Anton Broända, från Kronoby, är 22 år och studerar på Agrikultur och forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Ungefär hälften av hans studiekompisar har egen praktisk erfarenhet av lantbruk medan hälften kommer från städer och saknar den praktiska erfarenheten. I den här miljön uppstår intressanta diskussioner om till exempel hållbarhet och ekonomi. Broända är redan också delägare på den stora mjölkgården Åsbro mjölk i Kronoby. Hur lätt är det att som den yngsta delägaren få sin röst hörd? Och hur går det när han kommer hem med ny teoretisk kunskap från universitetet och vill genomföra en förändring på gården?

–Det hjälper om du är lite social men framför allt ska du ha kunskap om dina produkter! Charlotta Björklöf driver sin egen fårgård ute i den åboländska skärgården. För att få ut en skälig lön för sitt arbete har hon valt att satsa mera på direktförsäljning till slutkunderna. Olika marknader och REKO-ringarna har blivit viktiga försäljningskanaler för henne. I och med den rollen har också arbetsbilden förändrats. Förutom att hon är en fårproducent är hon i dag också marknadsförare och rådgivare i hur man tillreder fårkött. I avsnittet avslöjar Björklöf sitt bästa recept och varför det är bättre med lite äldre fårkött när man gör ett långkok eller röker köttet.

–Vi bönder har världens viktigaste jobb! Jussi Murto-Koivisto producerar ekologisk mjölk i Pjelax, Närpes. I fjol belönades han med det Schaumanska-priset, som går till en befrämjare av jordbruket i svenska Österbotten. En orsak till att han fick priset är hans starka engagemang i att öppna upp hur matproduktionen går till i dag. Han är aktiv i både samhällsdebatten och på sociala medier. Murto-Koivisto efterlyser en mer lösningsinriktad diskussion om vår matproduktion och önskar att vi till exempel i diskussionen om köttets vara eller inte vara på våra matbord i stället skulle fokusera mera på den verkliga klimatboven, nämligen på de fossila bränslena. Jussi Murto-Koivisto berättar i avsnittet hur han vågade bygga upp hela gården från noll. När han började skapa sin verksamhet hade han enbart ett studielån på 3000 euro i fickan.

–Att stå stilla är att långsamt gå bakåt! Anna Alm driver Mörby gård i västra Nyland. I hjärtat av gården finns Mörby gårdsbutik där Anna säljer ekologiskt nötkött, mjöl, pasta och honung - det mesta producerat på gården. Hon ser att utveckling inte är synonymt med en expansion i antalet djur eller fler åkrar. Hennes filosofi är att först se potentialen i det som finns och att vidareförädla det som redan växer på hennes åkrar. Just nu klappar hennes hjärta extra mycket för spannmålsodlingarna och vägen från jordbehandling till ett färdigt mjöl. Det var bland annat därför hon valde att köpa en egen kvarn.

–Jag är en person som går omkring och räknar på något hela tiden. Så beskriver sig Christoffer Ingo, som är lantbruksföretagare och ekonomirådgivare på Österbottens Svenska Lantbrukssällskap. Ingo driver även gården Ådalens får, som nyligen har bytt namn till Ingos får, i Korsholm. För att få upp lönsamheten i fårproduktionen önskar han en diskussion om hur vi kunde få upp kvaliteten på det inhemska köttet. Men varför säger en del att gammalt fårkött smakar ull? Via sitt jobb som ekonomirådgivare gör han bl.a. upp lönsamhetskalkyler och olika beräkningar för andra jordbrukare. Han ser oroligt på hur orken tryter hos en del av kunderna. När orken tryter tappar man lätt också fokuset på den egna gårdens ekonomi. Senast då ska varningsklockorna börja klämta. Men Christoffer ser även goda möjligheter att lyckas oberoende av bransch eller inriktning bara gårdens förutsättningar är de rätta.

Robbes lilla trädgård i Lappträsk beskrivs som “Skandinaviens mest avancerade trädgård”. Grundaren Robert Jordas odlar i dag sallader och örter i växthus och i sina vertikalodlingar (odlingar i flera våningar). I en vertikalodling kan du som odlare bestämma över hela växtklimatet via en mycket avancerad maskinpark. –Egentligen borde du som vertikalodlare ha en gedigen ingenjörsutbildning, säger Jordas. Utvecklingen i Robbes lilla trädgård har rönt stor uppmärksamhet också internationellt. Hur gick det till när den japanska teknikjätten Fujitsu inledde ett samarbete med Jordas? Och vad hände när hans basilika började smaka diesel?

De åländska lökodlarna Johan Holmqvist och Jon Eriksson ser sig som en blandning mellan företagsutvecklare och jordbrukare. För att uppnå den bästa lönsamheten har de inlett ett tätt samarbete där de samäger maskinerna och delar på arbetskraften. -Man får ju ge och ta, det blir aldrig 100-procentigt rättvist. Men det viktigaste att alltid komma ihåg är att båda får vinst av det här samarbetet, säger Johan Holmqvist. De bedriver en utvecklad form av delningsekonomi där helheten alltid går före den enskilda gårdens intressen. Men vilka är riskerna? Kan de äventyra sin vänskap om något går fel i samarbetet?

Åland är ett riktigt centrum för lökproduktionen i Finland. Cirka 30 procent av den lök vi finländare äter är producerad på Åland. En av framgångsfaktorerna på Åland är det utvecklade samarbetet mellan gårdarna. Lökproducenterna Johan Holmqvist och Jon Eriksson i Hammarland delar på både maskiner och arbetskraft. -Vissa delar av våra skilda gårdar driver vi som en gemensam gård. Vi ser det här som ett gemensamt projekt, säger Holmqvist. Bakom deras samarbete och deras delningsekonomi ligger mängder av ekonomiska kalkyler. Hela avsnittet med Johan Holmqvist och Jon Eriksson publiceras 18.12. Hör ett smakprov här.

-Alla tre generationer vet bäst, är envisa och vill bestämma, säger Tomas Långgård. -Sedan är det ju så att gamla vanor och gamla sätt att jobb är ganska svåra att förändra, säger Andreas Långgård. På Björkback Gård i Övermalax drivs svinproduktionen i dag av Tomas tillsammans med sönerna Andreas och Jens. Tomas tog i sin tur över produktionen av sin far. Men hur kan man enas? Hur skapar man en gemensam vision för framtiden när man jobbar över generationsgränserna? I avsnittet får vi svar på frågan vem som på riktigt bestämmer. Svaret beror på vem du frågar av.

Björkback Gård i Övermalax är en gårdsmärkt producent, vilket ställer stora krav på produktionen av griskött. -Vi kör enbart med inhemska proteiner och så har vi en antibiotikafri produktion. Överlag går svinproduktionen i hela landet nu mot en helt sojafri utfodring av djuren, säger Tomas Långgård. Tomas Långgård driver i dag gården tillsammans med sönerna Andreas och Jens. Tomas tog i sin tur över gården av sin far, som fortfarande finns med på ett hörn. Men hur ser vardagen ut när tre generationer av experter jobbar på samma gård? Hur mycket utrymme finns det för ny kunskap och mycket handlar om “så här har vi alltid gjort”? Hela avsnittet med Tomas och Andreas Långgård publiceras 4.12. Hör ett smakprov här.

–Allt startar med en bra täckdikning. Det här lyfts för sällan fram när vi talar om ett klimatsmart jordbruk. T.ex. strukturkalk och gips spelar en ganska liten roll om du inte har ordning på täckdikningen. Det blir då som att måla huset när taket läcker. Thomas Lindholm är spannmålsodlare på Odensnäs gård i Snappertuna, Raseborg. Lindholm talar sig varm för ett långsiktigt tänkande i odlingen. En investering i en utförlig täckdikning kan betala sig tillbaka först när nästa generation brukar jorden. Och så avslöjar han vilken koppling det finns mellan vitsvanshjortarna och det faktum att han nu odlar maltkorn som används vid framställningen av öl och whiskey.

–Vi som jobbar som jordbrukare är alla experter, men vi är experter på våra egna jordar. Om jag sku odla på grannens åkrar sku jag vara en nybörjare. Det här säger spannmålsodlaren Thomas Lindholm på Odensnäs gård i Snappertuna, Raseborg. Han är odlare i fjärde generation och brinner för att täckdika och att förbättra åkrarna. Han understryker att man i debatten om det klimatsmarta jordbruket bättre borde beakta att alla gårdar och åkrar är unika. Endast den som dagligen brukar jorden vet hur den mår och vad som behöver göras. Hela avsnittet med Thomas Lindholm publiceras 20.11. Hör ett smakprov här.

Tidigare åkte Börje Ivars på studiebesök till Holland för att lära sig det senaste om tomatodling. I dag är det tvärtom, nu kommer de globala konkurrenterna till Närpes för att lära sig. Ivars har investerat i fyra stora blockväxthus och han odlar i dag tomater på 6,5 hektar. Han blev också den första i landet att satsa på den lilla Dunne-tomaten. Men vilka är faktorerna bakom framgången? Hur blev Närpes världsledande inom året runt-odlingen av tomater?  Börje Ivars var med när det hände och han är i allra högsta grad med i centrum av utvecklingen ännu i dag.

-För att hållas med ska odlingen hållas modern. Man måste vara med i utvecklingen för att vara kostnadseffektiv och framför allt måste det vara lite storskaligt för att kunna driva en rationell odling.  Närpesbon Börje Ivars investerade stort och odlar i dag växthustomater på 6,5 hektar. Han lyfter även fram efterfrågan på nischprodukter, och berättar hur han blev först i landet att börja odla den lilla tomatsorten Dunne.   I det här avsnittet berättar Ivars om det stora språng han och hela näringen i Närpes gjorde för 20 år sedan när man gick från små familjeodlingar till stora professionella företag. I dag är trakten världsledande inom året runt-odlingen av tomater. Hela avsnittet publiceras 6.11. Här kan du lyssna på ett klipp från avsnittet.

Mjölkningsrobotar, sensorkort och automatisk rengöring. Det är bara några av de teknologiska innovationer som lantbrukarparet Sonja Ek-Johansson och Andreas Johansson har tagit i bruk i sin toppmoderna nya ladugård ute på ön Heisala i Pargas. -Nog har det ju krävt mycket anpassningar i själva jobbet. Det är också så mycket fler djur att hålla reda på nu gällande bland annat välmåendet, kalvningar med mera, säger Sonja. Investeringarna har hjälpt paret att producera dubbelt så mycket mjölk med samma arbetsinsats.  Men vad säger Sonja när Andreas avslöjar sin vision om att en dag börja producera ostar av premiumklass på gården?

Mod och framtidstro är ord som beskriver lantbrukarparet och mjölkbönderna Sonja Ek-Johansson och Andreas Johansson. De valde att investera i en toppmodern ladugård med den senaste teknologin. Det som gör investeringen unik är att paret är bosatt långt ute i skärgården, på ön Heisala i Pargas. -Om jag ser på alla utmaningar med att dra igång den nya ladugården med nya djur, ny utfodring och ny teknik så kommer nog själva läget ganska långt nere på listan över utmaningar, säger Andreas. Samtalet med paret Ek-Johansson kretsar kring mjölkens framtid och om att våga ta steget in i den högteknologiska världen. Hela avsnittet publiceras 23.10. 

De stora trenderna i vårt samhälle driver också utvecklingen av hur vi finländare äter potatis. - Vi har i dag mindre hushåll, folk har bråttom och det ska gå snabbt att tillreda middagen på kvällen. Det här säger potatisodlaren Kjell Forsgård i Jeppo, Nykarleby. Tillsammans med Jeppo Potatis försöker Forsgård få oss finländare att igen äta mera potatis. En stor del av utvecklingsarbetet går ut på att ta fram nya halvfabrikat som har både den rätta smaken och konsistensen. Samtalet handlar om ödesfrågorna: Hur ska det gå för potatisen i framtiden och hur kan man få lönsamhet i en odling i dag? Och kan man skapa varumärken av olika potatissorter i kombination med olika maträtter på samma sätt som med vinsorter?

Finländarnas potatiskonsumtion har gått ner med cirka 25 procent under 2000-talet. Potatisodlaren Kjell Forsgård i Jeppo jobbar, tillsammans med Jeppo Potatis, hårt för att vända den här trenden. De utvecklar ständigt nya produkter som ska passa in i dagens värld med mindre hushåll och mindre tid för att tillreda middagar. Samtalet med Kjell Forsgård kretsar kring behovet av att hela tiden förnyas. Det behövs kontinuerligt nya produkter, nya metoder, nya sorter och ny kunskap för att vända trenden.   Hela avsnittet publiceras 9.10 

-När man tycker att en skog ser jättefin ut så lägger man en plan- eller skyddsbeteckning på den och så tror man att det ska förbli så där vackert. Men så är det ju inte! Orsaken till att det ser så där trevligt ut är ju resultatet av en kontinuerlig skötsel.  Skogsbrukaren Otto von Frenckell på Fagervik gård i Ingå understryker att naturen aldrig är statisk. Han önskar nu en ökad förståelse och en ömsesidig dialog med myndigheterna om det framtida skogsbruket.  Samtalet handlar om hur man kan kombinera kolsänkor och den biologiska mångfalden med ett ekonomiskt hållbart skogsbruk. Och kommer våra kläder en dag att vara gjorda av trä?

För Otto von Frenckell på Fagervik gård i Ingå är skogen både hans hobby och hans jobb. Utvecklingen för skogsbruket i Finland oroar honom dock. -Den allmänna trenden i samhället är att man går mot en avreglering av olika näringar. Men ibland tycker jag att man går mot strömmen när det gäller skog, Han efterlyser nu en ömsesidig dialog mellan skogsägarna och myndigheterna. För att skogen ska leva och må bra kräver den en kontinuerlig skötsel. Hela avsnittet publiceras 25.9 

Att odla cirka 50 olika grönsaksprodukter har sina sidor. Rosmarie och Christer Finne i Solf, Korsholm, jobbar hårt för att skapa så attraktiva helheter som möjligt för kunderna. -Vi har också en del enskilda produkter som strikt ekonomiskt inte är så lönsamma, men tack vare att vi har just de produkterna så säljer vi annat också, säger Christer Finne. Vi får bland annat höra om hur de själva försöker styra de snabbt skiftande mattrenderna. Och så får vi också höra hur det gick när de plötsligt fick en kund från Hongkong.

Mattrenderna kommer och går i en allt snabbare takt. För grönsaksodlarna Rosmarie och Christer Finne i Solf, Korsholm, är det därför avgörande att själva försöka skapa trenderna. -Trots att det tar en hel del tid så är vi aktiva på sociala medier och försöker styra utvecklingen och efterfrågan. Men hur det sedan lyckas vet man aldrig, säger Christer Finne. Far och dotter Finne odlar i dag cirka 50 olika produkter. Samtalet kretsar kring det positiva och negativa med ett så pass brett sortiment. Hela avsnittet publiceras 11.9

Christer Jägerskiöld, på Sjölax gård i Kimito, sadlade om från ett konventionellt till ett ekologiskt jordbruk. Han menar att det konventionella på sikt har stor nytta av det ekologiska som går före i utvecklingen av till exempel växtföljder och bearbetningsmetoder. När reglerna blir striktare så kan det konventionella använda sig av metoder som det ekologiska har utvecklat. Samtalet med Christer Jägerskiöld kretsar kring nötkött, omställningen och de stränga krav som ställs på en ekologisk gård.

-Redan under studietiden hade jag en vision om att en dag bli ekobonde, det har väl alltid bott en liten “ekohippie” i mig. Det säger Kimitobon Christer Jägerskiöld som sadlade om från ett konventionellt till ett ekologiskt jordbruk. I det andra avsnittet i serien Framtidsodlarna får vi höra honom berätta om omställningen. Avsnittet publiceras 28.8.

När Kristian Bengts började föda upp frigående ängskalkoner på sina åkrar i Övermark var det många som skakade på huvudet. Så här kan man väl inte göra? Nischen var ny i Finland och Bengts fick därför söka sin kunskap från bland annat Frankrike och England. I dag är Bengts själv en expert på både traditionell kalkonuppfödning och på frigående ängskalkoner. Hur vågade han? Och hur är det att jobba som en banbrytande pionjär inom sitt område? 

-Om jag hamnar på en öde ö och måste välja vad jag tar med mig så skulle det bli frun, barnen och två-tre kalkoner. Så säger kalkonuppfödaren Kristian Bengts från Övermark, Närpes om det som kom att bli hans unika nisch. Bengts var en av landets första att börja föda upp frigående ängskalkoner. Hela avsnittet med Kristian Bengts publiceras 14.8.